Nytt år -nya tag!

pier-569314_1280_Fotor

2018! Hu, så fort det går! Året då det är hela 60 år sedan jag kom till världen. Det låter helt vansinnigt när jag smakar på det. Är det ens möjligt? Med facit i hand så här långt känner jag mig en smula lurad på hastigheten som jag har färdats genom livet med. Det har gått fasansfullt fort. Som ett skenande höghastighetståg utan minsta möjlighet att stoppa. Fortare, fortare och fortare.

Inombords är jag förstås inte 60 år! No way! Jag är ungefär 35 i skallen och där har jag för avsikt att stanna. 35 var en förbaskat bra ålder. Vid 35 är man vuxen och blir tagen på allvar, man är fortfarande snygg och har merparten av sitt liv framför sig. Det tänkte jag nog inte på just då men så här i efterhand inser jag att 35 är grejen. Har du inte hamnat där än så har du din bästa tid kvar. Grattis till dig i så fall.

Det finns vissa fördelar med att inte vara ung längre. Jakten på framgång, karrär, prylar och bekräftelse är som bortblåst. Det har infunnit sig ett lugn som känns väldigt behagligt. Jag är den jag är och behöver inte försöka leva upp till något ideal eller någon annans önskningar. Jag behöver inte bevisa något för en endaste individ. Oerhört befriande.  Den känslan hade varit bra att ha redan då, för 30 år sedan. Tänk så mycket ältande och oro jag hade kunnat slippa!

Vad har vi då framför oss? 364 oskrivna blad. Den första sidan i min årsbok, gårdagen,  blev rätt händelselös då jag var trött efter nyår. Nästa sida, dagens tomma blad, ska jag fylla under senare delen denna tisdag. Jag ska testa en för mig helt ny träningsform. Det ska bli spännande och jag kommer med all säkerhet att bli totalt slut. Möjligt är att det inte passar mig alls och då struntar jag helt enkelt i att fortsätta. Svårare är det ju inte.

Styrketräningen är dock inte övergiven utan är den röda tråden i livet. Det ena behöver inte utesluta det andra. Styrketräning anser jag är grunden till allt. Utan att träna upp sin styrka blir det svårt att utöva något annat. Det är ALLTID bra att bli starkare och ju äldre man blir desto viktigare är det.

När vi närmar oss de sista 20 åren av livet, rent statistiskt så dör vi runt 80, så skördar vi frukterna av hur vi har levt. Det är då livet kommer i kapp oss. Att träna och leva någorlunda sunt ökar chansen att få må bra när vi åldras. Innan vi kommer upp emot 55+ så klarar vi oss ganska bra, även med övervikt och stillasittande men….det är sedan som effekterna av det livet visar sig. Blodtryck som stiger, risken att få diabetes typ 2 ökar, leder som gör ont, skelett som blir skört, muskulaturen förtvinar, risken för stroke ökar och – det är ingen fiktiv osann historia. Det är precis det som händer! Vad som är det fina i kråksången är att det ALDRIG är för sent att ändra på den här utvecklingen. Även om man har uppnått hög ålder.

Du har allt att vinna på en omläggning av livsstil. Precis allt. Kan du inte förmå dig att komma igång så ta hjälp. Det är svårt att på egen hand ändra sin vardag och få igång träning av något slag om man aldrig har rört på sig. Det finns mängder av duktiga människor som kan hjälpa dig att må bättre. Och det är värt precis varenda krona. Se det som en investering i ditt fortsatta liv. Kan något vara viktigare?

Vi får bara ett liv och handen på hjärtat nu! Tar du hand om ditt så som du borde? Inte? Ta då chansen att skriva en bestseller detta år. Din bestseller. Låt det bli året då du tog kontrollen tillbaka över din kropp och hur den ska må och fungera. Du ska få ett par råd av mig vare sig du vill eller ej!

  1. Ta kontakt med en personlig tränare. Lista nedan på några jag känner till i Örebro som är BRA!! Det finns förstås fler men de har inte jag erfarenhet av och kan inte uttala mig om.
  2. Sätt upp realistiska mål. Det är viktigt!
  3. Se till att få ett träningsupplägg och ett kostschema.
  4. Följ ovanstående!

Om du finns i Örebrotrakten så kan du t ex kontakta JessicaOscarPTMalin-CharlottaEllen…..nämnda helt utan någon slags rangordning. Min erfarenhet är att de här personerna är högst seriösa och väldigt kunniga på vad de gör.

Nu ska jag proppa i mig en sanslös frukost med mycket energi då jag tror att mitt kommande träningspass kommer att vara något i hästväg.  Fortsättning om just det följer….

Kan jag…….kan du!

IMG_2353

En liten berättelse!

//”Där står hon igen! Så tjatigt att se. En selfie och så det där #mot60 tjafset…Hon har säkert gener som gör att inte fettet fastnar på henne. Eller tuggar salladsblad. Lever nog ett urtrist liv och unnar sig aldrig något förutom kanske en bit selleri på helgen. Fan, vad trist! Tänk att aldrig få ta för sig av livets goda…..”, sa mannen medan han flåsade lite lätt. Han var röd i ansiktet och hade blivit andfådd med åren. Det var blodtrycket som spökade men för sjutton, han närmade sig ju 65. Lite krämpor hörde väl till på något sätt?

