Ryggpasset denna dag…

Latsdrag med brett grepp. Koncentration och flow. Inga kast bakåt för att orka en tyngre vikt. Det är latsen som ska jobba och inte armarna. Ser dagligen hur man lastar på hela viktpaketet och sedan måste vräka sig bakåt för att orka. Fokus på rätt muskel är viktigt. Viktigt också att dra ihop skulderbladen så att ryggen är rak och inte kutig.

Latsdrag med smalt grepp. Lite lutning bakåt för att träffa latsen lite bättre. Inget gung där heller.

Rodd. Den mest misshandlade gymövingen av alla. Det är ryggen som ska jobba, inte armarna. Skulderbladen ihop och koncentrerade drag med en stark core. Då blir det finfina muskler!

Lat pull. Tar hela stora ryggmuskulaturen. Kliv bakåt från kabelmaskinen så att du får plats att ha armarna raka. Håll kroppen stilla. Måste du gunga upp vikten är det förmodligen för tungt. Superb övning rätt utförd.

Jag väljer att göra rygglyft med vikt i läget där det är som jobbigast. Att gå ned djupt frestar mest på ryggen och där nere är det inte ett dugg jobbigt. Pendla där det tar mest..

Ledord för alla ryggövningar….stark core, skulderbladen ihop och flow i rörelsen. I morgon har jag en vilodag, en påtvingad sådan efter 6 dagars träning utan uppehåll. Det får bli ett par rundor med småkottarna. Inte så dumt det heller. 🐶🐶

Intervaller…

…..är ju inget nytt under solen men för dig som inte riktigt kommit på det än så kan detta vara något att läsa.

Jag är helt såld på intervallträning och använder det dagligen i all konditionsträning vare sig jag går på en StairMill, ett löpband, crosstrainer eller motionscykel. Det funkar på precis allt. Intervaller gör att det inte blir tråkigt. I och med att du fokuserar på tiden så flyger kilometrarna förbi utan att du ens tänker på det.

Intervallträning är det träningsverktyg som nästan ger effekt direkt. Det är fysiskt ansträngande men är en supereffetiv träning. Du jobbar under korta intervaller upp din puls till mellan 85-95% av din maxpuls. Det är jobbigt men eftersom det så fort ger utdelning i form av bättre kondition så rekommenderar jag det varmt. Intervaller är en rolig träningsform.

Forskning visar gång på gång att korta högintensiva träningspass är överlägsna jämfört med långpass med måttlig belastning när det gäller förbättrad kondition.  Intervallerna ökar hjärtats slagvolym ökar vilket ger dig bättre syreupptagningsförmåga. De höjer också din mjölksyratröskel och du blir bättre på att jobba med mjölksyra i musklerna.

Du kickar igång förbränningen både under och efter ditt träningspass. Intervallträning innebär att du pressar dig utanför din komfortzon fysiskt, men också mentalt – särskilt om du inte är van att träna nära din maxkapacitet. Att våga ta i och orka mer än man trodde är en häftig upplevelse.

Intervallträning tar inte lika lång tid som långmalande annan träning. Ett pass med intervaller vare sig du valt löpband eller annan träningsform tar sällan mer än 30 min och du mår så galet bra efteråt. Så håll till godo. Här kommer två pass med tidsintervaller som du kan köra på vilken maskin du vill. Det är enklare på löpband eller maskin än utomhus, eftersom du vet vilken hastighet du ska hålla.

Börja alltid med uppvärmning i ett tempo som känns bra. Jag beskriver här en intervallträning på löpband men det fungerar lika bra på någon annan maskin. Alltså…gå på bandet i 10 min. Efter denna uppvärmning drar du upp tempot – om du är helt otränad så till ca 8-10, spring 1 min! Dra ned tempot till ca 5,5 och gå en minut. Öka tempot till ca 6,5 och gå 2 min. Dra upp tempot till ditt valda löptempo och spring 1 min. Fortsätt så..alltså gå lugnt i 1 min, gå hastigt i en min och spring 1 min…Är du nybörjare räcker det med 20 min efter uppvärmningen. När du sprungit på detta vis en tid så kan du öka farten på den där minuten och fortsätta din intervallträning på samma vis. Till sist orkar du springa väldigt fort under din ”löpminut” men skynda långsamt dit.

