Då vi vågade diskutera…

r-FREE-WILL-large570

I min familj har vi alltid diskuterat. Vi kunde sitta i timmar efter att middagen var avslutad och diskutera i det oändliga. Politik, himlavalvet, religion, historia…..allt, allt ,allt! Min pappa var en engagerad socialdemokrat och hade mycket starka åsikter men…det hindrade inte att vi kunde prata om andra ideologier. Han gick ju inte ut och stängde dörren för att vi tyckte olika. Det var fantastiskt roligt, vi diskuterade allt mellan himmel och jord. Det var hetsigt, kärleksfullt, roligt och stimulerande.

Idag ska vi stå som en skock får och tycka samma sak. Tyvärr träffas vi inte längre och diskuterar ansikte mot ansikte utan sitter hemma på kammaren och letar en massa statistik, artiklar och annat för att eventuellt mosa någon som har mage att tycka annorlunda än vi på sociala medier! Sedan trycker vi iväg harangen från vår mobil och återgår till ensamheten där vi pöser över av självgodhet. Usch på oss!

Jag orkar inte riktigt leva upp till olika epitet. Det kan gälla kosthållning, politisk åskådning eller vad som helst. Är jag sosse eller moderat? Är jag dum eller snäll, snål eller generös, djurvän, vegetarian eller barnkär? Nej, jag är en individ med åsikter som kanske överrensstämmer med det ena eller andra.  Vi är så rädda för varandra idag. Vad tycker hon/han egentligen? Det är inte ok att tycka för mycket. Omgivningen blir förvirrad och det blir oerhört jobbigt när det inte finns ett fack som passar att stoppa ned oss i. Men gud, hon tycker ju allt möjligt! Man kan ju inte veta om hon faktiskt är rasist, smygrasist eller inte rasist alls??? Här blev det ju skitjobbigt!! Finns det verkligen inget kuvert att stoppa ned henne i!?

Idag är det många som har tagit bort vänner på Facebook för att man anser att personerna ifråga har fel eller skrämmande åsikter. Uh, det är verkligen illa. Vem är det egentligen här som är skrämmande? När man går så långt att man inte törs möta åsiktsfriheten utan väljer att köra ned huvudet i sanden som en struts så är man illa ute i sitt tänkande. Hur skulle det bli om vi alla satt och lallade samma sak? Det vore väl helt förbannat tråkigt. Då har vi ju landat i en situation som påminner om en diktatur där den personliga friheten att tycka upphör. Vilket omodernt bakåtsträvande. Obegripligt.

Jag saknar min pappa. Jag saknar diskussionen. Jag saknar det intelligenta meningsutbytet där vi möts öga mot öga och inte bara med det skrivna ordet. Himmel vad jag saknar det.

IMG_4757.JPG