Och så tar vi morgongympan….

Grått och trist. Fy så fort det blev höst. Jag har redan ledsnat! =(  För mig finns endast en sak att göra för att inte deppa ihop och det är att röra på kroppen. Först en hundrunda, sedan mot gymmet. Min dagliga endorfindos.

En halvtimme i trappmaskin och sedan styrketräning. Axlar och triceps denna dag! Mot en starkare höst. Japp, så är det!

 

Konsten att leva!

meadow-677878_1280-2

Allt rullar på. Dagar och nätter passerar, veckorna blir till månader, årstiderna avlöser varandra och år läggs till år. Hur lätt har det varit under alla år? Är det så att mitt liv har varit enklare eller svårare, sämre eller bättre än någon annans och vem avgör i så fall det? Det kan vara lätt ibland att jämföra sig, eller sättet vi lever på, med andra och kanske tro att ”de här andra” lever ett mycket bättre liv…eller kanske ett sämre! De skrattar ju så på alla bilder och ser så glada ut. Man visar sitt glada och sorglösa liv med en aldrig sinande ström av middagar, resor, husdjur, vänner, barn och barnbarn. Är det där sorglösa och glada sanningen? Troligtvis inte men ändå….så sätter sig bilder fast i vårt medvetande och gör att vi reagerar med en slags känsla. Bra eller dålig! Sociala medier har lyft fram våra liv i ljuset och vi vill förstås inte skylta med det som inte är bra utan visar en fasad. Profilbilden som är helt galet retuscherad så att vi ser välbehållna och rynkfria ut, coverbilden som visar något lyckligt ögonblick osv.

Den där familjen som jag ser visa lyckliga bilder med sina barn i alla möjliga situationer har kanske en mamma som inte alls är lycklig. Hon kanske är arg, skäller på sina barn och är allmänt otrevlig i verkligheten? På bild ser det ut att vara perfekt. Det fina huset kanske är belånat högt över taknocken, resorna som rullar upp i tidsflödet med en perfekt familj i olika situationer har istället orsakat splittring och osämja, middagen som de goda vännerna visade på bild urartade i fylla och bråk. Du kanske tillbringade en lördag hemma i din soffa med en bok och var en smula avundsjuk på allt det där som du trodde var en mycket bättre lördag än din? Vem ska avgöra vad som är rätt? Vem lever bäst? Vem är lyckligast? Och, vad är lycka?

Lycka, vill jag påstå, är att finna ro i sig själv. Att acceptera sig själv, sin personlighet och sitt sätt att vara. Att finna glädje i det sätt man lever och där man lever. Att acceptera sina egenheter och inte sätta en rangskala på om de är dåliga eller bra. Vem ska bestämma det? Om dina egenheter och din personlighet är dålig eller bra?

Hur många gånger har jag inte själv tänkt och hört andra säga att ”om bara DET händer så kommer allt att bli bra…..om jag får det där jobbet blir jag lyckligare….om jag bara kunde röra mig med mer pengar skulle jag vara mycket gladare…..om jag hade haft den hästen hade jag ridit bättre….om jag går ned ett par kg så blir allt bra…..om jag går upp några kg så kommer livet att bli fantastiskt….om….om….om! Jag skulle vilja drista mig till att påstå att ingenting någonsin blir bättre även om ”om” inträffar. Kanske tillfälligt men den stora vägen till att känna lycka, eller känna sig tillfreds med livet, finns inom oss. Det är våra egna tankar och handlande som avgör ifall livet kommer att kännas bra eller inte.

Jag har en gyllene regel som jag lever efter och som hjälper mig att må bra i mitt liv. Jag jämför mig aldrig med andra! Vare sig när det gäller statusprylar, hus, utseende eller vad det nu kan vara som skulle kunna trigga igång dålig självkänsla. Jag har det bra, jag mår bra och har inget som helst behov att att vare sig likna eller leva som någon annan. Jag gillar mig!

Det kanske låter oerhört narcissistiskt men om man ogillar sig själv – hur ska man då någonsin kunna bli lycklig? Hur ska man kunna känna ro inombords om den man ser i spegeln är en person som man ringaktar eller ser ned på? Hur ska man kunna leva ett gott liv med sig själv i huvudrollen om man inte duger i sina egna ögon? Om man är alltför dålig för att ens få sitt eget godkännande?

