Hon fattas mig! =(

img_1994

Älskade, älskade hund! Ibland får jag en klump i magen så stor att jag mår illa av saknad efter den mest underbara hund jag någonsin haft. Ami, min glada och alldeles ovanligt fantastiska schäfer. Det är nu 2,5 år sedan hon fick åka till hundhimlen, nästan 13 år gammal men det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag har haft många hundar, alla har varit fina och djupt älskade men den där fröken på bilden, henne kan jag aldrig glömma! Idag vaknade jag med sorg i hjärtat då jag drömde om henne precis innan jag slog upp mina blå..

Knallkorkarna som nu studsar runt mina fötter och bor i huset är hur kul som helst men någonting inne i hjärtat saknar sällskapet av en stor hund. Jag har alltid haft en schäfer! Det saknas en schäfer i mitt liv! Det bara är så. Tryggheten med en vakthund i hemmet, tryggheten med en stor hund när man är ute och  umgänget av denna intelligenta och läraktiga individ,  fattas mig.

12363154_1638405136422113_2062341691327582301_o

Jag har försökt att vara utan hund. Det går inte. Det SKA vara någon som tassar runt i huset. Det SKA vara en hund med mig på promenad. Det känns ju inte klokt att gå en promenad utan hund! Jo, om man gasar på och går av bara tusan så funkar det men en vanlig promenad känns ju helt onödig när det inte är en hund vid min sida. Jag kan vara utan människor och ensam långa perioder men jag vill och kan aldrig vara utan hund.

Just nu har jag ju en lånehund så för tillfället är det ju två stycken ”tre pannkakor höga” små troll som bor här. De ligger tätt intill mig här i kökssoffan. De kan mina rutiner. Nu vilar vi, sedan blir det fullt ös.

img_2343

Ännu en varm dag väntar på oss. I går kväll var det varmt så att AC:n i sovrummet åkte på. Det var ju över 20 grader. Härligt, härligt. Jag ska tillbringa dagen ihop med min gamla mamma och köra rullstol! Den som inte har gått långt med en rullstol har nog inte en susning om hur jobbigt det är. Det blir dagens träning då mina armar är en smula använda sedan gårdagen. Vi som har ben att gå på inser sällan värdet av att faktiskt få göra det. När man inte kan det längre utan är sittandes i rullstol och i bästa fall får möjlighet att sitta på en balkong, är en promenad en upplevelse. Man måste pyssla om sina gamla medan de är i livet. När hälsade du på någon av dina föräldrar sist?? Glöm inte att de finns. Det kommer en dag då du kommer att ångra dig bittert att du inte besökte dem medan du kunde. Den dag man mister någon så inser man att det där ”sedan” gick åt skogen och aldrig kommer…

En läcker bikini ska provas i Västerås och nu håller jag tummarna för att den sitter som en smäck! Du vet väl att jag kan komma till dig om du är intresserad av en bikini för tävling? Finns du i min närhet, dvs Örebro eller på vägen mot Eskilstuna och Västerås så tar jag med mig bikinis för provning, tygprover och gasar till dig! Nemas problemas.

Nu är klockan 06 och jag ska sätta fart. Huset ser som vanligt ut som ett bombnedslag. Jag har varit själv i några dagar så jag har absolut ingen att skylla på. Det måste vara jag som har slängt grejer omkring mig överallt. Gah! Undrar om jag någonsin kommer att lägga saker där de borde ligga? Hm, det är nog kört! Innan jag trycker plattan i botten och sätter fart på dagen måste jag dock ha frukost nummer två och så blir det förstås en morgonrunda med kortbeningarna. Så, då kör vi då!!

Kan jag få mina popcorn här i trädet, tack!

DSC_0486

Lycka är att vara en burpippi och få uppleva en stunds frihet. Sara är en Tritonkakadua som är uppfödd någonstans i Skåne men som har bott hos oss i 22 år. En kakadua är en destroyer av format och kan göra konfetti av det mesta som näbben kommer åt. Äppelträdet som hon sitter i på bilden är svårt sårat av hennes näbb men vad gör väl det när hon har roligt. Det är en otroligt högljudd fågelart som låter ungefär som en vedkap när det är som värst. Ingen lägenhetspippi alltså.

