12 dagar….11 nätter…

cat-47896_1280

Med gips! Armen i 90 graders vinkel. Har jag någonsin varit på så uselt humör? Nope, jag tror inte det. Jag är ett levande bevis på att endorfiner är en drog. Även om det nu är en bra drog. Jag har en fruktansvärd abstinens och omgivningen har fått lida svårt av denna.

Visst går det att träna lite grand trots ett obekvämt gips men att bli svettig under det är inte en hit. Jag snedbelastar dessutom kroppen då armen ju inte kan hänga ned utan måste hållas upp. Så, jag rör på mig, inte mer. Det räcker inte för att jag ska må bra.

Att gå från ett par timmars stenhård träning om dagen till små promenader har gjort mig arg som en gnu. Den dagliga dosen av endorfiner har uteblivit och faktum är att det ger tråkiga symptom. Rastlös, irriterad, okoncentrerad och förbannad. Min drog till välbefinnandet fattas mig.

Om jag nu vore svårt sjuk så hade jag inget val. Jag skulle vara tvungen att acceptera situationen och försöka hitta andra vägar till att må bra. Det är klart att det så småningom skulle fungera. Vad skulle jag ha för val? Fördelen med att ha brutit något är ju att det  läker och kommer att vara brukbart igen. Livet kan ju bjuda på betydligt värre scenarion än en bruten arm även om det nu känns rätt så surt..

Nu är det en vecka kvar till dagen D! Avgipsning och sjukgymnastik. Den krokiga armen ska rätas ut och det kommer med största sannolikhet inte att vara särskilt behagligt. Muskler som inte har använts ska aktiveras och återgå till normal styrka och det tar förmodligen ett antal veckor. En ofrivillig viloperiod ska äntligen få ett slut och livet kan återgå till det normala. Häxan som har bott här de senaste 12 dagarna ska jag sparka ut och den där andra, betydligt gladare kärringen kan få komma tillbaka. Jag saknar henne…

 

 

Härliga vår…..eller inte?

IMG_4185

Dagsmeja, takdropp, snön smälter och solen värmer. Äntligen kan man sätta sig i favorithörnet med kaffekoppen och lyssna på de första vårfåglarna. I ett nafs så är alla mörka och kalla månader ett minne blott och vi står inför ännu en vår. En fantastisk årstid. Jag älskar våren. Tussilago som snart tittar fram, mina underbara vitsippskantade promenadstigar, koltrasten som sjunger vackert och knoppar som brister. Äntligen kan man förpassa långkalsonger och sina Icebugs långt in i garderoben och ta fram lite lättare kläder.

Ändå så är det ganska många som mår dåligt när våren kommer. Depressioner har en tendens att blomma upp och kanske känner man sig trött efter en lång vinter. Varför är du deppig NU???  När det äntligen är ljust och livet kommer tillbaka? Ja, varför blir vi så ledsna när knoppar brister? Vad är det som gör att vi i den vackraste årstiden kan må så psykiskt dåligt?

När vi går mot ljusare tider kan det verka självklart att vi ska bli piggare. Men faktum är att en och en halv miljon svenskar, eller var fjärde vuxen, blir nedstämda när våren kommer. För omkring 400 000 personer är problemen ännu allvarligare – de lider av riktig vårdepression.

När längden på dagarna förändras i snabb takt hänger inte den biologiska klockan med. Den har en inbyggd tröghet, men för vissa är det värre än för andra. Detta resulterar i nedstämdhet och hos vissa en riktig depression. Den här säsongsbundna depressionen har t o m ett namn! Diagnosen heter SAD, Seasonal affective disorder. Den årstidsbundna depressionen är vanligare ju längre ifrån ekvatorn man kommer.

Vad kan man göra åt det då? Om man får en riktig depression kanske man behöver hjälp i form av antidepressiv medicinering  men om man ”bara” blir nedstämd kan man själv lindra problemen.

Var ute under dygnets ljusa timmar, mycket fysisk aktivitet, goda kost- och sömnvanor och så vara noga med att få i dig D-vitamin! Mår du visset så köp dig en burk genast!