Orsaken till varför man inte skulle få det är förmodligen vid en jämförelse med andra. Jämfört med den och den är mitt liv inte bra. Tror vi! Om man nu skulle låta bli den här jämförelsen så skulle förmodligen känslan vara en annan…..

Livet är en spännande film med oss själva som regissör och huvudrollsinnehavare. Det är upp till oss om det ska bli en actionrulle, skräckfilm, komedi eller ett drama. Hos oss allra flesta blir det en mix av allt det där och det är väl precis så livet ska vara?! Ups and downs med lyckliga stunder och mindre bra stunder, lugna perioder och tvärtom.  Jag försöker finna ro i det där. Kanske kunde livet vara bättre eller mycket sämre men det är inget jag ältar. Livet är bra….:-)

smile-1391004_1280

 

 

 

Jämför du dig med andra och hur stort behov av bekräftelse har du egentligen? Lite funderingar på kvällskvisten…

img_7636_fotor

Det är lätt gjort! Du är på ditt gym och ser någon i samma ålder hiva vikter som du bara kan drömma om och genast sjunker du i dina ögon från en fyra till en tvåa. Genom att sänka dig så tappar du också motivationen att träna inom dina egna ramar och passet gick åt skogen. Jag har upplevt det! Har du? Inom ridning speciellt så hade jag en förmåga att tappa fokus när någon riktig stjärna äntrade ridhuset och piafferade runt i manegen. Helt plötsligt säckade jag ihop och kunde inte rida över huvudtaget.

Vi är alla olika skapta. Somliga är naturligt starka och andra är det inte. Några bygger muskler lätt som sjutton medan andra har ett helsicke att ens få till en liten, pytteliten bicepsmuskel. Vi kan alla bli bättre men vi kanske inte kan bli som den där odrägliga typen som står där och är urstark eller så bra i ridning som den där piafferande äckelpottan.  Jag försöker att alltid träna från mina förutsättningar även om jag ibland blir förbannad över att jag inte orkar mer än jag gör. Idag är jag dock så klok – hm! – att jag inte låter mig nedslås av andras framgångar utan väljer att inspireras av dem istället.

Jag har alltid varit senig och haft bra muskulatur men….jag är inte särskilt stark. Dock måste jag påminna mig ideligen om att jag faktiskt har höjt precis alla vikter enormt sedan 2 år tillbaka och det är stora framsteg. Vi har så lätt att dissa oss själva! Det är mycket lättare att ge sig själv kritik och stryk än att erkänna att vi är bra. Vi borde berömma oss själva mycket mer istället för att söka bekräftelse av andra.

Bekräftelse är mänsklighetens nya drog. När jag var ung så fanns ju inte möjligheten att ideligen berätta hur förbaskat bra jag var som tränade alla dagar i veckan. Vi bara tränade utan minsta lilla uppmuntran av någon annan. Och- det gick alldeles utmärkt! På något sätt så var livet lite sundare. För att någon annan skulle göra frivolter av att höra om mina enorma framgångar i löparspåret så skulle ju jag ha behövt ringa runt till mina vänner och berätta hur fantastisk jag hade varit! Urlöjligt! Men det är ju precis det vi gör idag! Fastän inte via telefon….

Idag har det blivit ett naturligt inslag i livet att dela dagens händelser med andra men bekräftelsen från omvärlden får inte styra våra liv. Det är inte viktigt vad andra tycker så länge man inte beter sig som en brottsling eller ett ärkesvin. Man måste inte leva upp till andras normer av vad som är bra när det gäller träning, julpynt, semester eller vad det nu vara månde. Vi måste kunna gilla oss själva utan att behöva bli gillade av andra. Ge oss själva likes när vi har gjort något bra. Tänk vilken värld vi bjuder upp till för alla ungar! En 10 åring idag räknar sina likes på Instagram istället för att vara ute och göra sattyg. Viljan att bli gillad, beundrad och omtyckt har blivit en drog! Bedrövligt!

Vi måste inte vara vackra, vältränade och lyckade för andras inspektion av våra liv. Det räcker om vi duger inför oss själva! Jag har lagt av för länge sedan att försöka leva upp till någon norm om hur man ska vara. Jag passar helt enkelt inte in och jag har accepterat det. Jag är som jag är, like it or not! Ibland är jag otroligt imponerad över min omvärld som orkar vara så fruktansvärt bra! Som orkar försöka leva upp till det perfekta! Det är nedlagt här sedan decennier. Jag blir aldrig perfekt, jag gillar inte att städa, gillar inte att piffa och puffa i mitt hem med kuddar, ljus och lullull, jag är på många områden helt socialt obegåvad! Det är inget jag orkar slåss mot. Det är bara min personlighet och jag är så pass många år idag att jag inser att inget kommer att ändras.

