Och så tar vi morgongympan….

Grått och trist. Fy så fort det blev höst. Jag har redan ledsnat! =(  För mig finns endast en sak att göra för att inte deppa ihop och det är att röra på kroppen. Först en hundrunda, sedan mot gymmet. Min dagliga endorfindos.

En halvtimme i trappmaskin och sedan styrketräning. Axlar och triceps denna dag! Mot en starkare höst. Japp, så är det!

 

60 år gammal….eller ung?

IMG_6089

Ibland när jag ser de där siffrorna i t ex en tidningsartikel så ser jag alltid en åldrande person framför mig. Att den personen skulle vara jag är däremot ganska främmande för mig. Insidan matchar sällan utsidan och inne i den inte helt unga kroppen bankar ett betydligt yngre hjärta på oss alla. Min väldigt gamla mamma var alltid lika snopen över sin spegelbild och skojade om det. Den där rynkiga gamla tanten som jag ser i spegeln överallt, bor hon här?

Skämt åsido, vad är det då som är skillnaden mellan att vara 30 eller 60 år gammal om vi nu bortser från det rent estetiska? Vi kan aldrig bli unga igen men vi kan hålla oss unga länge om vi vill. Då menar jag inte utsidan utan insidan. Skinnet är som det är! Där får vi gilla läget vare sig vi har lust med det eller inte.

Vi som är 55+ har nog samtliga konstaterat att vi inte längre kliver ur sängen utan att det knakar och sprakar lite överallt. Jag t ex, har alltid jätteont i ryggen och de första stegen tar jag jag böjd och krokig. Har jag suttit länge återkommer problemet. Man vänjer sig vid att det gör lite ont. Det är inte värktablettsont utan lite kärvt om du förstår hur jag menar.

Det bästa vi kan göra för att inte det här ska accelerera är att träna våra kroppar. Om vi ska nå resultat av träningen, dvs framsteg och inte bara underhåll, så måste vi ta i. Ordentligt. Styrketräning är absolut det bästa för att bibehålla en stark kropp. Att tillbringa ett par timmar i veckan på gymmet är en bra livförsäkring. Muskler är inte bara för syns skull utan förfärligt bra att ha…framför allt när vi blir äldre.

Har du aldrig tränat förr så är det aldrig för sent att börja. Det går att träna muskler tills den dag vi ligger i trälåda. Det finns bara ett enda hinder och det brukar sitta mellan öronen. Idag finns det så många träningsmöjligheter att alla kan hitta något som passar. Det finns inte någon tillräckligt bra ursäkt att låta bli förutom ifall du lider av en sjukdom eller ett handikapp som gör att du inte kan röra dig.  Har du svårt att motivera dig själv så träna i grupp. Du hittar roliga pass på de flesta gym. Pass som är anpassade efter erfarenhet och förutsättningar.

Även hjärtat måste ha ett träningspass och det gärna dagligen. Flera gånger i veckan måste pulsen upp så att du svettas ordentligt och får andas hastigare. Hjärtat är också en muskel…glöm inte det! Om man väljer att promenera som sin huvudsakliga träning så ÖKA TEMPOT! Det duger inte att såsa runt en km på 10-12 min. Gå i så hastigt tempo att du får upp andningen. Då först gör promenaden någon nytta.

60 år gammal tränar jag så gott som dagligen på gym. Ja, men du har ju tid säger omgivningen. Mmm, men det konstiga är att jag alltid har haft tid. Även då jag arbetade mer än heltid och hade hästar. Jag har haft tid hela mitt liv oavsett livssituation. Man har tid om man vill. Finns inte viljan tar man sig inte tid. För att må bra och bli gammal måste du ta dig den här tiden. Muskelmassan minskar otroligt fort och rör du inte på dig alls har 40% av dina muskler tynat bort när du närmar dig 70 års åldern. Det vore väl himla trist? Känns 70 år långt borta? Haha, säger jag. Om du bara visste hur fort livet går….;-)

Igår tränade jag tillsammans med ett ung fantastisk tjej. Det är min boost för att ta i lite till. En PT timme ibland gör att den egna träningen på hemmaplan går lättare och blir roligare. Tillsammans med henne tar jag i långt över min normala gräns. Det brukar resultera i lite skön träningsvärk. Jag gillar det faktum att hon behandlar mig som vilken kund som helst och inte som en 60-årig tant!! Självklart har jag begränsningar men det finns alltid omvägar till bra rörelser ändå.