Nu låter ju jag superpräktig som om jag hoppar omkring här fulladdad med nyttigheter och kvittrande som en sparv av lycka. Nope! Så är det inte. Jag är inne i en trött period och ser ut som något katten har släpat in. Sockerdjävulen har kopplat styrypgrepp denna helg och jag har ätit allsköns onyttigheter och det verkar inte finnas något stopp för vad som kan åka in i foderluckan.

Tröttheten har suttit i en tid och det känns lite som det brukar efter många mörka månader. Håglös, initiativlös och orkeslös. Bah! 😦  Men, det är så livet är! Ups and downs! Ingen kan gå omkring och tycka att allt är rosafärgat och underbart hela tiden. Det vore helt onormalt och man behöver inte få spunk för att man inte är sitt bästa jag. Ingenting varar för evigt och bara för att man har tappat sugen betyder inte det att den behöver ligga kvar där. Man kan plocka upp den igen och ta ny fart! Jag är tamejtusan klok som en bok.

Dagen har som sagt inte varit en av mina bästa. Ambitionsnivån har varit usel, humöret likaså. Jag har varit tjurig och trött. Idag! I morgon är en annan dag. Jag ska ta och plocka upp min tappade sug och stoppa in den i själen igen. Skärpning! Vi har bara  ett liv och det går inte i repris! Surprise, surprise! Det vore illa att kasta bort dagarna i någon slags självömkan. Jag avslutar här och nu min tillfälliga dipp med en skål chips och ett stort glas vin. Hurra för mina kommande dagar! De ska bli bättre än någonsin.

 

Oflyt i allra högsta grad! =(

8532a1705c4433dc030b6db81a00d5a3

Efter en veckas uppehåll så var jag då äntligen på gymmet och skulle träna ett pass utan inblandning av min vänsterhand. Går ju fint. Jag har ju ben. Men, jag kan konstatera att den här kroppen är som ett kex. Mina lår ville inte vara med och pang, så fick jag en muskelsträckning eller vad det nu är – i bägge benen!!! Men hur är det möjligt?? Nu sitter jag här sur som ättika och har alltså endast en fungerande kroppsdel att träna, högerarmen! =-(

Jag har tröstat mig med en PW då det trots allt fungerar att gå. Kanske inte i det tempo jag vanligen stegar iväg i men trots allt rörelse av något slag. Mina endorfiner….måste ha…….blir ett as utan……elak…….tjurig……….! Det är verkligen märkligt hur illa det är att inte få sin dagliga kick av motion och träning. Jag har abstinens! Ganska svår sådan! För en icke invigd så verkar det nog löjligt men jag vet att detta är det inte bara jag som lider av. Vi är fler som mår skit när vi blir hindrade från att få vår dagliga dos!

img_6890

Rutinerna havererar. Utan rutiner fungerar jag inte. Det är rutiner som gör att jag alltid orkar lite till. Det är rutiner som gör att jag inte tappar sugen, inte tappar motivationen och som gör att jag hela tiden strävar framåt. Går inte att stoppa! Ger aldrig upp. Ser inte åt sidan utan bara kör. Nu har jag kört i diket. Ungefär som en bil som har hamnat upp och ned. Hjulen snurrar fortfarande men bilen kommer ingenstans…..

Ibland frågar någon…..ska du inte vila dig från träning ett tag? Det fixar kroppen alldeles på egen hand. Finns ingen anledning att planera in ett uppehåll för det blir uppehåll vare sig man vill eller ej! Ju längre tid du har lyckats och desto bättre allting är….desto närmare är du ett misslyckande! En riktigt sur sanning!

Det har mitt humör till trots varit en fin dag med otroligt vackert väder. Sol, en knallblå himmel och klar luft. Älskar den här tiden innan kyla och is rullar in. Jag ska hälla upp ett glas vin, ha en skön fredagkväll och vänta in morgondagen. I morgon är det en bättre dag! Det vet jag! Alldeles säkert!

img_6885

Men då drar vi väl då?

