Nytt år -nya tag!

pier-569314_1280_Fotor

2018! Hu, så fort det går! Året då det är hela 60 år sedan jag kom till världen. Det låter helt vansinnigt när jag smakar på det. Är det ens möjligt? Med facit i hand så här långt känner jag mig en smula lurad på hastigheten som jag har färdats genom livet med. Det har gått fasansfullt fort. Som ett skenande höghastighetståg utan minsta möjlighet att stoppa. Fortare, fortare och fortare.

Inombords är jag förstås inte 60 år! No way! Jag är ungefär 35 i skallen och där har jag för avsikt att stanna. 35 var en förbaskat bra ålder. Vid 35 är man vuxen och blir tagen på allvar, man är fortfarande snygg och har merparten av sitt liv framför sig. Det tänkte jag nog inte på just då men så här i efterhand inser jag att 35 är grejen. Har du inte hamnat där än så har du din bästa tid kvar. Grattis till dig i så fall.

Det finns vissa fördelar med att inte vara ung längre. Jakten på framgång, karrär, prylar och bekräftelse är som bortblåst. Det har infunnit sig ett lugn som känns väldigt behagligt. Jag är den jag är och behöver inte försöka leva upp till något ideal eller någon annans önskningar. Jag behöver inte bevisa något för en endaste individ. Oerhört befriande.  Den känslan hade varit bra att ha redan då, för 30 år sedan. Tänk så mycket ältande och oro jag hade kunnat slippa!

Vad har vi då framför oss? 364 oskrivna blad. Den första sidan i min årsbok, gårdagen,  blev rätt händelselös då jag var trött efter nyår. Nästa sida, dagens tomma blad, ska jag fylla under senare delen denna tisdag. Jag ska testa en för mig helt ny träningsform. Det ska bli spännande och jag kommer med all säkerhet att bli totalt slut. Möjligt är att det inte passar mig alls och då struntar jag helt enkelt i att fortsätta. Svårare är det ju inte.

Styrketräningen är dock inte övergiven utan är den röda tråden i livet. Det ena behöver inte utesluta det andra. Styrketräning anser jag är grunden till allt. Utan att träna upp sin styrka blir det svårt att utöva något annat. Det är ALLTID bra att bli starkare och ju äldre man blir desto viktigare är det.

När vi närmar oss de sista 20 åren av livet, rent statistiskt så dör vi runt 80, så skördar vi frukterna av hur vi har levt. Det är då livet kommer i kapp oss. Att träna och leva någorlunda sunt ökar chansen att få må bra när vi åldras. Innan vi kommer upp emot 55+ så klarar vi oss ganska bra, även med övervikt och stillasittande men….det är sedan som effekterna av det livet visar sig. Blodtryck som stiger, risken att få diabetes typ 2 ökar, leder som gör ont, skelett som blir skört, muskulaturen förtvinar, risken för stroke ökar och – det är ingen fiktiv osann historia. Det är precis det som händer! Vad som är det fina i kråksången är att det ALDRIG är för sent att ändra på den här utvecklingen. Även om man har uppnått hög ålder.

Du har allt att vinna på en omläggning av livsstil. Precis allt. Kan du inte förmå dig att komma igång så ta hjälp. Det är svårt att på egen hand ändra sin vardag och få igång träning av något slag om man aldrig har rört på sig. Det finns mängder av duktiga människor som kan hjälpa dig att må bättre. Och det är värt precis varenda krona. Se det som en investering i ditt fortsatta liv. Kan något vara viktigare?

Vi får bara ett liv och handen på hjärtat nu! Tar du hand om ditt så som du borde? Inte? Ta då chansen att skriva en bestseller detta år. Din bestseller. Låt det bli året då du tog kontrollen tillbaka över din kropp och hur den ska må och fungera. Du ska få ett par råd av mig vare sig du vill eller ej!

  1. Ta kontakt med en personlig tränare. Lista nedan på några jag känner till i Örebro som är BRA!! Det finns förstås fler men de har inte jag erfarenhet av och kan inte uttala mig om.
  2. Sätt upp realistiska mål. Det är viktigt!
  3. Se till att få ett träningsupplägg och ett kostschema.
  4. Följ ovanstående!

Om du finns i Örebrotrakten så kan du t ex kontakta JessicaOscarPTMalin-CharlottaEllen…..nämnda helt utan någon slags rangordning. Min erfarenhet är att de här personerna är högst seriösa och väldigt kunniga på vad de gör.