Sociala medier är kul till en viss gräns. Det kan vara inspirerande och informativt, roligt och motiverande……om vi tar allt med en nypa salt! Alla har vi en baksida men den visar vi väldigt sällan. Varför skulle vi? 😉

 

 

Ofrivilligt träningsuppehåll och en tappad sug! =(

IMG_3038

Först träningsvärk som inte var av det snälla slaget och så en opererad tumme. Det sista borde väl inte hindra så mycket!! Vet ni hur mycket man använder vänster tumme??? Typ hela tiden. T ex när man ska öppna en burk, skala potatis eller skära en ostskiva! Försök att skala potatis med en hand! Jag är så tacksam för att jag har två händer och här ska inte gnällas för detta är en tillfällighet och snart bra igen.

Det är ju den där träningen! Mitt livselixir som jag måste ha en dos av varje dag för att inte förfalla till idioti. Självklart går det att träna utan vikter och tack och lov har jag fler delar av kroppen som i dagsläget är intakta. Ben och mage t ex. En dag till med tummen i högläge och sedan så kör jag. Eller högläge….precis som om jag har gått med armen i vädret till nu?!  Det har jag ju inte. Jag har suttit och pillat med kristaller på en bikini och sytt en del men får väl erkänna att det där sistnämnda var lite bökigt med en ömmande tumme. Samma sak där, hur mycket man använder sina tummar vet man inte förrän man inte kan det.

Regnet står som spön i backen och det är fortfarande mörkt fastän klockan närmar sig 7. Nu är det bara att gilla läget och intala sig att det här med höst är livet på en pinne. Jag skulle verkligen kunna deppa ihop och må riktigt skitdåligt av att det är en oändlig räcka av månader tills det är vår och ljuset kommer tillbaka. Det är just det där ljuset! Avsaknaden av detta kan få mig att halvt förlora förståndet. Ljuset tidigt på morgonen som håller i sig till nästan mitt i natten, solen som inte ger upp förrän sent på kvällen…. Nu rullar höstmörkret in och det blir mörkt tidigare och tidigare. Svårt för min kropp och knopp. Om jag inte har fokus på att må alldeles förbannat bra är det lätt att ge efter för deppvågen som gärna omfamnar mig den här årstiden. Den får inte och den ska inte ta mig.

Hjärnan är roten till allt! Både det goda och det onda. Det är den som avgör hur lycklig och nöjd jag kommer att vara eller hur sorgligt livet kommer att bli. Den måste programmeras mycket noggrant och lotsas in på en harmonisk våglängd. En inte helt enkel uppgift men långt ifrån omöjlig! Jag vill, jag kan och jag SKA hålla näsan över vattenytan! Med alla medel! Tänk att man har en så pass trög historia högst uppe på sitt väsen att man kan styra den! Vilken grej! Den är så lättlurad att det är snudd på löjligt. Påminner mig om en saga när jag var barn där glada tankar gjorde att man kunde flyga.  Det är ju lite sant faktiskt även om vi nu inte lättar från backen rent fysiskt.

Mina tankar den sista tiden har varit allt annat än positiva! Höst. Usch! Jag har känt mig trist och tråkig. Haft en riktigt dålig kostvecka.  Det mesta har åkt ned i foderluckan och helt plötsligt låg jag i det där förbannade diket och kravlade igen. Jag har sovit uselt en tid och känner mig ful och sliten. Gammal! Alla år som jag normalt skiter i kom ikapp mig och  det som jag så ivrigt propagerar för att man inte får göra omfamnade mig som en boaorm, jag tappade sugen! Med ens kändes allt trist, ointressant och hopplöst och direkt som den känslan infann sig så var hjärnan där och kopplade greppet, aha, hon mår skit. Jag hänger på! Och, så är cirkeln sluten! Den där skallen! Det är där, mellan öronen, som allt avgörs även om vi inte tror det. Det är där allt sitter som lyfter och bär oss eller bromsar och stoppar oss.

