Triceps, en förbaskat snygg muskel!

IMG_5573

Det är just den muskeln som ”gör” hela armen. Det är den muskeln som ersätter det som vi tjejer har så lätt att få vid inaktivitet, gäddhänget! Muskeln är tacksam att träna och ger snabbt resultat.

Idag var det en bröst och triceps dag. Det gläder mig att jag har blivit så otroligt mycket starkare och först nu tycker jag att de sista 8 månadernas ganska hårda träning…syns!! Med en träningsbok blir man varse att det faktiskt händer saker med styrkan. Ibland kan man ju fundera på om det tjänar något till med slitet men idag fick jag ett facit! Det har hänt grejer! Det är roligt att vara stark!! Och, jag ska bli starkare!! 🙂

En favoritövning för just triceps är dips! Det är tungt även bara med den egna kroppsvikten. Bäst tycker jag att det tar om man gör den mellan två lika höga bänkar. Armarna måste hållas nära sidorna och så koncentrerat ned och upp. Sjukt jobbigt om man gör den jobbig. Efteråt brukar det kännas som om en blodtrycksmanschett är åtdragen och då har det tagit lite på gäddhänget. Garanterat!

Som vanligt när jag tränar själv så har jag en förmåga att inte vilja sluta. Jag gör ett alldeles FÖR långt och FÖR tungt träningspass med FÖR många olika övningar. Det är ju bara såååå kul och jag vill aldrig gå hem. En knasboll på riktigt! 😉

En go känsla sprider sig i kroppen här vid köksbordet. Lite brunch är intagen och nu bara njuter jag av min endorfinladdade men trötta kropp. Om jag kunde förmedla den här lyckoförnimmelsen till alla mina icke-tränande vänner för bara en kort stund så skulle ni alla förstå mig varför jag gör det här! Det är inte bekräftelsebehovet som styr träningen utan just den här känslan som jag har i kroppen precis just nu!

Det är roligt att känna sig nöjd med hur man ser ut, det vore lögn att säga något annat men den största anledningen att jag tränar är inte utseendet utan välbefinnandet. Det här som sprider sig som bomull i kropp och knopp efter ett hårt träningspass. Lyckorus! Faktiskt! Det hjälper mig att älska livet. Varje dag. Även en mulen, händelselös, ganska intetsägande och alldeles vanlig fredag!

30-Fun-Friday-Quotes-To-Share-6348-3

 

Inspiration och motivation? Bara lyx!


Har du hamnat i en formsvacka? Allt känns trist och lusten att träna är som bortblåst? Ja, det är ju inte något märkligt. Det är livet på en pinne! Ups and downs! Konstigt vore det om vi alltid vore våra bästa jag!

Jag har tappat motivationen! Men vad är då motivation? Ett intresse, lust, drivkraft och en sporre att utföra något! Ungefär! Det är alltså något som man skapar själv. Att förvänta sig att den ska komma flygande är totalt meningslöst. Det gör den inte!

Men hur håller man motivationen vid liv! Genom att aldrig ge den chansen att försvinna! Enkelt! Genom att aldrig ge vika för negativa känslor utan att alltid hålla sig till sin plan! Har du tänkt att träna men lusten lyser med sin frånvaro så gör det ändå!

Lust, inspiration och motivation är jättetrevligt när det övermannar en och driver på. Men de flesta dagar måste vi skapa känslan alldeles på egen hand. Och det går! Hjärnan är ganska lättlurad så det är bara att proppa den full med peppande ord så tror den på oss!

Ok, det är en skitdag men det gör inget för jag ska träna ändå. Det kommer att gå bra, jag är stark, jag skapar min egen lycka och min egen motivation! Låter urfånigt men det är faktiskt inte svårare än så! Lycka, lust och välmående kommer inifrån och endast du kan påverka ditt humör!

