Ångestattack…..

headache-1910649_1280

Jag vaknade och kände direkt en olustig känsla som spreds snabbt i hela kroppen. Svår att beskriva men kanske kan man kalla det för skräck. Hjärtat slår helt plötsligt hårt och fort, man kan inte andas normalt och det känns som om man måste fly. Springa, skrika, agera men…….allting låser sig och man blir fast i en väldigt obehaglig bubbla. Jag vet att jag måste andas. Lugnt och stilla, lugnt och stilla……inte ge efter och börja hyperventilera för då vinner ångesten över förståndet.

Då, för över 10 år sedan hände det ganska ofta och var som helst. Jag hade med mycket stor framgång stressat mig bortom alla gränser och var sjuk av kortisol. Kortisol är kroppens stresshormon som ska höjas när vi behöver vara på topp och sänkas när vi ska sova. När man har levt med svår stress väldigt länge så sjunker inte kortisolvärdet utan det ligger kvar på höga värden. Dygnet runt. Det mår man inte bra av utan blir sjuk. Jag blev jättesjuk. Men panikångest? Det får väl bara psykfall? Fruktansvärt obehagligt och första gången trodde jag att livet skulle sluta där på ICA Maxi! Jag stod i kö och var övertygad om att en hjärtattack var nära förestående. Jag överlevde förstås men det skulle hända mig ett otal gånger..

Idag kan jag hantera min stress någorlunda. Jag kan ”mota Olle i grind” innan stressen övermannar mig och får mig att börja igen. Det är precis det den vill. Jag ser den som ett odjur som alltid bor i mig. Matar jag besten tar den över min kropp. När man en gång låtit sig styras av den, så finns den där. Alltid. På något underligt sätt så gillar jag när livet går alldeles för fort. Gillar att pressa mig bortom alla gränser även om jag vet hur dåligt jag kommer att må.

Det går ett tag. Jag var självutnämnd mästare i att hinna med saker på ett dygn som andra inte hann på flera dagar. Det gav en kick på ett sjukt vis. Någon slags självbekräftelse. Jag höll på i nästan 25 år innan min kropp skrek på hjälp. Där brakade allt. Och där kom ångesten. Med den följde depression och en väldigt jobbig tid i livet. En situation där man kanske först behöver hjälp och sedan på egen hand måste ta sig ur den.

Vad är då en ångestattack? Stress förstås! Det är en maximal stressreaktion som gör kroppen inställd på flykt och kamp. Du reagerar lika starkt vid en panikattack som du skulle ha gjort inför ett verkligt hot.

Du får yrsel pga du andas snabbare och djupare för att vävnaderna behöver mer syre – vilket kan leda till att blodtillförseln till huvudet minskar.

Du får hjärtklappning då hjärtat slår hårdare för att öka blodflödet och leveransen av syre till kroppen.

Du kan börja skaka för att musklerna spänns inför den kommande ”kampen/ flykten”!

Du blir blek, kan känna domningar och stickningar pga att blodet dirigeras om från hud, fingrar och tår för att minska risken för allvarliga blödningar. I stället skickas mer blod till stora muskler som i överarmar och lår (så att du ska kunna fly snabbt/slåss effektivt)

Du får en känsla av att inte kunna andas då den ökade andningsfrekvensen paradoxalt nog ger känslan av att inte få luft.

Du svettas eller kallvettas för att huden ska bli halare (mer svårfångad vid flykt) samtidigt som svetten svalkar (så att du inte blir överhettad i en kampsituation).

En panikattack är en stark stressreaktion som inte är farlig och det går att lära sig att hantera den. Den största hjälpen är genom andning. Andas lugnt långt ned i magen. Inse att ångesten har kopplat sitt grepp men att du kan ta dig ur den. Det är inte farligt, du kommer inte att dö, yrseln kommer att försvinna om du bara tillåter dig att andas.

Kanske behövs kognitiv hjälp om det inte går att lösa på egen hand. Det kan vara guld värt att träffa någon som kan förklara vad som händer i kroppen. Bara vetskapen om att det inte är farligt kan hjälpa dig som lider av det här en bit på traven.

Min egen ångestattack som livet bjöd på idag vet jag exakt vad den kommer av. Jag tål stress lika dåligt som en nykter alkoholist kan dricka sprit. Vetskapen gör att jag kan hantera det här ganska bra även om jag av och till trillar i diket. Idag höll jag mig dock kvar på vägen.

Vill du läsa mer om stress och utmattning så finns tidigare inlägg här! Eller här ! Ibland kan det vara en befrielse att läsa om andra i samma situation. En befrielse av att man inte är ensam när hela världen rämnar.