Idag har jag börjat att kravla mig ur det där diket! Jag ska ta tag i mitt begynnande självgnäll och sparka det rätt åt helvete. Självömkan är det mest destruktiva som finns och något jag själv avskyr att lyssna på. Jag har ingen som helst empati med människor som kroniskt gnäller över sina sjukdomar, sitt elände och sin oförmåga. Jag känner för många som är svårt sjuka, som har verkligt stora bekymmer och som är tappra som vikingar, för att orka bry mig om de där som har kopplat sin personlighet till sina sjukdomar. De där som fyrar av sin sjukdomshistoria och sina hinder innan du ens har uppfattat namnet.

Så, dags att spotta i nävarna och slåss mot min olust! På med regnstället, ut i blåsten och gilla läget. Som vanligt när jag skriver det kommer jag att tänka på min pappa. Han satt där i sin rullstol med kallbrand i hela kroppen, amputerade kroppsdelar , fruktansvärt sjuk och fortfarande, fortfarande med ett snett leende tittade han på mig och sa ” det är bara att gilla läget!” Lilla pappa, min viking och förebild. Bit ihop, stå på dig annars gör någon annan det, ensam är stark , allt som inte dödar härdar och  du är inte slut förrän du är död! Hårda ord till en liten flicka, tufft att leva upp till som tonåring men en livlina till en vuxen kvinna!

IMG_2292

Höst! Snart! Hiss och diss för denna årstid kommer här!

lake-65443_1280

Vi som gillar vår och sommar får en klump i magen när det närmar sig oktober. Alla löv ska ramla ned och naturen går sakta men säkert in i ide och vi får vänta länge på knoppar och grönska. Fy så trist. Men det finns en del ljusglimtar som man kan ta vara på när mörkret rullar in. T ex

  1. Man kan vara sjukt blek. Du behöver inte längre visa upp solbränna som du har slitit för alla dessa svettiga timmar i solstolen. Det är ok att vara vit som en albyl!
  2. Det finns inga mygg!
  3. Ser man för jäklig ut i håret kan man dra på sig en mössa!!!
  4. Det går att ha kläder på sig utan att man svettas ihjäl. Äntligen favoritjeansen och en långärmad tröja.
  5. Man får vara inne! Jakten på det totala myset utomhus är slut för detta år.

Men, sedan finns där en baksida. Det där var ju från den ljusa sidan vilket man ju alltid ska försöka fokusera på. Det blir så otroligt trist när den där andra sidan tar över. Men i alla fall, det här är inte fullt så kul….

  1. Man måste snart skrapa bilrutor och sopa snö av sin bil. Totalt hat! Dubbelhat!
  2. Man måste snart skotta snö överallt! Det är absolut något av det värsta jag vet.
  3. Om några veckor börjar de spela hej tomtegubbar i varenda affär och om jag riktigt ska sura till av något så kan det nog vara precis av det. Vi ska liksom få lida av julen i flera månader som om det inte vore nog när den väl är här.
  4. Vi kommer att fry-y-y-y-sa! 😦
  5. Det är 7 månader, alltså typ 210 dagar, eller 5040 timmar, kvar tills vi får se grönska igen. Det känns lite surt.

snow-1275218_640

Jamen så där. Hur väljer du att se på hösten? Hoppar du runt i lövhögar och myser skallen av dig i en filt med en kopp te? Eller tjurar du ihop helt och bestämmer dig för att hata löv, hata is, hata snö och vara en tjurskalle tills knopparna tittar fram igen? Jag kommer nog att mixa de där sinnesstämningarna lite grand.

Om jag känner mig rätt så roar jag mig väl rätt så bra oavsett om det är snöstorm eller sommarvärme men det hindrar inte att jag av och till kan bli galen på kyla och mörker. Kanske lite typiskt svenskt. Kanske är det också det som är fantastiskt med vårt land, att det växlar? Tänk att ständigt vara svettig. Att ständigt se en förbaskad soluppgång eller solnedgång. Men alltså, vore det inte tjatigt??………Genomskinligt?……. det lyste igenom. Avundsjukan! Hehe! (Kära vänner i Florida! Ni vet hur mycket jag skulle vilja sitta där, på stranden i Delray och se solen sjunka sakta ned…….men det kan jag ju inte erkänna här och nu!) 😉

img_2488

Så, vad har vi för kul på programmet denna onsdag? Mina glädjeämnen är förstås de kortbenta som nu ska få sin morgonrunda. Vidare ska jag  leverera 2 tokblingade och väldigt fina tävlingsbikinis till ett par atletiska tjejer som snart ska tävla. Kroppen har vilodag idag vilket betyder en lååååååång PW i det fina vädret men gymmet får inget besök. Jag ska dessutom göra klart en helt galet fin fitnessbikini. Där, är min dag. Jag tycker att den verkar kul! Vad ska du göra???

