Narcissism? Eller bara en selfie?

SELFIE-870x418

Ja, var går gränsen mellan kärleken till sin egen spegelbild och en oskyldig selfie? Ibland undrar jag vart vi är på väg. Varför har vi den här otroliga jakten efter att bli omtyckta, sedda och bekräftade? Det känns som om vi helt har glömt bort värdet av att bara vara bra människor.

Jag har ett Instagramkonto och jag följer många. De flesta har samma intresse som jag, att träna. Det är inspirerande att se framsteg. Att se någon som har blivit starkare och mår bättre. Kanske visar någon en övning och hur den ska utföras. En och annan formcheck där man lägger upp en selfie och visar sin muskulära utveckling. För oss, som gillar det här, är det motiverande bilder. Jag får tips, idéer och inspiration. Jag hoppas själv att ge detsamma till de människor som ser mina inlägg. Men…

….sedan har vi det där andra. När någon lägger upp bild efter bild på sitt leende ansikte rakt in i den egna kameran. Om och om igen. En och annan glad selfie kan väl vara kul. Men när det tenderar att bli flera om dagen  börjar i alla fall jag fundera vad avsikten är? Vad är jag som betraktare förväntad att göra? Gilla bilden? Komma med handhjärtan och bekräftelse?

Det är precis det vi gör. Hela tiden. Oavsett om det är någon som publicerar sig själv på nätet i en strid ström av leenden från olika vinklar. Jag måste fråga hur just du skulle göra i verkliga livet om du träffade den här personen 3 ggr varje dag? Skulle du berätta hur fin han/hon är? Att personen ifråga är vacker, åtråvärd, fantastisk och underbar? För det är precis det som skrivs i sociala medier. Om och om igen under samma persons eviga bilder på sig själv och sig själv. Bilder med förskönande filter där inga ålderstecken eller rynkor syns.

En dag för några månader sedan mötte jag en person jag inte har sett på väldigt länge. Jag tror att det var ca 25 år sedan sist. Hon har inte åldrats ett dugg. Det har jag sett på Facebook. Inte en rynka och precis densamma som då för 25 år sedan. När vi möttes så insåg jag att det inte var sant. Hon såg helt normal ut i verkligheten. Utan ”botoxfiltret” som hennes bilder alltid är redigerade med så var det en vacker medelålders kvinna. Rynkigare, äldre men fortfarande väldigt snygg.

Är det fult att åldras? Vad ska vi göra åt att skinnet blir slappare? Lyfta oss? Överallt? Jag är så tacksam för att jag är frisk och faktiskt snart är 60 år. Det är ok att jag inte ser ut som 20. Hur skulle jag kunna göra det 40 år senare?

Självklart måste vi kunna få rätta till saker som vi inte gillar med oss själva. Jag lägger ingen värdering i det. Anser att det är upp till var och en men just de här förskönade bilderna har jag svårt att förstå mig på. Det här med att älska sig själv kan ha olika innebörd. För mig innebär det att jag är nöjd med mig själv och har en trygghet i det. Jag behöver inte ha fiktiv kärlek som i själva verket inte är särskilt stor när det verkligen gäller.

Så, här kommer några råd från mig till dig i all välmening. Gilla dig själv, posta en selfie men behärska din narcissism. Man måste inte visa alla bilder man tar på sig själv! 😉

I en mörk skog…..

svamp 2.jpg

Hon hade gått en stund och insåg med en bedövande insikt att hon var vilse. Det hade börjat mörkna och den täta skogen såg likadan ut åt alla håll. Varifrån hade hon kommit? Hon var säker på vilket som var söder och norr …eller var hon det? Hon hade följt ravinen norrut och sedan vikit av på en stig med oländig terräng. Det var sly överallt och hon hade hoppat som en bergsget för att ta sig fram. Vilket jävla påhitt att gå in just här!

Hon stod stilla en stund och försökte koncentrerat lokalisera var hon befann sig. Gick hon i cirklar? Hon fnös åt sig själv och insåg att det inte alls var omöjligt. Hon hade varit ute länge nu och borde verkligen bege sig hemåt. Efter en viss tvekan bestämde hon sig för att kliva rakt ut från den punkt där hon befann sig. Rakt in i snår och den sly som låg i flera lager på backen. Det måste vara åt rätt håll. Det måste vara det.