En annan intervallövning är denna. Du bör orka springa minst i 10 km/h i 15 min innan du ger dig på den. Ska se om jag kan förklara så att det blir bra. Börja med att gå 10 min i ett tempo på mellan 5-5,5km/h i 10 min …

  • Öka tempot till 10km/h och spring i 5 min. Sänk tempot till 6km/h och gå 2,5 min
  • Öka tempot till 11km/h och spring i 4 min. Sänk tempot till 6km/h och gå i 2 min
  • Öka tempot till 12km/h och spring i 3 min. Sänk tempot till 6km/h och gå i 1,5 min
  • Öka tempot till 13km/h och spring i 2 min. Sänk tempot till 6km/h och gå i 1 min
  • Öka tempot till 14km/h och spring i 1 min. Sänk tempot till 6km och gå i 30 sek.
  • Öka tempot till 15km/h och spring i 30 sek. Sänk tempot till 6km/h och gå i 5 min.
  • Öka tempot till 14km/h och spring i 1 min. Sänk tempot till 6km/h och gå i 4 min.
  • Öka tempot till 13km/h och spring i 1,5 min. Sänk tempot till 6km/h och gå i 3 min.
  • Öka tempot till 12km/h och spring i 2 min. Sänk tempot till 6km/h och gå i 2 min.
  • Öka tempot till 11km/h och spring i 2,5 min. Sänk tempot till 6km/h och gå i 2,5 min.
  • Öka tempot till 10km/h och spring i 3 min. Klart. Jogga ned i långsamt tempo eller gå under några min. Nu har du avverkat över 7 km och det tänkte du fömodligen inte ens på?!

Det var dagens träningstips från mig. ☺️ Hoppas att du provar! Den andra övningen är riktigt bra. Jag har kommit i jättebra form tack vare den flera gånger….vet jag om det kanske är dags igen!🤔

Ny vecka…

Mmm, den där bilden säger allt och lite till. Den nya folksjukdomen. Stress. Vi ska ju hinna så förbaskat mycket. Vi ska arbeta och göra karriär, vidareutbilda oss, hinna med våra barn, syssla med någon hobby, träna, handla, umgås med vänner, vara älskare och älskarinna, sköta hus och tomt….och vi ska göra det såååå bra.

Somliga av oss driver det här till en evig kamp mot tiden. Jag har själv varit en mästare i att trycka in så mycket under ett dygn att vem som helst hade svimmat av innan lunch. Och, vad värre var…det kändes bra. Jag gillade att vinna mot klockan. Kände mig oövervinnerlig och urstark vilket kunde leda till att jag i övermod tryckte in ännu en aktivitet. Fullt ös medvetslös. Jag älskade det. Tyckte att alla andra var mesar som ideligen gnällde och kände efter. Jag kände aldrig efter. Aldrig.

Min resa mot en krasch började redan i 23 års-åldern eller egentligen ännu tidigare. Jag hade flera jobb, tränade hårt, hade hundar och livet gick i ett högt tempo från morgon till kväll, år in och år ut. Det gick fint det där. Ett tag. När jag var 45 hade mitt tempo eskalerat till rent vansinne. Jag hade två stora hundar, 3 hästar, en butik jag drev själv på heltid, tränade hårt, min pappa fick en stroke, min mamma blev sjuk och jag skilde mig. Jag började må riktigt skitdåligt. Vad var det som började hända? Jo, det vet jag mycket väl.

Kortisolnivåerna i vår kropp ska vara höga på dagen för att vi ska kunna prestera men när vi sover ska de sjunka så att vi får vila. När du stressar mycket så blir dina kortisolnivåer skyhöga och de har en förmåga att stanna där även om du nu kanske tänker att det vore fint att få sova. Du hamnar nu i en ond cirkel där sömnen lyser med sin frånvaro allt mer. I mitt eget fall så tänkte jag att ”skitsamma, får väl sova när jag blir gammal” och så gasade jag lite till. Otroligt misstag och mina sömnsvårigheter var grundlagda för alltid.