Apropå att fokusera på hur det skulle kunna vara och hur man skulle kunna ha det om allt vore annorlunda så avslutar jag mitt virriga morgonprat från kökssoffan med detta kloka citat!

”Avundsjuka är konsten att räkna andras glädjeämnen istället för sina egna!”

Tänk på det så blir livet lite lättare! 😉

Hon fattas mig! =(

img_1994

Älskade, älskade hund! Ibland får jag en klump i magen så stor att jag mår illa av saknad efter den mest underbara hund jag någonsin haft. Ami, min glada och alldeles ovanligt fantastiska schäfer. Det är nu 2,5 år sedan hon fick åka till hundhimlen, nästan 13 år gammal men det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag har haft många hundar, alla har varit fina och djupt älskade men den där fröken på bilden, henne kan jag aldrig glömma! Idag vaknade jag med sorg i hjärtat då jag drömde om henne precis innan jag slog upp mina blå..

Knallkorkarna som nu studsar runt mina fötter och bor i huset är hur kul som helst men någonting inne i hjärtat saknar sällskapet av en stor hund. Jag har alltid haft en schäfer! Det saknas en schäfer i mitt liv! Det bara är så. Tryggheten med en vakthund i hemmet, tryggheten med en stor hund när man är ute och  umgänget av denna intelligenta och läraktiga individ,  fattas mig.

12363154_1638405136422113_2062341691327582301_o

Jag har försökt att vara utan hund. Det går inte. Det SKA vara någon som tassar runt i huset. Det SKA vara en hund med mig på promenad. Det känns ju inte klokt att gå en promenad utan hund! Jo, om man gasar på och går av bara tusan så funkar det men en vanlig promenad känns ju helt onödig när det inte är en hund vid min sida. Jag kan vara utan människor och ensam långa perioder men jag vill och kan aldrig vara utan hund.

Just nu har jag ju en lånehund så för tillfället är det ju två stycken ”tre pannkakor höga” små troll som bor här. De ligger tätt intill mig här i kökssoffan. De kan mina rutiner. Nu vilar vi, sedan blir det fullt ös.

img_2343

Ännu en varm dag väntar på oss. I går kväll var det varmt så att AC:n i sovrummet åkte på. Det var ju över 20 grader. Härligt, härligt. Jag ska tillbringa dagen ihop med min gamla mamma och köra rullstol! Den som inte har gått långt med en rullstol har nog inte en susning om hur jobbigt det är. Det blir dagens träning då mina armar är en smula använda sedan gårdagen. Vi som har ben att gå på inser sällan värdet av att faktiskt få göra det. När man inte kan det längre utan är sittandes i rullstol och i bästa fall får möjlighet att sitta på en balkong, är en promenad en upplevelse. Man måste pyssla om sina gamla medan de är i livet. När hälsade du på någon av dina föräldrar sist?? Glöm inte att de finns. Det kommer en dag då du kommer att ångra dig bittert att du inte besökte dem medan du kunde. Den dag man mister någon så inser man att det där ”sedan” gick åt skogen och aldrig kommer…

En läcker bikini ska provas i Västerås och nu håller jag tummarna för att den sitter som en smäck! Du vet väl att jag kan komma till dig om du är intresserad av en bikini för tävling? Finns du i min närhet, dvs Örebro eller på vägen mot Eskilstuna och Västerås så tar jag med mig bikinis för provning, tygprover och gasar till dig! Nemas problemas.

Nu är klockan 06 och jag ska sätta fart. Huset ser som vanligt ut som ett bombnedslag. Jag har varit själv i några dagar så jag har absolut ingen att skylla på. Det måste vara jag som har slängt grejer omkring mig överallt. Gah! Undrar om jag någonsin kommer att lägga saker där de borde ligga? Hm, det är nog kört! Innan jag trycker plattan i botten och sätter fart på dagen måste jag dock ha frukost nummer två och så blir det förstås en morgonrunda med kortbeningarna. Så, då kör vi då!!