Hon stelnade till! Ett ljud! Vad var det? En älg, ett rådjur eller kanske ett vildsvin? Var skulle hon ta vägen om det kom ett ilsket vildsvin med ett batteri av små vildsvinsbarn på släp? Hon hade aldrig varit särskilt vig och tanken på att slätkarta upp för en trädstam fick henne att fnittra till. Hon insåg att det inte var en utväg. Hon stod stilla och hjärtat slog en dubbelvolt när en stor rovfågel lättade från marken och fladdrade iväg….det var bara en fågel…

…..ja, och sedan hittade jag en jäkla massa svamp igen så där rök min skogsthriller. 🙂 Men, visst började den bra? 😉 Det var en beskrivning av den skog jag knallar runt i och letar efter skogens guld.  Jag kan dock inte gå vilse. Den är alldeles för liten,  men gå i cirklar är jag bra på. När blicken är riktad nedåt kan man hamna var som helst. Sly, omkullfallna träd, oländigt och besvärligt och det är precis där man hittar kantareller. Inte i den där fina bekväma skogen. Den där som ser ut som en teckning av John Bauer. Man ska ta sig dit det är lite bökigt att gå. Det ska växa björk, hassel och barrträd om vartannat och det får gärna vara en massa sly på backen som någon har röjt för något år sedan. Där hittar man kantareller. Promise!

Varför plockar jag egentligen kantareller? Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Jag äter inte eländet. Smaken är vidrig och går inte att kamouflera med vare sig kryddor eller lök.  Konsistensen påminner dessutom om små bitar av gummisnodd…  Jag tror  inte heller att det är särskilt nyttigt men det är inte orsaken till att jag ger bort all svamp. Det är äckligt helt enkelt.

Dock är det är rofyllt att leta kantareller. Jag går aldrig någonsin sakta men när jag kopplar på min svampletarblick så stannar tempot av och jag kan helt avkopplad gå och strosa i timmar. Igår strosade jag ihop 4,5 kg kantareller, idag blev det 1 kg. Någon av mina vänner blir lycklig igen.

Nu ska jag strosa in till soffhörnet och lyssna färdigt på en bok. Stefan Sauk och jag, vi håller ihop. Det börjar dock bli kris. Jag har lyssnat på allt som Stefan Sauk har läst in och nu måste jag hitta någon annan inläsare som jag inte retar mig på. Någon som inte läser urtrist eller överdriver, någon med en behaglig röst och precis lagom teatralisk. Tips mottages med tacksamhet. Livet utan Stefan kommer att bli fattigt men det är oundvikligt. Vi kommer att göra slut.

Inspiration är en lyx…

.people-wait-quote_Fotor

 

…brukar jag alltid säga. Just nu lyser den dock med en förfärande frånvaro och jag går till gymmet på ren och pur vilja. Bara vilja. Visst känns det bra efter ett pass och visst är det precis det jag behöver men….jag skulle ljuga om jag inte erkände att det är motigt. Det är just i det här läget som man måste ha den där planen. Planen som inte har kryphål för olust och som saknar genvägar till det mål jag har satt upp. Bit ihop och bara GÖR det du har tänkt. Och, jag biter ihop. Och gör! Det var förra veckan, i förrgår, igår och idag, i morgon är en annan dag. I morgon är allt annorlunda. Det är bestämt och det måste vara så. Allt annat är otänkbart.

Men hur ska allt kunna gå som på räls? Det är omöjligt och otänkbart då vi alla ju bara är människor. Människor med våra fel och brister, med våra ljusa sidor och våra tillkortakommanden. Vad ska vi göra åt det? Platt intet! Det är bara att rasa ihop, tappa lusten på allt och så resa sig igen. Det är inte hur många gånger vi faller som räknas utan hur många gånger vi reser oss upp.

Om livet idag blev en riktigt usel föreställning med korkade val så är det inte för evigt.  I morgon är en annan dag. Vi gör det bättre i morgon. Vad vi gjorde idag är redan passé, ointressant och omöjligt att spola tillbaka och göra om. Gjort är gjort och det enda vi kan göra är att göra det bättre. I morgon!

Jag har varit hos min gamla mamma idag. Hon visste inte att jag skulle komma och satt på balkongen i sin rullstol alldeles ensam när jag dök upp. Hon sa att jag väckte henne i en dröm. Hon  hade drömt att hon kunde gå igen och hade varit på en promenad. Hon sa att varenda steg kändes i hennes kropp och i det ben som inte finns kände hon trots allt att hon satte ned foten. Steg efter steg…! Hon hade känt sig lycklig i drömmen. Fri! Friheten att kunna resa sig själv, sätta ett ben framför det andra och bara helt enkelt – gå! Det fick mig att fundera på min egen olust, min avsaknad av inspiration och där, där på balkongen bredvid min mamma så kände jag mig bortskämd och usel som väntar på att det ska kännas ”kul” att träna. Jag väntar på att allt ska vara motiverande och det faller mig inte ens in att jag ska vara förbannat glad över att jag över huvudtaget kan gå!

