Det där med sömn…

bear-2079672__480

Tänk att kunna gå till sängs, blunda, somna och så sova en hel natt. 8 timmar. Undrar när jag gjorde det sist? Jag kan inte ens minnas att jag någonsin gjort det men förmodligen har jag bara glömt då det måste vara väldigt länge sedan.

Under många år sov jag på tok för litet. Stress, för mycket aktiviteter, för mycket oro och ett behov av att hinna mer än vad som var möjligt på ett dygn ledde till total avsaknad av sömn. Jag kunde bara inte somna! Med sömntabletter gick det förstås och till sist var det ett måste om jag inte skulle svimma av på fläcken.

Det är oerhört plågsamt att inte kunna sova. När den vakna tiden börjar närma sig 20 timmar per dygn är man inte längre en kul typ. Vardagslivet blir svårt att fixa, orken tryter, humöret havererar och det sociala umgänget krymper. När man är inne i den här nedåtgående spiralen är det vansinnigt svårt att ta sig ur den. Sängen som borde vara det mest underbara att krypa ned i blir ens fiende.

Det är förstås hjärnan som snabbt lär sig att när vi parkerar bland kuddarna är det dags att älta. Det första som kommer upp i tankeflödet är ”Jag kommer inte att kunna sova”! Det vet vi ju! Det kommer inte att fungera i natt heller. Fan, och jag som måste sova. Jag ska göra ditten och datten och måste bara få några timmars sömn. Måste. Måste. Och, så går det åt helvete. Bara den lilla övertygelsen att jag inte kommer att kunna somna gör att jag faktiskt inte kan det heller.

Råden är oändliga när vi drabbas av det här. Allt från att lyssna på havsbrus, avslappningsövningar, yoga till att gå upp och städa istället för att ligga där och glo. Problemet är att man är trött. Förbaskat trött. Det enda man vill är att borra ned sig bland kuddarna, somna, drömma och få vakna så där ordentligt utsövd….ja, du vet…eller kanske inte?

Kan man över huvudtaget ta sig ur det? Jag vet inte. Jag har gjort framsteg med hjälp av KBT terapi. Det låter som flum men kan fungera om du är vaken pga att du ältar, såsom jag var under min värsta period i livet. Jag var mästare i att dra igång den där repiga skivan i skallen. Om och om igen. Samma tankar, samma oro. Det som egentligen bara var skit och ingenting att ens fundera över blev gigantiskt när jag gick till sängs. Under dagen tänkte jag inte en sekund på det som upptog all min energi under natten. Märkligt beteende men inte så ovanligt.

Jag gick till en KBT-snubbe med stora tvivel och undrade var i hela friden den där spelevinken skulle kunna hjälpa mig med. Men, han förändrade hela mitt liv. Han ändrade mitt tankemönster eller rättare sagt, han hjälpte mig så att jag ändrade det. Jag slutade att älta. Visst trillar jag dit ibland och börjar med mitt eviga upprepande av samma tankar men idag kan jag stoppa skivan. Jag vet vad jag ska göra för att släppa det som drar igång mig.

Jag sover hyfsat idag. 5 kanske 6 timmar per natt. Det är ok. Jag mår bra och klarar mig på det. Ju äldre vi blir desto mindre sömn behöver vi. Vissa nätter är sämre, som i natt. Det är dock inte så viktigt. Jag har släppt min stress och min evinnerliga kamp mot klockan. Det låter enkelt va? Bara släppa det så där?

Det var allt annat än enkelt och har tagit mig 12 år. Under de senaste 12 åren har jag kämpat med att komma tillbaka från ett utmattningssyndrom som nästan totalt knäckte mig och att komma tillrätta med mina sömnproblem. Det går men det är inte lätt. Ett bra sätt är att ta hjälp om du inte lyckas att på egen hand få bukt med problemet. Det kan vara nödvändigt att använda sömnmedel för att återställa dygnsrytmen.

Om utmattningssyndrom och ångest kan du läsa  här  och här !  Är då jag någon expert på sömnproblem och utmattning? Jag vill påstå att jag är det efter att med stor framgång nästan stressat ihjäl mig. Är du mitt i livet på ett rusande expresståg så dra i nödbromsen. Redan nu!

Varför sover du inte???

11

Ja, det kan man undra! Jag är trött! Jättetrött. Det är mörkt, svalt, sängen är underbar och kuddarna mjuka. Ändå så ligger jag här och snurrar. Jag är inte ensam om det här eländiga tillståndet, det vet jag. Varför sover vi inte?

Den här natten vaknade jag halv två. Nu är klockan snart 4 och jag kan nog ge upp mina tankar om att somna om. Det är kört. Jag är mästare i att sova illa och har varit ohotad på min vinnarpall under lång tid. Ibland är det lite bättre men nu har jag en skitperiod och bara vaknar. Tidigt. Jävligt tidigt! =(

Jag har provat precis allt för att komma tillrätta med mina sömnproblem. De har varit grava under lång tid och en tid sov jag nästan inte alls. Då mår man inte så bra. En sömnlös natt fixar man. Två är inga problem. Men, när det börjar gå veckor med endast ett par timmars sömn varje natt så klarar inte kroppen av det längre.