En misslyckad medelålders person!

chaos-391652_1280

Ja, jag är nog det. Vid min ålder som nu har nått 58 ljusår, så äter man inte maten direkt ur en kastrull – med sked – när man är hungrig!! Man har inte kläder liggandes över precis ALLA köksstolar, hallen full med 28 par skor och kläder i överflöd på den stackars klädhängaren i den pyttelilla hallen! Man har inte systuga i sitt vardagsrum med hela arsenalen av tyg, symaskin, nålar, sytillbehör, halvfärdigt, ofärdigt och en mängd annat….i en hög på matsalsbordet. Ingen av stolarna, 4 st, går att sitta på då de är belamrade med delar till symaskiner, skyltdockor och lite annat smått och gott som jag inte har någon lust att plocka undan! Man bäddar när man är 58 år! Inte jag! Jag har nog inte bäddat på 20 år! Förstår liksom inte vitsen. Sovrummet ligger en trappa upp och där är ingen förutom vi! Däremot byter jag lakan väldigt ofta.  Jag är stökig – men ingen snuskhummer!!! 😉

Jag beundrar alla som har små dockhem med trädgårdar utan ens den minsta grässträng kvar på gräsmattan efter gräsklippningen! Det är fantastiskt att komma in i ett hem där någon har ett stort intresse av att pynta, matcha allt – t o m krukväxter – men jag kan aldrig bli sådan! Något är missat i genetiken! Det kommer inte ifrån mina föräldrar för där har allt varit väldigt fint och välstädat, ordning och reda. Det måste vara någon annan anfader som har präglat mig.

Livet handlar om att acceptera den man är. Ju äldre jag blir desto mer skriver jag under på det! Man måste gilla sig själv! Det är A och O! Jag lever inte mitt liv för att passa in i någon annans pussel, jag har mitt eget pussel att lägga och jag är en viktig pusselbit i detta. Mitt hem, är mitt – ja, och min livskamrats förstås! – och passar det inte någon besökare hur vi har det så är det deras problem. Livet är så mycket mer än en fasad! Jag vill vara glad och lycklig varje dag då det där livet går så jäkla fort. Det är inte värt att avsätta tid och förminska sig själv, försöka att passa in eller att avundas någon annan. Jag är så otroligt glad över vad jag har och om det inte riktigt är ett korrekt medelålders liv så kunde jag nog inte bry mig mindre.

Är det inte så att du ursäktar ditt hem när andra kommer? Ursäkta att det är stökigt, titta inte på tvätten, oh, jag har inte dammat på ett tag? Eller hur? Visst gör vi så! Eller, ja, vi SKA renovera…när de besökande tittar på slitna skåpluckor och  gamla tapeter. Men varför då? Om man ständigt ska leva upp till andras förväntningar så blir ju livet en evig kamp! Jag har jämt göra att leva upp till mina egna förväntningar och orkar inte på något sätt kämpa för att passa någon annans.

Vi har alla olika intressen och jag beundrar den som har sitt största intresse i att pynta sitt hem och sin trädgård. Jag har min lycka i annat! Det är väl det som är spännande med människan, ingen är den andra lik. Himla tur för annars vore ju gymmet proppfullt, ve och fasa!

Apropå lycka så har jag en superbra dag framför mig! En promenad med mina kortbeningar väntar och det är alltid lika kul. Roliga, busiga och fulla med fart så är de ett mycket underhållande promenadsällskap. Även om jag bävar lite för hösten så är det skönt med sval luft och denna dag – SOL!! Den bästa kombinationen tycker jag. 35 grader och sol är ju ganska plågsamt. Ärligt! Ett benpass väntar på gymmet och det ser jag fram emot. Jag har ett nytt schema och benpasset är grymt! Frågan är om jag kan gå resten av helgen?? Haha!!

En rosa bikini ligger halvfärdig på bordet och väntar på att bli klar. Jag tror att det får bli eftermiddagens sysselsättning om det nu inte blir väldigt vackert väder. Kanske, kanske får solstolen ett av de sista besöken denna sommar. Vad ska du göra idag????? Gör åtminstone EN sak som du verkligen njuter utav och var inte bara andra människor till lags!! Vi får nämligen bara ett liv och det kanske kommer som en överraskning men det är precis det som pågår! Här och nu! 😉

 

 

 

5 tips för att bli gladare i höst!

IMG_5445_Fotor

Det var det! 4 grader och det känns som om hösten knackar på dörren, alldeles för tidigt. Har du hunnit med att ilsknjuta nu? Grillat, solat, badat, umgåtts och gjort allt det där som du hade tänkt skulle göras denna sommar? Eller kanske har du bara kopplat av och haft det som vanligt utan hysteri? Hur du än har tillbringat din sommar så är den snart slut och det stora vemodet rullar in. Sensommar och ………höst! Men vad ska vi då göra för att inte fullständigt deppa ihop när vi får vika ihop shortsen och ta fram långkallingarna igen?