Väl på gymmet, i löparspåret, på din promenad eller vad du nu sysslar med så kommer dina gladhormoner att spraka igång och göra resten. Bara du låter dem göra det! Endorfiner är -jag upprepar mig – världens bästa och mest outnyttjade antidepressiva drog! De finns i oss alla och gör dig glad när du anstränger dig eller utför något roligt. Utav att du är glad bildas ännu mer endorfiner som gör dig ÄNNU gladare! Så, väck med deppfejset och var glad helt enkelt!

Tycker du ändå att livet är svårt så undrar jag…..andas du? Kan du stå och gå? Är du frisk? Har du kanske en familj, barn, barnbarn och en fin lägenher eller ett hus? I min vänskapskrets har en alldeles för ung människa fått lämna allt detta pga en sjukdom som tog hennes liv. Just nu, när sommaren är som allra vackrast! Hon hade nog gjort vad som helst för att få hålla kvar sitt liv. Livet är orättvist och kort. Vi kan tillbringa dagarna med att invänta inspiration och sucka över allt som är dåligt eller faktiskt välja att vara glada och lyckliga.

img_5463
Min dag började med en promenad i krispigt men fantastiskt väder. Ett par timmar senare efter ett pass på gymmet, sitter jag här i solen och känner en djup tillfredsställelse att jag har lyckan att få vara frisk. Att låta mig övermannas av negativa tankar och olust finns inte i min agenda! Livet är i sanning fantastiskt!

Hur tänker du egentligen?

smile

Har du koll på hur mycket dina tankar styr ditt liv? Hur du faktiskt kan styra in dig på en väg till ett bättre mående och ett bättre liv, mentalt och fysiskt genom något så simpelt som dina tankar? Flummigt? Kanske, men det fungerar! Av och till så drabbas jag av tvivel och undrar om det här med livet är så förbaskat roligt egentligen! Vad tjänar det till? Allt är sorgligt och jag deppar ihop. Det är ju helt mänskligt och inget konstigt med det! Hur konstigt vore det inte om man alltid hoppade omkring och var obehagligt klämkäck!! Det vore onaturligt då livet har sina ups and downs. Men numera är mina ”downs” kortvariga och jag kan jaga dem på flykten mycket effektivt.

Kan man styra sitt psyke? Ja, fyrfalt ja! Hjärnan är ett fantastiskt instrument och en enastående muskel men otroligt naiv. Den går på allt! Den tror på det vi säger till den att tro på! Om vi intalar oss från det vi vaknar att : ”usch, vilken jäkla skitdag…..det gör ont överallt…..livet är verkligen bara ett slit……fy, fan det regnar och är grått….ingenting är roligt……ingen idé att ens försöka…….”, så kommer hjärnan att tro på det och göra allt för att infria våra tankar till verklighet! Den kommer att ställa upp på en riktig bottendag eftersom vi har intalat den att det ska vara så! Fånigt? Ja, men inte desto mindre sant!

Jag har haft allvarliga sömnproblem. Riktigt allvarliga! Dvs, jag sov knappt alls. Under väldigt lång tid. Min säng blev mitt Mount Everest och varje kväll när jag gick och la mig så tänkte jag förstås att ”jag kommer inte att kunna somna” , för det visste jag ju att jag inte kunde. Förstås så hängde min hjärna helt hjärtlöst på det där och sa, nej visst, för tusan. Låt oss älta en massa skit, fundera över livets sorgligheter och riktigt gotta oss i att ligga vakna här i sängen. Sängen, som borde vara en viloplats, blev mitt trauma varje kväll då jag visste att det var där allt otrevligt satte fart! Det blev snurra snurra och vrid vrid hela natten lång och John Blund var i alla händelser inte i mitt sovrum. Oerhört knäckande och påfrestande, natt efter natt!