DSC_0488

Sara har en fäbless för feta saker som smör, bacon, ost och ….popcorn! Det är förstås inte särskilt nyttigt utan man förespråkar pellets till fåglar för de ”har inga smaklökar”! Det är en väldig missuppfattning då våra fåglar, ja, det finns fler, verkligen vet vad de vill stoppa i näbben. De äter det mesta men se pellets, det är ett påfund av någon som nog skulle få ett nyp i fingret av Sara.

Här sitter även en grön goja, Molly, som är en blåpannad Amazonpapegoja. Det är en lugnare fågel som har betydligt trevligare läte än vad en kakadua har. Hon kan vissla väldigt fint om hon sätter den sidan till. Men talar de inte? Nja, Sara kan babbla lite och Molly kan säga goddag goddag. Det är inte säkert att en fågel lär sig prata bara för att den råkar vara en papegoja. Har den artfränder runt omkring sig så minskar ju beteendet att härma människan och för övrigt kan ju inte alla människor spela piano trots att vi alla har 10 fingrar.

DSC_0455

Att skaffa fåglar är ingenting som jag rekommenderar. Jag gjorde det en gång för länge sedan och det har jag ångrat många gånger. En fågel tyr sig som regel till en i familjen och de andra kan den bli ganska jävlig mot. Den skaffar sig en partner i människan och någon annan i familjen kan glömma att klia den här pippin i nacken. Det är inget djur för en familj. Sedan ska man komma ihåg att en papegoja är ett intelligent djur och ska inte sitta i bur dygnets alla timmar alldeles ensam. Det är djurplågeri. Den blir också mycket gammal och det händer mycket i en människas liv under de kanske 50 år som fågeln lever. Det är knappast troligt att papegojan blir kvar i samma persons ägo och det är oerhört svårt för ett så smart djur att byta hem. De här fåglarna kommer inte att lämna oss utan får hellre åka till papegojhimlen i den händelse att vi inte skulle kunna ha dem kvar. Även om vi skulle kunna hitta ett nytt hem så är det inte troligt att det hemmet heller är för evigt. Jag skulle vrida mig i min grav om de blev vandringspokaler. Hu!

Ja, och sedan har vi Bertan! Vad det är för fågel får ni fantisera om alldeles själva! 🙂

DSC_0459

Lite skitprat så här på morgonen!

IMG_4909 kopia

I min kökssoffa tidigt i morse, min knallkork och jag. Älskade kortbening som för tillfället fortfarande doftade underbart efter en trimning med bad i förra veckan. Att ha en LITEN hund är nytt för mig och det är vansinnigt roligt. Jag avgudar min lilla hund och vill gärna tro att han är lika otroligt gullig som han ser ut! Han är söt som socker! Men vad är det egentligen för något med hundar och deras förkärlek för……..bajs?? Och inte bara det utan allt som är ganska äckligt!

Vi bor på landet och i skogen går det olika djur och lämnar spillning efter sig. Det är rådjur, älg, räv, grävling samt en och annan katt. Om en hare har varit framme är det som om små karameller lagts ut och för att inte prata om hästskit. Det händer att en och annan häst kommer förbi i våra krokar och placerar en – i en hunds näsborrar – väldoftande lockande hög på någon stig.  Delikatesser för en hund, oavsett ras! Kanske har du en liten gullig sak som du bär runt i en väska och klär på små söta täcken? Tro inte att den är annorlunda. Om den får chansen så rullar den sig med största sannolikhet i det äckligaste den kan hitta och tuggar i sig samma elände med god aptit.

För att dra det här lite längre i skitpratets anda så kan man kategorisera de smaskiga tilltuggen i skogen efter en skala och jag har funnit att lägst står spillning efter älg. Därefter grävling och rådjur. På en tredjeplats har vi definitivt rävspillning. Där börjar det likna något i hundens smaklökar. Andraplatsen är klockren, där har vi häst och på en helt ohotad förstaplats segrar spåren efter en katt. Uh, så många gånger jag har tvingat mina hundar att släppa kattbajs som de gladeligen försökt tuggat i sig. Förbaskade snuskpellar.