Min älskade gamla mamma som så ofta får mig att förstå att livet är nu! Att det är precis nu som vi ska ta tillvara på varenda sekund oavsett vilken ålder vi är i. Vi vet aldrig när det kommer att ändra sig. Vi har ingen aning om vad som händer innan dagen är slut. En gång åkte jag ifrån henne och skulle stanna till och rida min häst på vägen hem. Vi hade varit och tittat på vitsippor i min gamla hemstad och jag mådde inte helt bra när jag satte mig i bilen. När jag satt på min häst några timmar efteråt fick jag en hjärnblödning. Det kommer alltid att vara den stund då jag insåg att livet inte är att lita på. Det är inte någon säkerhet att vi är unga, friska och starka…..allt kan hända. Och, det kan hända från en sekund till en annan.

Ingenting kan någonsin bli detsamma efter en upplevelse där man svävar mellan liv och död. Allt blir annorlunda och man får en annan syn på livet. Det är märkligt att det ska behövas en så obehaglig upplevelse för att förstå att nuet är det enda vi har! Då har passerat och sedan är inte säkert att vi får uppleva.

Jag minns att det fascinerade mig att träden fortfarande vajade i vinden, människor skyndade till något utanför mitt sjukhusfönster och livet bara fortsatte fastän jag låg där. Det var en stark, konstig och mycket speciell upplevelse. Det ändrade allt för resten av mitt liv. Jag älskar livet. Jag fattar verkligen att det bara är till låns och kan tas ifrån oss när vi minst anar det.

Nu sitter jag här i kökssoffan med mina små knallkorkar vid min sida. Jag har ett glas iskallt vin och smuttar på. Snart ska jag fixa en sallad till oss och ramla ned i soffhörnet och titta på något meningslöst program på teven. Kanske tar jag ett glas vin till. Det är livet som pågår och jag älskar det. Varenda sekund. Även när jag är helt lack på inspiration!

 

35 liter antioxidanter!!

IMG_0980

 

Goda, mörka och alldeles svenska blåbär. Inte de eländiga, smaklösa sakerna från ICA som jag köpte häromdagen, plockade i Chile – packade i Polen! Helt sjukt! Endast Sverige svenska blåbär har! Och nej, det är inte jag som har plockat dem. Jag kan inte plocka bär. Jag irrar och virrar runt blåbärsriset och kan, en bra sommar med överfulla buskar, kanske skrapa ihop en liter. Efter några timmar!

De här bären har en tapper själ plockat och rensat för att sedan sälja till någon som jag. Han har krälat på knä i all oändlighet och slagits med mygg och kryp, rensat alla dessa liter och sålt till mig för en i mina ögon struntsumma med tanke på allt arbete som ligger bakom! Det kommer att räcka i ett år. 1 dl i gröten varje dag, 365 dagar blir i runda slängar 35 liter. Lucky me! Nu ska jag bara ha tag på någon som gillar att plocka hallon så är jag rustad inför vintern. Och ja, jag är kass på att plocka hallon också. Faktum är att jag är helt usel på att plocka allt i bärväg. Däremot är jag en jäkel på att hitta och plocka svamp vad nu det ska tjäna till. Jag äter inte svamp! Det luktar äckligt, smakar äckligt och konsistensen är äcklig……men det är roligt att hitta! =)

Morgonpigg som jag är så blir dagarna ganska långa. Kl 05.45 var jag ute med penseln i högsta hugg och målade hus för brinnande livet. 2 timmar senare började jag arbetet med att flytta en byggnadsställning från en plats högt uppe på tomten till en plats betydligt lägre…..60 m bort. Det verkar kanske inte så märkvärdigt ut för den som inte har burit en byggnadsställning förut men det blev en ganska ansträngande timme. Enligt den otroligt smarta klockan så gick jag 5 km och 36 våningar. Hur mycket jag nu bar i vikt sett framgår dock inte men det är en hel del stålpinnar och de är inte plättlätta. Man får se det som en träning och bara slita på. Gymmet fick inte något besök denna dag.

Faktum är att mitt eviga målande denna sommar som snart inkluderar 3 inte alltför små byggnader är – skitjobbigt!! För att inte drabbas av en ”målaraxel”, jag är säker på att den diagnosen finns liksom löparknä, så målar jag omväxlande med vänster och höger. Det kanske är helt naturligt för vem som helst att använda vänsterhanden men det är det inte för mig. Jag är totalt högerhänt och vänster hänger bara med som en slags mespropp utan egentlig uppgift.  Nu har jag dock ändrat på det och vänstersidan börjar komma ikapp höger. Lite sämre motorik men det är ju självklart då den bara har åkt snålskjuts på höger i 59 år.

