Minnenas arkiv och livet går vidare…

IMG_3629

En vecka sedan tiden stannade. Det är ganska märkligt. Trots att allt är annorlunda och konstigt så rullar dagarna på. Det blir morgon,  lunch, eftermiddag och kväll…..precis som vanligt. Kanske är det så det måste vara. Gråten har fastnat i halsen och tårarna svämmar inte över längre. Det går att tänka på den lilla mamman utan att strupen snörps ihop.

Vi har delat upp mammas saker. I den lilla, verkligen pyttelilla, lägenheten fanns otroligt med grejer. Då har vi ändå flyttat henne från en trea, till en tvåa och så till denna minibostad på 29 kvm. Nostalgin har varit överväldigande. Gamla tallrikar och glas vi kände igen sedan vi var små dök upp, tusentals fotografier som kommer att ta en livstid att gå igenom, prydnadssaker som fanns utplacerade här och där när vi var barn och så kläder. Massor av kläder. Man kan inte behålla allt. Man måste  lämna till insamlingar och man måste kasta en del. Det känns i själen.

Det gick förvånansvärt bra att planera mammas begravning. Mycket för att killen vi mötte på Fonus var en trevlig prick. Ingen högtravande tillgjord person utan naturlig och enkel. Han förstod precis vad vi ville. Jag tog glasögon på mig den här dagen ifall det skulle brista igen så att linserna eventuellt kunde spolas ut ur ögonen. Men, det gick bra.  Jag klarade det. Vi har planerat de dyraste och sorgligaste 40 minuterna i våra liv.

Vi ska ha en borgerlig begravning. Detta för att ingen av oss är kristen eller särskilt religiös. Mamma var det inte heller. Hon kände sig obekväm om det var för mycket halleluja runtomkring. Vi ska ha mycket musik. En duktig sångerska ska sjunga några fina sånger, vi ska spela några fantastiska musikstycken och vi ska ha en officiant som läser några ord om mamma. Det kommer att bli vackert, ljust och fridfullt. Det kommer att blir oerhört sorgligt. Men, det är så det ska vara. Man skrattar sällan på en begravning. Möjligen efteråt när allt är över.

Idag ska det bli en vacker dag. Sol, isgata och någon plusgrad. Vintern är envis. Kalla nätter gör att snötäcket som har legat här nu består av is. Utan fullriggade skor med långa dubbar vore det omöjligt att gå utanför dörren. På något sätt har jag resignerat. Det hjälper inte ens att irritera sig på det. Det är kallt och vi har en vansinnigt lång vinter utan slut! Läste alldeles nyss en långtidsprognos som lovar 10 minusgrader och lite mer snö! Låt oss hoppas att de har fel som vanligt…

Vi ska ta en långpromenad mina kortbenta och jag. Sedan fortsätter försöken att stoppa in grejer i mitt hem som redan är fullproppat med grejer. Saker som jag inte kunde skiljas från. Som vore oetiskt att kasta. Bland alla mammas tillhörigheter fanns bl a en tilltufsad ormbunke. Den ser ganska förfärlig ut numera då omvårdnaden på boendet varit bättre för mamma än för hennes blommor. Tack och lov. Men, den har en historia.

Ormbunken är 40 år gammal!!! Jag har försökt att få slänga den många gånger då den mer har sett ut som en stor ruska av ris än en grön växt men mamma har blånekat. ”Den tar sig”, var hennes envisa svar. Hon fick den av någon på sin 50-årsdag. Den var stor redan då men under åren har den varit fullständigt enorm. Jag ska försöka väcka liv i den igen. Miljön runt där vi bor är som gjord för en ormbunke. Fuktig, lummig och alltid full av dagg under sommaren. Den får förstås börja sitt nya liv inomhus. Jag ska plåstra om den stackarn. Den ska få börja med en dusch, lite näringspinnar och en ljus plats någonstans i huset.. Den ska få ta sig – igen!

 

 

Knypplade spetsar…..och gamla minnen!

minnen

7 juli! Klockan är 05.20 och det är 8 grader varmt. Eller inte så varmt egentligen. Allt är relativt och den temperaturen på vintern känns ju betydligt varmare än vad den gör i mitten av juli.  Vädret, den ständiga källan till irritation eller glädje. Jag har bestämt mig för att inte låta vare sig regn, kyla eller sol irritera mig denna sommar då det är renovering av utsida hus som gäller. A never ending story…

Rotade runt i ett förrådsutrymme igår. Jag öppnar ogärna dörren dit då man kan bli överröst med allt från julgranskulor, böcker, gamla penslar, tavlor till…..knypplade spetsar. Herregud, det är ju ett talesätt eller hur? När något börjar bli åt helvete tråkigt eller gå illa så hotar man med att knyppla istället? Men, vet du vad, det är väldigt roligt. 🙂 Att knyppla alltså!

Jag besitter väl någon slags talang när det gäller handarbeten. Alla kan väl virka, sticka och sy till husbehov men så är vi några stycken som har tagit det här till lite högre dimensioner. Jag kan sticka och virka krångel. Riktigt krångel. Inget att skrävla med alls då jag vet att många gör det bättre än jag. Jag kan även sy krångel. Avancerat krångel. Det är praktiskt att kunna. Men jag har även gjort något annat som inte så många jag känner kan utöva. Jag har knypplat spetsar. Den som lärde mig var en gammal dam jag kände för sisådär 100 år sedan.

Hon gjorde de mest avancerade saker och hade pinnar med tråd i massor runt sin knyppeldyna men jag kom aldrig riktigt så långt under den perioden i livet. Jag hade dock en oanad talang för att knyppla och kunde utan problem ta mig vidare ”runt hörnen”! Det är där det krångliga är när man knypplar. När man gör hörn på spetsen man knypplar. Det du! Jag höll på någon sommar och tänkte skaffa mig en knyppeldyna men förmodligen hittade jag på något annat att syssla med.

IMG_0807

Här dök i alla fall lite minnen upp och jag hittade dessutom en bild där jag sitter mitt i solen och roar mig. Måste dock censurera lite. Det var under det glada 80-talet då man solade topless. Tack och lov att det modet försvann. En badstrand under det decenniet var en ren tuttkavalkad. Kanske är det lite av den varan i dag också? Jag vet inte då jag nog inte har besökt en badstrand i Sverige på nästan 20 år. Har ju en egen badstrand – hemma! Jag vill tro att dagens tjejer har snygga bikinis. Eller?

Klockan närmar sig 06 och jag ska ta en runda med mina små knallkorkar. De är inne i en period då de inte uppskattar mina långpromenader för fem öre men jag tar ingen hänsyn till det. Är man hund i min ägo så går man. Inget annat är tänkbart. Är det dessutom endast 8 grader så finns inget att skylla på om man har fungerande ben och tassar att gå med. No mercy!

Träningen denna dag är förlagd inne i Örebro. Omväxling förnöjer. Idag är det benpass som gäller och det är en riktig höjdare faktiskt. Tänkte dela det med en god vän idag och hon är helt ovetandes om vad som ska drabba henne. Haha! Några armband är beställda och ska fixas och en beställning på en läcker bikini ska påbörjas. Ett tema denna gång. Hm, det blir en bra dag det här. 😉