För att återgå till den lilla gulliga hunden som bor här så doftar han inte underbart längre. Han tog en liten tur på egen hand och hittade av allt att döma någonting oemotståndligt i skogen som han valde att lägga sin kritvita kropp i och mycket noggrant rulla in i varendaste hårstrå. Mustaschen som jag tycker är så himla söt är obehagligt brunfärgad och luktar fullständigt obeskrivligt. I munnen är det inte heller särskilt kul utan något från obestämd art har mumsats upp, förmodligen med största njutning. Min sockersöta hund har visat att han är en fullfjädrad äckelpotta!

In i duschen och skrubba, skrubba,skrubba, schampo, schampo, skrubba skrubba……?? Är det djurplågeri att trycka in innehållet från en tandkrämstub i munnen på hunden?!

Ibland glömmer vi att det är hundar vi har i kopplet. Det här levande gosedjuret som är tre pannkakor hög är så mycket hund som han bara kan vara. Självklart så rullar han sig i äckelpäckel om han får chansen och självklart tuggar han i sig av allsköns snusk om han får möjlighet. Det är en hund, och det är så hundar gör.

Like it or not! 🙂

muddy-dog-cartoon-clipart-1

 

 

Träningsvärk, fyrbenta vänner och fågelkvitter!

Collage_Fotor.jpg

Gårdagens träningspass visste var det tog och jag konstaterar att  denna dag får bli en dag utan träning!  Vilodagar = blaha! När man är van vid sin dagliga dos av endorfiner efter ett träningspass känns det inte så kul när denna uteblir. Men man måste vila! Måste! Oavsett om man vill eller ej. Därmed inte sagt att jag behöver sitta på rumpan i en stol hela dagen. Jag har tagit en tidig promenad med hunden och senare får det bli en stunds yoga. Det är ju inte ”träning” i den bemärkelsen att jag tar ut mig! Ja, den där yogan förresten. Det händer absolut INGENTING med mina strama muskler och stela leder. Jag kör mitt pass på en timme flera dagar i veckan  men jag är tillbaka på ruta ett. Varje dag! Kanske är det så att kroppen helt enkelt är för gammal och krispig, ve och fasa! 😦

Att bara gå gör mig ingenting men jag saknar mina timmar på gymet när jag inte åker dit. Kan ju dock inte vara så nördig att jag åker dit när jag inte kan träna. Skulle vara för en stund i massagefåtöljen isf. Ja, men det var ju faktiskt en jäkla bra idé. Kanske, kanske att jag tar mig en tur i alla fall!

Idag ser det inte ut att bli en lika fin dag som igår men det är ok ändå. Det är vår och fullkomligt underbart oavsett om inte solen strålar från en molnfri himmel. Fågelkvittret här ute på landet börjar bli högre och högre. Fantastisk tid. Hoppas att alla tar sig tid att njuta och inte bara härjar för att få en presentabel trädgård. I min värld går definitivt njutning före trädgårdsskötsel.  Det sistnämnda är ett nödvändigt ont. Avskyr att peta i rabatter och springa runt med en kratta i näven. Klippa gräset med en åkgräsklippare är ok och rensa ogräs med en motordriven trimmer går väl an men aldrig att jag går med ändan i vädret och rensar. Never! Det kommer aldrig att hända.

När jag råkade ut för ett utmattningssyndrom och blev skickad till allehanda utredare och psykologer så förutsatte precis alla, utan undantag, att arbete med plantor och blommor är livet på en pinne. Det är SÅ lugnande och rofyllt. Det skulle du må bra av! Gud, så dumt! Det kan ju aldrig bli lugnande och rofyllt med en syssla som är påtvingad och som man dessutom inte har ett uns av intresse för. Därmed inget ont sagt om alla som gillar det här med att peta i jorden. Vi är alla olika och tur är väl det.

Däremot gillar jag blommor. Jag köper en massa svindyra plantor varje vår och så sitter de där och är vackra i blomlådor hela sommaren. Måste ju vattnas, det är baksidan, men det står jag ut med. Och, så gillar jag naturliga blommor. Vitsippor! Mmmm! Det är vansinnigt vackert och snart, mycket snart så är marken där vi bor vit som snö av just vitsippor. Sedan kommer lupinerna. Ogräset som är så fint och som pryder en hel backe bakom vårt hus. Sedan….kommer en miljon brännässlor och de är inte fullt så vackra. De trivs här i fukten och ger mig en match med trimmern varje år. Jag mejar ned och mejar ned och mejar ned.