Jag provade det mesta för att få bukt med mina sömnproblem som varade i många år, men det egentliga problemet satt i mitt psyke, i mina tankar. Det gick inte att få stopp på ältandet. Tankarna snurrade om och om igen som en repig skiva och gick inte att stoppa. Till sist satte jag av en händelse på en ljudbok. Då somnade jag! Ofelbart. Vad hände? Mina egna tankar fick ingen talan, inte svårare än så. De kunde inte göra sig hörda över rösten som berättade en spännande historia i mina öron. Hjärnan slappnade av och zzzzz! Boken blev som regel aldrig färdig då jag ideligen fick börja om men vad gjorde väl det? Jag botade mina sömnproblem. Idag kan jag sova utan bok men om det börjar surra onödigt mycket innanför pannbenet så är det snabbt på med Storytel.

Det gäller att gilla läget, sa min pappa när han låg och nästan ruttnade bort i kallbrand. Amputerad, trasig, sjuk, med en värk som förmodligen var bortom allt sans och vett så hade han fortfarande en positiv inställning. Lilla pappa. Vilken viking! Han hade ju egentligen så rätt. Det där ”läget” förändrar sig ju under åren och kan vara mer eller mindre roligt och då är det bra med den här positiva livssynen. Flum flum! Jo, men återigen, sant! Vi blir som vi tänker!

Jag vet flera svårt sjuka människor som kämpar mot livslånga diagnoser som trots det har valt att leva livet med glädje istället för att sätta sig i ett hörn och bara ge upp. Det ger mig styrka att se deras styrka. Det är ju det här med endorfiner. När vi är glada så hoppar våra gladhormoner igång i nervsystemet. Genom att vara glad så ökar kroppens produktion av endorfiner och vi blir ÄNNU gladare. Det där har jag tjatat om förut men tåler att bli tjatat om igen. Endorfiner är kroppens eget morfin och lägger sig som en mjuk filt runt kroppen och lindrar smärta, oro och nedstämdhet. Se till att knarka mycket på dig själv. Var glad helt enkelt! 🙂

 

Endorfinbubbel i ådrorna

8093

Efter ett väldigt roligt benpass på förmiddagen idag tillsammans med bästa Jessica så har jag haft ett flin på läppen hela dagen. Vilka tjejer jag har runt omkring mig på detta gym! Inspirerande till tusen! Det var så himla kul och jag har varit hög sedan jag kom hem. Endorfinpåslag deluxe! Kroppens eget må-bra-hormon som jag är fullständigt beroende av. Hur fungerar det egentligen? Varför behöver man endorfiner? För den som inte vet…..

…kallas de ofta belöningshormoner och har kemiska likheter med opium och morfin. De ingår ju dock i kroppens normala hormonsystem och är inte skadliga. När man tränar aktiverar man de nervtrådar som går från muskeln till det centrala nervsystemet. Aktiveringen leder till en frisättning av endorfiner i hjärnan vilket ger en förklaring till varför muskelarbete ger upphov till bl a lyckokänslor.

Det är detta som gör att många som tränar upplever abstinens då de tvingas till ofrivillig fysisk inaktivitet. Jag själv t ex är inte en kul typ om jag inte får röra på mig! Ujuj! Träningsnarkomani är en kombination av kemiskt beroende av endorfiner och ett psykiskt beroende. Endorfiner får oss att må bra och när vi mår bra stimuleras kroppen till att frigöra mer och mer endorfiner. Så genom att vi blir glada genom att t ex träna så kan vi alltså öka endorfinproduktionen i kroppen och bli ÄNNU gladare. Fantastiskt!! Det här endorfinruset kan ju kicka igång av en massa andra saker också som t ex alkohol, choklad, fet mat eller en förälskelse. Haha! För min del känns det mest aktuellt att träna mig hög!! 🙂

I morgon får jag nog gå baklänges nedför trappan har jag en känsla av. Jag kommer att ha träningsvärk. Garanterat! Men jag gillar när det svider i musklerna efter att man har ansträngt sig. Det är på något sätt ett kvitto på att man faktiskt har tagit i! Rejält!  Får man aldrig träningsvärk tror jag att man är i en bekvämlighetszon och jobbar. Det kanske är ok om man känner sig nöjd där man befinner sig och inte vill mer. Vill man mer måste det göra lite ont! No pain – no gain!