Har du haft funderingar på att ta tag i livet och gå mot en starkare höst? Fundera inte längre. Det kommer aldrig att bli ett bättre tillfälle. Motivation är lyx och när just den dagen infinner sig får man glida runt på räkmackan och njuta. Det är viljan som är själva grejen så vad vill DU? Egentligen?

 

 

 

 

En lååååång sommar…

love-you-quotes-wishes-pics-good-morning-love-quotes-for-new-life

Helt underbar, varm, solig och fullkomligt fantastisk lämnar den oss snart, sommaren 2018. Kanske har vi stönat lite men faktum är att vi har levt i väldigt lite kläder under de senaste nästan 4 månaderna. Det känns skönt med sval luft men sorgligt eftersom jag vet vad som komma skall. 8 månader höst och vinter. Möjligen kan man tackla det bättre efter att ha fått frossa i sol och D-vitaminer så länge. Det är vi ju inte bortskämda med här i vårt nordiska land.

Hur har du det med din träning och kosthållning? Har det åkt ned lite för mycket bubbel, öl, grillat med potatissallad, glass osv? Jag skriver under på det! Det är inte för inte som så många är alkoholiserade på sydligare breddgrader. En poolkant inbjuder till ett glas bubbel betydligt mer än soffhörnet ihopkurad i en filt. Glass är inget jag normalt äter men den här sommaren har jag ätit litervis. Fet och god gräddglass. Även på mig resulterar det i att kroppen inte riktigt ser ut som den gjorde i april. Så vad gör vi nu?

Jo, vi tar och rattar upp på den stig vi följde innan och fortsätter precis som vanligt. Vi körde i diket, än sen? Inget att tjata om utan vi kör på som om ingenting har hänt. Skiter i de där extra kilona som parkerat runt midjan och har inte dåligt samvete för att vi har frossat i livets goda under några månader. Men, vi tar tag i det. Innan vi blir kvar i diket för länge.

Själv har jag enveten som en get tränat nästan varje dag under sommaren. Mycket kondition följt av ett kortare styrkepass. Hållit igång kan man säga men inte direkt åstadkommit några stordåd. Av den anledningen sitter jag här med en träningsvärk from hell . Jag kan helt enkelt inte gå. Jag får gå baklänges nedför trappan och när toan ska besökas får jag fälla mig bakåt och hoppas att jag landar där det är tänkt. Benen går inte att böja. Jag trodde mig ha haft alla sorters träningsvärk men det här smärtstadiet är inte upplevt tidigare. Det kommer av en endaste benövning som i stort sett utfördes utan ytterligare vikt annat än den som ”var” i själva maskinen. Jag var så glad att kunna belasta benen utan att ha vikt på axlar eller utsätta ryggen för påfrestning att jag glatt körde på. Det var vansinnigt jobbigt men den här, smärtan i benen, var inte förväntad.

Dock, träningsvärk är ju en bra värk. Den går över och vi vet vad den kommer av. Muskler har fått jobba med något de inte är vana vid och slits sönder en smula. Lucky me som har bokat bästa massören på måndag. Det passar ju perfekt. Fram till dess får jag avstå mina gymbesök och ägna kroppen åt att gå. Ett ben framför det andra. Det bästa av alla sätt att röra sig. Alltid.

Blodet behöver alltid pumpas runt i kroppen för att cirkulationen ska fungera. Det blir extra viktigt ju äldre vi blir. Det bästa sättet att göra det är att använda benen. Kan man jogga – jättebra – men det räcker med att gå. Det där har jag tjatat om till leda och finns att läsa om t ex här!  Det är just den där upprepade ansträngningen som gör skillnad. Hjärtat behöver tränas och då måste vi få upp pulsen. Det duger inte att gå och såsa utan att traska på. Om du nu är frisk förstås.

Just nu känner jag mig oförskämt pigg och i bra form – nåja, bortsett från de värkande låren! Det är då som det alltid händer något. Jag sträcker mig, bryter en arm, får ryggskott eller något annat irriterande men just nu i denna stund mår jag fantastiskt. Man får leva i nuet. Jag är frisk tills jag är överbevisat sjuk är mitt ledord i livet. Det funkar bra. Jag känner inte efter, inbillar mig inte saker och kör så det ryker tills det inte går längre. Då får jag backa några steg.

Klockan har hunnit bli några minuter i 06. De små hundarna har osmaken att väcka mig varje morgon alltför tidigt. Jag ska försöka ta de här stockarna till ben och röra dem så gott det går på en promenad. Såg faktiskt lite kantareller häromdagen, tro det eller ej. I skogen är det torrt som en öken och växer inte ens en flugsvamp men de här satt utmed en liten grusväg. Ska se om de små rackarna sitter kvar.

Ta dig en promenad idag. Det är svalt och skönt. Ingen ursäkt är bra nog att inte göra det! 😉

Det enda sättet att gå ned i vikt…

1468777_1437684594

Tror du att jag nu ska leverera en mirakelkur? Ett pulver som ska drickas innan varje måltid som gör att alla kalorier försvinner som en avlöning? Eller en juicediet som tar bort 8 kg på två veckor? Kanske tror du att jag ska säga att kolhydrater är roten till allt ont? Eller ska jag möjligtvis säga något revolutionerande som ingen förutom jag känner till?

Ekvationen är så enkel att de flesta bortser från att se det självklara i den. Här kommer den! Håll i dig! Din vikt är beroende på hur mycket kalorier du äter och hur mycket du gör av med! Vilken grej! Här är lösningen som alla känner till men vägrar att inse.

Det finns inga andra vägar och det finns ingen quickfix! Sluta tro på alla dieter och ta tag i din inställning till mat istället. Lever du för att äta eller tvärtom? Du måste inte börja tugga salladsblad och dricka illasmakande gröna äckliga smoothies för att gå ned i vikt. Du kan banta på chokladbollar om det tilltalar dig mer och om du bortser från den hälsovådliga aspekten i att vräka i dig socker. Men, faktum kvarstår, kalorier in och kalorier ut. Oavsett om du knaprar morötter eller choklad.

Kanske har det tagit dig många år att få övervikt. Då kan man snabbt räkna ut att det inte kommer att gå på två veckor att bli av med den. Sluta banta och börja ät. Ät vettig frukost, lunch och middag samt mellanmål på bestämda tider. Då stoppar du det faktum att blodsockret dippar och kanske stoppar det även dig från att äta en chokladbit när sockersuget är som värst. Ät inte en massa skräp, dvs kakor, bullar, godis, chips, läsk eller vad du nu går igång på. Ät mat! Bra mat!

Kanske har du försökt att gå bort dina överviktskilon. Eller stått i timmar på en crosstrainer men gett upp för att inget hände. Det beror på att den största delen i kampen för att må bra och hålla sig på en vettig vikt, börjar i köket! Utan att du planerar din kost så kommer du inte att nå några resultat. Vare sig du vill gå upp eller ned i vikt.

Det här var ju som du nu har läst, inga nyheter. Det här visste du redan. Trots det så finns det en enorm önskan efter olika lösningar på viktproblem. En övertro på dieter och dietprodukter när det i själva verket är så plättlätt. Äter du mer än vad du gör av med går du upp i vikt och tvärtom. Jag borde nog vara en tänkbar kandidat till nobelpriset! 😉

 

 

Minnenas arkiv och livet går vidare…

IMG_3629

En vecka sedan tiden stannade. Det är ganska märkligt. Trots att allt är annorlunda och konstigt så rullar dagarna på. Det blir morgon,  lunch, eftermiddag och kväll…..precis som vanligt. Kanske är det så det måste vara. Gråten har fastnat i halsen och tårarna svämmar inte över längre. Det går att tänka på den lilla mamman utan att strupen snörps ihop.

Vi har delat upp mammas saker. I den lilla, verkligen pyttelilla, lägenheten fanns otroligt med grejer. Då har vi ändå flyttat henne från en trea, till en tvåa och så till denna minibostad på 29 kvm. Nostalgin har varit överväldigande. Gamla tallrikar och glas vi kände igen sedan vi var små dök upp, tusentals fotografier som kommer att ta en livstid att gå igenom, prydnadssaker som fanns utplacerade här och där när vi var barn och så kläder. Massor av kläder. Man kan inte behålla allt. Man måste  lämna till insamlingar och man måste kasta en del. Det känns i själen.

Det gick förvånansvärt bra att planera mammas begravning. Mycket för att killen vi mötte på Fonus var en trevlig prick. Ingen högtravande tillgjord person utan naturlig och enkel. Han förstod precis vad vi ville. Jag tog glasögon på mig den här dagen ifall det skulle brista igen så att linserna eventuellt kunde spolas ut ur ögonen. Men, det gick bra.  Jag klarade det. Vi har planerat de dyraste och sorgligaste 40 minuterna i våra liv.

Vi ska ha en borgerlig begravning. Detta för att ingen av oss är kristen eller särskilt religiös. Mamma var det inte heller. Hon kände sig obekväm om det var för mycket halleluja runtomkring. Vi ska ha mycket musik. En duktig sångerska ska sjunga några fina sånger, vi ska spela några fantastiska musikstycken och vi ska ha en officiant som läser några ord om mamma. Det kommer att bli vackert, ljust och fridfullt. Det kommer att blir oerhört sorgligt. Men, det är så det ska vara. Man skrattar sällan på en begravning. Möjligen efteråt när allt är över.

Idag ska det bli en vacker dag. Sol, isgata och någon plusgrad. Vintern är envis. Kalla nätter gör att snötäcket som har legat här nu består av is. Utan fullriggade skor med långa dubbar vore det omöjligt att gå utanför dörren. På något sätt har jag resignerat. Det hjälper inte ens att irritera sig på det. Det är kallt och vi har en vansinnigt lång vinter utan slut! Läste alldeles nyss en långtidsprognos som lovar 10 minusgrader och lite mer snö! Låt oss hoppas att de har fel som vanligt…

Vi ska ta en långpromenad mina kortbenta och jag. Sedan fortsätter försöken att stoppa in grejer i mitt hem som redan är fullproppat med grejer. Saker som jag inte kunde skiljas från. Som vore oetiskt att kasta. Bland alla mammas tillhörigheter fanns bl a en tilltufsad ormbunke. Den ser ganska förfärlig ut numera då omvårdnaden på boendet varit bättre för mamma än för hennes blommor. Tack och lov. Men, den har en historia.

Ormbunken är 40 år gammal!!! Jag har försökt att få slänga den många gånger då den mer har sett ut som en stor ruska av ris än en grön växt men mamma har blånekat. ”Den tar sig”, var hennes envisa svar. Hon fick den av någon på sin 50-årsdag. Den var stor redan då men under åren har den varit fullständigt enorm. Jag ska försöka väcka liv i den igen. Miljön runt där vi bor är som gjord för en ormbunke. Fuktig, lummig och alltid full av dagg under sommaren. Den får förstås börja sitt nya liv inomhus. Jag ska plåstra om den stackarn. Den ska få börja med en dusch, lite näringspinnar och en ljus plats någonstans i huset.. Den ska få ta sig – igen!

 

 

Livet står stilla…

IMG_3574.jpg

Ett armbrott och en operation som kräver vila samt ett dödsfall har satt mitt aktiva liv på sparlåga. Jag befinner mig i något slags vakuum där ingenting är sig likt. Tom. Inga tankar. Bara alldeles tom. Hur går man vidare ur det här? Känslan är att det är omöjligt.

Från någon slags kraftkälla ska jag hämta ork att fortsätta med mitt liv. Ta reda på min mammas hem, ordna begravning och leva vidare. Det känns fullkomligt oöverstigligt. Dag två har börjat ångestfyllt. Jag är ledsen. Trött. Har inte sovit. Ögonen svämmar ideligen över av salta tårar. Kinderna är alldeles skorviga av all gråt. De fåniga sömnpillren har ingen effekt alls och jag har tillbringat natten med alldeles för mycket tankar och minnen för att må bra.

Det är en kall morgon. Ruskigt kall. Minus 15 grader. Jag ska snart ta en lång promenad med mina små troll. Att röra på mig har alltid hjälpt mig att må bättre. Just nu får jag nöja mig med att gå. Det är bättre än inget. Jag tror inte att motivationen att utföra något mer ens skulle gå att uppbringa. Fåglarna kvittrar entonigt utanför mitt fönster. Ännu har jag inte hört koltrasten. Jag väntar på den. Det är signalen på att våren är här och det  vackraste ljud jag vet.