Witch_with_Broom-17

Då blev det påsk igen då! Vädret förväntas bli kallt och lite varmt,  molnigt och lite sol, uppehåll och lite regn, dvs det kommer att bli väder! Av något slag! Jag är glad att jag lever här och nu samt får uppleva lite väder. Det kunde ju ha varit annorlunda.

Gårdagen förflöt i ett endorfinrus efter ett träningspass men nu är det borta och idag lider jag av ett uselt humör istället.  Det matchar färgen på världen utanför. Grått!  Det är märkligt det där med sinnesstämning hur den kan ändras i ett nafs utan orsak. Ena dagen sitter jag där med ett nöjt flin från öra till öra för att vakna nästa dag och känna att världens undergång är nära. Eller ja, hm, min undergång i alla fall. Jag avskyr att vara på dåligt humör och det enda jag vet som kan ta väck det – är ett träningspass. Vare sig jag vill eller ej, saknar motivation eller är trött! Det är bara att bita ihop och köra!!

Utöver det så försöker jag ta fram mitt KBT tänk som jag fick inpräntat av en terapeut för ett antal år sedan. Jag tar fram papper och penna samt börjar skriva ned varför jag nu känner det som om jag har sålt smöret och tappat pengarna. Det brukar se väldigt löjligt ut när det kommer på pränt. När allt är nedskrivet som irriterar mig, upprör mig eller gör mig ledsen så ser det oftast inte särskilt upprörande ut. Dessutom när man ser eländet i skriftlig form så är det lättare att gå till attack mot varje enskilt irritationsmoment och försöka göra något åt det. Kanske lyckas man inte alltid men det är värt ett försök.

Jag styrde kosan mot gymet och ägnade mig åt ett ryggpass och löpning i intervaller. Det fanns inget fysiskt att skylla på i dag. Kroppen kändes ok, knäskrället mådde fint, ryggen var inte värre än vanligt….det är bara insidan av skallen som denna dag helt har övergivit mig och lämnat mig i total disharmoni!  Det har gått på tok mest hela dagen fram till nu. Lyckades stjälpa ut en kopp kaffe över köksbordet innan jag åkte. Det är lika fascinerande varje gång då mängden som rinner ur koppen är som flera liter.  Det känns i alla fall så när man ska torka upp det. På gymet lyckades jag klämma ett finger. Bra gjort att stoppa fingret mellan två 25 kg viktplattor. Nageln blev blå , det gjorde jätteont och jag blev förbannad. Som om inte mina naglar såg ut som skrot redan innan!

Endorfinkicken uteblev idag trots att jag slet på rätt så bra där på löpbandet. Jag lyckades inte riktigt utestänga världen utan var alldeles för medveten om allting som rörde sig runtomkring. Jag är normalt bra på att fokusera på det jag gör och på så sätt försvinna in i mig själv när jag tränar. Det är ett fantastiskt sätt att slippa allting för en stund. Ingenting existerar runtomkring och det enda jag har i huvudet är det jag gör här och nu!

Dock blev humöret lite bättre och nu ska jag ta en runda med knallkorken. Det är alltid lika roligt! Det är en kul och sprallig hund som far runt som ett yrväder i skogen. Jag blir alltid full i skratt ihop med den lilla saken. Yogamattan ska fram en stund lite senare. Jag har gett mig den på att kroppen SKA gå att mjuka upp. Det kan omöjligt hända på ett par dagar men på några veckor….kanske!

Påskmat och godis får vara för min del. Gillar inte julmat och nu är det ju samma visa igen bortsett från att vi även ska trycka i oss en massa ägg. Nope! Jag tror att det får bli tacos idag. Helt opåskigt! Godis försöker jag hålla mig ifrån och det går ganska bra. Generna är sådär i min släkt med diabetes i varje led. Blir jag alltför sugen på något sliskigt kan jag alltid tänka en stund på mina föräldrar som bägge har lidit svårt av sviter efter bl a diabetes. Ingen hit att få. Det fiffiga med sockersug är faktiskt att det försvinner när man inte äter godis och söta saker. Jag har inget kvar trots att jag har varit en godisråtta av stora mått. Men inte längre! Det går att ändra på! Om man vill!

Sugar-Nah-Im-Sweet-Enough.