Jag har tuggat sömnpiller av olika slag. Det finns en oändlig räcka av små piller som får dig att sova olika bra och jag har nog testat dem alla. Jag har gått på sömnkurs, jag har gått i terapi, yogat och provat olika naturpreparat…..nope, är man i ”perioden” så hjälper inget.

Det är hjärnan som spökar. En ganska lättmanövrerad historia egentligen men som istället för att sänka kortisolnivåerna på natten ser till att hålla i gång för fulla muggar med precis alla tankar som går att uppbringa. Det går inte att stänga av. Allt, allt, allt snurrar i skallen. Och, jag kan det där. Jag behöver bara vara vaken i ett par minuter för att kunna räkna ut om jag ska kunna somna om eller om natten är körd.

Det är inte bra att vara sömnlös! Vi  behöver åtminstone 7 timmars sömn per natt! Jag vet inte när jag sov 7 timmar en natt? Det har nog inte hänt de senaste 15 åren. Tänk att bara snurra in sig i sitt sköna täcke, sluta ögonen och sova! Tungt! Jag sover aldrig tungt. Jag är lättväckt till tusen och vaknar av minsta lilla knäpp.

Kan man träna så att man blir trött. Njae! Jag tycker nästan att ju mer jag tränar och ju tröttare jag blir, desto piggare är jag när jag ska sova. Gå ut och gå? Nej, det fungerar inte. Jag har ju gått 3,5 varv runt jorden under mitt liv och jag sover fan så illa. Dricka vin kanske? Ja, det kan fungera så tillvida att man somnar men……problemet med att vakna igen efter ett par timmar kvarstår.

På något sätt blir allt vi gör inlärt. Vi lär oss att sova illa. Omedvetet finns tanken ”jag kommer inte att somna” när vi går till sängs! Eller så är huvudet fullt av vad som ska göras dagen därpå att vi glömmer stunden vi är i, natten, då vi borde vila. Det blir en rutin att sova illa och vi gör oss inte besvikna när vi har hållit på med det här ett tag. Vi sover precis så sopigt som vi bestämt oss för.

Suck! Klockan är kvart över 4. Jag tror att jag ger upp den här natten och går ned till kaffebryggaren. Den står där snällt på bänken och väntar på mig. Det kommer att bli en lång dag!

Hur tänker du egentligen?

smile

Har du koll på hur mycket dina tankar styr ditt liv? Hur du faktiskt kan styra in dig på en väg till ett bättre mående och ett bättre liv, mentalt och fysiskt genom något så simpelt som dina tankar? Flummigt? Kanske, men det fungerar! Av och till så drabbas jag av tvivel och undrar om det här med livet är så förbaskat roligt egentligen! Vad tjänar det till? Allt är sorgligt och jag deppar ihop. Det är ju helt mänskligt och inget konstigt med det! Hur konstigt vore det inte om man alltid hoppade omkring och var obehagligt klämkäck!! Det vore onaturligt då livet har sina ups and downs. Men numera är mina ”downs” kortvariga och jag kan jaga dem på flykten mycket effektivt.

Kan man styra sitt psyke? Ja, fyrfalt ja! Hjärnan är ett fantastiskt instrument och en enastående muskel men otroligt naiv. Den går på allt! Den tror på det vi säger till den att tro på! Om vi intalar oss från det vi vaknar att : ”usch, vilken jäkla skitdag…..det gör ont överallt…..livet är verkligen bara ett slit……fy, fan det regnar och är grått….ingenting är roligt……ingen idé att ens försöka…….”, så kommer hjärnan att tro på det och göra allt för att infria våra tankar till verklighet! Den kommer att ställa upp på en riktig bottendag eftersom vi har intalat den att det ska vara så! Fånigt? Ja, men inte desto mindre sant!

Jag har haft allvarliga sömnproblem. Riktigt allvarliga! Dvs, jag sov knappt alls. Under väldigt lång tid. Min säng blev mitt Mount Everest och varje kväll när jag gick och la mig så tänkte jag förstås att ”jag kommer inte att kunna somna” , för det visste jag ju att jag inte kunde. Förstås så hängde min hjärna helt hjärtlöst på det där och sa, nej visst, för tusan. Låt oss älta en massa skit, fundera över livets sorgligheter och riktigt gotta oss i att ligga vakna här i sängen. Sängen, som borde vara en viloplats, blev mitt trauma varje kväll då jag visste att det var där allt otrevligt satte fart! Det blev snurra snurra och vrid vrid hela natten lång och John Blund var i alla händelser inte i mitt sovrum. Oerhört knäckande och påfrestande, natt efter natt!