Vi tacklar alla vår sorg olika. Somliga stoppar den långt in och låter den inte komma ut medan någon annan skriker ut den via bokstäver eller ord. På något sätt känns det bra att dela med sig av det som gör ont. Andra har upplevt samma sak. Att mista sina föräldrar. När jag var ung tänkte jag nog att det skulle göra mindre ont vid äldre dagar. När man är 60 år kanske det går lättare att mista sin mamma?

Nej, det gör inte det. Även om jag har önskat henne sin vila så länge är det fullkomligt och fasansfullt obegripligt att hon inte finns mer. Vad är väl en bruten arm och ett par månader utan träning? Blott inget. Petitesser.

Dags att leta på munderingen. Den där som jag har befunnit mig i under ett halvår. Underställ, fleecetröja, mössa, tjockaste jackan, vantar…..jag hittar ingen ork. Det måste gå. När jag väl är ute kommer det att kännas bra. Jag vet det.

Att mista en anhörig..

IMG_5353.JPG

Kan man ens föreställa sig i fantasin hur det ska bli? Även om den anhörige varit svårt sjuk så har denne funnits där. Man har kunnat kommunicera, ta på personen, delge vad som har hänt och vad som ska hända. Så är det bara över. Andningen stannar. Livet stannar. Tiden stannar.

Min älskade mamma lämnade oss igår. Det jag har vetat så länge och väntat på så länge har hänt. Ändå är jag i ett slags chocktillstånd och har svårt att begripa att vi aldrig mer ska ses. Hon var så sjuk. Så obeskrivligt sjuk. Jag har önskat så många gånger att hon bara skulle få somna ifrån sitt lidande men hon har kämpat. Vi har sett på och kämpat med henne. Älskade lilla tant.

Idag är första dagen i mitt liv då jag är utan mamma och det ska förbli så resten av  livet. Det känns oerhört märkligt. Surrealistiskt. Ska jag verkligen aldrig mer höra hennes röst? Mamma som jag har delat mitt liv, mina dagar och år med finns inte mer.

Vi hade några svåra dygn, min bror, hans familj och jag. Vi vakade och satt vid mammas säng dag som natt. Ville så gärna ge henne tryggheten. Vet du vad som händer när en människa är döende? ..Döden, det här vi inte talar om men som kommer att drabba oss alla förr eller senare. Det här kan vara väldigt bra att veta den dagen som DU sitter vid en anhörigs dödsbädd. Om livets slut..  

Jag satt en lång stund vid min mammas säng när hon lämnat oss. Då brast alla fördämningar och all den gråt som jag omöjligt kunnat få fram formligen vällde ut. Jag grät och grät och grät. Trodde aldrig att det skulle gå att sluta. Hon såg så fridfull ut. Jag strök henne över kinden som fortfarande var varm. Äntligen fri från all smärta. Den underbara personalen hade gjort henne så fin och tänt ett ljus. Älskade, älskade lilla mamma.

Jag är trött denna dag. Trots att jag till sist kunde sova efter många timmars vaken tid. Trött och alldeles tom. De senaste dagarnas storm har bedarrat. Allt är lugnt och stilla. Ett nytt kapitel i livet tar sin början. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer att ta form.

Utanför mitt fönster är det ljust. Fåglarna har börjat kvittra. Snön har smält till ett istäcke och det ser ut att bli en fin dag.

”En ängel har tagit din hand
och fört dig till ett annat land
Sov gott min älskade mamma”

Lite träningstips när någon del på kroppen strejkar..

I mitt fall är det en f d bruten arm. Den gör inte ont eller så men är obrukbar när det gäller att lyfta tungt eller att stödja på. Jag kan ju inte tänka mig att sitta på ändan och vänta tills den behagar hänga med i svängarna så jag tränar ben, rumpa, mage och rygg. Den dumma armen får endast belastas med ett gummiband och det får jag baske mig inte några endorfinkickar av. Så vad gör du när ödet inte vill samma sak? Svar – du kan göra oändligt mycket.

För det första – glöm inte att du kan gå, jogga eller använda någon cardiomaskin…trots att en arm är bruten eller ett finger har gått av. Ett bekymmer i den övre delen av kroppen behöver inte betyda stiltje för den undre eller tvärtom. Och, du kan träna hårt så svetten rinner utan att använda minsta lilla vikt. Är du i toppform så måste du dock slita lite för att få ut något av det.

