Kan jag få mina popcorn här i trädet, tack!

DSC_0486

Lycka är att vara en burpippi och få uppleva en stunds frihet. Sara är en Tritonkakadua som är uppfödd någonstans i Skåne men som har bott hos oss i 22 år. En kakadua är en destroyer av format och kan göra konfetti av det mesta som näbben kommer åt. Äppelträdet som hon sitter i på bilden är svårt sårat av hennes näbb men vad gör väl det när hon har roligt. Det är en otroligt högljudd fågelart som låter ungefär som en vedkap när det är som värst. Ingen lägenhetspippi alltså.

DSC_0488

Sara har en fäbless för feta saker som smör, bacon, ost och ….popcorn! Det är förstås inte särskilt nyttigt utan man förespråkar pellets till fåglar för de ”har inga smaklökar”! Det är en väldig missuppfattning då våra fåglar, ja, det finns fler, verkligen vet vad de vill stoppa i näbben. De äter det mesta men se pellets, det är ett påfund av någon som nog skulle få ett nyp i fingret av Sara.

Här sitter även en grön goja, Molly, som är en blåpannad Amazonpapegoja. Det är en lugnare fågel som har betydligt trevligare läte än vad en kakadua har. Hon kan vissla väldigt fint om hon sätter den sidan till. Men talar de inte? Nja, Sara kan babbla lite och Molly kan säga goddag goddag. Det är inte säkert att en fågel lär sig prata bara för att den råkar vara en papegoja. Har den artfränder runt omkring sig så minskar ju beteendet att härma människan och för övrigt kan ju inte alla människor spela piano trots att vi alla har 10 fingrar.

DSC_0455

Att skaffa fåglar är ingenting som jag rekommenderar. Jag gjorde det en gång för länge sedan och det har jag ångrat många gånger. En fågel tyr sig som regel till en i familjen och de andra kan den bli ganska jävlig mot. Den skaffar sig en partner i människan och någon annan i familjen kan glömma att klia den här pippin i nacken. Det är inget djur för en familj. Sedan ska man komma ihåg att en papegoja är ett intelligent djur och ska inte sitta i bur dygnets alla timmar alldeles ensam. Det är djurplågeri. Den blir också mycket gammal och det händer mycket i en människas liv under de kanske 50 år som fågeln lever. Det är knappast troligt att papegojan blir kvar i samma persons ägo och det är oerhört svårt för ett så smart djur att byta hem. De här fåglarna kommer inte att lämna oss utan får hellre åka till papegojhimlen i den händelse att vi inte skulle kunna ha dem kvar. Även om vi skulle kunna hitta ett nytt hem så är det inte troligt att det hemmet heller är för evigt. Jag skulle vrida mig i min grav om de blev vandringspokaler. Hu!

Ja, och sedan har vi Bertan! Vad det är för fågel får ni fantisera om alldeles själva! 🙂

DSC_0459