Nu ska jag proppa i mig en sanslös frukost med mycket energi då jag tror att mitt kommande träningspass kommer att vara något i hästväg.  Fortsättning om just det följer….

Mörker och regn….mörker och regn….

a686337e8b771e64337723c3c5920c4d--thinking-positive-quotes-happy-quotes-positive-smile

Vad ska vi göra för att inte hänge oss åt att hata vädret och må dåligt? Helt enkelt inse att det inte hjälper ett förbaskade dugg. Oavsett om vi är förbannade över att det regnar och surar för att det är mörkt så blir det inte ett dugg ljusare eller bättre väder för det. Ska då vädret få påverka oss så att vi tappar lusten på allt? Nope! Det är alltid väder av något slag. Kallt eller varmt, regn eller sol, snö eller is. Mycket kan vi påverka men inte det!

Eftersom jag bor där det inte finns gatlyktor så är det bara att gilla läget i kolmörkret. In i en bra pannlampa, bra regnkläder, bra skor och så – ut! Jag har aldrig  låtit något slags väder stoppa mig från att gå en promenad. Jag intalar mig att det är ok och om ni bara visste så lättlurad jag är på den fronten!

Hur går det för dig efter jul? Har du kommit upp från soffan eller är det filmer, godis och skinkmackor som har greppet om dig? Väntar du på bättre väder eller på det nya året då du ska ändra på allt? Eller kanske på våren? På ljuset? Eller är det efter trettonhelgen som allt kommer att vända?

Då säger jag….sluta vänta och GÖR! Idag! Ut! Inspirationen att ge sig ut i spöregn och mörker kommer inte. Man måste bestämma sig för att helt enkelt göra det. Med eller utan inspiration. Den som ideligen ska ändra sitt liv till det bättre ”i morgon”, ”på måndag”, ”efter nyår”, ”i vår”…….kommer aldrig att lyckas. Oavsett om det gäller att äta mindre, sluta röka, sluta snusa, börja träna. Vänta inte på ett speciellt tillfälle utan sätt igång! Här och nu!

Dåligt väder är ett utmärkt tillfälle för att träna inomhus. Det kan vara jätteskönt att åka iväg till en simhall en dag som denna. Simma, bada bastu, bubbelpool….mmm, härligt. Eller ett pass på något gym. Nästan alla gym har gruppträning under helgerna. Har du svårt att sätta fart på egen hand så kan det vara en idé för att komma igång. Bor du i min närhet och är morgonpigg så kan du alltid träna ihop med mig. 🙂 Komsikom!

Klockan har hunnit bli halv sju! De små kortbenta grabbarna har muckat gräl med varandra och ska få gå ur sig lite energi i regnet. Kanske inte helt uppskattat men så är nu livet ihop med mig. Rörelse är livet. Oavsett om man har två eller fyra ben! 😉

Ångestattack…..

headache-1910649_1280

Jag vaknade och kände direkt en olustig känsla som spreds snabbt i hela kroppen. Svår att beskriva men kanske kan man kalla det för skräck. Hjärtat slår helt plötsligt hårt och fort, man kan inte andas normalt och det känns som om man måste fly. Springa, skrika, agera men…….allting låser sig och man blir fast i en väldigt obehaglig bubbla. Jag vet att jag måste andas. Lugnt och stilla, lugnt och stilla……inte ge efter och börja hyperventilera för då vinner ångesten över förståndet.

Då, för över 10 år sedan hände det ganska ofta och var som helst. Jag hade med mycket stor framgång stressat mig bortom alla gränser och var sjuk av kortisol. Kortisol är kroppens stresshormon som ska höjas när vi behöver vara på topp och sänkas när vi ska sova. När man har levt med svår stress väldigt länge så sjunker inte kortisolvärdet utan det ligger kvar på höga värden. Dygnet runt. Det mår man inte bra av utan blir sjuk. Jag blev jättesjuk. Men panikångest? Det får väl bara psykfall? Fruktansvärt obehagligt och första gången trodde jag att livet skulle sluta där på ICA Maxi! Jag stod i kö och var övertygad om att en hjärtattack var nära förestående. Jag överlevde förstås men det skulle hända mig ett otal gånger..

Idag kan jag hantera min stress någorlunda. Jag kan ”mota Olle i grind” innan stressen övermannar mig och får mig att börja igen. Det är precis det den vill. Jag ser den som ett odjur som alltid bor i mig. Matar jag besten tar den över min kropp. När man en gång låtit sig styras av den, så finns den där. Alltid. På något underligt sätt så gillar jag när livet går alldeles för fort. Gillar att pressa mig bortom alla gränser även om jag vet hur dåligt jag kommer att må.