Jag kör en liten cirkelträning. Eller inte en utan två. Efter dessa brukar jag avsluta med några maskiner som jag KAN använda utan att lyfta vikter…..om jag orkar! Du behöver tidtagning. I mitt fall kör jag varje övning i 60 sek x 4 varv. Är du otränad så välj en annan tidsintervall. Det ska svida lite så var inte alldeles för snäll  mot dig själv. Minst 30 sek!!!!  Glöm inte uppvärmning innan du börjar. Att skippa den är bara korkat. Du riskerar att sträcka dig eller göra dig illa. Hur du värmer upp är ointressant men gör det i 10 min så blir kroppen glad. Du behöver en bänk, låda eller stol som är stadig, en matta och ett par minibands.

Jag börjar med att kliva upp och ned på lådan. Ser ganska harmlöst ut men jag kan garantera att det känns rejält efter en stund. Jag kör 1 min med varje ben. Vila inte utan gå direkt vidare till nästa övning.

 

 

Lägg dig på rygg med benen i rät vinkel. Vila den ena hälen på lådan och lyft upp det andra benet i luften. Försök att komma så högt upp du kan med rumpan och spänn den i ytterläget. Upprepa 30-60 sek/ ben och gå raka vägen på nästa övning.

 

 

Bulgarian squats. Ställ dig ungefär axelbrett med benen och lägg det ena benet på lådan. Känns det vingligt så ställ dig bredare. Tänk på att hålla ryggen rak så att du inte faller framåt. Du behöver inte gå särskilt djupt för att det här ska kännas. 30-60sek/ ben och…… till nästa

 

 

Airsquats – eller knäböj utan vikt – här med gummiband. Hur brett du behöver stå avgör du själv. Jag brukar skylla på min benlängd och att jag pga denna måste ha en bredare stans. Det kan också vara att jag är ovig! 😉 Sätt gummibandet ovanför dina knän. Det ska aldrig slacka. Håll det spänt hela tiden. Du kan använda det band som har mest motstånd för här är du stark. Du klarar absolut 60 sek. Jag brukar köra till failure i just denna övning. Failure = tills det helt enkelt tar stopp!

 

 

Efter dessa 4 olika övningar så vilar du i ca 2 minuter. Pået igen!! Varvet tar ca 7-8 min så efter 4 omgångar har det gått ca 25-35 min beroende på din valda tidsintervall. Jag törs lova dig träningsvärk trots att du inte har lyft en endaste vikt!

Avsluta träningspasset med lite träning för magen. Kör varje övning ”tills du storknar” x 3. Lägg dig på rygg, lyft benen från golvet och saxa benen.Håll nacken i en för dig bekväm position och tänk på att det är i magen det ska kännas. Försök att känna in var rörelsen ska ta.

 

 

Vanliga situps. Kom ihåg att krama ihop magen rejält och fokusera på dina magmuskler. Ha korsryggen i mattan så att du inte får ont i ryggen. Pressa ihop magmusklerna. Kör till failure. Verkligen failure. Det ska inte gå att göra en endaste till…

 

 

Har du ork kvar nu så utmana dig själv på denna! Benen ska hela tiden vara i luften. Håll emot med magen. Så många du kan…

 

 

Sådär! Nu har du nästan slitit i en timme. Om du har följt mina råd så är du varm, har ont i rumpan och rejält svid i magmusklerna. 🙂

Även då jag kan träna hårt med vikter så byter jag ett par pass då och då mot något liknande detta. Det ena behöver inte utesluta det andra. Man mår bra av variation.

Kör hårt!!

 

 

FullSizeRender

 

 

 

 

 

En lunch – ett mellanmål!

IMG_3401

Jag är lat när det blir tal om matlagning. Det måste gå fort och det måste vara bra. Orkar inte krångla med mat som heter olika saker. Jag äter fisk, kyckling eller nötfärs med potatis eller ris. Kokar morötter och broccoli samt kanske lite ärtor. Snabbt. Gott. Nyttigt. Hur besvärligt behöver det egentligen vara? Jag äter för att leva och inte tvärtom. Det gör att jag inte måste ha en smakexplosion i munnen varje gång jag stoppar in en tugga. Det räcker om det är gott.

Idag fick det gå undan då svältdöden var nära förestående. Jag hade ris kvar sedan igår. Slängde några broccolibuketter i en kastrull medan jag stekte en laxfile i kokosolja. I med riset så att det fick ta smak av olja och kryddor, 1 dl ärtor och KLART! Tror att det inte ens tog 10 minuter. Mums faktiskt!