Alla klagar på sommaren men jag har faktiskt inget negativt att säga i år. Vädret är perfekt. Det är svalt och soligt. Kan ju inte bli bättre när man har en jobbarsommar och renoverar hus varenda sekund. Självförvållat dock då åren har gått och vi bara har legat och skvalpat i poolen istället för att ta hand om huset som sakta har tappat sin glans. Så jag tränar och målar, tränar och målar, tränar och målar men idag ska jag variera mig lite. Idag ska jag rulla rullstol. Långt! Mamsen ska på utflykt och vad gör man inte för en gammal mamma!?

Att rulla en person i rullstol är allt annat än latmansgöra. Det är tufft. Kanske tror man på något sätt att rullstolen rullar av sig själv? Så är det nu inte. Dessutom är den som sitter i rullstolen oftast oförmögen att röra sig vilket leder till att man ideligen måste parera vid trottoarkanter och annat.

Idag ska det bli strålande sol och 23 grader. Klädvalet är enkelt när jag ska dra rullstol i sammanlagt en mil. Det blir träningskläder på. Jag kommer att bli svettig även denna dag.

 

 

Måste nog köpa större tallrikar…

IMG_0862

Det finns många fördelar med att träna hårt men den allra största av dem är att man kan äta! Mycket! Jag älskar att ha en proppfull tallrik med mat. Med en massa grönsaker är det ju vackert så att man kan falla i gråt! Jag skulle aldrig i livet klara av att vara utan mat. I fångenskap skulle jag berätta precis ALLT efter svält i sisådär 3 timmar. Det går inte att vara utan bränsle i min kropp. Det är fullkomligt obegripligt att lyssna på någon som säger ”ja, jo, jag åt en halv tallrik soppa för 8 timmar sedan” eller ”jag glömde att äta”! Hur kan man glömma att äta?

Så fort min tallrik är tom och jag sitter där med ett saligt flin i ansiktet, mätt och belåten,  så tänker jag direkt på när jag ska äta nästa gång och VAD jag ska äta. Det känns högst normalt i min värld men jag har förstått att det inte är alla som lägger så stor vikt vid vad som ska stoppas in i foderluckan eller när! Men, alla har vi olika mål i livet. Mitt är att vara vältränad, må riktigt bra och bli så stark det är möjligt för mig att bli. För att uppnå det krävs det helt enkelt mat! Man kan inte må bra om man inte äter. Man kan inte uppnå träningsmål om man inte äter och man kan inte förvänta sig att ha energi om man inte äter. Det borde inte vara så svårt och ändå så vet jag så många som lever på nudelsoppa och kaffe.

Om vi har en bil så tankar vi den och servar den men vår kropp lämnar vi åt sitt öde  med en skötsel under all kritik. Det kan komma som en chock men vi får ingen mer! Vi får bara en endaste en under vår livstid och livet går inte i repris så att vi kan ändra på något och göra det bättre nästa gång. Det är här och nu vi har chansen att ta hand om vår lekamen. Så varför är det så många som inte gör det?

Inom den värld där jag känner mest folk, fitnessvärlden, så har jag lärt mig att ingen äter så bra kost, så mycket mat och så genomtänkt som dessa. Den oinvigde tror att deras vältränade kroppar blir till av skitpreparat och annat men sanningen är att deras kost är nyckeln till framgången. En släkting tittade på en bild av en kille jag har sytt poseringsbyxor till och gjorde genast sin åsikt till en sanning.”Den där killen har ju tuggat i sig anabola, ingen kan bli så där annars”….och så var det ingen idé att protestera. Jag vet att sanningen var en helt annan då killen ifråga är en total renlevnadsmänniska som inte skulle ta en magnecyl ens men jag orkade inte ens ta diskussionen. Meningslöst.

I själva verket så är det just kosten som leder till möjligheten att utveckla vackra muskler och styrka. Inga konstigheter utan potatis, kyckling, fisk, grönsaker, rotfrukter, nötter, kvarg, ägg…… det som precis alla borde äta för att må bra. En vältränad kropp börjar inte på gymmet eller i löparspåret! Den börjar i köket! Det finns inga genvägar. Det behöver heller inte vara så svårt. Koka ett par potatisar, en knippa broccoli och slänga in en bit fisk i ugnen medan potatisen kokar är inte matlagning på avancerad nivå. Det klarar alla!

För dig som kämpar med att få ordning på det du stoppar i dig, se till att få ett kostschema! Ett schema som är anpassat till ditt tempo och dina aktiviteter. Inget krångel. Sedan handlar du efter detta så att allt finns hemma i skåpet när du ska äta. Nyckeln till att verkligen laga maten ligger i att ingredienserna finns i kylen eller skafferiet, annars skiter det sig direkt. Någon skrev till mig att ett kostschema blir endast bra om det följs och det är verkligen sant! Men, tänker du, jag ska ju inte tävla eller ens träna särskilt hårt. Strunta i det, skaffa dig ett schema i alla fall. Du ska ju leva, prestera på jobbet, kanske ta hand om dina barn och det krävs bra energi till det. Inte nudelsoppa, kexchoklad och kaffe. Pekpinne framme här! Sköt om din kropp!