Midjemåttet hade ökat. Skjortan spände över den runda magen och knapparna såg ut att vilja sticka sin kos. Han älskade god mat och det där med att röra på kroppen var inte hans grej.  Alkoholintaget var måttligt tyckte han. Några flaskor vin på helgen och en konjak ibland. Det var banne mig inte mycket för en man i hans storlek. Nej, för fan….man ska leva livet medan det pågår…! Sitta där som en självplågare och peta i rårivna morötter, det var ingenting för honom….

Läkaren hade visserligen påpekat fördelarna med att motionera men han kunde inte för sitt liv se en bild av sig själv iförd tights på ett gym. En gammal gubbe! Bland alla  vältränade unga människor! Fullkomligt urlöjligt och det skulle aldrig ske. Gå ut och promenera kunde man kanske göra men det var ju så satans tråkigt. Kallt, blött, halt eller också för varmt. Det var aldrig rätt väder och gå en promenad i spöregn var helt uteslutet.

Nu väntade dessutom julen. Han älskade julmat! Skinka, köttbullar, Janssons frestelse, sillsallat, glögg, öl, snaps…. Det vattnades i munnen bara han tänkte på det. Middagarna skulle bli många med släkt och vänner. Det skulle fan sitta där och banta. Vore ju för jävla trist. Nej, efter trettonhelgen. Då skulle han väl ta tag i de där promenaderna. Inte nu! Sedan….//

Ja, det där var en fiktiv person. Men jag har träffat honom! Eller henne! Många gånger. Det som alltid framgår vid en diskussion är att mat och ett slappt liv är ”livets goda”! Jag har aldrig förstått det där. Vi ska alltså belöna oss med något som går att äta! Alltid. ”Jag tog en hamburgare på vägen hem för det var jag värd”, eller ”en skål lösgodis på kvällen har jag gjort mig förtjänt av”….

Varför har vi inte förtjänat något bättre? En äcklig processad hamburgare med feta pommes är alltså något vi är värda att äta? Jag är värd mycket mer än så! Varför inte spara allt det där vi ”har gjort oss förtjänta av” till en spahelg, en massage, middag på en bra krog eller en PT timme?

Faktum är att jag som står där på bilden inte alls har några speciella gener som hjälper mig att inte bli fet. Jag har bara bestämt mig för att inte bli det. Jag är fast besluten att hålla mig så frisk och stark jag kan så länge jag lever. Det är bara en enda som kan påverka om det blir så och det är jag. Och kan jag – kan du!

 

 

En alldeles vanlig dag på gymmet…

trappa

Jag brukar alltid försöka få min omvärld att förstå vikten av kunskap vid styrketräning. Att ta hjälp när man inte kan och att man frågar och är korkad en stund istället för att kanske skada sig med felaktiga lyft. Den som skiter i det där brukar aldrig komma någonstans med träningen. Det är väl ok om man nu inte vill utveckla sin styrka och utseende men den som vill lite till – bör läsa detta!

Varje dag ser jag i stort sett samma sak. Det spelar ingen roll vilket gym jag besöker för de här människorna finns överallt.

  1. Mobilnördarna. De där som ibland inte ens gör något alls utan bara står och hänger mot en maskin eller kanske t o m tar bilder när de står och hänger mot en maskin. Till mobilnörden hör också den som efter varje set måste titta i sin mobil. Vad det nu kan ha hänt på ca 2 minuter framgår inte men jag är säker på att det är rysligt spännande.
  2. Den där mannen som i alla maskiner lastar på alldeles för mycket vikt för att sedan med usel teknik lyfta eller dra. Det spelar ingen roll om han har spagettiarmar för lyfta tungt ska han. Han har ingen aning om vad man tränar i en latsdrag utan kastar sig bakåt och drar allt vad han orkar med det tunga viktpaketet som har lastat på.  Det som  tränas mest med vid detta tillfälle är senorna på framsidan av halsen istället för det maskinen var avsedd för.  Latsen eller som det heter latissimus dorsi. En muskel som löper snett över ryggen enkelt förklarat.
  3. Så var det kvinnan. Här är ett omvänt scenario. Hon lastar inte på något alls utan drar i maskinerna med fjäderlätt belastning.  Hennes kommentar brukar vara ”jag vill inte ha synliga muskler”! Eller, ”jag vill inte se ut som en biff”! Det där är ganska kul.  Att man faktiskt tror att det är så enkelt att utveckla muskler. Det tar åratal av riktigt hård inriktad träning och ett oerhört kontrollerat intag av rätt mängd protein och fett för att åstadkomma ”synliga muskler”.  Risken att bli en biff är med andra ord obefintlig
  4. De snabba! De där männen och kvinnorna som avverkar sitt  gympass i flygande fläng. De hinner knappt börja förrän de är klara. Jag pratar dagligen med ett par äldre män på gymmet. Jag försöker förmå dem att sakta ned tempot för att på så vis få ut lite mer av sina rörelser men det går liksom inte in. De brukar svara ”men du, jag tränar ju inte för att bygga muskler”! Och, det är sant. Det blir inte heller några muskler med dålig teknik.

Det är förstås inte fel att träna med lätta vikter och vimsa runt som en bålgeting utan mål men om du nu VILL träna för att få resultat så måste du ändra på det här. Jag var på en kurs i helgen och träffade en massa trevliga människor. Vi hade lite diskussioner om träning och bland annat så var det en kille som ville ha bort magen. Han hade lagt om sin kost och gått ned i vikt men nu var det då magen som han vill tvinga tillbaka i ursprunglig storlek. Hur tränar man magen? Hur får man bort den?

Sanningen är att det inte går att punktförbränna. Man kan göra hundratals situps om dagen men den där magen försvinner inte för det. Det som bränner fett är ett kaloriunderskott. Träna gör man för att öka muskelmassan och för att man mår bra av det. Fett bränner man genom att äta mindre kalorier än man gör av med. Det är inte svårare än så. I teorin!

Det finns bara en väg att komma tillrätta med övervikt, kärlekshandtag, putmage eller vad man nu stör sig på. Ät mindre och bättre samt träna tyngre. Byt ut dina tråkiga joggingpass mot intervallträning, gå fortare, lyft tyngre, lyft bättre, ta hjälp av en PT, skaffa dig ett kostschema……! Umgås med människor som vill att du ska lyckas vad det än gäller. Vänta inte på inspiration. Bestäm dig och – GÖR!

Lite tips av mig…som jag i min tur har fått av någon annan..!

dumbbells-2465478_1280

Kanske har du bestämt dig för att simma denna höst. Du går till simhallen och river av 1000 m i bassängen två gånger i veckan, varken mer eller mindre. Möjligvis har du en kompis vid din sida och ni ligger där och har lite småmysigt, pratar och tar er framåt…..längd efter längd. Det är bra! Man kan verkligen stanna där men om du nu skulle vilja ta den här simningen till högre höjder och ta till lite knep för att få de där oändliga längderna att bli lite roligare att avverka?

Det är så enkelt! Simma allt vad du har en längd för att nästa längd ta det lugnt. Upprepa! Intervallträning. Det bästa sättet att bli starkare, öka din syreupptagningsförmåga och för att bränna kalorier. Dessutom blir precis allt roligare om man växlar tempo.

Låt oss säga att du ställt dig på en crosstrainer. I mina ögon ett riktigt pinoredskap som jag alltid har avskytt för det är så urbota trist. Men, helt plötsligt har jag upptäckt att det är rätt kul att köra på den där om jag bestämmer mig för intervaller. Jag sätter motståndet på lite lagom och trampar på för att efter 2 minuter trampa utav bara helvete med betydligt tyngre motstånd i 1 minut. Upprepar! Efter några intervaller växlar jag till att varannan minut koppla in ett ”höftlås”!! Dvs jag låter rumpan och kroppen vara stilla och trampar bara med benen. Det har nog något namn men just nu kommer jag inte på vad det skulle kunna heta. När jag gör det så använder jag inte armarna utan håller händerna stilla. Det är sjukt jobbigt och bränner som eld i låren efter endast en halv minut. En halvtimme med den här typen av träning gör att det inte finns en torr fläck på kroppen efteråt.

Ställer du dig hellre på ett löpband så är det helt perfekt att göra samma sak. Springa i 1 minut, gå i tre minuter eller hur du nu väljer att lägga upp dina intervaller. Det är så otroligt mycket mer effektivt än att bara jogga i en halvtimme.  Gå i ca 6 km / h och så öser du på i 12 km / h den minut som du springer. Det orkar man även om inte konditionen är så jättebra. 1 minut är inte så länge. Är du vältränad duger det inte med 12 km /h…..

Tycker du att det är pest att springa så kan du intervallträna även när du går. Ös på med rejäla armrörelser så att du använder hela kroppen och gå så mycket du orkar i  5 minuter och gå i lugnare tempo i 3 minuter. Upprepa!

Kör du endast styrketräning kan du använda dig av aktiv vila för att få upp pulsen lite grand. Istället för att glo i mobilen varje gång du vilar mellan dina set så gör du t ex situps, magrullningar med absroller, liggande benlyft, crunches på pilatesboll eller vad du nu gillar att träna mage med. Här kommer en länk med tips om du har idétorka just på magövningar.

För min egen del ska jag försöka mig på ett benpass idag om mitt dumma lår vill samarbeta. Jag är expert på att göra mig illa och here we go again! Men, det ena behöver inte utesluta det andra utan jag får helt enkelt träna RUNT skadan. Det går men är inte riktigt lika kul förstås. Det ska även bli 30 minuter på just crosstrainern. Den är snäll när man har skador då benrörelserna blir mjuka mot t ex på löpbandet.

Men först en lång skogspromenad. Det låter som något märkvärdigt men det är ju fel. Jag börjar alla dagar med en lång skogspromenad! Sedan ca 45 år tillbaka i tiden. Rutin – skulle man kunna kalla det!

 

 

Lyckan av att orka mer…

Jag har hållit på några år nu. Tränat mot ett mål med seriöst utformade träningspass av duktiga människor. Kanske hade jag lite gratis då jag åter satte foten på ett gym. Då, för 6 år sedan när jag började igen. Jag har tränat allt möjligt sedan jag var väldigt ung men så som jag tränar nu…..det har jag aldrig gjort. Och, så stark som jag är nu har jag heller aldrig varit trots att jag definitivt har lämnat medelåldern och är en bra bit över den.

Vad är då vitsen med det här kanske du undrar? Vad försöker jag bevisa eller har jag någon form av bekräftelsebehov? På sätt och vis både det ena och det andra. Visst vill jag bevisa att det går att träna hårt fastän jag inte är ung längre och visst är det kul att visa det. Men, jag har ett mål. För att nå detta har jag en plan och väldigt lite kan stoppa mig för att inte följa den. Ett mål utan en plan är bara en dröm och kommer aldrig att bli något annat heller.

Målet är i första hand att hålla mig frisk upp i hög ålder. I andra hand så är det att utveckla min muskulatur och bli starkare vecka för vecka,  månad för månad. För att det ska vara möjligt att uppnå det här så måste man ta hjälp. Det gäller alla. Amatör eller proffs! Visst kan man på egen hand gå runt och dra i lite maskiner och lyfta en och annan vikt men först när man tar steget för att få en utformad träningsplan så kommer det att hända grejer.

Och planen? Träning enligt ett rullande 5-splitschema som jag följer i stort sett slaviskt. Förutsatt att inte kroppen gör ont förstås. Det händer ju lite titt som tätt och då får man träna någon av de delar som inte värker för dagen. Jag brukar träna 3 dagar i sträck och om jag behöver så lägger jag in en vilodag med bara promenad.  I annat fall så kör jag på. Man måste lyssna på sin kropp. Känns den sliten så ta det lugnt en dag och gör något annat. Gå, jogga eller simma. Man behöver inte sitta still på rumpan för att man har en ”vilodag”!

Jag tränar någon gång i veckan eller var tionde dag med Ellen. Det gör jag dels för att det är kul och inspirerande men också för att jag ska ta i lite mer. Hon följer min utveckling och är – faktiskt! –  intresserad av att jag kommer vidare. Hon lägger upp nya träningsprogram,  tipsar mig om kost och finns alltid där om jag har funderingar. Att äta rätt när man tränar innebär inte svältkost på salladsblad. För att kroppen ens ska orka öka i muskelstyrka måste man tillföra energi i form av rätt mängd protein och kolhydrater. Mycket mat alltså. Många kalorier. Att äta mycket kanske inte är en konst i sig men att få i sig bra saker i en ganska stor mängd är inte alldeles enkelt. Där behövs någon som kan skriva ihop ett kostschema och sedan…måste man följa det!

Att kunna äta mycket och ofta är en av fördelarna när man tränar hårt. Jag vore ett lätt tortyroffer om jag var i besittning av åtråvärda hemligheter. Jag skulle berätta precis allt om jag fick vara utan mat under en halv dag! Jag hatar att vara hungrig och gör mitt bästa för att aldrig blir det genom att äta innan blodsockret når den där obehagliga nivån. Då, när svimningsattacken pga svält inte är långt borta och det börjar att flimra för ögonen. Det brukar ha förflutit ca tre timmar sedan jag åt sist när det känns så. Hur någon kan glömma att äta är för mig en gåta…

Mörkret har kommit åter och klockan har hunnit bli sen eftermiddag. Det har varit en bra dag som började tidigt i morse med en vacker morgonpromenad följt av ett PT pass med Ellen. Denna dag lyckades hon med att få mig totalt slut i armar och axlar. Min dagliga dos av endorfiner poppade loss i kroppen och jag har haft ett flin i ansiktet sedan vi skildes. Jag skulle önska att precis alla fick känna den behagliga känslan.

IMG_2252

Jag hade tänkt mig att städa badrummet på eftermiddagen men frågan är om inte den lusten helt har försvunnit? Jo, så är det alldeles bestämt. Jag tror att det får bli någon roligare sysselsättning. Badrummet kan vänta. Någon städmani har jag aldrig lidit av och jag klarar helt galant att ha det stökigt runt omkring mig. Stökigt märk väl! Inte skitigt!     DET, är en helt annan sak.

 

 

 

Konsten att behålla sin motivation och dessutom öka den…

Du behöver ett mål! Du behöver en plan och du behöver rutiner. Om man ständigt ska invänta den stund då motivationen rullar in så blir träningen inte av eller så händer det väldigt sällan. Det är rutinerna som avgör ifall du ska lyckas. Träningen måste bli något vardagligt, något som du repeterar varje dag som så mycket annat. När väl en rutin är etablerad så är inte det där passet som du våndas för något speciellt. Du bara gör det….med eller utan motivation.

Självklart har vi alla dagar då allt är mer eller mindre urtrist men man behöver inte hemfalla till att bli ett offer under det utan det går att övervinna. Ok, livet är pest men jag ska träna i alla fall. När man har övervunnit olustkänslan och kör sitt pass så är oftast det tråkiga som bortblåst. Vad är alternativet den är urtrista dagen? Äta kakor, sitta och tjura samt tycka synd om sig själv i sitt eländiga och miserabla tillstånd? Eller krypa in under täcket och försöka sova sig bort från sig själv? Inget fungerar i längden. Jag har otroligt svårt för människor som har offerkoftan på sig och ständigt tycker förbannat synd om sig själva. Vi är själva ansvariga för hur vi gör med våra liv, like it or not!

Sedan har vi då den ultimata nyckeln till inspiration. En PT! Jag har tjatat om det ideligen och jag kommer aldrig att sluta. Alla som vill ta sin träning en snäpp högre än till endast vardagsmotion borde ha en coach. En personlig tränare. En person som kan dina styrkor och svagheter, en person som kan läsa av dig. Någon som kan förstå hur just du fungerar. Någon som förser dig med roliga och givande träningsupplägg, någon som är intresserad av att just du tar dig framåt i din träning – även om du bara är en helt vanlig kvinna eller man, ung eller gammal, men som tar din träning på allvar.

Egentligen är det inte konstigare än att ta ridlektioner eller en klass i yoga! Man har en instruktör eller en ledare. Det är hur självklart som helt att man behöver hjälp även när det gäller styrketräning. Detta för att kunna utföra alla rörelser korrekt och få ett träningsupplägg som gör att just din kropp mår bra och utvecklas. Oavsett om du vill ”bygga om” din kropp eller endast komma i en bättre form så kommer du att lyckas bättre om du har hjälp vid din sida. Det är utan tvekan värt varenda öre. Det är en satsning på dig själv och ditt framtida liv. Inget kan egentligen vara viktigare.

Jag har tränat med flera stycken och alla har varit bra och givande. Någon kanske har passat mig bättre rent mentalt. Jag har svårt för gulligull och den där otroligt rara biten. Jag vill ha någon med jävlaranamma som ger mig utmaningar och pushar mig framåt, hårt och bestämt. Men, det är jag! Någon annan kanske behöver det där gulliga stödet för att orka eller kanske bara är en känslig individ. Det finns en PT för alla.

Idag tränar jag med en ung tjej. Fantastiskt duktig och inspirerande som inte på något vis låter mig känna att jag är en gammal tant och att träningen ska läggas på en nivå som passar mitt födelsetal. Hon gör helt grymma träningsupplägg, alltid varierande och annorlunda. På filmen ovan en galen övning med 7 reps x 7 med 7 sek vila mellan. Hua!

Den här tjejen har själv gjort en resa från ung tjej med ätstörningar till en idag otroligt vältränad ung kvinna med en avundsvärd fysik. Mentalt och fysiskt i balans. Hon har tävlat mycket inom bikinifitness de senaste åren och någon som skulle vilja vara taskig kan nog fnysa här och undra hur mycket en så pass ung tjej med den bakgrunden egentligen kan om styrketräning. Fnys på ni säger jag. Det är en mycket kompetent PT. Jag gör vågen för Ellen som har tagit min träning till oanade höjder.

Irritation eller inspiration?

rumpa

Ja, hur känner du? Min blogg handlar till stor del om träning. Inte för att det på något sätt är särskilt märkvärdigt men kanske för att jag som skriver – för ovanlighetens skull när det gäller träningsbloggar – har passerat 55+ med råge! Jag vill motivera och ge inspiration till dig, kanske inte helt unga kvinna, som tror att det är för sent att börja träna. Bildbevis på att man inte behöver vara hänvisad till lättare tantgympa bara för att födelsedatumet indikerar att man borde det.

Den som nu vill utföra tantgympa eller lättare annan träning är inte på något sätt sämre än jag. Allt är bättre än inget och ibland har vi fysiska förutsättningar som stoppar framfarten. Dock tror jag i de flesta fall att stoppet inte sitter någon annanstans än mellan öronen. Hur många gånger står jag inte och lyssnar på varför inte folk kan träna för att det gör ont någonstans, man har en artros i ett knä, i en hand, ont i ryggen, ont i nacken osv i all oändlighet. En och annan har säkert svåra problem med höfter och annat och givetvis sätter det käppar i hjulet. Men oftast så har det nog mer att göra med om man VILL eller inte och det är en annan sak. Jag känner svårt sjuka människor som skulle ge sin högra hand för att kunna träna men som verkligen inte kan….

Sedan har vi irritationen. Det har hänt att jag har fått  ett mail eller en  kommentar ifrån någon som på något sätt har tagit ett inlägg som en direkt käftsmäll eller en pik. Någon har alltså känt sig träffad, kränkt och irriterad av att det står en äldre kvinna där på golvet med en hyfsat platt mage och muskler på armarna. Borde inte bilden istället vara en sanslös inspiration? Borde man inte istället tänka ”går det verkligen att träna på detta vis fastän man är en gammal kärring”?

En bild på en 60 åring med en vältränad kropp leder alltså till ett dåligt mående. Hur är detta möjligt? Är det då hälsosammare att titta på någon som är överviktig? Varför skulle man må bättre av det? Mår man dåligt av en bild så ligger nog problemet djupare än så. Jag vet att om fitness fanns på flaska skulle så gott som alla hälla i sig det ytterst begärligt. Nu finns ju inte det och man får slita för att åstadkomma en förändring. Vill du inte så är det inget mer med det men OM du vill – så kan du åstadkomma underverk. Kan jag – kan du!

Jag brinner för träning och för att behålla min fysik upp i hög ålder. Jag vill även gärna inspirera dig att göra det samma. Jag vill visa för dig att en högst vanlig kvinna som är 59 år gammal har alla möjligheter att åstadkomma en förändring eller en förbättring av sin kropp. Att behålla sin fysik har inte enbart med utseende att göra utan en bra fysik fyller en funktion. Utseendet får man på köpet. I detta måste poängteras att jag är helt medveten om att många tycker att en muskulös kropp är fult. Vi tycker olika! 😉

Det här är mest riktat till dig som är i min ålder och kanske tror att det är kört. Kanske tror du att gäddhänget måste sitta där eller att rumpan måste vara platt pga att du passerat 55…! Det måste inte vara så och vem som helst kan ändra på situationen. Det krävs förstås en vilja, en plan och ett mål samt tillräckligt med jävlaranamma att genomföra det. Det är fantastiskt bra att vara stark och ju äldre vi blir desto bättre är det att ha styrka.

Bilden ovan visar mig i oktober 2015 och idag, augusti 2017. Glutealmusklerna har tagit tillbaka sin form och  därigenom sett till att byxbaken inte är tom. Det går! Ingenting är omöjligt! Om man vill! Men, invänder någon, det är ju insidan som räknas och utseende är inte viktigt.  Självklart men……att utsidan ser bra ut behöver ju inte per automatik innebära att inte insidan är bra! Eller hur? 😉

Och så tar vi en liten påminnelse…..! Muskelstyrkan är på topp när du är i 20-25 årsåldern men när du hamnar i 30-årsåldern så börjar muskelmassan att minska. Från det att du är ca 40 år minskar din muskelvolym med ca 10% varje decennium. När du är 70 år har du alltså mist 30 % av din muskulatur och styrka. Vill du det? Det vill inte jag.   Men, kan man då göra något åt det hela om man nu skulle vilja det? Jag vill påstå att man kan det. Jag har 11 år kvar tills jag är 70 år….jag ska bli en fysiskt grym 70-åring! Promise…

 

Snipp, snapp snut och där…….var nog sommaren slut!

blueberry-2598341_1280

Augustimörkret har rullat in och nedräkningen har börjat av timmarna med dagsljus. Det är inte särskilt varmt i solen längre och vi har endast några dagar kvar tills det är september. Uuh, vad fort det gick. April till nu – swish! Mår du dåligt av det? Att det går mot höst?

Jag gillar hösten. September och oktober kan vara underbara men sedan så skrattar jag inte så värst längre. Då, när dagarna inte hinner bli ljusa förrän det är mörkt, när man inte kan gå ut utan att ha sina dubbade kängor och långkalsonger, när man måste skrapa rutor och skotta snö…….DET, kan jag vara utan. Tyvärr har vi ju inget val utan man får stånga sig igenom den där förhatliga vintern vare sig man vill eller ej. Att flytta någonstans där det är outhärdligt varmt större delen av året lockar inte heller så jag antar att det bara är att gilla läget och göra det bästa av det. Vad ska vi då göra för att må bra? Här kommer min lista som jag följer slaviskt för att inte förlora förståndet under alla mörka månader som komma skall!!

  1. Införskaffa D-vitaminer. Börja boosta nu! Eftersom solen mest lyser med sin frånvaro i vårt avlånga land så lider vi brist på denna lyckovitamin. Börja ät nu!
  2. Rör på dig! Dra igång dina endorfiner och knarka dig hög på dessa så fort du har en chans. Endorfiner är kroppens eget ”morfin” och om du låter detta bubbla runt i ådrorna så blir du glad. Av att vara glad blir man ÄNNU gladare och det är en total win-win situation. En underskattad drog som alla läkare borde pusha varenda levande själ att ta….
  3. Håll koll på temperaturen! Jo, hör här!Amerikanska meterologiska institutet publicerade en studie 2011 och enligt den upptäckte man att temperaturen hade stor påverkan på vårt sinnestillstånd, mycket mer än vind, fukt och andra variabler. Enligt dem så maximerades lyckan vid 13,9 grader. Glöm alltså inte att hålla koll på väderrapporten. Det är bara att ta ledigt och rusa ut om man nu spår att graderna ska hamna ungefär där! 13,9 grader…..hm, tror faktiskt att jag kände mig väldigt lycklig i morse och fasen vet om det inte tangerade just den temperaturen.
  4. Dra på smilbanden. Den som hänger läpp hela dagarna tenderar att bli en riktig surkart medan de som ler mot sin omgivning blir gladare, tänker produktiva tankar och förbättrar sitt humör! Så, flina på!
  5. Ställ in din hjärna på lycka. Ratta fram till rätt kanal och se till att få in den igen om det börjar spraka och knastra. Allt kommer att bli bra och allt annat är inte  möjligt. En bra ledstjärna tycker jag när nu världen är skvatt galen.

Sådär enkelt är det kanske inte men det är väldigt sant att livet blir vad vi gör det till. Ingen annan än du är ansvarig för hur du väljer att leva. Kasta inte bort tid att älta det som inte går att ändra. Kanske har du inte fått en perfekt barndom,  kanske lever du inte i det perfekta förhållandet, kanske gjorde du ett dumt yrkesval, kanske lever du inte i nuet pga att du ideligen önskar dig någon annanstans. Till helgen, till en semester, till kvällen, eller väntar på storvinsten som ska ge dig lycka?

Försök att hitta glädjen i vardagen för egentligen är det precis DET, som är livet. Alla dessa ”vanliga” timmar som vi gör det där vi inte tänker på att vi utför. Det perfekta förhållandet finns bara i böcker, den perfekta barndomen är få förunnat och pengar är inte vägen till lycka. Det blir väldigt uppenbart när stenrika världsartister tar livet av sig på löpande band. Det kanske inte blev så kul när allt som gick att köpa var inhandlat?

Som vanligt är jag klok som en bok. Herregud, vart ska detta sluta? Min dag har börjat med en långpromenad i en fantastisk skog med en god vän och ett gäng hundar. Nu, efter att ha tagit en långfika ska jag sätta mig vid symaskinen. Där väntar ett antal timmar för att sedan fortsätta dagen med att limma flera tusen kristaller på en BH! Ännu en atlet ska få gnistra på scenen i en av mina skapelser. Gymmet fick inget besök idag. En justerad rygg, hand och rumpa behöver en vilodag. Huvudet håller inte med men måste tyvärr backa ett par steg då kroppen har höjt rösten på skarpen. Vila kallas det.

Varför vara som alla andra? De är ju redan så många…

eyes-2344284_1280

Vilken sanning! En yngre god vän sa detta till mig för en tid sedan. Jag tyckte att det var ganska klokt. Inte för att jag någonsin skulle lägga krut på att tillfredsställa någon annans önskan på hur jag eventuellt ska vara men jag kanske gjorde det förr. När jag var ung. Då, när det var så förtvivlat viktigt att vara likadan som alla andra. Att inte vara udda. Ändå så är det väl just ”udda” som är intressant?

Idag har vi diagnoser på allt som inte får plats i en ram. Vi har bokstavskombinationer så det står härliga till och benämner alla som inte ryms i ramen som bipolär,  eller ”hon har lite Aspberger” eller  kanske en släng av ADHD. När jag var barn eller ung så var det väl en och annan som var ”lite konstig” eller som gick i en specialklass men diagnoser var inte uppfunnet. Det känns som att det idag är väldigt många som får diagnoser. Är det bra eller dåligt? Jag får en känsla av att när man får en stämpel på sig av vad det än vara månde, så lever man upp till det, oavsett om det är en diagnos på en sjukdom eller annat.

Om man ideligen blir itutad att man är på något särskilt vis så tror jag att man till sist tror på det oavsett om det är en sant eller falskt. Hjärnan är ju en ganska lättlurad muskel och tror på det vi berättar för den. Det är bra om vi nu berättar bra saker men om vi ideligen proppar den full med negativa tankar, ord och handlingar så kommer den lydigt att leva upp till våra förväntningar. Bankar vi in i våra huvuden att vi är värdelösa, att vi inte kan någonting eller klarar av något så kommer vi med största sannolikhet att vara precis på det viset.

Om vi talar om för oss själva att vi inte klarar av att springa 3 km eller att lyfta 20 kg så kommer vi inte heller att kunna göra det. Går vi till sängs med tanken att vi inte kommer att somna så uteblir troligtvis vår sömn. Styr vi mot ett hinder med en häst och känner att hästen kommer att stanna så stannar den med största sannolikhet. Vi styr våra hjärnor och hjärnan styr våra handlingar.

Jag tycker att det blir så uppenbart i en mängd av situationer och kan bara dra mig till minnes den tid då jag hade häst. Jag kunde sitta där och tycka att ridningen gick fantastiskt, hästen svävade fram och jag var i världsklass där i ensamheten. Så kom tjejen in med den dyra hästen. Hon som tävlat och vunnit massor. Helt plötsligt förminskade jag mig själv och min häst, sjönk ihop och kunde knappt rida. Jag sjönk från min världsstatus till platt intet. Bara genom mina tankar. Jag kunde ju fortfarande rida men red sämre för att jag tänkte på att jag VAR sämre. Vi måste sluta jämföra prestationer. I alla lägen.

Om man ideligen jämför sig med andra så kommer det alltid att finnas någon som är ”bättre” eller ”sämre”.  Nu pratar jag inte om en tävling där man ju uppenbarligen utsätter sig för en situation där man vill vinna. Det jag talar om är dagliga händelser.

Någon kommer tillbaka från semestern och berättar om sina fantastiska upplevelser, soliga stränder, solnedgångar….medan du satt på balkongen på lediga stunder. Kanske var det så att du var lyckligare? Det vet vi inte. Den med resan kanske har ett helvete med sin man eller om det nu är en fru.

Någon har köpt sig en ny bil, en fläskig stor Mercedes och där står din lilla KIA och skäms på parkeringen. Vad du inte vet är om den där stora fläskiga bilen är en leasingbil, eller har de kanske lånat till bilen? Den kanske är bankens rent utav?

Någon visar sitt vackra hem och du känner dig tillplattad då du inte alls har någon villa utan bor i en liten lägenhet. Att hela huset är belånat över taknocken och att familjen sliter med stora ekonomiska svårigheter framgår inte…..

Någon visar bilder på en vältränad kropp. Du mår dåligt därför att du inte ser likadan ut och inte orkar träna i samma utsträckning. Den här personen kanske har fysiska förutsättningar att se ut på ett vis du aldrig kan uppnå även om du skulle träna dygnet runt…

Vi måste sluta jämföra oss. Materiellt och fysiskt. Vi kan inte alla se likadana ut och vår egen lycka kan inte jämföras med bilder av vad vi förmodar är annans lycka. Vi måste tycka att vi är bra. Att vi är unika och att vi duger. På alla sätt.

Jag älskar att motivera människor till att ta klivet ur soffhörnet och börja träna. Jag vet att träning är en nyckel till välmående. Den får oss att bli gladare, friskare och starkare. Det har inte i första hand med utseende att göra utan med det faktum att muskler fyller en funktion. Våra kroppar är gjorda för rörelse och om vi inte rör på oss så förtvinar vår muskulatur. Vi blir bensköra och klena. Med en stark kropp följer en stark knopp. Och egentligen är det just den som är viktigast.

Faktum är att allt sitter mellan öronen. Där sitter roten till allt.

 

Mot 60….progress!

IMG_1189

Så var det den där urlöjliga selfien. Den där som verkar så självupptagen, så narcissistisk och så onödig. Vem tror hon att hon är? Utseendefixerad? Ja, kanske det. När man som jag, är ett år från min 60-årsdag, så får man vara lite självgod när kroppen fortfarande går att forma. Det roar mig sanslöst att jag blir starkare och starkare. Det som någon sa till mig för 2 år sedan var så otroligt fel och jag vill med min bild visa att allt är möjligt. Vad var det hon sa till mig då?

”Pia, du förstår att när du är så pass gammal kan du inte bygga muskler på samma sätt som en yngre person. Det du får rikta in dig nu på är att behålla den kropp du har! Det kan liksom aldrig bli mer!!”  Skitsnack på hög nivå. Vi kan bygga muskler tills den dag vi ligger i en trälåda. Det vi, som befinner oss i den ålder jag är i, måste göra är att träna precis LIKA hårt som någon yngre eller kanske rentav hårdare. Det är ofta där det fallerar. Hur många ser jag inte på gymmet som drar lite håglöst i några maskiner, som inte vågar ta i och som följaktligen inte kommer någonstans. Väldigt många tror att vägen till en vältränad kropp åstadkoms på en crosstrainer eller ett löpband och lider timme efter timme på dessa istället för att ta sig ut bland vikter och skivstänger där det verkligen kan hända under. Om man vill.

För att en muskel ska växa måste den ha stryk. De sista repsen i ett set ska kännas. Det ska vara riktigt tungt och i det närmaste omöjligt….för att muskeln ska fatta läget. Vi vill bli starkare och då måste vi säga till den där muskeln att den ska bli större. DET, kan man göra i precis alla åldrar. Vi måste ur vår bekvämlighetszon. Bort från det läget där vi har kontrollen och tycker att det känns skönt. Känns det lite småmysigt att lyfta de hantlar du håller i så har du på tok för lätta vikter.

Jag gillar att vara stark. Jag stod igår med ett flin i hela ansiktet på gymmet när jag körde ett dropset i hantelrodd. 17,5…12.5….och till sist 10 kg. Och det kändes inte ens särskilt tungt. För dig som inte vet vad ett dropset är så genomför man så många repetitioner man klarar av på en given vikt. När man inte klarar av fler reps med denna så sänker man vikten och när kraften sviker så sänker man igen. Bara för att man inte orkar lyfta som i det här fallet 17,5 kg fler gånger så är inte muskeln trött. Den orkar lite till med en lägre vikt….och lite till med en ännu lägre vikt. Nu är målet 20 kg men det tar nog ett antal månader! 🙂

Den oinvigde tror att man blir ett köttberg så fort man börjar styrketräna. Att man får otrolig muskulatur och ser ut som en snabbuppfödd broiler illa kvickt. Det är så otroligt fel och okunnigt. Att bygga muskler, eller att forma sin kropp vilket du nu vill kalla det, tar tid. Oändlig tid. Man blir inte ett muskulärt vidunder av några timmar på gymmet då och då. Det tar år av hård målinriktad träning och en väl genomtänkt kost. Att avstå från att gå till ett gym pga rädslan att det fläsk man har ska omvandlas till svällande muskler är direkt löjligt.

Det är aldrig för sent att börja träna. Det går ALLTID att bli starkare och bättre förberedd för den dag man kanske blir sjuk eller skadar sig. Muskulatur är inte bara utseende, den fyller en funktion. Tyvärr så är det alltför många som inte använder den. De låter sin fysik förfalla och skyller på allt möjligt. Många i min ålder skyller på just – ålder! Precis som om man skulle sluta använda kroppen när man blir över 60! Den ska ju fortfarande fungera. Det är faktiskt ännu viktigare att vi kan röra oss ju äldre vi blir. För att vi ska bibehålla styrka och muskler måste vi använda våra kroppar. De är gjorda för rörelse och förtvinar sakta men säkert om vi inget gör. Vid 60 års ålder har vi tappat 20% av vår muskelmassa om vi inte bestämmer oss för att behålla den.

Jag önskar att jag kunde förmedla litet av den enorma vilja som bor innanför mitt skinn…till dig som inte har tillräcklig vilja för att ändra ditt liv. Jag önskar att jag kunde få just dig, som inte har lusten eller orken att ”komma igång” att ….komma igång. Jag önskar att jag skulle kunna ge lite av den tjurskalliga envishet som gör att jag aldrig, aldrig kommer att ge upp…till dig som inte har någon envishet alls. Vi tilldelas bara en kropp i detta enda liv vi får leva. Bortsett från alla sjukdomar vi inte kan råda över så är det upp till oss vad vi gör med den. Jag tar hand om min. Tar du hand om din?