Nytt år -nya tag!

pier-569314_1280_Fotor

2018! Hu, så fort det går! Året då det är hela 60 år sedan jag kom till världen. Det låter helt vansinnigt när jag smakar på det. Är det ens möjligt? Med facit i hand så här långt känner jag mig en smula lurad på hastigheten som jag har färdats genom livet med. Det har gått fasansfullt fort. Som ett skenande höghastighetståg utan minsta möjlighet att stoppa. Fortare, fortare och fortare.

Inombords är jag förstås inte 60 år! No way! Jag är ungefär 35 i skallen och där har jag för avsikt att stanna. 35 var en förbaskat bra ålder. Vid 35 är man vuxen och blir tagen på allvar, man är fortfarande snygg och har merparten av sitt liv framför sig. Det tänkte jag nog inte på just då men så här i efterhand inser jag att 35 är grejen. Har du inte hamnat där än så har du din bästa tid kvar. Grattis till dig i så fall.

Det finns vissa fördelar med att inte vara ung längre. Jakten på framgång, karrär, prylar och bekräftelse är som bortblåst. Det har infunnit sig ett lugn som känns väldigt behagligt. Jag är den jag är och behöver inte försöka leva upp till något ideal eller någon annans önskningar. Jag behöver inte bevisa något för en endaste individ. Oerhört befriande.  Den känslan hade varit bra att ha redan då, för 30 år sedan. Tänk så mycket ältande och oro jag hade kunnat slippa!

Vad har vi då framför oss? 364 oskrivna blad. Den första sidan i min årsbok, gårdagen,  blev rätt händelselös då jag var trött efter nyår. Nästa sida, dagens tomma blad, ska jag fylla under senare delen denna tisdag. Jag ska testa en för mig helt ny träningsform. Det ska bli spännande och jag kommer med all säkerhet att bli totalt slut. Möjligt är att det inte passar mig alls och då struntar jag helt enkelt i att fortsätta. Svårare är det ju inte.

Styrketräningen är dock inte övergiven utan är den röda tråden i livet. Det ena behöver inte utesluta det andra. Styrketräning anser jag är grunden till allt. Utan att träna upp sin styrka blir det svårt att utöva något annat. Det är ALLTID bra att bli starkare och ju äldre man blir desto viktigare är det.

När vi närmar oss de sista 20 åren av livet, rent statistiskt så dör vi runt 80, så skördar vi frukterna av hur vi har levt. Det är då livet kommer i kapp oss. Att träna och leva någorlunda sunt ökar chansen att få må bra när vi åldras. Innan vi kommer upp emot 55+ så klarar vi oss ganska bra, även med övervikt och stillasittande men….det är sedan som effekterna av det livet visar sig. Blodtryck som stiger, risken att få diabetes typ 2 ökar, leder som gör ont, skelett som blir skört, muskulaturen förtvinar, risken för stroke ökar och – det är ingen fiktiv osann historia. Det är precis det som händer! Vad som är det fina i kråksången är att det ALDRIG är för sent att ändra på den här utvecklingen. Även om man har uppnått hög ålder.

Du har allt att vinna på en omläggning av livsstil. Precis allt. Kan du inte förmå dig att komma igång så ta hjälp. Det är svårt att på egen hand ändra sin vardag och få igång träning av något slag om man aldrig har rört på sig. Det finns mängder av duktiga människor som kan hjälpa dig att må bättre. Och det är värt precis varenda krona. Se det som en investering i ditt fortsatta liv. Kan något vara viktigare?

Vi får bara ett liv och handen på hjärtat nu! Tar du hand om ditt så som du borde? Inte? Ta då chansen att skriva en bestseller detta år. Din bestseller. Låt det bli året då du tog kontrollen tillbaka över din kropp och hur den ska må och fungera. Du ska få ett par råd av mig vare sig du vill eller ej!

  1. Ta kontakt med en personlig tränare. Lista nedan på några jag känner till i Örebro som är BRA!! Det finns förstås fler men de har inte jag erfarenhet av och kan inte uttala mig om.
  2. Sätt upp realistiska mål. Det är viktigt!
  3. Se till att få ett träningsupplägg och ett kostschema.
  4. Följ ovanstående!

