Självkänsla! …är inte detsamma som självförtroende! Hur har du det med din?

heart-741502_1280

Vad har du för självbild? Är den positiv eller negativ? Hindrar din självbild dig i ditt liv? Har man en låg självkänsla hindrar den oss i livet, vare sig det är i arbetslivet eller i sociala sammanhang. Din syn på dig själv avslöjas i samma sekund som du hälsar på en ny människa. Kroppspråk, ögonkontakt, handslag skickar direkt signaler om vem du är och den du möter uppfattar det omedelbart.

Självkänsla är inte detsamma som självförtroende. Självkänslan är grundinställningen vi har till oss själva. En bra självkänsla betyder att man har accepterat och respekterar sig själv. Man kan stå upp för sig själv, kan lyssna på andra, är generös och trygg. Det innebär att sätta rimliga krav på sig själv och anamma sina bra och dåliga sidor. Människor som har en grundinställning till sig själva som är positiv har lättare att hantera motgångar i livet lättare än om man har en negativ syn på sitt värde och sin person. En bra självkänsla grundläggs när man är barn och växer upp genom att man får känna sig omtyckt, sedd och accepterad.

När självkänslan är låg så är man kritisk till sig själv och känner att man inte duger. Livskvaliteten blir sänkt, man jämför sig med andra och är aldrig riktigt nöjd. Det är svårt att ta beröm och man har negativa tankar.  Kraven från sig själv att vara perfekt är höga och man känner oro för förändringar.

Men vad är då självförtroende? Det handlar om vetskapen att jag kan något inom ett område och är kapabel att lösa en viss situation eller uppgift. Självförtroendet kan variera inom olika områden. Man kan ha ett stort självförtroende inom arbetslivet men det kan vara dåligt när det gäller helt vanliga sociala bitar som t ex att dansa, laga mat eller umgås privat.

Självförtroendet är baserat utifrån erfarenheter vi har skaffat oss medan självkänslan är känslomässig. Man kan ha ett bra självförtroende och verkligen vara kompetent men ändå ha en i grunden dålig självkänsla.

Ett lågt självförtroende gör att man undviker att göra saker där man riskerar att misslyckas. Man känner sig inte trygg i situationen eftersom man inte har någon erfarenhet av den. Kanske undviker vi att byta jobb eller fortsätter med något som vi inte gillar därför att vi tvivlar på att vi kan prestera. För att höja sitt självförtroende så  måste man vara öppen inför nya situationer. Man måste sätta upp realistiska men höga mål för sig själv, ha fokus och arbeta intensivare för att nå dem.  Att våga göra och utsätta sig för utmaningar utanför komfortzonen innebär att självförtroendet höjs.

Vad kan man göra för att höja sin självkänsla och sitt självförtroende?

Acceptera den du är och se dina styrkor istället för svagare sidor- alla är vi olika
Ta hand om din kropp och hälsa både fysiskt och psykiskt
Sätt upp realistiska mål för dig själv
Belöna dig själv när du uppnått resultatet
Be om positiv feedback
Minska kraven på dig själv och var snäll mot dig. Du är tillräckligt bra!
Fundera över dina behov och ta ansvar för att de tillgodoses – du bestämmer vad du behöver!
Pröva något nytt som ligger utanför din komfortzon
Sluta jämföra dig med andra. Ingen är perfekt! Du behöver inte vara perfekt.

Det är ju inte jag som är så här outhärdligt klok och kan svar på allting utan jag har saxat lite här och där ur en text av Lena Magnell,  hämtat fakta lite här och där och tyckt lite av varje. 😉

Självkänslan kan få sig rejäla törnar genom livet när man drabbas av olika saker som gör att det är svårt att hitta ett positivt snöre att hålla i. Kanske drabbas man av sjukdom och inte kan arbeta, börjar känna sig värdelös och inte tillräckligt bra. Eller av utmattning där det är svårt att komma tillbaka både till arbetsliv och till det sociala livet. Jag vet av egen erfarenhet att just det där sista kan formligen sänka den bästa självkänslan långt under ytan och det är en kamp att hitta den igen.

Då utmattning för med sig sömnlöshet, oro, ångest och en massa andra destruktiva sinnesstämningar så följer negativa tankebanor så snällt med på tåget. Tankarna dunkar i en evig rundgång. Man känner sig orkeslös, värdelös, mindervärdig och all positiv energi är borta. Men, det går att komma tillbaka. Det går att ändra på sin syn på sig själv, på livet, på omgivningen. Hjärnan är programmerbar. Det gäller bara att hitta rätt knappar.

Som vanligt så är här tidig morgon. Nu har klockan hunnit bli strax efter 6 och det är dags för frukost nummer 2. Det är en valp i huset som inte förstår vitsen av att sova längre än halv 5. Jag hoppas att han ska förstå ganska snart att det är ok att sova liiiite längre!

 

I’m back!! Yay!!!

IMG_3700

Om än med styrka som en gråsparv!! Det var ett kort, störtmesigt träningspass och ändå gick jag ut på skakiga ben efter det så direkt uppkäftig känner jag mig inte. Tror inte att jag fattat förrän precis i denna stund hur mycket den här influensan har tagit på kroppen. Hur som helst så var det underbart att kliva in där jag trivs bäst och känna mig nästan som vanligt.

För två veckor sedan så kunde vi äntligen träna benböj med vikt. Min hopplösa rygg hade äntligen visat att den höll och jag kände mig så pass stark att det faktiskt skulle kunna gå. Idag blev jag helt slut av att träna med en löjlig träpinne. Det kommer nog att ta några veckor att vara tillbaka i form igen. Det gör inget men fan ta den som smittar mig med nya äckliga baciller!

IMG_3692

Humöret har varit på total lågvatten nivå och jag har varit otrevlig, sur och gräslig mot precis alla i min omgivning. Inte ens min stackars gamla mamma klarade sig undan en skopa av mitt förfärliga jag. Det är som jag har sagt förut, jag mår bäst av helt vanliga vardagar. Inte semester och inte helger utan vanliga dagar med samma rutiner. Jag kan bli jäkligt störd om jag inte får mina dagar att bli som jag har tänkt mig. Spontanitet = noll!

Det är skönt att jag är så gammal som jag är för jag får faktiskt vara PRECIS som jag vill. Och, jag bryr mig verkligen inte ett dugg om vad någon eventuellt skulle tycka. Det intresserar mig inte. Vi har så mycket måsten och så många som tycker det ena och det andra om hur vi ska leva våra liv! Jag vågar vägra det. Jag är som jag är och har inte för avsikt att ändra mig ett smack. Man måste trivas med sig själv annars fungerar ingenting. Jag tror att väldigt många kämpar otroligt för att ANDRA ska vara nöjda med hur vi är men glömmer huvudpersonen. Oss själva. Det är på något sätt fult att gilla sig själv! Och ändå, så är det väl egentligen där lyckan i livet börjar? Att vi accepterar och trivs med oss själva? Att vi inte försöker leva efter någon annans mall eller åsikter. Att vi lever efter våra egna ideal och målbilder och inte känner oss misslyckade pga att vi inte når upp till någon annans resultat.

Jag tycker att det är inspirerande att se människor träna. Jag kan känna stor beundran för någons styrka, kropp ork eller motivation, men, jag låter inte den känslan förminska mig själv. Jag tar det däremot till mig som inspiration och låter det peppa mig inför min egen träning. Dagens kloka ord! ”The best project you’ll ever work on – is YOU!” Så det så!