Hur som helst, det är härligt när naturen vaknar! Min gamla kisse som fyller 18 här i april har även han vaknat till liv. Pälsen har blivit bättre, han är piggare och han vill ut. Han är väldigt högljudd då hörseln är puts väck. Mina små vänner är nästan lika stora och gjorde sällskap igår på en tomtinspektion. Söta som socker! Vad vore livet utan fyrbenta vänner?

Jag älskar alla djur. Ja, utom skalbaggar då! Fåglar, koltrastar. När jag dör, jag tänker mig att jag går hädan i april något år, så vill jag bli strödd för vinden till sången av en koltrast. Finns det något vackrare ljud? Men en av dessa skönsjungande  koltrastar är jag benägen att vrida nacken av i vilket ögonblick som helst!!!! För tredje året i rad är han är och bonkar i våra fönster. Om och om igen flyger han in i fönstren och lämnar en kletig sörja på varenda ett. Vi har många fönster. Bara i köket är det 7 st. Stora! Han brukar hålla på i två månader, i gryning och skymning. Bonk, bonk, bonk…..från att det ljusnar på morgonen tills det blir svart på kvällen. Naturen när det har gått helt åt skogen. Totalt felprogrammerad.  Stackarn. Bilden nedan är alltså en bild på ett av mina fönster!

10379738_1429603853968910_2214597319515944385_o

 

Mitt lyckopiller!

IMG_4429

Knallkorken, kortbeningen, tussen…….den blott tre pannkakor höga hunden har många namn.  Jag har aldrig kunnat se mig själv med en så liten hund och inte heller förstått vitsen med småhundar. Bjäbbiga och opersonliga, små och löjliga………eller?

Alla mina hundar har varit fantastiska. Min första hund var en envis tax som jag tjatade mig till genom total terror. Efter Maxi som han hette så har jag haft ett antal Schäfrar vid min sida. Underbara hundar, underbar ras. När min sista älskade tik försvann till hundhimlen så bestämde jag mig för att nu är det nog med hundar. Här ska levas utan. Trodde jag! Efter 46 år kan jag lova att det är tomt utan ljudet av tassar. Att över huvudtaget gå en promenad utan hund känns urdumt! Att inte ha en viftande svans vid dörren när man kommer hem känns fattigt och tomt. Nej, det gick inte.

Av en händelse så fanns den här lilla sötnöten hos en gammal god vän som är uppfödare, och liksom bara väntade på att få komma till mig! Jag har inte ångrat mig en sekund. Från att ha haft en stadig bit i kopplet så går jag numera ut med något som drar lika mycket som en lovikavante! 🙂   Dock är han mestadels lös och det är just det som är så himla kul.

Man kan ju tro att en liten hund ska bli trött och inte går de väl att ta med på en RIKTIG långrunda. Jo, det gör det. I alla fall denna ras som jag finner outtröttlig. Skapt som en dragster far han fram som ett jehu i skogen. Fullt ös medvetslös från första steget utanför dörren. Så otroligt kul att gå ut med. Är jag tjurig när vi går ut så är det sopiga humöret som bortblåst efter någon km med den här glada och  positiva hunden.

Jag kan längta efter en stor hund. Jag skulle kunna offra en arm för att få tillbaka min sista underbara Schäfer men just nu är det tillräckligt med en liten krabat. Kanske får han en större kompis längre fram…! En stor hund är en trygghet och den känslan kan jag sakna.

Ju mer jag lär känna människan, ju mer älskar jag min hund…..är en sanning i sig! Total ärlighet utan baktankar, villkorslös kärlek och en livslång vänskap.  Var hittar vi det bland oss människor?  Friheten att inte ha djur uppvägs av glädjen att dagligen ha en lurvig vän vid sin sida. Ingen resa i världen till det mest exotiska ställe  kan uppvägas av en tidig morgonpromenad till fågelkvitter en dag som denna. I alla fall inte i min värld!

 

25 år med häst!

DSC_0254

Om jag räknar riktigt lågt med en kostnad av endast 6000/mån så har mitt hästägande kostat mig ca 1,8 milj. Nästan 2 mille!! Är det inte helt vansinnigt? Det är dessutom långt från sanningen då detta endast är beräknat på månatlig kostnad för att äga en häst som man håller i träning. Till det här så kommer utrustning, kostnader för veterinärvård, skoning och alla andra rena lyxkostnader som man lägger på en älskad häst!!