Har jag då alltid varit så himla nyttig. Nope! Det har jag inte! Jag har varit periodare under hela mitt vuxna liv. Ett tag hade jag dille på att fasta vilket jag idag inte skulle klara en halv dag. Jag har ätit vegetarisk kost i perioder men klarar inte av att vara utan fisk. Ibland har jag varit en slarver och ätit Findusrätter högt och lågt men sedan säkert 10 år tillbaka så har jag en genomtänkt kost. Vissa dagar går jag loss på onyttigheter men jag styr snabbt tillbaka till min ”vanliga” mat. Potatis, fisk, kyckling, rotfrukter, grönsaker….!

Veckans första dag passerad och vi är inne på dag 2. Måndagens gympass bestod av lats och bicepsträning. Det är ganska tungt men väldigt kul pass. Avslutade med bicepscurl ss hammercurls och det var väl också fan om jag inte ska komma förbi den där 20 kg spärren. 12-15 reps x 3 och det är helt omöjligt att komma över 20 kg i bicepscurl.  Jag ska, jag ska, jag SKA ta 25 kg innan året är slut! Jag bara ska helt enkelt!

IMG_0868

Idag är det tisdag morgon. En liten hund tyckte att 04.35 var en lysande tid att stiga upp så det var bara att lämna den sköna sängen och gå ut i den svala morgonluften. En lång promenad i skogen väntar lite senare och ett tungt benpass på gymmet. Men nu känner jag att de två knäckemackorna som fick slinka ned till kaffet vid 5 är helt borta ur mitt system och magen knorrar igen. Dags för havregrynsgröt och blåbär. Som sagt, mat är livet på en pinne! Ät väl alla vänner! =)

 

 

 

Morgonträning och tankekontroll.

IMG_0760

En dag som börjat på bästa sätt, som i stort sett alla dagar – på gymmet. Bröst och axlar fick sig en match och nu har den där välbekanta mjuka känslan av ett endorfinrus kickat in med full kraft. Kaffekoppen står på bordet tillsammans med en trave riskakor och jordnötssmör. Mmm, det ska avnjutas i solen där det är skönt idag. 15 grader och strålande sol. Favoritvädret numera.

För några år sedan så var sommaren det enda som hägrade för mig. Många månaders väntan tills den äntligen kom och ofta lämnade mig besviken eftersom vädret inte nådde upp till mina förväntningar. Det gör ju sällan det i vårt kära land. Sommaren är kort och det mesta regnar bort. Alltför sant. Med åren har jag insett att det inte duger att ideligen gå och önska sig till en annan tid, en annan plats eller till en annan årstid. Livet är kort och går fort. Om vi ska ha glädje av det så vill det till att vi finner lycka här och nu, i vardagen. Jag lyckas ganska bra med det.

För mig hänger glädje ihop med det välbefinnande jag känner när min kropp och jag jobbar mot gemensamma mål. Jag hävdar med en papegojas envishet att de allra flesta skulle bli lyckligare överlag om de tog tag i sina liv och kryddade dem med en stor portion rörelse. Rörelse är liv! Ju starkare jag blir, desto mindre ont har jag. Ju mer jag rör mig desto mindre grubblar jag över en massa onödiga saker som enbart är energiförstörande. Ju mer rutiner jag har i mitt aktiva liv desto bättre sover jag. Att få sova gott är en lyx som vi alla borde få njuta av men väldigt många inte ser en skugga av.

När man kan styra sin kropp kan man även koncentrera sig på att styra sin knopp. Den där saken högst uppe på vår lekamen. Mår vi bra fysiskt är det lättare att hantera psykisk påfrestning och med lite träning kan man ägna sig åt tankekontroll. Dvs att vi inte tillåter oss att tänka korkade saker som får oss att må skit!

Visste du att vi tänker närmare 60000 tankar varje dag och av dessa tankar är 95%  samma tankar som vi tänkte igår! Vilket oerhört slöseri med tid! När vi ältar om samma tankar igen som kanske ofta även är negativa glömmer vi att fokusera på vad som är bra i livet. Några oroar sig för relationer eller för sin ekonomi medan några har ångest över att barndomen inte var perfekt, om sjukdomar och döden, andra grubblar över andra obetydliga ting och låter tankarna blockera den tid vi faktiskt lever i – just nu! Tankekontroll är nyckeln till att bli lyckligare. Så fort man blir medveten om att samma tankar maler runt om och om igen så ska en stopptanke fram, fort som attan. Det är inte så svårt som det låter. Flummigt?

Nja, det låter ju så men är ganska simpelt och väldigt effektivt. Jag lärde mig det här för många år sedan när jag befann mig i en jobbig stressituation och inte kunde sluta älta på nätterna. Det var inga bra tankar utan bara en massa jobbiga och onödiga upprepningar om samma sak. Som en repig vinylskiva. Så fort jag hade tänkt igenom något elände så började det om från ruta ett. Usch. Men, hjärnan är lättmanövrerad och ganska outnyttjad. Den lyder fint om vi säger till den att göra det. Så fort malandet börjar så måste det fram något bättre att fokusera på. Vad är då en stopptanke?

Det kan vara vad som helst. Kanske har du fina minnen från när du har rest, när du gifte dig, fick barn, vann en tävling eller kanske njuter du av att tänka på sol och hav, något djur du har älskat djupt…..osv. Välj ut något av det och ha det som ditt stopptecken. Så fort du börjar älta, fram med stoppskylten och ägna dig åt bättre tankar. Detta tarvar lite träning och det som framför allt sker är att du blir medveten om att du lägger ned massor av tid på onödigt tänkande. Du blir uppmärksam på när du svävar ut i en massa negativa funderingar som inte leder någonstans. Prova! Kanske blir du snopen av hur väl det fungerar! 🙂

Nu ska jag ta mitt kaffe med mig ut och sedan upp på en balkong och måla. Det tar tid att förvandla ett gult hus till ett grått hus. Mycket av färgen har dessutom fastnat på mig så ingen behöver fundera på vad jag gör i sommar. Vet inte vad jag gör men det är färg överallt. I håret, i pannan, på armarna, på benen, på skorna och……lite på soffan i vardagsrummet!

IMG_0770

 

 

Ont! Precis ÖVERALLT!

bygge

Hur ont kan egentligen träningsvärk göra? En total utmaning att kliva ur sängen och att försöka sätta mig i en stol var rena farsen. Det stretar och drar i varenda muskel. En skön värk som säger mig att gårdagen INTE förflöt vid ett bord med snaps och mat.

Jag har agerat ställningsbyggare. Lite löjliga pinnar som ska byggas ihop, 3 våningar högt…..! Undrar vad de där löjliga stålpinnarna vägde, 20-25 kg eller lite till? Vi rev ned från ena sidan och byggde upp ett par våningar till på andra sidan för att komma åt taknocken. Och, det var inte jag som likt en apa tvättade fasaden 7 meter upp i luften utan min man. Jag fattar inte hur en nästan hundrakilos 63 årig man kan vara så satans vig? Hur går det till. Han studsar mellan stolparna, står och balanserar på en liten trall högt däruppe och sätter en tung jäkla stolpe på en annan. Jag är helt fascinerad. Själv hade jag ett elände att ta mig från stegen upp på det första våningsplanet 2 meter upp. Tyckte det var tillräckligt högt.

Vi gillar att jobba och vi gillar att jobba tillsammans för vi är precis lika outtröttliga. Och, vi skrattar ihop. Igår fick jag en så vansinnig skrattattack att jag trodde ett svimningsfall var i antågande. Jag skulle kravla mig upp på en trall ett par meter upp i luften medan min man balanserade en tung jäkla stolpe för att bygga vidare och jag kom inte upp med min eftersläpande rumpa. Jag trodde att jag skulle dö av skratt och ju mer jag skrattade desto värre blev det. Så otroligt synd att jag inte har det på film. Jag tror att samtliga skulle få väldigt svårt att inte skratta med.

Tvätta fasad är tungt! Eftersom vi bor där det är väldigt fuktigt så blir det alger på allt och vi borde tvätta hus och uthus varje år vilket vi inte gör. I år har det i alla fall blivit av och mina armar hänger denna dag ett par dm längre ned än normalt. De har blivit längre, de gör ont och jag får knappt upp kaffekoppen till matluckan däruppe. Jag är inte heller van att klättra och varhelst man nu KAN ha träningsvärk i rygg och axlar så har jag det nu. Jag avslutade midsommaraftonen tillsammans med grästrimmern och körde upp nästan 2 tankar. Blir helt vansinnig när jag får den där på ryggen. Allt som inte ser ut som blommor mejas mordlystet ned, allt ogräs som sticker upp på grusgångar och annat ska helt enkel dö!

Det tuffa pass jag hade framför mig på gymmet idag brinner inne, den saken är klar. Det blir en ”vilodag” eller vad det nu ska kallas. Vilodag har man sällan några när man bor på landet eller har ett gammalt hus. Det är alltid något som måste fixas och väldigt sällan man kan titta på varandra och säga – idag har vi faktiskt inte ett skit att göra! Vill man eliminera alla chanser att kunna ta sig hemifrån utan dåligt mående så ska man nog bo i en lägenhet.