Jag provade det mesta för att få bukt med mina sömnproblem som varade i många år, men det egentliga problemet satt i mitt psyke, i mina tankar. Det gick inte att få stopp på ältandet. Tankarna snurrade om och om igen som en repig skiva och gick inte att stoppa. Till sist satte jag av en händelse på en ljudbok. Då somnade jag! Ofelbart. Vad hände? Mina egna tankar fick ingen talan, inte svårare än så. De kunde inte göra sig hörda över rösten som berättade en spännande historia i mina öron. Hjärnan slappnade av och zzzzz! Boken blev som regel aldrig färdig då jag ideligen fick börja om men vad gjorde väl det? Jag botade mina sömnproblem. Idag kan jag sova utan bok men om det börjar surra onödigt mycket innanför pannbenet så är det snabbt på med Storytel.

Det gäller att gilla läget, sa min pappa när han låg och nästan ruttnade bort i kallbrand. Amputerad, trasig, sjuk, med en värk som förmodligen var bortom allt sans och vett så hade han fortfarande en positiv inställning. Lilla pappa. Vilken viking! Han hade ju egentligen så rätt. Det där ”läget” förändrar sig ju under åren och kan vara mer eller mindre roligt och då är det bra med den här positiva livssynen. Flum flum! Jo, men återigen, sant! Vi blir som vi tänker!

Jag vet flera svårt sjuka människor som kämpar mot livslånga diagnoser som trots det har valt att leva livet med glädje istället för att sätta sig i ett hörn och bara ge upp. Det ger mig styrka att se deras styrka. Det är ju det här med endorfiner. När vi är glada så hoppar våra gladhormoner igång i nervsystemet. Genom att vara glad så ökar kroppens produktion av endorfiner och vi blir ÄNNU gladare. Det där har jag tjatat om förut men tåler att bli tjatat om igen. Endorfiner är kroppens eget morfin och lägger sig som en mjuk filt runt kroppen och lindrar smärta, oro och nedstämdhet. Se till att knarka mycket på dig själv. Var glad helt enkelt! 🙂

 

Huset som John Blund glömde….

Sova! Hur svårt kan det egentligen vara?

Jag är väldigt trött och har suttit en lång stund i soffan och försökt att hålla mig vaken till en ointressant film. Ögonlocken åker ideligen ned och jag bestämmer mig för att dagen är slut. Sovrummet är svalt och mörkt, det är helt tyst och sängen ser inbjudande ut. Det är nu det händer…..igen!

Från att ha suttit en lång stund och kämpat mot sömnen i ett försök att avsluta filmen så är den sömniga känslan som bortblåst. I och med att huvudet hamnar på kudden så går kroppen igenom en nystart och helt plötsligt är jag pigg som en pelikan. Detta händer i stort sett precis VARJE kväll och är oerhört frustrerande. Någon kväll somnar jag helt slut för att istället vakna 2 timmar senare och så är det lögn i helsike att somna om. Känner du igen dig?

Jag har haft allvarliga sömnproblem tidigare i mitt liv då jag under flera år försökte trycka in 36 timmars aktiviteter på 24 timmar och därmed blev en smula vidbränd. Under åren som följde efter den mentala hårddisk kraschen så har jag provat allt. Jag har gått på ”sömnskola”, jag har provat KBT, ätit hundratals sömnpiller, avslappningspiller, provat magnesium, Valeriana och Seratonin. Jag har provat Yoga och akupunktur, avslappningsskivor och skivor med vågskvalp. You name it! Men det är kört. Min hjärna är liksom inte med huvudet på kudden. Den är i sin egen värld och går på högvarv.

Jag var med en kompis på semester alldeles nyligen och hennes taktik för att somna är att räkna. Inte får utan från 1 till så långt hon kommer. Jag har försökt även denna metod. För mig är det solklart att jag inte på något vis lever i nuet utan här fladdrar tankarna hejvilt medan jag försöker styra in dem till siffrorna, som av någon oförklarlig anledning inte kommer högre än 10. Jag har mitt fokus på morgondagen eller dagen efter denna för att i nästa sekund vara några dagar tillbaka och den jädrans räkningen kommer av sig ideligen. Summa summarum, att räkna fungerar inte i mitt fall.

Men, jag har i alla fall kommit fram till EN metod, inte 100 procentig men väl värd att prova för den som har samma röra som jag i skallen. Ljudböcker! Hörlurar på och ljudet på ganska låg volym. Kanske påminner det långt inne i hjärnan om när man var barn och fick sagor upplästa på sängkanten, det är helt klart sövande. Här gäller det att välja någon med en behaglig röst. Inte en monoton tråkmåns utan nyanseringar och inte heller någon som spelar teater med alla karaktärer i boken. Jag vill gärna gå till sängs med Stefan Sauk! I mina öron har han en perfekt röst att slumra in till. Mjuk och behaglig. Vad böckerna handlar om är jag inte alltid medveten om eftersom jag somnar ifrån dem hela tiden och får backa bandet om och om igen! Det fungerar inte alltid men somnar jag inte så är det ju betydligt roligare att lyssna på en bok än att snurra som en tok eller att ligga och stirra i taket.

Här är i alla fall en som sover. Den lilla sötnöten!! Måste ta och ilskpussa honom och sen ska Stefan och jag ha en liten träff. Wish me luck!! God natt!

IMG_0635