Det går ett tag. Jag var självutnämnd mästare i att hinna med saker på ett dygn som andra inte hann på flera dagar. Det gav en kick på ett sjukt vis. Någon slags självbekräftelse. Jag höll på i nästan 25 år innan min kropp skrek på hjälp. Där brakade allt. Och där kom ångesten. Med den följde depression och en väldigt jobbig tid i livet. En situation där man kanske först behöver hjälp och sedan på egen hand måste ta sig ur den.

Vad är då en ångestattack? Stress förstås! Det är en maximal stressreaktion som gör kroppen inställd på flykt och kamp. Du reagerar lika starkt vid en panikattack som du skulle ha gjort inför ett verkligt hot.

Du får yrsel pga du andas snabbare och djupare för att vävnaderna behöver mer syre – vilket kan leda till att blodtillförseln till huvudet minskar.

Du får hjärtklappning då hjärtat slår hårdare för att öka blodflödet och leveransen av syre till kroppen.

Du kan börja skaka för att musklerna spänns inför den kommande ”kampen/ flykten”!

Du blir blek, kan känna domningar och stickningar pga att blodet dirigeras om från hud, fingrar och tår för att minska risken för allvarliga blödningar. I stället skickas mer blod till stora muskler som i överarmar och lår (så att du ska kunna fly snabbt/slåss effektivt)

Du får en känsla av att inte kunna andas då den ökade andningsfrekvensen paradoxalt nog ger känslan av att inte få luft.

Du svettas eller kallvettas för att huden ska bli halare (mer svårfångad vid flykt) samtidigt som svetten svalkar (så att du inte blir överhettad i en kampsituation).

En panikattack är en stark stressreaktion som inte är farlig och det går att lära sig att hantera den. Den största hjälpen är genom andning. Andas lugnt långt ned i magen. Inse att ångesten har kopplat sitt grepp men att du kan ta dig ur den. Det är inte farligt, du kommer inte att dö, yrseln kommer att försvinna om du bara tillåter dig att andas.

Kanske behövs kognitiv hjälp om det inte går att lösa på egen hand. Det kan vara guld värt att träffa någon som kan förklara vad som händer i kroppen. Bara vetskapen om att det inte är farligt kan hjälpa dig som lider av det här en bit på traven.

Min egen ångestattack som livet bjöd på idag vet jag exakt vad den kommer av. Jag tål stress lika dåligt som en nykter alkoholist kan dricka sprit. Vetskapen gör att jag kan hantera det här ganska bra även om jag av och till trillar i diket. Idag höll jag mig dock kvar på vägen.

Vill du läsa mer om stress och utmattning så finns tidigare inlägg här!  Ibland kan det vara en befrielse att läsa om andra i samma situation. En befrielse av att man inte är ensam när hela världen rämnar.

 

 

 

Kan jag…….kan du!

IMG_2353

En liten berättelse!

//”Där står hon igen! Så tjatigt att se. En selfie och så det där #mot60 tjafset…Hon har säkert gener som gör att inte fettet fastnar på henne. Eller tuggar salladsblad. Lever nog ett urtrist liv och unnar sig aldrig något förutom kanske en bit selleri på helgen. Fan, vad trist! Tänk att aldrig få ta för sig av livets goda…..”, sa mannen medan han flåsade lite lätt. Han var röd i ansiktet och hade blivit andfådd med åren. Det var blodtrycket som spökade men för sjutton, han närmade sig ju 65. Lite krämpor hörde väl till på något sätt?

Midjemåttet hade ökat. Skjortan spände över den runda magen och knapparna såg ut att vilja sticka sin kos. Han älskade god mat och det där med att röra på kroppen var inte hans grej.  Alkoholintaget var måttligt tyckte han. Några flaskor vin på helgen och en konjak ibland. Det var banne mig inte mycket för en man i hans storlek. Nej, för fan….man ska leva livet medan det pågår…! Sitta där som en självplågare och peta i rårivna morötter, det var ingenting för honom….

Läkaren hade visserligen påpekat fördelarna med att motionera men han kunde inte för sitt liv se en bild av sig själv iförd tights på ett gym. En gammal gubbe! Bland alla  vältränade unga människor! Fullkomligt urlöjligt och det skulle aldrig ske. Gå ut och promenera kunde man kanske göra men det var ju så satans tråkigt. Kallt, blött, halt eller också för varmt. Det var aldrig rätt väder och gå en promenad i spöregn var helt uteslutet.