Om du finns i Örebrotrakten så kan du t ex kontakta JessicaOscarPTMalin-CharlottaEllen…..nämnda helt utan någon slags rangordning. Min erfarenhet är att de här personerna är högst seriösa och väldigt kunniga på vad de gör.

Nu ska jag proppa i mig en sanslös frukost med mycket energi då jag tror att mitt kommande träningspass kommer att vara något i hästväg.  Fortsättning om just det följer….

Mörker och regn….mörker och regn….

a686337e8b771e64337723c3c5920c4d--thinking-positive-quotes-happy-quotes-positive-smile

Vad ska vi göra för att inte hänge oss åt att hata vädret och må dåligt? Helt enkelt inse att det inte hjälper ett förbaskade dugg. Oavsett om vi är förbannade över att det regnar och surar för att det är mörkt så blir det inte ett dugg ljusare eller bättre väder för det. Ska då vädret få påverka oss så att vi tappar lusten på allt? Nope! Det är alltid väder av något slag. Kallt eller varmt, regn eller sol, snö eller is. Mycket kan vi påverka men inte det!

Eftersom jag bor där det inte finns gatlyktor så är det bara att gilla läget i kolmörkret. In i en bra pannlampa, bra regnkläder, bra skor och så – ut! Jag har aldrig  låtit något slags väder stoppa mig från att gå en promenad. Jag intalar mig att det är ok och om ni bara visste så lättlurad jag är på den fronten!

Hur går det för dig efter jul? Har du kommit upp från soffan eller är det filmer, godis och skinkmackor som har greppet om dig? Väntar du på bättre väder eller på det nya året då du ska ändra på allt? Eller kanske på våren? På ljuset? Eller är det efter trettonhelgen som allt kommer att vända?

Då säger jag….sluta vänta och GÖR! Idag! Ut! Inspirationen att ge sig ut i spöregn och mörker kommer inte. Man måste bestämma sig för att helt enkelt göra det. Med eller utan inspiration. Den som ideligen ska ändra sitt liv till det bättre ”i morgon”, ”på måndag”, ”efter nyår”, ”i vår”…….kommer aldrig att lyckas. Oavsett om det gäller att äta mindre, sluta röka, sluta snusa, börja träna. Vänta inte på ett speciellt tillfälle utan sätt igång! Här och nu!

Dåligt väder är ett utmärkt tillfälle för att träna inomhus. Det kan vara jätteskönt att åka iväg till en simhall en dag som denna. Simma, bada bastu, bubbelpool….mmm, härligt. Eller ett pass på något gym. Nästan alla gym har gruppträning under helgerna. Har du svårt att sätta fart på egen hand så kan det vara en idé för att komma igång. Bor du i min närhet och är morgonpigg så kan du alltid träna ihop med mig. 🙂 Komsikom!

Klockan har hunnit bli halv sju! De små kortbenta grabbarna har muckat gräl med varandra och ska få gå ur sig lite energi i regnet. Kanske inte helt uppskattat men så är nu livet ihop med mig. Rörelse är livet. Oavsett om man har två eller fyra ben! 😉

Ångestattack…..

headache-1910649_1280

Jag vaknade och kände direkt en olustig känsla som spreds snabbt i hela kroppen. Svår att beskriva men kanske kan man kalla det för skräck. Hjärtat slår helt plötsligt hårt och fort, man kan inte andas normalt och det känns som om man måste fly. Springa, skrika, agera men…….allting låser sig och man blir fast i en väldigt obehaglig bubbla. Jag vet att jag måste andas. Lugnt och stilla, lugnt och stilla……inte ge efter och börja hyperventilera för då vinner ångesten över förståndet.

Då, för över 10 år sedan hände det ganska ofta och var som helst. Jag hade med mycket stor framgång stressat mig bortom alla gränser och var sjuk av kortisol. Kortisol är kroppens stresshormon som ska höjas när vi behöver vara på topp och sänkas när vi ska sova. När man har levt med svår stress väldigt länge så sjunker inte kortisolvärdet utan det ligger kvar på höga värden. Dygnet runt. Det mår man inte bra av utan blir sjuk. Jag blev jättesjuk. Men panikångest? Det får väl bara psykfall? Fruktansvärt obehagligt och första gången trodde jag att livet skulle sluta där på ICA Maxi! