Ofrivilligt träningsuppehåll och en tappad sug! =(

IMG_3038

Först träningsvärk som inte var av det snälla slaget och så en opererad tumme. Det sista borde väl inte hindra så mycket!! Vet ni hur mycket man använder vänster tumme??? Typ hela tiden. T ex när man ska öppna en burk, skala potatis eller skära en ostskiva! Försök att skala potatis med en hand! Jag är så tacksam för att jag har två händer och här ska inte gnällas för detta är en tillfällighet och snart bra igen.

Det är ju den där träningen! Mitt livselixir som jag måste ha en dos av varje dag för att inte förfalla till idioti. Självklart går det att träna utan vikter och tack och lov har jag fler delar av kroppen som i dagsläget är intakta. Ben och mage t ex. En dag till med tummen i högläge och sedan så kör jag. Eller högläge….precis som om jag har gått med armen i vädret till nu?!  Det har jag ju inte. Jag har suttit och pillat med kristaller på en bikini och sytt en del men får väl erkänna att det där sistnämnda var lite bökigt med en ömmande tumme. Samma sak där, hur mycket man använder sina tummar vet man inte förrän man inte kan det.

Regnet står som spön i backen och det är fortfarande mörkt fastän klockan närmar sig 7. Nu är det bara att gilla läget och intala sig att det här med höst är livet på en pinne. Jag skulle verkligen kunna deppa ihop och må riktigt skitdåligt av att det är en oändlig räcka av månader tills det är vår och ljuset kommer tillbaka. Det är just det där ljuset! Avsaknaden av detta kan få mig att halvt förlora förståndet. Ljuset tidigt på morgonen som håller i sig till nästan mitt i natten, solen som inte ger upp förrän sent på kvällen…. Nu rullar höstmörkret in och det blir mörkt tidigare och tidigare. Svårt för min kropp och knopp. Om jag inte har fokus på att må alldeles förbannat bra är det lätt att ge efter för deppvågen som gärna omfamnar mig den här årstiden. Den får inte och den ska inte ta mig.

Hjärnan är roten till allt! Både det goda och det onda. Det är den som avgör hur lycklig och nöjd jag kommer att vara eller hur sorgligt livet kommer att bli. Den måste programmeras mycket noggrant och lotsas in på en harmonisk våglängd. En inte helt enkel uppgift men långt ifrån omöjlig! Jag vill, jag kan och jag SKA hålla näsan över vattenytan! Med alla medel! Tänk att man har en så pass trög historia högst uppe på sitt väsen att man kan styra den! Vilken grej! Den är så lättlurad att det är snudd på löjligt. Påminner mig om en saga när jag var barn där glada tankar gjorde att man kunde flyga.  Det är ju lite sant faktiskt även om vi nu inte lättar från backen rent fysiskt.

Mina tankar den sista tiden har varit allt annat än positiva! Höst. Usch! Jag har känt mig trist och tråkig. Haft en riktigt dålig kostvecka.  Det mesta har åkt ned i foderluckan och helt plötsligt låg jag i det där förbannade diket och kravlade igen. Jag har sovit uselt en tid och känner mig ful och sliten. Gammal! Alla år som jag normalt skiter i kom ikapp mig och  det som jag så ivrigt propagerar för att man inte får göra omfamnade mig som en boaorm, jag tappade sugen! Med ens kändes allt trist, ointressant och hopplöst och direkt som den känslan infann sig så var hjärnan där och kopplade greppet, aha, hon mår skit. Jag hänger på! Och, så är cirkeln sluten! Den där skallen! Det är där, mellan öronen, som allt avgörs även om vi inte tror det. Det är där allt sitter som lyfter och bär oss eller bromsar och stoppar oss.

Idag har jag börjat att kravla mig ur det där diket! Jag ska ta tag i mitt begynnande självgnäll och sparka det rätt åt helvete. Självömkan är det mest destruktiva som finns och något jag själv avskyr att lyssna på. Jag har ingen som helst empati med människor som kroniskt gnäller över sina sjukdomar, sitt elände och sin oförmåga. Jag känner för många som är svårt sjuka, som har verkligt stora bekymmer och som är tappra som vikingar, för att orka bry mig om de där som har kopplat sin personlighet till sina sjukdomar. De där som fyrar av sin sjukdomshistoria och sina hinder innan du ens har uppfattat namnet.

Så, dags att spotta i nävarna och slåss mot min olust! På med regnstället, ut i blåsten och gilla läget. Som vanligt när jag skriver det kommer jag att tänka på min pappa. Han satt där i sin rullstol med kallbrand i hela kroppen, amputerade kroppsdelar , fruktansvärt sjuk och fortfarande, fortfarande med ett snett leende tittade han på mig och sa ” det är bara att gilla läget!” Lilla pappa, min viking och förebild. Bit ihop, stå på dig annars gör någon annan det, ensam är stark , allt som inte dödar härdar och  du är inte slut förrän du är död! Hårda ord till en liten flicka, tufft att leva upp till som tonåring men en livlina till en vuxen kvinna!

IMG_2292

Hon fattas mig! =(

img_1994

Älskade, älskade hund! Ibland får jag en klump i magen så stor att jag mår illa av saknad efter den mest underbara hund jag någonsin haft. Ami, min glada och alldeles ovanligt fantastiska schäfer. Det är nu 2,5 år sedan hon fick åka till hundhimlen, nästan 13 år gammal men det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag har haft många hundar, alla har varit fina och djupt älskade men den där fröken på bilden, henne kan jag aldrig glömma! Idag vaknade jag med sorg i hjärtat då jag drömde om henne precis innan jag slog upp mina blå..

Knallkorkarna som nu studsar runt mina fötter och bor i huset är hur kul som helst men någonting inne i hjärtat saknar sällskapet av en stor hund. Jag har alltid haft en schäfer! Det saknas en schäfer i mitt liv! Det bara är så. Tryggheten med en vakthund i hemmet, tryggheten med en stor hund när man är ute och  umgänget av denna intelligenta och läraktiga individ,  fattas mig.

12363154_1638405136422113_2062341691327582301_o

Jag har försökt att vara utan hund. Det går inte. Det SKA vara någon som tassar runt i huset. Det SKA vara en hund med mig på promenad. Det känns ju inte klokt att gå en promenad utan hund! Jo, om man gasar på och går av bara tusan så funkar det men en vanlig promenad känns ju helt onödig när det inte är en hund vid min sida. Jag kan vara utan människor och ensam långa perioder men jag vill och kan aldrig vara utan hund.

Just nu har jag ju en lånehund så för tillfället är det ju två stycken ”tre pannkakor höga” små troll som bor här. De ligger tätt intill mig här i kökssoffan. De kan mina rutiner. Nu vilar vi, sedan blir det fullt ös.

img_2343

Ännu en varm dag väntar på oss. I går kväll var det varmt så att AC:n i sovrummet åkte på. Det var ju över 20 grader. Härligt, härligt. Jag ska tillbringa dagen ihop med min gamla mamma och köra rullstol! Den som inte har gått långt med en rullstol har nog inte en susning om hur jobbigt det är. Det blir dagens träning då mina armar är en smula använda sedan gårdagen. Vi som har ben att gå på inser sällan värdet av att faktiskt få göra det. När man inte kan det längre utan är sittandes i rullstol och i bästa fall får möjlighet att sitta på en balkong, är en promenad en upplevelse. Man måste pyssla om sina gamla medan de är i livet. När hälsade du på någon av dina föräldrar sist?? Glöm inte att de finns. Det kommer en dag då du kommer att ångra dig bittert att du inte besökte dem medan du kunde. Den dag man mister någon så inser man att det där ”sedan” gick åt skogen och aldrig kommer…

En läcker bikini ska provas i Västerås och nu håller jag tummarna för att den sitter som en smäck! Du vet väl att jag kan komma till dig om du är intresserad av en bikini för tävling? Finns du i min närhet, dvs Örebro eller på vägen mot Eskilstuna och Västerås så tar jag med mig bikinis för provning, tygprover och gasar till dig! Nemas problemas.

Nu är klockan 06 och jag ska sätta fart. Huset ser som vanligt ut som ett bombnedslag. Jag har varit själv i några dagar så jag har absolut ingen att skylla på. Det måste vara jag som har slängt grejer omkring mig överallt. Gah! Undrar om jag någonsin kommer att lägga saker där de borde ligga? Hm, det är nog kört! Innan jag trycker plattan i botten och sätter fart på dagen måste jag dock ha frukost nummer två och så blir det förstås en morgonrunda med kortbeningarna. Så, då kör vi då!!

Hur romantisk är du? Jag? Inte ett dugg!!

Minions-Quotes-Images-Wallpaper-Pics-27

Vi gifte oss för 10 år sedan i tingshuset i Örebro. Jag vill minnas att ceremonin tog ca 3 min!! Jag hade ingen handväska – som vanligt, hatar den skiten – utan hade ett cerat och mina nycklar i handen. Jag minns just det, pga att jag fick be ett vittne hålla i mina grejer!! Vi hade ju levt ihop i 13 år och gifte oss av praktiska skäl, inget annat. Det uppstod ju inte ljuv romantik bara för att vi gifte oss! Får man vara så  ”udda”??

Jag är alldeles för realistisk för att vara romantisk. Blir det för gulligulligt med blommor, titta djupt i ögonen, kärleksförklaringar och det köret så blir jag istället full i skratt och förstör alltihopa. Det är på något sätt inte ”for real”! Det blir som hämtat ur en novell och där hör jag inte hemma! Alls! Har aldrig gjort!

Jag har ju jobbat med romantik!! Jag har sytt och sålt brudklänningar! I massor! Under en lång period så träffade jag den ena lyckliga bruden efter den andra, ung och förväntansfull, som skulle gifta sig med mannen i sitt liv. Den perfekta dagen D! Det är dock en ansenlig mängd av alla ”mina brudar” som inte var gift särskilt länge så där rök romantiken….

Men vad är romantik och vad är kärlek? Romantik är något man läser om i en bok. Drömprinsen kommer ridande på en häst, kastar en binge rosor över en där man står med himlande ögon och tittar på den vackra mannen/kvinnan som med förförisk blick får en att skälva av åtrå……men gud, vad bra det där var! [Kanske ska jag prova på att skriva noveller!)

Det kommer inte att bli så! När väl blixten slår ned så kommer den person som du har träffat förmodligen inte alls stämma överens med drömprinsen/ drömtjejen!  Det är väl just det som är rätt så fantastiskt att när det väl smäller till så är utseendet inte viktigt! Det är tur, för utseendet är förgängligt och efter ett tag tillsammans så måste det finnas andra saker man tycker om hos sin partner….!

Nej, så här lite med facit i hand när man har de flesta åren bakom sig, så handlar det om något helt annat! Först, förstås, att träffa någon som man får uppleva passion med! DET är något HELT annat än romantik!  När den falnar, för det gör den, så ska det vara någon som man faktiskt orkar vakna med dag efter dag, prata med dag efter dag och ha roligt med. Någon som matchar ens personlighet och sätt att vara. Vem det nu är och om man nu är man och kvinna, kvinna och kvinna eller man och man är ju fullständigt oväsentligt! Huvudsaken är att man har hittat sin själsfrände som gör att livet är roligt att leva. Det är egentligen det som är hela grejen! Man ska ha roligt i livet för det är en engångsföreställning! Finns ingen repris! Surt men sant!

Jag lever ett bra liv! Jag skrattar varje dag med den glada människan som finns i mitt liv. Det är viktigt! Livet är för kort för att tillbringas med en surkart! Så, om jag skulle sammanfatta det här och ge mina – haha! 🙂 – expertråd för ett lyckat liv så blir det så här!

Skit i romantik och lev för passionen! Skaffa dig en partner med en STOR portion humor och livsglädje,  och skulle den stora kärleken rulla in……surfa på vågen så länge den bär!!! Körbarakör!! 😉

 

5 tips för att bli gladare i höst!

IMG_5445_Fotor

Det var det! 4 grader och det känns som om hösten knackar på dörren, alldeles för tidigt. Har du hunnit med att ilsknjuta nu? Grillat, solat, badat, umgåtts och gjort allt det där som du hade tänkt skulle göras denna sommar? Eller kanske har du bara kopplat av och haft det som vanligt utan hysteri? Hur du än har tillbringat din sommar så är den snart slut och det stora vemodet rullar in. Sensommar och ………höst! Men vad ska vi då göra för att inte fullständigt deppa ihop när vi får vika ihop shortsen och ta fram långkallingarna igen?

  1. Vi ska röra på oss! Tjatigt? Ja, men inte desto mindre sant! Självklart vill jag ha alla till ett gym men det går precis lika bra med vilken träning som helst. Gå, spring, rid, dansa, yoga men gör någonting med kroppen. Få igång endorfinerna så att de sprattlar runt och ger dig energiboost och glädje. Det är nr 1…….nr 1……och nr 1!!!!!!
  2. Shoppa lite nya höstoutfits!! Det är kul! Enligt modemagasinet ”Elle” så är materialen för hösten manchester, läder och lack! Hm? Färgerna är rost, pumpagult, armégrönt och oliv! Pumpagult kan vara en match att passa i säger jag som är utbildad färgkonsulent en gång i tiden. Få människor passar i gult och de flesta ser ut som lik om man nu bär färgen närmast ansiktet. Oliv kan vara lika illa så är du nu inte mörkhyad eller rödhårig så kör rost närmast fejjan. Den är minst plågsam till kalla hudfärger! Lite tips från mig – for free!! 😉
  3. Var ute när det är fint väder. Enligt en studie som gjorts räckte det med 20 minuter i vackert väder för att boosta humöret. Genast tänker man bättre och förbättrar minnet. Oj, då behöver jag massor med vackra höstdagar för det där minnet är det risigt med.
    Amerikanska meterologiska institutet publicerade en studie 2011 och enligt den upptäckte man att temperaturen hade stor påverkan på vårt sinnestillstånd, mycket mer än vind, fukt och andra variabler. Enligt dem så maximerades lyckan vid 13,9 grader. Så, håll koll på vad det bjuds på för väder och satsa stenhårt på en dag där det förväntas bli sisådär 13-14 grader. Det kan ju inte vara alltför svårt…..
  4. Öva dig på att le! Bort med sura miner och dra på smilbanden. Att le kan få oss att må bättre, men det blir ännu bättre om man backar upp smilet med positiva tankar!
    Enligt en studie, som leds av universitetet i Michigan, hävdar man att kundservicearbetare som fejkar leendet under hela dagen försämrar sitt humör och deras produktivitet blir lidande. Medan de som ler genom att de tänker positiva tankar förbättrar sitt humör och sin produktivitet…….japp! Då vet vi det!
  5. Se till att få egen tid! Det är viktigt att få samla ihop det som är du själv och bara    vara med dig! Är din omgivning full med människor som klagar och är negativa så är risken stor att du blir likadan. Fokusera på det som du VILL ska hända, inte på det du INTE vill ska hända! Leta efter din passion och fundera på vad som gör dig lycklig! Gör mer av det!

Sammanfattning av detta, förenklat och ju alldeles vetenskapligt bevisat borde ju vara följande! Handla dig lite nya kläder och gå ut på en promenad i fint 14 graders väder. Gör dig av med surkartar och gnällspikar i din omgivning och skratta utav bara tusan! Så, vad är väl en höst att tampas med?

Men hallå….var tog denna sommar vägen????

IMG_6028

Nyss vitsippor och fågelkvitter och nu kliver vi med stora steg mot augustimörker. Det känns lite vemodigt! Man konstaterar att tiden går fort men vad som egentligen passerar är ju själva livet!!! Det är ju livet som bara rinner iväg! Stanna för fasen karusellen!! Den går för fort! Dagarna susar förbi. Jag hinner inte allt jag vill göra!!!!! Bredvid mig ligger min lilla kisse som går mot sitt 19e år. Hur gick det till? Han var nyss en kattunge. Ja, som du hör har jag vaknat med lite livsgrubbel! Jag måste skaka det av mig illa kvickt för som en god vän sa när jag stönade över att det går för fort att bli gammal – alternativet är ju inte så kul! Det har hon ju alldeles rätt i så man får helt enkelt gilla läget och göra det bästa av dagarna man har!

Jag är – som vanligt – uppe själv tidigt, tidigt. Idag tyckte min kropp att det nog var dags att hoppa upp halv fem men med lite protester från resten av min uppenbarelse så lyckades jag sova en halvtimme till. 5 är ok! Älskar att gå upp, älskar att vakna pigg som få och studsa ur sängen. Allvarligt, jag gör det! Inte bara skitprat! Jag är oförskämt och obehagligt krutpigg när jag går ur sängen. 😉 Kan reta gallfeber på vem som helst!!!!

Min sommar kan sammanfattas med träning, poolhäng och mycket tid bakom min symaskin. Mitt bikiniprojekt och sömnadsidé börjar ta form och du kan hitta en enkel webbsida här! Pia´s Blingsuits  Den är än så länge bara påbörjad och ska fyllas på med läckra skapelser så småningom. Det är vansinnigt roligt. Hur har jag kunnat låta bli att sy i 22 års tid? Kanske är det inte lika kul för min livskamrat då huset, som redan tidigare pga min armbandstillverkning såg ut som ett kaos, nu är en total katastrof med tygbitar, prover, provdockor, nålar, trådändar osv. Jag har aldrig lyckats hålla ordning omkring mig när jag syr! Det är som ett bombnedslag och har alltid varit så. Det sitter någon miss i mina gener! Haha!

Träningen är fortfarande lika rolig och jag är glad varje gång jag går in på gymmet och ännu gladare när endorfinerna hoppar runt i knopp och kropp då jag åker hem. Det är så det ska kännas. Eftersom jag använder mig av mycket tyngre vikter nu – ja, för mig alltså hehe! –  så måste jag ta fler vilodagar så jag kör ett varannandags schema. Det funkar bra. Då kan jag verkligen ta i max de dagar jag tränar.

Idag är det vilodag från styrketräningen men jag tänker mig nog en liten stund på löpbandet. Sedan ska jag hämta ytterligare en liten krabat till detta djurfyllda hem. Ännu en dam-tuss! Han ska bo här på obestämd tid då hans matte ska ut på vift. Den tuss som redan bor här kommer att gilla det skarpt då han är uppvuxen i flock och verkligen uppskattar en hund till. När de är så här små så gör det inget om man har ett par stycken. De hårar inte ett endaste strå, tar ingen plats och är som ett par lovikavantar i kopplet. Ingen dragkamp alltså.

Passa på att njuta av julimånadens sista dag. Det verkar bli mindre kul väder när vi traskar in i augusti. Jag tar nog och placerar mig bredvid poolen en stund på förmiddagen. Gillar inte när det blir för varmt men det är skönt en stund. D-vitaminerna du vet!! Viktiga! Ladda på för sjutton!!

Nu är klockan halv sju och jag tyckte mig höra ljud från övervåningen. Min ensamtid denna  morgon är slut och det är dags för frukost nummer två. Med sällskap denna gång.

 

 

Pinsamma ögonblick!

embarrassed-bear

Det har vi väl upplevt allihop? Den där stunden då en avgrund vore välkommen som man bara kunde slinka ned i pga något man har sagt eller gjort! Jag kom av en händelse att tänka på Friskis & Svettis för sisådär 30 år sedan. Mina besök var frekventa och jag körde pass som en tok varenda dag. Jag fick för mig att det skulle vara kul att leda passen själv. Jag var ju bra på koordination och inte helt taktlös.

Sagt och gjort! Jag anmälde mig till någon form av antagningsprov eller vad det nu kunde kallas och hamnade tillsammans med en massa människor som hade samma avsikt. Det var redan i omklädningsrummet det hände. Jag sjönk från en 5:a till en 2:a bara genom att titta mig omkring. Alla där var säkert mycket bättre än jag! Självkänslan sjönk och jag antog att det skulle gå åt skogen. Vad är det som händer då? Jo, det går självfallet åt skogen!!

Vi fick i tur och ordning leda de andra i ett kortare gympapass och idag kan jag skratta åt det …….men det gjorde jag inte då! Helt plötsligt kom jag inte på en endaste, ynklig, enkel, vanlig och simpel rörelse utan fann mig själv viftandes med precis samma grej i 5 minuter. HELT oförmögen att ta mig vidare. Jag, som gick på dubbla pass var och varannan dag, som kunde allas ledares program utantill, kom inte på ett förbaskade dugg. Det var sååååå pinsamt och jag ville dö. Knall och fall!

Ett annat tillfälle då jag väldigt gärna hade velat sjunka genom jorden var i min affär jag hade för ett antal år sedan. En urgullig kund kom in och jag visste att hon hade en himla massa barn och ganska nyligen fått ännu ett. Jag var förstås pratsam, trevlig och var tvungen att titta på hennes ganska stora mage och fråga den där frågan som aldrig får frågas! Till någon!! ”Nej, men vad roligt! Är det ännu en på gång?” Så fort orden hade lämnat läpparna så kände jag att det var sååå fel! Varför var jag tvungen att säga det? Idiot! ”Nej, jag är bara fet efter den sista!” svarade den urgulliga kunden! Klant! Pucko! Jag hade gjort vad som helst för att smälta ihop till en våt fläck. Undrar om hon såg att jag ville dö?

Ja, sen har vi världsrekordet i klanteri! Ett par vänner hade varit på besök. Ok, det var inte mina favoriter och jag hade lite svårt för kvinnan i detta par. På den tiden hade jag häst och susade iväg innan de hade åkt för att fodra eller vad jag nu skulle göra i stallet. När jag kommer tillbaka är bilen borta! Puh, vad skönt! De har åkt! Jag ramlar in balkongvägen och hojtar högt till min man…..” Men, gud vad skönt, har de äntligen åkt!!! Jag står inte ut med den där människan”………!! Det fanns inte en chans att mitt högljudda rop inte hade nått kvinnan som stod där! Bredvid min man! Hon var alltså kvar medan mannen hade åkt ett ärende!! Som en total idiot började jag mumla om något för att försöka komma bort ifrån det jag just hasplat ur mig! Gode Gud, ge mig en fallucka! Rädda mig!!!!!!! Behöver jag säga att relationen blev lite frostig efter det?

Jag skulle kunna fortsätta i det oändliga! Jag har helt enkelt en stor trut och en stor trut gör alltid bort sig! Till min fördel kan jag väl säga att jag aldrig har varit rädd att säga vad jag tycker och jag har stått upp för mina vänner i vått och torrt även om det har inneburit heta diskussioner med både läkare, chefer och lärare. En stor trut är bra….om man kan tygla den!! Det är väl just det som inte alltid har klickat så bra! 🙂

 

Den ultimata guiden för selfies!

IMG_0261

Hör du till dem som tar en selfie och sedan undrar vem det är som flinar dumt emot dig från skärmen? Men, sådär såg jag ju inte ut när jag tittade mig i spegeln! Vad fasen, man tar en ny bild och där är kalkonhalsen, har jag inte lite dubbelhaka och gud, vad rynkor! Man provar igen….och igen…..och igen…men hu, det blir inte bättre för det!

På Facebook ser man någon jämnårig som alltid ser lika bra ut på precis alla bilder! Hur fasen bär hon sig åt! Vad är tricket?? Elementärt! Vinkeln….förstås. Vinkeln!

Tar man en bild rakt framifrån så ser man helt enkelt inte klok ut om man knäpper en selfie med mobilen! Råkar man dessutom ha den i nedre läget och liksom tar underifrån så blir resultatet om möjligt ännu sämre! Det kan dessutom vara klokt att inte stirra in i mobilen för då blir man lite vindögd! Rikta blicken i överkanten av mobilen eller strax ovanför istället!

Ta fram mobilen och knäpp en selfie, rakt framifrån! Ta en lite nedifrån! Hu, eller hur? Och nu, tar du en bild snett uppifrån, ner på dig!! Glöm inte att LE! Ordentligt! Visa tänderna i ett brett leende! Skillnad va? Sådärja, nu är jag säker på att du har hittat nyckeln till hur man i ett nafs blir 10 år yngre utan att göra ett förbaskade dugg förutom att ändra vinkeln! Titta här på min 88 åriga gamla mamma! Vinkeln säger jag bara!!!

IMG_5353_Fotor

Ser jag nu uppdaterade profilbilder ur en ny snygg vinkel så vet jag att du har läst det här!! Haha, himmel vad kul! 🙂 Nu finns det ju en massa unga människor i världen som inte har fått några ålderstecken ännu och för dessa spelar det ju ingen roll om man t o m fotar ur grodperspektiv, de kommer ju att se fantastiska ut ändå! Men det kan ju vara bra att lägga på minnet för kommande tider kanske!

Känner man att det är helt kört och det absolut inte går att få till en bild som man gillar kan man alltid placera ett gulligt husdjur framför ansiktet som på bilden ovan!  Det är garanterat klockrent! Jag vill poängtera här, som alltid, att det ”förstås är insidan som räknas”! Vad är väl en selfie?? Men håll med om att det är kul när den blir bra?? 😉

 

 

 

 

 

Pappersrensning och hästminnen!

10307410_1419681034961192_6310885708384716650_n

Jag är inte så väldigt ordningsam med papper. På skrivbordet råder ett totalt kaos men trots detta så har jag ganska bra koll på vad som ligger var. Idag skulle jag ha tag på ett gammalt kvitto. Någon duktigare person än jag skulle förstås ha placerat detta i en pärm i datumordning, men nu är ju inte jag så bra!  Jag hade lagt det i min ”hög”! Högen där allt finns som jag inte riktigt tycker ska bo i en pärm utan som bara ska sparas. Ett tag! Där hittade jag lite fynd.

Jag har ju alltid skrivit olika saker och nu hittade jag något som jag tydligen skrivit till en god vän. Ett litet kåseri från stallet från den tid då jag hade häst. Datumet är 2007 så det är ju några år sedan. Du som har häst känner nog igen dig! 🙂

”Det var kallt! Det blev rökpuffar när jag andades och då är det kallt! Regnet strilade ned och skapade en svintobuske av min frisyr. Tröjan hade blivit våt och jag hade valt fel skor den här morgonen. Jag tittade ned där jag balanserade i den gigantiska gödselstacken, bara för att upptäcka att de tidigare röda och dyra löpardojjorna nu var helt degraderade till stallskor. Stackarna! De som tidigare studsat runt med mig och varit kritvita runt det röda var nu riktigt inkletade med nedregnad gödselstack. Endast en hästmänniska kan förstå hur äckligt det är.

Jag suckade och fortsatte min vanskliga promenad med den, som alltid, överfyllda skottkärran upp mot toppen av stacken. Skit också! Nu välte hela lasset. Jaha, nu var det spån högt och lågt. Både det ena och det andra hade nu fyllt både strumpor och skor. Varför i hela friden måste gödselstacken vara hög som Mount Everest?

Regnet tilltog och jag flydde in i stallet. Brr, den tidigare svettvåta tröjan var nu isande kall och för vilken gång i ordningen hade jag glömt att ta med ett ombyte? Tänk så enkelt det vore. Vips, av med tröjan och på med en ny. Så skönt det hade varit i stället för att huttra vidare med en blöt polotröja smetad runt kroppen. Hm, vart var jag nu? Hö -packa, havre – mäta, olika pulver – skvätta i, betfor – blöta, spån – kånka in och fylla på, grejer – tvätta av och putsa, sopa, kratta…..!

Ute i hagen såg jag att den blankborstade fuxen hade lagt sig ned och vällustigt rullade runt i geggamojjan som hans hage bestod av denna dag. Oh nej! Den dummern tyckte att det var läge att hoppa runt i en yster dans efteråt. Jag stod med andan i halsen och undrade om de fyra benen tänkte vara på plats under honom eller om de händelsevis hade för avsikt att åka åt varsitt håll i smeten. Den här gången gick det bra och fuxen lugnade ned sig. Han började stillsamt sitt eviga sökande efter ett vissnat strå här och där.

Ridpasset hade varit lyckat. Vi hade jobbat som ett team och trots att jag frös så var jag nöjd där jag stod. Alla dessa timmars träning, ambition, drömmar och krossade drömmar…det här var belöningen. Ingenting hade varit jobbigt, halvhalterna gick igenom bara genom att sitta till lite grand. En arbetsvillig, frustande hästkropp hade dansat under min rumpa – helt fantastiskt.

Jag måste påminna mig om att det är så här det kan vara den där dagen när allt sitter fast och känns motigt. Den där dagen när jag känner mig värdelös och undrar om jag är född med puckel och på grund av den inte kan sträcka på mig! Den där dagen när armarna fladdrar, händerna är för höga och ostadiga och vi drar åt olika håll! Det är då jag måste komma ihåg att vi KAN dansa!

Jag var klar i stallet för denna dagen. I bilen väntade Ami med en blöt puss och min fikakorg med en stor macka och varmt kaffe. Frågan är om livet kan bli så mycket bättre – trots att man har skit på skorna?”

Det var Mille, my one and only! Hästen som jag har letat efter resten av mitt hästliv och som ledde till att jag helt slutade med häst. Snäll, snällare, snällast och en underbar häst att rida. Han fanns tyvärr inte i mer än ett exemplar trots att jag letade i många år efter en likvärdig hästkamrat. Han skadade sig förstås. Det som brukar hända med hästar. Det var mitt livs hästkärlek och jag har svårt än idag att titta på bilder av min kopparblanka vän. Det är 8 år sedan han åkte till hästhimlen, outhärdligt sorgligt och baksidan av djurägandet. Fy!

Nej, ut i verkligheten. Solen skiner, det är lite svalare och underbart skönt! Härlig lördag på er!!

Pensionat Paradiset!

10363449_1431248767137752_4481001873847118302_o

Min mamma brukar kalla det så! Utanför vår dörr! Jag instämmer! Just nu är det helt fantastiskt. Mmmm, total njutningsfaktor!

Men kroppen värker. Ryggen känns som om den har befunnit sig under en ångvält under natten och armarna känns använda. Av vad? En liten promenad i solen med mamma i rullstol! Ja, det är faktiskt betydligt tyngre än man kan tro. Vi tog en sväng till sjukhuset och så dristade jag mig till att rulla henne till en uteservering några km bort. Inga problem. Jag tränar ju. Är ganska stark. Men puh! På hemvägen hade vi uppförsbacke lite här och där, solen gassade från en molnfri himmel och det var sisådär 28 grader i skuggan. 5 km var som vanligt en smula överdrivet men vad gör man inte för att en gammal mamma ska bli glad?

Vissa människor blir jag lycklig av att bara pyssla om. Mamma är en sådan person. Tacksam för allt och trots sitt vansinnigt handikappade tillstånd, alltid glad! 88 år gammal med livsglädjen kvar och alltid nära till skratt. Många besöker sina föräldrar av tvång och sitter pliktskyldigast någon timme och pratar. Min mamma och jag har hur kul som helst. Hon har humor och har tack och lov, hela intellektet i behåll. Älskade lilla tant!! Jag avskyr vägen dit av hela mitt hjärta men besöken är värda varenda km. Även om jag stönar lite.

IMG_5353_Fotor

På vägarna kan jag konstatera att fri fart råder. Jag kör många mil i veckan och ser absolut aldrig en endaste polisbil. Jag kör alltid för fort. Inte mycket men är det 90, så blir det 100 och är det 110 så är jag nog kanske uppe i 120. Och, blir omkörd av alla! Så gott som! Hur bråttom har vi egentligen? Igår var det helt sjukt med trafik som vanligt och som alltid när jag svänger ned på vår lugna grusväg som leder rakt ned till paradiset drar jag en djup suck. Jag fick komma hem ännu en dag! Lucky me!

Nu är det riktigt varmt ute. Klockan är halv ett och det är 29 grader i skuggan. Där sitter jag! Numera! Tant var det ja! Hm! Av och till orkar jag gå fram till poolen och flyta runt en stund. Det är nu helt badbart med 30 grader i vattnet. Jag ska strax fixa en sallad och grilla lite kyckling. Men hur bra får man egentligen ha det? Undrar om det inte är läge för ett glas iskallt rosévin? Jo, det tror jag bestämt! Det kommer att bli en fantastisk dag här i paradiset! Life is good!

DSC_0635_Fotor

 

Och där kom sommaren!

 

in-the-sun-sweating-clipart-1.jpgUnderbara värme och sol…….men vad är nu detta? Håller jag på att bli gammal, gud förbjude!! Det är inte skönt att sitta i solen!!!! Svetten rinner och det är på inget sätt njutningsfullt. Jag sätter mig i skuggan! Som min gamla mamma!!! Inne är det korsdrag och alla fläktar går på högvarv och jag sitter och stånkar iklädd nästan bara mässingen för att jag inte ska avlida av värmeslag!! Det måste vara en tillfällighet!

Jag älskar sol! Älskar att sitta i solen. Älskar värme! Inget annat är tänkbart efter en lång vinter. Här ska verkligen njutas i fulla drag. Det gör ju inget att svetten rinner. Det är ju bara nyttigt att svettas. Ut med det bara! Det är verkligen underbart i solen! Jag tänker med en papegojas ihärdighet intala mig det tills jag tror på det. Just nu sitter jag inne men det är ju bara för att jag inte har hunnit ut ännu. Jag ska bara äta lunch och ta lite kaffe men sedan är det raka vägen ut till solstolen…..! Det ska bli skönt! Jätteskönt!

Jag skulle nog i och för sig behöva springa runt med dammsugaren. Det kanske är bäst att göra det medan lusten finns för den kan försvinna i ett nafs. Men, efter det så blir det i alla fall solstolen. Ooops, mobilen blev kvar på gymet. Skit också, kanske måste åka och hämta den nu ganska direkt. Då hinner jag ju inte ut till solstolen. Så dumt! Jag måste ju hinna njuta när det är fint väder. Ska jag istället behöva sätta mig i en bil och frysa med AC:n på? Det kan ju verkligen bli iskallt om man sätter den på för fullt. Nästan så att det blir FÖR kallt!

När är det egentligen lagom? För min del vill jag ha ungefär 18 grader och sol! Då är det helt fantastiskt. 26 grader och sol är inte uthärdligt annat än i skuggan. Jag erkänner. Tantvarning!

Vi har en pool! Det är jättehärligt! När det är lagom varmt! När är det lagom varmt i en pool? För min del är det lagom varmt när det går över 28 grader i en pool. Så 18 grader i luften och 28 i poolen vore önskvärt!! Just nu är det varken det ena eller det andra. Det är endast 25 grader i poolen – obadbart – och vansinnigt varmt i luften! Jag tror ta mig tusan att jag sitter kvar inne!!