  1. Vi ska röra på oss! Tjatigt? Ja, men inte desto mindre sant! Självklart vill jag ha alla till ett gym men det går precis lika bra med vilken träning som helst. Gå, spring, rid, dansa, yoga men gör någonting med kroppen. Få igång endorfinerna så att de sprattlar runt och ger dig energiboost och glädje. Det är nr 1…….nr 1……och nr 1!!!!!!
  2. Shoppa lite nya höstoutfits!! Det är kul! Enligt modemagasinet ”Elle” så är materialen för hösten manchester, läder och lack! Hm? Färgerna är rost, pumpagult, armégrönt och oliv! Pumpagult kan vara en match att passa i säger jag som är utbildad färgkonsulent en gång i tiden. Få människor passar i gult och de flesta ser ut som lik om man nu bär färgen närmast ansiktet. Oliv kan vara lika illa så är du nu inte mörkhyad eller rödhårig så kör rost närmast fejjan. Den är minst plågsam till kalla hudfärger! Lite tips från mig – for free!! 😉
  3. Var ute när det är fint väder. Enligt en studie som gjorts räckte det med 20 minuter i vackert väder för att boosta humöret. Genast tänker man bättre och förbättrar minnet. Oj, då behöver jag massor med vackra höstdagar för det där minnet är det risigt med.
    Amerikanska meterologiska institutet publicerade en studie 2011 och enligt den upptäckte man att temperaturen hade stor påverkan på vårt sinnestillstånd, mycket mer än vind, fukt och andra variabler. Enligt dem så maximerades lyckan vid 13,9 grader. Så, håll koll på vad det bjuds på för väder och satsa stenhårt på en dag där det förväntas bli sisådär 13-14 grader. Det kan ju inte vara alltför svårt…..
  4. Öva dig på att le! Bort med sura miner och dra på smilbanden. Att le kan få oss att må bättre, men det blir ännu bättre om man backar upp smilet med positiva tankar!
    Enligt en studie, som leds av universitetet i Michigan, hävdar man att kundservicearbetare som fejkar leendet under hela dagen försämrar sitt humör och deras produktivitet blir lidande. Medan de som ler genom att de tänker positiva tankar förbättrar sitt humör och sin produktivitet…….japp! Då vet vi det!
  5. Se till att få egen tid! Det är viktigt att få samla ihop det som är du själv och bara    vara med dig! Är din omgivning full med människor som klagar och är negativa så är risken stor att du blir likadan. Fokusera på det som du VILL ska hända, inte på det du INTE vill ska hända! Leta efter din passion och fundera på vad som gör dig lycklig! Gör mer av det!

Sammanfattning av detta, förenklat och ju alldeles vetenskapligt bevisat borde ju vara följande! Handla dig lite nya kläder och gå ut på en promenad i fint 14 graders väder. Gör dig av med surkartar och gnällspikar i din omgivning och skratta utav bara tusan! Så, vad är väl en höst att tampas med?

Gatlopp genom ICA!

IMG_5638

Handla! Ett gissel! Jag försöker alltid undvika köer i alla lägen! Jag får ångest av att stå i kö! Hamnar alltid bakom någon som ska krångla, någon som har tagit fel grejer eller något som inte är prismärkt! Eller så fungerar inte kortet eller koden! Kön bredvid går alltid fortare men skulle jag råka byta så händer det något strul i den jag byter till. Slår aldrig fel!

Idag var hela lilla Noras befolkning på ICA! Det var kö till färskpotatisen där man hysteriskt plockade till sig den mängd som tydligen var tillåten per hushåll! Jag orkade inte ens försöka….det finns ju ris att ta till om en svält är nära förestående. Man kan för övrigt tro att det är så när en titt i alla matkorgar avslöjar att här, jädrar anamma, ska det ätas!! Hur mycket går det att stoppa i sig egentligen och är det ett måste för att fira storhelger!!? Äta tills man nästan spricker? Jag fattar inte riktigt det där. Livets mening för mig är inte att leva för mat utan tvärtom.