Efter ett par timmar är det tomt i den där magen igen. Mellanmål är ett måste för annars kommer sötsuget och så slinker det ned ett par bullar eller något annat meningslöst. Jag har alltid kvarg, blåbär, hallon, nötter och annat för att mota Olle i grind. Denna dag blev det pannkakor med mandelmjöl. Det mjölet är lite bättre än vanligt vetemjöl. Varför? Läs här! Jag har inte allergi eller något utan väljer bara ett bättre alternativ. Ett par pannkakor stekta i kokosolja, en näve nötter, 1 dl blåbär, några skedar turkisk yoghurt och lite lönnsirap ringlad över hela härligheten. Gott! Mättande! Det känns fint att stoppa bra bränsle i kroppen. Den ska ju trots allt kånka runt på oss. 🙂

IMG_3404

 

 

 

Om att skriva i en blogg…

keyboard-2308477_1280

Det är inte så svårt. Att få någon som vill läsa den kan vara värre. Hur ska jag hitta dig som är intresserad av vad just jag skriver och varför skulle du vara det? Mig och mitt liv?  Jag, som kanske är en total främling ska alltså fånga upp dig där ute i periferin med mina ord. Få dig att läsa. Följa min blogg.  Ja, ifall jag nu bryr mig. Kanske vill jag bara skriva för min egen skull och skiter fullkomligt i statistik och ifall någon läser över huvudtaget? Men, då behöver jag ju inte ligga online utan kan lika gärna lagra orden i någon mapp.

Personligen är jag urdålig på att läsa andras bloggar. Varför? Dels kan det ju vara av helt ointresse för det bloggen handlar om. Jag läser inte bloggar om barn, barnbarn, blommor, mode eller heminredning. Intresserar mig inte. Jag läser inte heller bloggar om någons usla mående som aldrig tar slut. Jag läser inte bloggar där författaren ideligen glömmer att korrekturläsa och missar stavfel eller annat. Irriterande.

Inläggen kan vara för korta. Inläggen kan vara för långa. Inläggen är utan bilder. Inläggen är bara bilder. De kan också vara på gränsen till FÖR roliga. Någon lägger sig vinn om att hela tiden leverera vansinnigt mycket ord som är genomtänkt finurliga så till den milda grad att det hela blir ointressant. Kul en gång, eller två, men inte hela tiden. Det finns även bloggar där författaren hela tiden använder krångliga ord. Ord som någon känner till med stor kunskap om svenska språket men som vi andra upplever högtravande och onödiga.

Detta är min åsikt. Det är inte en lag! 🙂 Man ska förstås skriva om det man brinner för. Eller vill berätta om. Jag gillar att skriva om träning men ifall mina inlägg endast skulle handla om träningspass så skulle inte många orka läsa dem. Det blir outhärdligt tråkigt att läsa en repetition om dagliga pass på gymmet eller i spåret. Jag skulle inte ens orka skriva om det. Livet är ju så mycket mer. Upp och ner. Bra och dåligt. Det är viktigt med en mix. Tycker jag….

Fascinerande nog får inlägg som handlar om psykisk ohälsa eller dåligt fysiskt mående många läsare medan de inlägg som saluterar livet får färre. Det är märkligt. Vi läser alltså hellre om när någon är under isen än ovanpå den. Borde det inte vara tvärtom? Eller får det oss att må bättre genom att läsa om någon annans elände? Något att fundera över.

Som vanligt har jag haft en stund i kökssoffan. Min barndoms klenod. En urgammal, ful, avlutad och ganska obekväm historia i furu. Vi har funderat på att byta ut den övriga köksmöbeln som för övrigt också är ful och gammal men….då kan vi ju inte ha kvar soffan. Det skulle ju inte se klokt ut med en vitlaserad ekmöbel, stor och pampig, ihop med min barndoms spinkiga furusoffa. Inget kommer att se klokt ut ihop med den. Av den anledningen finns den kvar i mitt liv. År efter år. Hundarna älskar den. Alla hundar har älskat den. Nästa hund kommer också att ligga där. Resa sig och titta ut genom fönstret. Rulla ihop sig som en boll efter promenaden. Jag kommer att sitta där. I mitt hörn.

IMG_1910.jpg