Jag slutade umgås med folk. ”Men vad fasen, jag har inte tid…måste till hästarna, de ska ridas och så ska hundarna ha sin runda. Orkar inte prata med någon”…misstag nummer två. Detta har en tendens att bli värre över tid och i mitt fall orkade jag till sist inte ens svara i telefonen. Bara tanken att prata med någon var skitjobbig och jag gasade vidare..

Det började göra ont. Magen var helt raserad och jag var tvungen att ha en toarulle i bilen. Kroppen värkte och jag hade svårt att sitta pga att mina ländmuskler gjorde fasansfullt ont. Ett biobesök, en fika eller middag var helt uteslutet då jag var tvungen att halvligga för att ens kunna stå ut. Körde jag bil kom jag ett par mil och sedan fick jag stanna för att räta på mig. Oerhört plågsamt men ”ont ska med ont fördrivas” så jag körde vidare i min vansinniga fart..

Jag blev deprimerad. Inte ”ryck upp dig” -deprimerad utan på riktigt. Det var en ohygglig känsla. Inget fick mig glad, allt var fullständigt meningslöst och jag var fruktansvärt trött. Outsägligt, vansinnigt och oerhört trött. Jag började se sliten ut. Fick höra det av precis alla. Men…jag kämpade vidare. Det var ju mitt företag och det är helt omöjligt att i detta land betala en anställd så jag slet…i 5 år till efter att min kropp börjat skrika på hjälp.

Pang. Bom Krasch! Där gick det inte längre. Benen vägrade lyda, hjärnan slutade fungera…. Där kom den! Den berömda väggen. Stor, svart och ful. Jag gick in i den med en fasansfull smäll och det tog mig 10 år att komma tillbaka till ett ”normalt” liv.

En av alla de terapeuter som var involverade i mitt liv ritade upp ett par stora batterier på en whiteboardtavla. Det ena var fyllt till bredden och i det andra var en liten skvätt kvar längst ned. ”Det här, sa han, är livets batteri. För en normal människa töms det lite grand varje dag för att laddas under natten då vi vilar och sover”. Han pekade på det fyllda batteriet. Så pekade han på det nästan tomma…”det här är DITT batteri. Det fylls inte på eftersom ditt kortisol inte någonsin sjunker. Du är aldrig i vila och din kropp och hjärna har alltid ett kortisolpåslag. Om batteriet töms ännu mer…så dör du”

Känner du igen dig i det jag har berättat men inte kraschat ännu så dra för tusan i nödbromsen redan idag. Ditt stressande är inte värt det. Att ”gå in i väggen” är inte något som repareras av en sjukskrivning på 14 dagar. Det tar åratal att bli frisk…om man nu någonsin blir det. Jag hör varningsklockorna ringa i tid numera och kan bromsa min framfart men det vore SÅ lätt att hamna i det igen.

När någon diagnosticerats med utmattning kan denne mötas av en helt oförstående omgivning. Det syns inte alltid utanpå såsom en bruten fot. Kanske undrar vänner och bekanta varför du inte är något kul längre, varför du är så himla trött och så kommer den där oförlåtliga kommentaren…”ta dig i kragen och ryck upp dig!” Det gör vansinnigt ont att höra. Det är ett svårt tillstånd att ta sig ur och om du är där nu behöver du hjälp. Sök den.

Jag ska berätta hur jag har tagit mig ur min spiral men det gör jag en annan dag. Diskutera gärna med mig och har du frågor så kan jag dela med mig av det jag kan och vet. Ta det lugnt nu i veckan och bromsa farten. Fyll ditt batteri på natten och ta dig tid att andas. 🤗

Om att rå på sina tankar…

Jag vill direkt säga att detta är mina egna erfarenheter och att jag på intet sätt kan titulera mig som hjärnskrynklare. Dock har jag erfarenhet av ganska många sådana och endast en får plus i kanten av mig. Varför har jag då sökt mig till den typen av vård?

Det handlar om stress. Jag ska skriva om det i senare inlägg men idag tänkte jag prata om hur man kan ändra sitt sätt att tänka. Det är precis vad jag kunde med hjälp av den KBT terapeut jag till sist träffade.

Han var den siste i raden av många som skulle försöka hjälpa mig ur mitt totalt sömnlösa tillstånd. När mitt hyperaktiva liv kraschade 2006 så var jag en spillra. Jag hamnade hos en ”psykotera…nånting” där det var meningen att vi skulle hitta orsaken till varför det blev som det blev. Det var en kvinna som rotade runt i min barndom, ungdom, bland mina föräldrar osv för att hitta orsaken till mitt beteende som fått mig på fall.

Jag träffade flera fullkomligt, i mina ögon, inkompetenta och svindyra terapeuter och jag struntade efter en tid att söka hjälp. Men, så träffade jag ”honom”, den där killen jag talade om här ovan. Han mötte mig i dörren och du vet det där med första intryck…?! Min elaka tanke var – ”hur ska du, din lilla fjant, kunna hjälpa mig med mina sömnproblem. Det här blir dyrt, tråkigt och fullkomligt meningslöst”.

Jag hade fel. Den ”lilla fjanten” vände upp och ned på hela mitt tankemönster och ändrade fortsättningen av mitt liv. Mina sömnproblem får jag nog dras med hela livet av och till men det blev väldigt mycket bättre. Men vad gjorde han? Vad sa han?

Egentligen inget märkvärdigt alls. KBT går ju ut på att hantera nuet. Bara det är ju befriande. Det är ju just NU som problemet är. Och vad var då mitt problem? Jo, ältande. Hela nätterna. Skivan med det där hacket som gör att spåret tjatar om och om igen drog igång direkt jag såg min sköna säng. Sedan började fjärrkontrollen mellan öronen att leva fan. Bytte kanal, ältade, bytte tillbaka, ältade…om och om igen. Detta tillstånd hade eskalerat under många år tack vare de skyhöga kortisolnivåer min stackars jagade kropp led av, men just det ska jag tala vidare om en annan gång.

Han började med att skriva på en stor tavla och där radade vi helt enkelt upp vad jag ältade på nätterna. Tror du att det var världsproblem? Nej, när det kom i skrift så var det ju bara en massa skit som snurrade i min skalle. Det såg ju direkt urfånigt ut i skrift. För vad var det jag tänkte på?

  • Undrar om Mille (min häst) har täcke på sig. Tog de verkligen rätt täcke. Det är ju kallt. Jag är säker på att de tog det tunna för det låg överst. Fan, också. Han har säkert fel täcke. Undrar om han fryser. Han fryser säkert. Varför tog de fel täcke? Ska det vara så jävla svårt att ta rätt. Eller gjorde de det? Kanske tog de rätt…undrar om de tog rätt…….osv i ALL oändlighet.
  • Mamma…måste åka dit. Var inte där förra veckan. Hon är dålig. Ska köpa lite blommor. Jag kan stanna på vägen dit. Varför flyttade dom till det där eländiga området? Hatar området. Bara en massa pack och man kan ju faktiskt gå från garaget rakt upp i trappuppgången. Tänk om någon gör det och ringer på? Hon kommer att öppna. Jag måste ringa henne direkt i morgon..hon får inte öppna…..tänk om hon gör det. Vem som helst kan ju komma in! Varför har man inget kodlås. Måste ringa om det. Tänk om någon går in där. Och ringer på…………

Så här var mitt tankemönster. Om precis allt. En evig malande, stressig och väldigt energikrävande tankestund om det jag absolut inte kunde göra ett dugg åt där i min säng. När vi skrev ned det på tavlan såg det ut t ex så här!

  • Hästen. Orolig att han fryser
  • Mamma. Någon kan gå in i trappuppgången.
  • Måste hinna handla
  • Har inte tränat på 3 dagar
  • Red dåligt igår

…osv, osv. Det blev så otroligt uppenbart att jag faktiskt inte sov pga att jag ältade precis INGENTING! Det var mitt första uppvaknande. Efter det gjorde vi olika andra listor. Jag hade katastroftänk. Han frågade mig vad jag undvek pga just det. Här är t ex några av de sakerna. Kom ihåg att jag hade kraschat och var plattnäst av att med stor fart landa i väggen.