Nu väntar en promenad. Jag bävar inför att röra mig men vet att det är just det som gör susen när kroppen värker. En promenad ackompanjerad av fågelkvitter där jag inte kommer att möta en levandes själ. De flesta som vaknar idag har kanske mer ont i knoppen än kroppen och befinner sig garanterat inte på promenad kl 7 en midsommardag,

Sommar, sommar, sommar…

svensk sommar

13 juni! Det har ju inte börjat så där superbra med sommaren 2017 men…det ändrar sig säkert snart. Från att vi just nu irriterar oss på regn så kommer vi snart att stånka över att det är för varmt. Svenskens dilemma. Vi är aldrig nöjda med vädret.

Från att leva instängda i lägenheter och hus under långa månader så har vi så klart förväntningar när det äntligen är möjligt att vistas utomhus. Utomhus kan även vara ett rum med glas som är utomhus, fastän inne! Då kan man ju använda grillen ute, fastän man är inne och nästan uppleva det som om man vore ute. Fantastisk uppfinning, pensionärskuvösen. 🙂 Grillen är oerhört viktig för svensken. Man måste grilla sin mat på sommaren. Alltid!

När jag var yngre så längtade jag alltid till sommaren, till värmen, till solen, badstränder och den var alltid så lång den där sommaren. Numera så är det juni, midsommar, juli swishar förbi och så är det augustikvällar och mörker igen. Expressommar liksom. De där förväntningarna jag hade på sommaren är inte så stora längre. Det är ett par månader som alla andra och med lite tur så kan vi sitta ute några kvällar på bryggan utan täckjacka. Det är så den är. Den svenska sommaren. Icke tillförlitlig, Ombytlig. Varierande. Kanske är det just det som är själva grejen med ”den svenska sommaren”?

Här kommer i alla fall dagens prognos för området där jag bor. Från tidig morgon mulet och ca 11 grader, vind från nordväst med ca 3 m/sek. Senare fram på dagen blir det någon solglimt men även regnskurar….och molnigt med lite mer vind som då kommer norrifrån. På eftermiddagen blir det sol, moln, vind och lite varmare med upp till 17 grader….om det inte regnar för i regnet kan det bli kallare. Det ska även blåsa från norr…men vänta nu, det vrider om till västliga vindar…och jag ser här nu att det ska sluta blåsa helt. Till kvällen blir det 12 grader och se där….helt ok grillväder. Utan täckjacka! Heureka! Livet på en pinne!

Jag släppte just ut de små kortbenta sakerna för en liten rastning och jag han bara säga häpp så var de häck väck. Just nu ska inte hundar gå lösa och det håller jag stenhårt på här hemma då en av dem inte begriper att han är en sällskapshund och inte en grythund. Något har blivit fel i generna och jag har en förklädd Jack Russel som tar varje tillfälle i akt att göra sattyg. Idag hann jag inte blinka innan de små illbattingarna var på rymmarstråt. Tack och lov var de snabbt tillbaka och där rök sista chansen att få kissa utan matte i andra änden av kopplet. Naturen är full av bebisar som inte ska bli jagade av några busiga hundar. Nu är det ovillkorligen koppel på.

Jag får dock vänta en stund med någon längre promenad då jag väntar på ett expressbrev. Posten, där jag har ett långt förflutet, fungerar numera så illa att nedläggning vore enda lösningen. Om man ska vara bombsäker på att en försändelse ska komma fram inom överskådlig tid eller kanske komma fram över huvudtaget så måste man skicka brev eller paket som express. Då särbehandlas det och kan möjligen nå sin adressat. Det ligger inte något annat i det brev jag väntar på än en bit tyg som jag måste ha för att kunna sy färdigt en bikini. Jag var tvungen att ha det typ igår så expressbrev var det enda tänkbara. Förra veckan skickade jag en försändelse till Stockholm som tog hela 8 dagar på sig att komma fram. Det är inte ok! Allt var verkligen bättre förr. T o m postgången!

Träningen får vara för mig denna dag då jag har en träningsvärk utan like. Som vanligt. Denna gång är det från lite armhävningar som jag äntligen kunde utföra igen efter min senruptur i handleden. Dock inte med handflatan i backen utan jag måste göra dem på hantlar så att jag kan hålla handleden rak. Det går inte att flexa och belasta handleden ännu. Jag gjorde väl ett fyrtiotal. Inte på raken men 8 åt gången med lite vila mellan. Av det kan jag konstatera att armhävningar är en ruskigt bra övning för bröst, lats, rygg, armar, mage och tja, nästan hela kroppen. Det är många muskler involverade i en armhävning.

