Sådär…nu är allt som vanligt igen!

Semester i all ära men det är det här, som jag brinner för. Det är detta som förgyller mina dagar och fyller mig med energi! Det är detta och inget annat som gör att jag mår bra, som gör att jag hittar glädjen även om det blåser småspik och regnar, som jagar deppiga tankar och sura miner på flykten. Mitt knark och livsnödvändiga drog, endorfinerna!! Den som aldrig har upplevt tillfredsställelsen efter ett träningspass kan omöjligt förstå den kick som det ger. Den bästa drogen – ever!

Så länge jag kan minnas har jag tagit till fysisk aktivitet när jag har mått som ett lass skit! Har jag varit deppig, arg eller ledsen så har min medicin tveklöst varit – cardioträning! Av något slag! Jag har gått, sprungit eller cyklat! Även om tårarna har strömmat så har jag kört på, hårt och envist. Det hjälper alltid. Efter en stund går benen av sig själv, andningen är lättare, sorg och missmod lättar och när jag efter en timme eller två saktar in så är det usla mående häck väck!

Idag har jag tränat med Anna! En tuff och stark tjej som ger mig inspiration bara genom att vara hon!! En ytterst enkel, rak och kul tjej som gör varje träningspass till något speciellt. Önskar att alla hade en PT Anna!! Himmel så kul ni skulle ha. Jag ser fram emot den här timmen varje vecka! Hade jag ekonomi så skulle jag alltid träna med en PT bara för att det är så otroligt kul!

Idag var fokus på rygg och axlar. Jag är fortfarande lite off efter min 10 dagar långa magsjuka och har tappat nästan 4 kg i vikt. Det är mycket när man redan innan är smal. Jag vill inte alls gå ned i vikt. Jag vill ha muskler och bygga kropp. Fan! Det blir till att mumsa proteinpulver ett tag.

I alla fall så kämpade jag på så gott det gick. Fick ta lätta vikter och bara försöka komma igång igen. Känner för ett joggingpass lite senare idag. Bara sakta, bara lätt men det är alltför mycket spring i benen för att hålla dem stilla. Får bli några km….bara ett par! Men först väntar en promenad med en otroligt viktig stor liten individ! Kortbeningen! Min glada och spruttiga, 3 pannkakor höga hund! Söt som socker och outtröttlig! Nu kör vi…..!

Att unna sig en PT

Sedan 3 år tillbaka tränar jag med en Personlig Tränare. Det är en investering i kropp och hälsa som jag skulle önska att alla unnade sig. Jag kör en gång i veckan med en coach som peppar mig att ta mig längre och längre i min träning. Med en väl utarbetat plan att följa så blir motivationen väldigt mycket större. Det kan ta en stund innan man hittar sin perfekta matchning och jag har provat några stycken. De har varit bra allihop men nu har jag ett par tjejer runt mig som är guld värda. Nytänkande och inspirerande som gör att inget pass är det andra likt.

För mig är det viktigt att min tränare inte sätter en gräns pga min ålder. Jag sätter min gräns själv om jag känner att det tar emot eller är för hårt för mig men fram till dess vill jag bli peppad och manad vidare i min träning. Jag vill inte ha dalt och larv utan disciplin och seriös vägledning.

Många gånger undrar min omgivning hur jag har råd med kostnaden. Jag är fascinerad av frågan då jag vet att flera av dem lägger stora pengar på fikabröd, chipspåsar, godis, vin och öl. På något sätt är det mer ok än att investera i sig själv och i sin fysik. Konstigt egentligen med tanke på att vår kropp är den enda vi har och den enda vi får. Att bryta ned den med en massa skräpmat, att vara lat och overksam är helt ok men att ta vara på de resurser som finns i oss är inte helt legitimt. Speciellt inte vid min ålder. Vid denna period i livet ska man finna den största glädjen i att baka bullar till sina barnbarn och stå med ändan i vädret och rensa rabatter. I det avseendet är jag totalt misslyckad då mitt största intresse är mitt eget liv och mitt eget välmående. Och ja, givetvis bryr jag mig om min familj! Förstås!

Så, jag finner stor glädje i att träna med en coach, har du aldrig prova så googla och hitta någon med goda referenser och ta din träning till högre höjder. Oavsett, på vilken nivå du befinner dig! En bra PT sätter mål som passar just dig och kämpar för att du ska nå dem.

Första träningen på 3 veckor…

 

Det är märkligt hur fort man tappar ork och styrka när den dagliga dosen med rörelse uteblir. Meningen var att jag skulle vila en av de två veckorna som jag tillbringade på varmare breddgrader och sedan sätta igång lite smått veckan efter. Det hade varit ett suveränt upplägg om inte magbakterien from hell hade drabbat mig. Efter 10 dagar med risig mage och väldigt litet kalori intag så känner jag mig…..klen!!! Har ätit kopiösa mängder mat de senaste 2 dagarna men kanske behöver det gå ett par dagar till innan allt känns normalt igen. Det finns liksom inget stopp utan jag är kroniskt hungrig. Tji sallad kan jag säga!! Har ätit kolhydratstinna måltider med hemgjort #alltannatänmagert# potatismos och ugnsstekt falukorv med ost och grädde! I två dagar. Dagens portion vägde nog ett kg!

I alla fall så blev det ett benpass idag med knäböj, utfall och diverse maskiner. Avslutade med situps på Pilatesboll men det blev inga vanliga 100 utan jag fick stanna på 60. Hade tänkt mig lite plankintervall och statisk magträning men det får bli en annan dag. Kroppen strejkade. Den brukar inte ha någon talan men som sagt….KLEN var ordet!

I morgon kör jag med Anna, min PT, och då jädrar hoppas jag att det känns lite bättre.