Jag rafsade ned det jag ansåg fattades i skåpet i all hast och skyndade mig ut därifrån så snabbt jag bara kunde. Klockan var strax efter 10. Undrar hur det blir på eftermiddagen? Hu! Utanför sålde man jordgubbar! För 50 KRONOR litern!! Smart! Vem handlar INTE jordgubbar till midsommar? Precis lika smart som att man höjer bensinpriset lagom till storhelger! Alla ska ju ut och åka så det är bara att se glad ut och betala! Jag köpte också jordgubbar men inte för att det är midsommar. Trycker i mig några liter i veckan då det är suveränt gott att ha i fil eller till den Kvarg som jag till sist har hittat och som, mot alla odds, är jättegod. Det är Arlas Yoghurtkvarg! Supergod naturell med jordgubbar, blåbär och hemgjord granola!

Som vanligt väntas det skitväder på midsommarafton och jag försöker dra mig till minnes de gånger jag inte har suttit med tjock jacka och försökt att njuta av midsommarkvällen! Det är inte många gånger! Oftast är det regnigt och kallt! I morgon ska det visst bli blixtar och dunder som omväxling! Det gör inte mig så mycket! Planen är lugn och ro! Inget annat! Kanske blir det även lite mindre fylla, lite mindre slagsmål, knivskärningar och annat elände om det inte är tiptop väder. Always look on the bright side of life! 🙂

Just nu sitter jag och njuter av en kopp kaffe efter morgonens benpass -ja, och ICA!! En skål med de svindyra jordgubbarna, som var supergoda trots allt, har ätits med andakt! Det är liiite sol så kanske kan det bli en stund i solstolen och ett dopp i poolen! Annars väntar min vän symaskinen inne i vardagsrummet! Jag har spritt ut mig som jag alltid gör när det ska sömmas något! Tur att jag har en tålmodig livskamrat som härdar ut med pärlor och tyg både högt och lågt! Men först lite mer kaffe innan resten av livet tar fart!

Träningspaus!

DSC_0654_Fotor

Några dagar i alla fall! Undrar om det var för att jag fyllde 58 som kroppen helt plötsligt kändes gammal, trött och öm? Hm, i ett nafs liksom! Eller så var det hjärnan som signalerade ”ett år äldre” med full kraft så att jag totalt övermannades av min höga ålder. Hu! Sanningen är att jag faktiskt FICK en putt ned i diket! Ganska rejält! Vet inte om jag ska skylla på födelsedagen men det kändes som en orsak i alla fall! 🙂

Idag ska jag ta hand om min lilla mamma men i morgon ska jag ta tag i resten av livet med full kraft. I morgon ska jag hitta glädjen igen och orken att fortsätta resan mot en starkare kropp och bättre hälsa. I morgon ska jag hitta mitt lyckliga jag. I morgon…..! Det skulle kunna bli – aldrig – om jag inte visste hur envis jag är! I morgon är för mig – i morgon!

I morgon är jag på gymet kl 9 och jag kommer att träna ett tufft pass. Jag vet det därför att något annat är inte möjligt. Det finns inte en chans att Mr Olust som just nu härjar i min kropp ska få fäste att lura mig till att ge efter. Det finns inte ens en möjlighet att mitt avslagna tillstånd ska få stanna kvar. Skulle jag bli sittandes här, stirra i golvet och tycka synd om mig själv? Neh! Jag kommer att rycka upp mig och hitta vägen tillbaka från den här illvilliga snårskogen jag har gått vilse i.

Negativa tankar är förödande! De har en väldig tendens att bita sig fast som en äcklig fästing. Jag vägrar. Här måste pumpas in positiv energi i knopp och kropp. Vad gör du när den här negativa fästingen tar kontrollen? Så här gör jag!

Skriv ned! Allt som känns apa! Kanske är det någon som har varit taskig, för lite jobb, för mycket jobb, kroppen gör ont, helgen var botten …..eller vad som nu irriterar och gör att livet känns surt! När allt är nedskrivet så kan man alltid ta och skriva en positiv lista alldeles bredvid! Det brukar se ganska fånigt ut med de saker man faktiskt går och surar över. Ett löjets skimmer som avdramatiserar det hela och får deppigheten att försvinna. Häck väck med den!

Men….idag ska jag kampera vidare med Mr Olust. Han har gripit tag om mig och vi ska slåss en stund. Jag kommer att vinna. Han ska få SÅ på nöten! Fågelkvittret, solen, livet och glädjen har hamnat utanför mitt fönster och står där, knackar, ivriga…..och vill in! Ska öppna det….strax!