Nu väntade dessutom julen. Han älskade julmat! Skinka, köttbullar, Janssons frestelse, sillsallat, glögg, öl, snaps…. Det vattnades i munnen bara han tänkte på det. Middagarna skulle bli många med släkt och vänner. Det skulle fan sitta där och banta. Vore ju för jävla trist. Nej, efter trettonhelgen. Då skulle han väl ta tag i de där promenaderna. Inte nu! Sedan….//

Ja, det där var en fiktiv person. Men jag har träffat honom! Eller henne! Många gånger. Det som alltid framgår vid en diskussion är att mat och ett slappt liv är ”livets goda”! Jag har aldrig förstått det där. Vi ska alltså belöna oss med något som går att äta! Alltid. ”Jag tog en hamburgare på vägen hem för det var jag värd”, eller ”en skål lösgodis på kvällen har jag gjort mig förtjänt av”….

Varför har vi inte förtjänat något bättre? En äcklig processad hamburgare med feta pommes är alltså något vi är värda att äta? Jag är värd mycket mer än så! Varför inte spara allt det där vi ”har gjort oss förtjänta av” till en spahelg, en massage, middag på en bra krog eller en PT timme?

Faktum är att jag som står där på bilden inte alls har några speciella gener som hjälper mig att inte bli fet. Jag har bara bestämt mig för att inte bli det. Jag är fast besluten att hålla mig så frisk och stark jag kan så länge jag lever. Det är bara en enda som kan påverka om det blir så och det är jag. Och kan jag – kan du!

 

 

Crosstrainer…..urtrist! Eller?

Det här är ett kort inlägg för att helt snabbt ge lite inspiration. Det kan behövas idag då många kanske inte har lust att vara utomhus och träna i skrotvädret. Jag har problem med min rygg och kan inte löpträna. Jag har gett upp då det alltid slutar med flera veckors inskränkt träning. Jag har aldrig gillat spinning så stillastående cykel är uteslutet. Då har vi det där pinoredskapet kvar. Crosstrainern. Det är en bra maskin om man har lite krämpor i sina ben, fötter eller knän. Rörelserna blir mjuka och det frestar inte på lederna så som löpning gör.

Som så många gånger förr är det Ellen som har gett mig motivation att ösa på lite. Jag försökte förklara häromdagen för en vän hur man faktiskt kan ha rätt kul på den där maskinen men det var svårt utan att ha en och visa på. Så, jag spelade snabbt in en kort filmsnutt. Jag föreslår att du gör så här!

Bestäm dig för 20 min. Börja med ett ”lagom” motstånd. Det skiljer sig enormt från maskin till maskin men kanske 7 eller däromkring. Trampa på lite tills du joggar. Kör så i 2 min och så kopplar du in ett höftlås och trampar vidare i 30 sek eller om du orkar längre. Det svider rejält i låren. På filmen är det när jag liksom bara trampar med benen men står stilla med resten. Fortsätt med vanlig ”jogg” och upprepa det där varannan minut. Efter 10 min går du ifrån höftlåset och tar istället tag i de långa handtagen, vrid upp motståndet till kanske 12-14 och så öser du allt vad du har i en minut. Gå tillbaka till jogg och upprepa varannan minut tills du har 2 minuter kvar av din 20 minuters träning. Ta bort motståndet och jogga lätt tills du har kommit ned i andningen.

Jag lovar dig en svettig stund! Det här gör jag efter varje pass om jag inte har kört ben. Testa! Och du! Upp med tempot! 😉

En alldeles vanlig dag på gymmet…

trappa

Jag brukar alltid försöka få min omvärld att förstå vikten av kunskap vid styrketräning. Att ta hjälp när man inte kan och att man frågar och är korkad en stund istället för att kanske skada sig med felaktiga lyft. Den som skiter i det där brukar aldrig komma någonstans med träningen. Det är väl ok om man nu inte vill utveckla sin styrka och utseende men den som vill lite till – bör läsa detta!

Varje dag ser jag i stort sett samma sak. Det spelar ingen roll vilket gym jag besöker för de här människorna finns överallt.

  1. Mobilnördarna. De där som ibland inte ens gör något alls utan bara står och hänger mot en maskin eller kanske t o m tar bilder när de står och hänger mot en maskin. Till mobilnörden hör också den som efter varje set måste titta i sin mobil. Vad det nu kan ha hänt på ca 2 minuter framgår inte men jag är säker på att det är rysligt spännande.
  2. Den där mannen som i alla maskiner lastar på alldeles för mycket vikt för att sedan med usel teknik lyfta eller dra. Det spelar ingen roll om han har spagettiarmar för lyfta tungt ska han. Han har ingen aning om vad man tränar i en latsdrag utan kastar sig bakåt och drar allt vad han orkar med det tunga viktpaketet som har lastat på.  Det som  tränas mest med vid detta tillfälle är senorna på framsidan av halsen istället för det maskinen var avsedd för.  Latsen eller som det heter latissimus dorsi. En muskel som löper snett över ryggen enkelt förklarat.
  3. Så var det kvinnan. Här är ett omvänt scenario. Hon lastar inte på något alls utan drar i maskinerna med fjäderlätt belastning.  Hennes kommentar brukar vara ”jag vill inte ha synliga muskler”! Eller, ”jag vill inte se ut som en biff”! Det där är ganska kul.  Att man faktiskt tror att det är så enkelt att utveckla muskler. Det tar åratal av riktigt hård inriktad träning och ett oerhört kontrollerat intag av rätt mängd protein och fett för att åstadkomma ”synliga muskler”.  Risken att bli en biff är med andra ord obefintlig
  4. De snabba! De där männen och kvinnorna som avverkar sitt  gympass i flygande fläng. De hinner knappt börja förrän de är klara. Jag pratar dagligen med ett par äldre män på gymmet. Jag försöker förmå dem att sakta ned tempot för att på så vis få ut lite mer av sina rörelser men det går liksom inte in. De brukar svara ”men du, jag tränar ju inte för att bygga muskler”! Och, det är sant. Det blir inte heller några muskler med dålig teknik.

Det är förstås inte fel att träna med lätta vikter och vimsa runt som en bålgeting utan mål men om du nu VILL träna för att få resultat så måste du ändra på det här. Jag var på en kurs i helgen och träffade en massa trevliga människor. Vi hade lite diskussioner om träning och bland annat så var det en kille som ville ha bort magen. Han hade lagt om sin kost och gått ned i vikt men nu var det då magen som han vill tvinga tillbaka i ursprunglig storlek. Hur tränar man magen? Hur får man bort den?

Sanningen är att det inte går att punktförbränna. Man kan göra hundratals situps om dagen men den där magen försvinner inte för det. Det som bränner fett är ett kaloriunderskott. Träna gör man för att öka muskelmassan och för att man mår bra av det. Fett bränner man genom att äta mindre kalorier än man gör av med. Det är inte svårare än så. I teorin!

Det finns bara en väg att komma tillrätta med övervikt, kärlekshandtag, putmage eller vad man nu stör sig på. Ät mindre och bättre samt träna tyngre. Byt ut dina tråkiga joggingpass mot intervallträning, gå fortare, lyft tyngre, lyft bättre, ta hjälp av en PT, skaffa dig ett kostschema……! Umgås med människor som vill att du ska lyckas vad det än gäller. Vänta inte på inspiration. Bestäm dig och – GÖR!

Träna för att bli gammal…

yoga-funny

Vi har fått en väl utrustad kropp för att den ska kunna tjäna oss. Senor, ben, muskler, fett….allting finns där, redo att tampas med livet. Vissa av oss har lättare att gå upp i vikt och hoppar upp ett kg på vågen av att bara titta på en påse bullar medan andra kan äta tusentals kcal utan att det händer ett dugg med vikten. Livet är orättvist på alla sätt. Även där!

Är vikten något att stirra sig blind på? Nej! Vad vi ska ha vårt fokus inställt på är att må bra och trivas innanför vårt skinn. Om någon annan har åsikter om hur du har det innanför just ditt skinn så kan du högaktningsfullt be denna dra till varmare trakter. Det är helt och hållet vår egen ensak hur vi lever och hur vi ser ut. Vare sig om vi är tunna som sugrör eller har former lite här och där. Det är fullkomligt oväsentligt.

Det som däremot ÄR väsentligt är att vi rör på oss. Att vi använder det vi är utrustade med för att helt enkelt behålla funktionaliteten i våra kroppar.  Inte för att visa upp något för omvärlden utan för att det helt enkelt för med sig så mycket hälsofördelar att man inte kan blunda för det. Muskler fyller en funktion och det är väldigt bra att hålla dessa vid liv. Vare sig man går, simmar, springer, cyklar eller gör någon annan fysisk ansträngning så är det nyckeln till välbefinnande. Alla mår bättre av att röra sig och leva lite sundare. Om man har en kraftig kropp eller är tunn som en vidja är inte viktigt.

Om vi nu förutsätter att du som läser detta är 50+………får jag då fråga dig följande? Kan du sätta dig på huk utan att du tappar balansen? Kommer du ned så att du verkligen kan böja dina knän? Låter det löjligt? Prova! Jag har själv varit med om att bli ganska förvånad över att jag faktiskt inte kunde det. Något så simpelt som att sätta mig på huk! Det var stört omöjligt! Idag kan jag det och jag kan sitta kvar där ett bra tag. Varför skulle nu det vara saliggörande? Läs gärna detta inlägg som berättar ALLT om huksittandets fördelar.

Det där var bara en del av det hela. Sedan har vi balansen. Hur har du det med den? Det  är kanske inget man ens tänker på när man är ung men det kommer en dag när man inser att det där diket som var så enkelt att hoppa över för 10 år sedan känns brett!! Hur fasen kom jag över det? Eller när du blir tvingad att hålla balansen på ett ben! Kan du stå på ett ben och bli kvar där?

Rörelse är liv och så länge vi rör på oss så kommer våra kroppar att ställa upp. I medgång och motgång. Om vi bara lämnar dem åt sitt öde i soffhörnet så kan vi knappast räkna med att de ska stå starka när vi som mest behöver det.  Att röra på sig behöver inte vara komplicerat. Det är bara att köpa något bra att ha på fötterna, öppna dörren och gå ut i naturen. Skinnet vi fick är vattentätt så det läcker inte in. Även om det regnar eller snöar! 😉

 

 

 

Och mörkret sänker sig ned…

night-2938792_1280

Morgonens promenad togs i kompakt kolmörker. Ja, fastän med pannlampa förstås. Den är jag lite förbannad på då den har osmaken att ganska snabbt slockna. Den lyser fantastiskt i en kvart och sedan blir ljuset sämre och sämre vilket inte är någon hit när man befinner sig mitt i skogen. Beckmörkt! Inte för att jag är rädd eller tycker att mörkret är obehagligt utan det är rätt och slätt bara besvärligt. På grund av detta välkomnar jag snön. Det behöver inte komma en halvmeter utan räcker med några cm som ligger kvar i några månader. Om  man nu kan få beställa….

Jag älskar inte vintern. Jag skulle ljuga om jag sa det men eftersom det ju är omöjligt att rå på våra årstider så väljer jag att gilla läget så gott det går. Det där blir jag bättre och bättre på för varje år. Att gilla läget. Att inte ideligen längta till någon annan del av året eller del av världen utan att faktiskt bara vara i nuet. En konst. Kanske är jag buddhist fastän jag inte har en aning om det?

Inställningen betyder allt och avgör om det är en uppförsbacke eller nedförsbacke. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Allt sitter mellan öronen och det är endast där vi kan bestämma om livet ska vara skit eller riktigt bra. Ingenting annat har egentligen någon större betydelse. Vi är vad vi väljer att vara.

Självklart har vi alla mungiporna mer eller mindre i en glad vinkel men jag försöker hitta det som är roligt i tillvaron och har helt slutat att jämföra mitt liv med andras. Jag tror att många gör det och på grund av andras ”uppenbara lycka” inte riktigt kan njuta av sin egen. Det som ger glädje till dig kanske inte alls tilltalar mig och tvärtom. Jag kan få rysningar av välbehag när jag går en iskall promenad i en vacker skog. Den där fina skogen med mossa över stenarna och glest mellan stammarna medan en blek vintersol silar in sitt ljus i trädkronorna. Visst är det härligt att strosa utmed en havskant och höra vågorna slå mot stranden men ändå…..så är det inte där som jag hör hemma. På besök en tid, gärna. För evigt, nej!

Jag har varit på shoppingrunda idag. Det händer inte alltför ofta då jag är världens sämsta att ”gå i affärer”! Tyvärr är det ju så med garderober att de behöver förnyas ibland. Som vanligt rantade jag runt på ett stort köpcenter med svetten rinnande i min frustration över att inte ens hitta minsta lilla T-shirt. Jag gör samma tabbe varje gång jag ska handla något. Vad har jag där att göra? Jag hatar köpcenter! Alla köpcenter! Jag hatar att köpa kläder och fullkomligt avskyr att ställa mig i en provhytt. När jag har pinat mig i någon timme eller två brukar jag svärande åka hemåt och susa upp till den lilla hålan som ligger någon mil norrut. Där finns ett par ynka butiker och där! Där hittar jag alltid kläder. Varför åker jag inte dit direkt? Obegripligt!

Klockan har hunnit bli strax efter 20 och utanför mitt fönster är det åter kolsvart. Hundarna har rullat ihop sig som små bollar i kökssoffan och jag lyssnar på en ljudbok. För en gångs skull gör jag inget annat. Det är ovanligt då jag oftast pillar med något. Jag kan inte riktigt komma över att det är slöseri med tid att bara sitta där. Lyssna på en bok kan man ju göra samtidigt som man har något annat för händer. Men inte den här kvällen. Jag sitter alldeles stilla utan minsta lilla pärla eller kristall att limma eller sy fast. Det känns lite märkligt. Jag gillar det inte men idag tänker jag löpa linan fullt ut. Jag ska sätta mig och titta på TV! Det är väl något som alla gör men…..inte jag. Urtrist och totalt bortkastad tid men idag ska det ske. Åtminstone en timme! Kanske…om jag står ut..!

 

Lite tips av mig…som jag i min tur har fått av någon annan..!

dumbbells-2465478_1280

Kanske har du bestämt dig för att simma denna höst. Du går till simhallen och river av 1000 m i bassängen två gånger i veckan, varken mer eller mindre. Möjligvis har du en kompis vid din sida och ni ligger där och har lite småmysigt, pratar och tar er framåt…..längd efter längd. Det är bra! Man kan verkligen stanna där men om du nu skulle vilja ta den här simningen till högre höjder och ta till lite knep för att få de där oändliga längderna att bli lite roligare att avverka?

Det är så enkelt! Simma allt vad du har en längd för att nästa längd ta det lugnt. Upprepa! Intervallträning. Det bästa sättet att bli starkare, öka din syreupptagningsförmåga och för att bränna kalorier. Dessutom blir precis allt roligare om man växlar tempo.

Låt oss säga att du ställt dig på en crosstrainer. I mina ögon ett riktigt pinoredskap som jag alltid har avskytt för det är så urbota trist. Men, helt plötsligt har jag upptäckt att det är rätt kul att köra på den där om jag bestämmer mig för intervaller. Jag sätter motståndet på lite lagom och trampar på för att efter 2 minuter trampa utav bara helvete med betydligt tyngre motstånd i 1 minut. Upprepar! Efter några intervaller växlar jag till att varannan minut koppla in ett ”höftlås”!! Dvs jag låter rumpan och kroppen vara stilla och trampar bara med benen. Det har nog något namn men just nu kommer jag inte på vad det skulle kunna heta. När jag gör det så använder jag inte armarna utan håller händerna stilla. Det är sjukt jobbigt och bränner som eld i låren efter endast en halv minut. En halvtimme med den här typen av träning gör att det inte finns en torr fläck på kroppen efteråt.

Ställer du dig hellre på ett löpband så är det helt perfekt att göra samma sak. Springa i 1 minut, gå i tre minuter eller hur du nu väljer att lägga upp dina intervaller. Det är så otroligt mycket mer effektivt än att bara jogga i en halvtimme.  Gå i ca 6 km / h och så öser du på i 12 km / h den minut som du springer. Det orkar man även om inte konditionen är så jättebra. 1 minut är inte så länge. Är du vältränad duger det inte med 12 km /h…..

Tycker du att det är pest att springa så kan du intervallträna även när du går. Ös på med rejäla armrörelser så att du använder hela kroppen och gå så mycket du orkar i  5 minuter och gå i lugnare tempo i 3 minuter. Upprepa!

Kör du endast styrketräning kan du använda dig av aktiv vila för att få upp pulsen lite grand. Istället för att glo i mobilen varje gång du vilar mellan dina set så gör du t ex situps, magrullningar med absroller, liggande benlyft, crunches på pilatesboll eller vad du nu gillar att träna mage med. Här kommer en länk med tips om du har idétorka just på magövningar.

För min egen del ska jag försöka mig på ett benpass idag om mitt dumma lår vill samarbeta. Jag är expert på att göra mig illa och here we go again! Men, det ena behöver inte utesluta det andra utan jag får helt enkelt träna RUNT skadan. Det går men är inte riktigt lika kul förstås. Det ska även bli 30 minuter på just crosstrainern. Den är snäll när man har skador då benrörelserna blir mjuka mot t ex på löpbandet.

Men först en lång skogspromenad. Det låter som något märkvärdigt men det är ju fel. Jag börjar alla dagar med en lång skogspromenad! Sedan ca 45 år tillbaka i tiden. Rutin – skulle man kunna kalla det!

 

 

Lyckan av att orka mer…

Jag har hållit på några år nu. Tränat mot ett mål med seriöst utformade träningspass av duktiga människor. Kanske hade jag lite gratis då jag åter satte foten på ett gym. Då, för 6 år sedan när jag började igen. Jag har tränat allt möjligt sedan jag var väldigt ung men så som jag tränar nu…..det har jag aldrig gjort. Och, så stark som jag är nu har jag heller aldrig varit trots att jag definitivt har lämnat medelåldern och är en bra bit över den.

Vad är då vitsen med det här kanske du undrar? Vad försöker jag bevisa eller har jag någon form av bekräftelsebehov? På sätt och vis både det ena och det andra. Visst vill jag bevisa att det går att träna hårt fastän jag inte är ung längre och visst är det kul att visa det. Men, jag har ett mål. För att nå detta har jag en plan och väldigt lite kan stoppa mig för att inte följa den. Ett mål utan en plan är bara en dröm och kommer aldrig att bli något annat heller.

Målet är i första hand att hålla mig frisk upp i hög ålder. I andra hand så är det att utveckla min muskulatur och bli starkare vecka för vecka,  månad för månad. För att det ska vara möjligt att uppnå det här så måste man ta hjälp. Det gäller alla. Amatör eller proffs! Visst kan man på egen hand gå runt och dra i lite maskiner och lyfta en och annan vikt men först när man tar steget för att få en utformad träningsplan så kommer det att hända grejer.

Och planen? Träning enligt ett rullande 5-splitschema som jag följer i stort sett slaviskt. Förutsatt att inte kroppen gör ont förstås. Det händer ju lite titt som tätt och då får man träna någon av de delar som inte värker för dagen. Jag brukar träna 3 dagar i sträck och om jag behöver så lägger jag in en vilodag med bara promenad.  I annat fall så kör jag på. Man måste lyssna på sin kropp. Känns den sliten så ta det lugnt en dag och gör något annat. Gå, jogga eller simma. Man behöver inte sitta still på rumpan för att man har en ”vilodag”!

Jag tränar någon gång i veckan eller var tionde dag med Ellen. Det gör jag dels för att det är kul och inspirerande men också för att jag ska ta i lite mer. Hon följer min utveckling och är – faktiskt! –  intresserad av att jag kommer vidare. Hon lägger upp nya träningsprogram,  tipsar mig om kost och finns alltid där om jag har funderingar. Att äta rätt när man tränar innebär inte svältkost på salladsblad. För att kroppen ens ska orka öka i muskelstyrka måste man tillföra energi i form av rätt mängd protein och kolhydrater. Mycket mat alltså. Många kalorier. Att äta mycket kanske inte är en konst i sig men att få i sig bra saker i en ganska stor mängd är inte alldeles enkelt. Där behövs någon som kan skriva ihop ett kostschema och sedan…måste man följa det!

Att kunna äta mycket och ofta är en av fördelarna när man tränar hårt. Jag vore ett lätt tortyroffer om jag var i besittning av åtråvärda hemligheter. Jag skulle berätta precis allt om jag fick vara utan mat under en halv dag! Jag hatar att vara hungrig och gör mitt bästa för att aldrig blir det genom att äta innan blodsockret når den där obehagliga nivån. Då, när svimningsattacken pga svält inte är långt borta och det börjar att flimra för ögonen. Det brukar ha förflutit ca tre timmar sedan jag åt sist när det känns så. Hur någon kan glömma att äta är för mig en gåta…

Mörkret har kommit åter och klockan har hunnit bli sen eftermiddag. Det har varit en bra dag som började tidigt i morse med en vacker morgonpromenad följt av ett PT pass med Ellen. Denna dag lyckades hon med att få mig totalt slut i armar och axlar. Min dagliga dos av endorfiner poppade loss i kroppen och jag har haft ett flin i ansiktet sedan vi skildes. Jag skulle önska att precis alla fick känna den behagliga känslan.

IMG_2252

Jag hade tänkt mig att städa badrummet på eftermiddagen men frågan är om inte den lusten helt har försvunnit? Jo, så är det alldeles bestämt. Jag tror att det får bli någon roligare sysselsättning. Badrummet kan vänta. Någon städmani har jag aldrig lidit av och jag klarar helt galant att ha det stökigt runt omkring mig. Stökigt märk väl! Inte skitigt!     DET, är en helt annan sak.