Så, av det här inlägget kan jag summera att det blir sol, moln, regn och vind. Hundar bör gå kopplade, Posten kan läggas ned och gör lite armhävningar så får du allsidig träning. Simple as that! 😉

 

 

 

Det finns en jättebra app….



.sa den äldre mannen till mig på gymmet i morse. Han visade på sin nya Samsung hur den såg ut och hur den fungerade. Det var en fiffig app som dels visade teknik men där man även kunde följa sina framsteg om man fyllde i de vikter man lyft.
”Det är så kul att kunna följa sin utveckling dag för dag” fortsatte han och visade mig vidare på alla finesser.  Han talade behagligt lågt på sjungande finlandssvenska och berättade att han hade lagt grunden till sin fysik som barn och tonåring. Han hade hjälpt bönderna på åkrar och arbetat hårt.

Jag tittade beundrande på hans raka axlar och fina hållning samt förundrades över den vighet han visade under sin avslutande stretch. Jag undrade över hans ålder och kunde inte låta bli att fråga! Han svarade att han var 76 år!!

Han reste mycket berättade han och hans senaste resa hade varit till Thailand och Burma. Vilken man! Jag blev så glad av att se den livsglädje, den målmedvetenhet och den styrka som han uppvisade. Samtidigt kan jag träffa människor som är mer än hälften så gamla och inte har tillnärmelsevis så mycket vilja!

Det får mig också att fundera på alla de mnniskor vi kanske ser dagligen men inte tar oss tid att prata med. Den här mannen och jag har tränat sida vid sida i månader men aldrig talat med varandra. Varför tar vi oss inte tid? Han gjorde min dag!

Nu ska min vackra, goa och fantastiska frisör göra resten av min dag! Lyx! Bara sitta där och bli pysslad på! Alla grå strån häck väck!! Det här är en riktigt bra fredag!! 😀

Över 10000 besök på min blogg…

Skärmavbild 2017-06-07 kl_Fotor

Ja, jämfört med de STORA bloggarna som skriver om sitt nya läppstift och vad de har gjort i helgen ute på krogen med sina tusentals besök om dagen, så är det förstås bara löjligt. Jag har ju inte kommit till den kvalitén på mina blogginlägg ännu! Jag måste helt enkelt börja skriva lite mer intressanta saker som t ex vad jag har i min handväska eller lägga upp en bild på min garderob! Det där kan bli mycket läsvärt!

Problemet är att jag inte använder handväska. Det finns ju fickor på det mesta och jag avskyr att ha just handväska. På något sätt är inte jag närvarande längre när jag hänger en väska över axeln och jag går löjligt. Precis som när någon som inte kan, försöker gå på höga klackar. Jag kan inte bära en handväska utan att se löjlig ut. Jag har ett flertal. Stora, jättesmå, mellansmå och medelstora och jag ser precis lika dum ut men vilken jag än väljer,

Sedan är det ju problemet ”vad jag har i min handväska”! Det inlägget skulle bli mycket kort. Plånbok, ett cerat, nycklar och mobil. Vad mer kan man ha där? Och hur kan det ens locka läsare. Jag vill inte på något sätt förlöjliga människor men det är lite skrämmande att den rubriken ”vad jag har i min handväska” lockar massor av läsare! Vart är världen på väg?

Bilder ur min garderob skulle bli ännu fånigare då där ser ut som om en bomb har briserat. Jag städar där ideligen men någon är där på nätterna och bökar runt på hyllorna så att det ser ut om om en tornado har rullat in. Jag försöker med bästa möjliga inställning ha ordning på mina hyllor. Kortärmat där, långärmat här, träningskläder på den hyllan och tjocka tröjor på den under men…..rätt vad det är så har det blivit en sanslös mix av alltihop. Då häller jag ut precis allt på golvet och börjar om. Det är som en never ending story och jag har tappat allt hopp om att jag ska ändra mig. Det är på något sätt kört när man närmar sig 60 och inte klarar den här biten.

Idag är en vilodag för min stackars mörbultade kropp. Den är svårt åtgången och har ont på varje fläck som jag tar på. Denna gång beror det inte bara på att jag har tränat utan jag målar hus. Man fattar inte hur stort ett hus är förrän man står där med en löjlig liten pensel och inser att det inte bara ska målas en gång utan fler gånger. Jag är totalt slut av att klättra upp och ned på en stege, sitta ihopkrupen och måla under fönstren och av att göra den där penselrörelsen tusentals gånger per dag. Det är 20 år sedan sist och då vill jag minnas att vi var ett gäng. Nu är jag själv och målar. Det kommer att ta ett tag…!

Solen skiner men det är lovat riktigt skrotväder idag så det är bäst att gå ut innan regnet börjar ösa ned. Klockan har blivit halv sju och vi som har vaknat fick uppleva ännu en morgon. Är inte det fantastiskt så säg?