Utrustning ja! Jag har hittills aldrig köpt en möbel att ha i vårt hus som har kostat hälften av vad mina sadlar har kostat. Till en häst så känns en sadel för 35 loppor inte så dyrt medan jag skulle skrika högt om vi var och tittade på en sketen soffa för samma pris!! Man har ett märkligt sätt att se på kostnader när man har häst!! Sedan borde man ju ha 3 täcken ungefär. Ett tjockt att ha på vintern, ett inte så tjockt att ha på vår och höst och ett svett täcke!! Hahaha! Vilket skämt! Hästägare har nojja på täcken och samtliga av oss har lådor och hyllor fulla. Trots det finns det ALLTID plats för ett till! Köplusten är total när man har en kär häst i stallet och det finns inget som inte behövs till den. Lindor som matchar schabraken, nytt träns med nytt blingbling – det gamla var i fel färg till sadeln!!! ve och fasa – nya schabrak, nya benskydd……..! Hästutrustningen man står med när hästen är såld är värd sin vikt i guld! Min egen garderob är högst pinsam om jag jämför med den mina hästar åtnjöt!

Så var det veterinären! Oooops, där rök tusenlapparna på löpande band. Gick besöket endast på några tusenlappar så suckade man av lättnad när hästen fick åka hem igen men oftast så var summan betydligt högre. Hästar gör nämligen illa sig! Eller får ont i magen! När en häst får ont i magen kan det vara livsfarligt och bli svindyrt med operationer och annat. Hu! Eller så sparkar de på varandra eller sparkar på sig själva. En veterinär sa till mig att ” hästen är det enda djur som kan slå ihjäl sig på 4 släta väggar”! Jag tror honom! De gör ytterst sällan illa sig när vi sitter på utan det är när de vilar i sin hage eller box som de behagar åsamka sig skador av allehanda slag. Det var alltid lika spännande att hämta hästen från hagen. Var alla ben lika smala som i morse? Nej fan, där är minsann en svullnad! Skit, skit och skit! Fram med arsenalen av liniment – för det har man!! Till alla skador. Värmande och kylande, minst ett par sorter! Dyra!

Sedan finns det annan vård som de flesta hästar får utav sin oftast ganska fattiga matte eller husse. Det finns ju inga pengar kvar då nästan alla slantar läggs på den fyrbenta mulförsedda varelsen. Nu kommer vi till massörer och equiterapeuter! De är ett måste i ett stall och kostar massor. 1000 spänn för en timme. Minst!  Att lägga 1000 spänn på massage till mig själv och min ömmande kropp skulle svida i plånboken men till Brunte finns ingen limit! Upp  med libran och betala glatt! Om och om igen!

Man betalar alltså otroliga summor för att äga en häst. Utöver det så ägnar man timmar och åter timmar att mocka skit, släpa hö ut i hagen, kånka på spånbalar, höbalar, havresäckar…….you name it! Varje sommar står man täckt i dynga och skurar hela stallet! Vilket annat bajs än från en häst skulle man stå ut med att ha från topp till tå vilket man har när man skurar stall!?

Har man tur och hästen inte är halt så får man då till sist rida! På med de svindyra ridbyxorna och ridstövlarna som kostade en halv månadslön. Upp i sadeln och där kom belöningen för det dagliga slitet! En timmes ridning! Hurra!!!

Så här i efterhand när jag har slutat med häst så undrar jag ju stilla om det var värt alla pengar och allt slit? På något konstigt sätt så var det faktiskt det. Jag har älskat mina hästar men skulle med facit i handen inte ha skaffat någon efter min fantastiska fux. Han som stal mitt hjärta en dag uppe i Norrland och sedan följde mig tills han – förstås – gjorde sig så illa att jag miste honom. Det låga gnäggande som mötte mig varje dag i stallet var värt varenda krona. Älskade, älskade häst!