  • Flyga. Jag hade undvikit det i 20 års tid. Man KAN störta!
  • Galoppera på gärdet bakom ridhuset. Då måste jag över en järnväg där det går godståg ibland. Jag KAN bli påkörd.
  • Ordna en fest. Alldeles FÖR länge sedan jag gjorde….tänk om maten blir äcklig? Tänk om ingen vill komma?
  • Träffa människor…..för det avstod jag ifrån. Det gör i stort sett alla som drabbas av ett svårt utmattningstillstånd. Man orkar inte och till sist blir det ett fullständigt isolerat liv som är svårt att ta sig ur

Detta är ju bara exempel men ganska nära sanningen. Jag gick 10 gånger hos den här killen och vi plockade sakta men säkert sönder mitt osunda sätt att tänka, jag lärde mig att våga göra saker som jag blivit skräckslagen för bara pga mitt sätt att älta.

Att gå i terapi blir inte alltid bra. Personkemin måste fungera och det gjorde den här. Jag rekommenderade senare en kompis till samma kille..det blev inte bra alls.

Ett bra tips till dig som är i samma tankefälla är att skriva ned det som du tänker på. Gå upp ur sängen, sätt dig upp och skriv utan att försköna, ned allt som rör sig i ditt huvud. Bry dig inte om det är fånigt, bara skriv ned det. Skriv ned det som du inte kan påverka, skriv ned det som du kan påverka och bestäm vad du ska göra åt det nästa dag. Lägg ihop blocket och gå till sängs igen. Nu är dom tankarna avklarade och du kan sova igen. Intala dig att det är sant.

Hjärnan är en ganska lydig muskel. Den gör som du säger. Intalar du dig att allt är skit, att du inte kan, att du är värdelös, inte vågar, inte har orken, aldrig kommer att lyckas så lär du stanna i det tillståndet. Dåliga tankar föder nya.

Intala dig på morgonen att det här gråa skitvädret som du mår dåligt av istället är rätt mysigt. Leta på bra kläder, gå ut och ta en promenad och tänk på att du hädanefter ska strunta i vädret. Det är nämligen något vi verkligen inte kan göra något åt. Det är som det är. Just deal with it!

Gör det som du blir glad av och undvik det andra. Glada tankar och att göra glada saker ger ett endorfinflöde i hjärnan. Endorfiner är vårt alldeles egenhändigt producerade morfin. Ju gladare du är desto gladare blir du. Endorfiner kan man få av olika saker. Träning framför allt men även av andra saker som gör dig glad. Kanske älskar du dina barnbarn, choklad, blommor, att shoppa, simma eller något annat. Även det boostar dig med endorfiner.

Mina råd till dig som är i det ältstadium där jag var är att kämpa för dina glada tankar och ta död på de andra. Kanske kan du aldrig flyga till Neverland – Peter Pan du vet 😉 – men du kommer att må så otroligt mycket bättre. Skriv ned, glöm och kasta bort. Jag har tänkt på så mycket onödigt i mina dagar att jag kastat bort åratal. Diskutera gärna med mig! Happy thoughts my friend. 🙂

Därför ska vi äta mellanmål…

Vi presterar absolut bäst och mår bättre om vårt blodsocker håller sig på en jämn nivå. Av den anledningen är det bra att äta lite och ofta istället för att lassa in stora mängder mat 2 gånger om dagen och inget däremellan. Vi har väl alla känt vad som händer 2 timmar efter en stor lunch……sockersuget! Obarmhärtigt rullar det in som en jättevåg och vill så gärna ha oss att mumsa bullar, choklad eller något annat slisk. Och vi kanske gör det, om vi inte har planerat bättre.

Men vad ska man då stoppa i sig? Här är ju smaken som baken, men jag kan ju dela med mig av vad just jag trycker i mig för att inte falla i farstun och tugga i mig onyttiga kalorier. Jag har hopplöst usel karaktär när det gäller kaffebröd och skulle gladeligen gå loss på ett kakfat där runt 15 tiden på eftermiddagen men den där planen…. den måste följas. Basta!

För det första…ÄGG! Det bästa livsmedlet ever. Ett par kokta ägg är perfekt mellan måltider eller innan du ska sova om du, liksom jag, kan vakna och vara hungrig på natten. Ägg mättar fantastiskt bra, det är ett bra protein och innehåller få kalorier.

En skål med Lättkesella och tärnat päron, toppat med lite hallon och hemgjord Granola. Recept här! https://fitforever.live/recept-och-andra-tips/

En näve valnötter. Rika på Omega 3, enkelt att ta med sig. Ät inte för många bara för det är mycket kalorier i nötter

En burk makrill. Rikt på Omega 3 och 6. Ät endast makrillen eller lägg till 2 ägg.

Bananpannkakor med en klick kesella och lite blåbär….Recept här! https://fitforever.live/recept-och-andra-tips/

Några tunna skivor skinka och två ägg. Lägg till en avokado och du har en festmåltid med samma kalorimängd som en tråkig ostmacka. Dessutom är det trevligt att titta på!

Jag kämpar inte för viktminskning. Men jag kämpar EMOT mitt sug efter sötsaker. Mina gener är inte de bästa och bägge mina föräldrar samt släktingar bakom dom har drabbats av diabetes 2. Tro mig…det är århundradets nitlott. Jag ska göra mitt bästa för att försöka förhindra att det drabbar mig. Får jag ändå sjukdomen har jag gjort allt som står i min makt för att inte få den och det känns bra.

Vad har du för tips på bra mellanmål? Hit me! 🙂

Den där planen…

Klockan är 05.30. Jag sitter på min favortiplats i köket med en rykande kopp kaffe bredvid datorn. Om någon skulle filma mig så är scenariot detsamma dag efter dag. Guldstunden. Ensam. Det är trevligt när min andra hälft dyker upp om några timmar men just nu är det bara jag.

Nyss hemkommen från en lång semester så fascinerar det hur fort jag traskar in i min vanliga lunk. Känslan är trygg och bra. Det glada semesterlivet har ersatts av mina vanliga rutiner. Det där som ibland känns så kvävande och som vi alla vill bort ifrån känns just nu precis som det ska vara. Jag rättar in mig på min väg, följer min plan…mot mitt mål.

Vad är då mitt mål? Det är egentligen något som precis alla borde sträva efter att nå. Jag vill hålla mig frisk, stark och leva ett liv i en vältränad och smidig kropp så länge jag förmår. Det är inget som kommer gratis. Vi måste styra upp livet för att nå det där. Så länge vi är unga kan vi obekymrat vimsa runt och leva lite hur som helst men det fungerar inte med åren.

Mina vänner som inte lever det liv jag lever undrar ibland vad jag håller på med. ”Måste du hålla på och träna så där mycket…..det kan ju inte vara bra”…! Hur många gånger har jag inte hört just det! Men så här är det. Om du vill hålla din kropp stark upp i hög ålder så är styrketräning det överlägset bästa sättet. Varför?

Jo, muskelstyrkan börjar oftast att försämras efter fyllda 40. I 60-årsåldern börjar det att gå riktigt snabbt utför, och då kan man räkna med en minskning av muskelstyrkan med upp till 1,5 procent per år.

Om man bara är normalaktiv och inte håller på med styrketräning, så kommer man att förlora 30–40 procent av den totala muskelmassan från det man är 20 år tills man är 80. Det beror dels på att muskelfibrerna krymper, dels på att antalet muskelfibrer minskar. Bara det borde få varenda kotte över 40 år att stå i kö till gymmet men så är det dessvärre inte.

Hur ska man då som icke-tränande få fart på sin kropp? Jag repeterar mitt mantra! Sätt upp ett realistiskt mål – se till att skaffa dig en plan för att nå dit – och följ planen. Simple as that! Det funkar inte att så här efter jul och frosseri att kasta sig till gymmet, köpa ett årskort och tro att nu, nu jävlar ska jag träna…..utan att ha den där planen. Det går bara åt pipsvängen. Du kommer att ledsna. Jag har sett det så många gånger.

Har du tränat förut men trillat i diket och har svårt att styra tillbaka på vägen? Eller har du aldrig kommit till skott men tänkt att fasen…om jag skulle försöka med det där gymmet..fastän det verkar så urtrist..? Då säger jag..lägg lite slantar på en PT eller ta hjälp av någon som du vet är kunnig. Du behöver planen. Den är det viktigaste av allt.

I allt som vi gör, styr den där muskeln mitt mellan öronen. Hjärnan. Den är roten till allt ont eller gott. Den kan ställa till det för oss men är faktiskt väldigt enkel att övertala. Om du intalar dig att något är verkligen urtrist, bottengrått, pest och kolera så blir det förmodligen så men…det är lika lätt att göra motsatsen. Försök att tänka positivt och jag vet, det låter så oändligt klyschigt. Inte desto mindre är det sant.

För dig som har den här känslan av att det är tråkigt att träna är det mycket värt att styra om just tankarna. Det är då du behöver en plan att följa. Det gör träningen rolig. Kanske hjälper någon dig med ett 6-veckors träningsprogram. När veckorna har gått ska ni träffas igen och stämma av. Ska ni höja vikter? Ändra antalet träningsdagar? Har du gått ned i vikt, upp i vikt eller ändrat dig i kroppen? Kanske har du fått bättre maxpuls, sover bättre osv. Du har fått ett mål att sträva mot. Det är vägen till att ha kul på gymmet eller vad du nu går igång på träningsmässigt.

Det vi glömmer ibland när dagarna rullar är att det faktiskt är livet som pågår! Någon skrev…”alla dagar och nätter som passerade…inte visste jag att det var livet”…! Det är faktiskt sanningen och ju äldre vi blir desto mer påtagligt blir detta. Det finns inte tid att vänta på saker och ting. Gör det idag som du kanske kan göra i morgon är min egen devis.

Jag kommer att kämpa här för att just DU ska börja styrketräna eller om du redan gör det…ta i lite till.

Så, vänta inte på att inspirationen ska komma flygande för då får du nog vänta. Inspirationen kommer med din utveckling. Promise! Bara gör! Gör det idag. Berätta gärna…jag är nyfiken på din plan! =)

Jag hade en gång en blogg…

Ja, vad hände med den? Jag kom helt enkelt ifrån ämnet. Meningen var att jag skulle fokusera på hälsa och träning men jag hamnade utanför och inspirationen att fortsätta skriva uteblev. Lusten att skriva finns dock kvar så jag gör det en gång till…..startar en blogg.

Träning kan jag skriva om i oändlighet. Jag kan berätta för alla som inte har kommit till skott om hur fantastiskt vi andra mår som har klättrat ur soffhörnet till en mer aktiv tillvaro…jag kan skriva fakta och rada upp sanningar som jag anser är rätt eller som någon annan vis person anser är den ultimata vägen att gå…eller så kan jag helt enkelt bara dela med mig av träningspass, motgång och medgång. Vill någon läsa? Kanske – kanske inte..

Jag kan skriva om dåligt mående men det är väldigt många som gör det så jag väljer att prata om hur jag gör för att må bra men…även det blir en smula tjatigt eftersom vi alla vet att livet går upp och ned. Vi tappar sugen, orken, inspirationen, lusten och blir ledsna mellan varven. Om jag skulle påstå att det inte händer mig är jag den största lögnaren av alla. Jag är högst mänsklig men min träning håller i alla fall för det mesta näsan ovanför vattenytan. Det kan jag faktiskt inte skriva nog mycket om…

Jag kan skriva om dieter av alla tänkbara slag men eftersom jag inte tror ett smack på att banta blir det inte seriöst. Jag får faktiskt spunk på paleokost, LCHF, 5 dagars diet och allt vad eländet heter. Det handlar om att rå på din kniv och gaffel. Att få ditt sinne att begripa vad mat är till för. Den ska få dig att leva och inte tvärtom. 

Eftersom jag är självutnämnd mästare i att stressa halvt ihjäl mig så skriver jag gärna om det. Hur börjar en utmattning, vilka är tecknen, hur ska jag göra för att stoppa mig, hur ska jag bli fri från den……jag vet allt. Been there…done that.

Så, välkommen till min nya blogg. Den kommer att handla om träning, om att ta tillvara stunder i naturen, om utmattningssyndrom, om mående upp och ned. Den kommer att ge dig tips på mellanmål och enkel mat som du lever bra på utan att tugga selleri morgon, middag och kväll. Du kommer att få lite träningstips, ett och annat träningsschema samt annat ditt och datt.

Vill du så häng på mig här…kommentera och diskutera! Välkommen!