DSC_0184

Tabata planka…

IMG_4086

…eller min egen variation av den. Tycker inte att 20 sek planka med 10 sek vila är särskilt jobbigt så jag har ändrat på den ”bestämda” tidsintervallen till 45 sek planka och 10 sek vila. Där svider det kan jag lova. Under förutsättning att man har koll på sin core förstås och inte låter ryggen svanka och magen slappna av. Man kan fuska hur lätt som helst i en planka och stå i den positionen i flera minuter utan att det gör någon vidare nytta. Fram med tidtagarur och spänn varenda muskel du har i magen. Sug in naveln i ryggraden, då händer det något! Mitt mål är att göra detta gånger 10 men i ärlighetens namn så brukar det vara fruktansvärt tungt de två sista repetitionerna.

Tog fram det eländiga lilla hjulet med handtag, en Ab roller, och försökte mig på några svettiga coreövningar med detta pinoredskap. För den som inte vet så står man alltså på knä, spänner sin core och rullar ut långsamt framåt tills man kommer till den punkt där det helt enkelt blir för jobbig. Då rullar man tillbaka igen! Kanske kommer man inte så långt fram men det är egentligen inte viktigt. Det viktiga är att man inte svankar utan håller coren spänd hela vägen. Ruggig liten oansenlig sak som man kan svettas rejält utav. Har du inte sett någon så ser den ut så här!

bålhjul-träningsredskap

Körde ett tufft benpass innan jag tog itu med magfluffet. Inspirationen sedan förra veckan var kvar och jag lyckades alldeles på egen hand köra slut på mig. Hu, så kul! Jag kunde faktiskt, trots att det inte var avsikten, lägga på lite vikter. Det tar sig!

Frukost nummer två är intagen. Min ena papegoja vet precis hur man äter för att må bra. Hon vill ha en sked med havregrynsgröt, kaviar och en fullkornsmacka. Hon är så vansinnigt söt med sin sked. Högerhänt i allra högsta grad. Kan inte låta bli att lägga upp en bild. Alla mina vänner på Facebook är väl helt urless på att se henne äta gröt men kanske någon har missat det!! 🙂

IMG_3993

Snön faller…

Collage_Fotor

…och allt blev vitt igen. Vinter kan jag helt vara utan. Jag är fullkomligt säker på att det är meningen att jag ska bo någon annanstans på jorden. Det har bara blivit någon miss. Några förfäder var väl helt lost och tyckte att den här plätten var lämplig att bosätta sig på. Men hur tänkte de? Hallå, varför inte i Florida eller i Kalifornien……ne, iskalla Sverige, där skulle de bo minsann. Varenda år tänker jag att det banne mig får vara sista året som jag fryser. Det får vara sista året som jag skrapar rutor, kämpar runt i djup snö, halkar på isfläckar och svär. Inte ett år till med det förfärliga mörker som vi lever i under ett halvårs tid. Inte ett år till…

Det är då, när det känns allra tyngst som något händer. Den bleka vintersolen blir lite starkare och smälter snön från taken. Det tittar upp små snödroppar och krokus ur rabatterna vid husknuten. De kala grenarna blir fulla med knopp, tussilagon lyser som små solar utmed vägkanterna, björkarna slår ut, vitsipporna täcker marken och så hör jag åter det där underbara lätet igen som nästan får mitt hjärta att brista. Koltrastens sång. Det vackraste jag vet. Det är precis då jag inser att ingenting kommer någonsin att ändra sig. Det kommer att bli ännu en vinter då jag fryser och svär men jag kommer att klara det.

Med den vetskapen tittar jag lugnt ut på snöandet. Jag gillar det inte men jag överlever. En väldigt gammal katt håller mig sällskap i kökssoffan. På golvet ligger 2 utslagna små hundar som har kört ett galet race ute på tomten. Fantastiskt roliga små saker med en fart som kunde ta knäcken på vilken stor hund som helst. Önskar jag hade en promille av den där lusten att springa så att det inte går att springa fortare. Jag hade den som barn. Man sprang, lekte, åkte skridskor, skidor eller vad det nu var tills man tappade andan och inte orkade mer. Kanske var det så att man inte satte några begränsningar? Idag har man liksom redan bestämt sig för att det inte går innan man börjar att springa allt vad man har.

Idag är det torsdag. Jag ger resterna av min influensa med hosta och trötthet 3 dagar att fara åt pipsvängen på. Fr o m måndag är det mina regler som gäller och där finns inte minsta utrymme för någon form av sjukdomskänsla. Så det så!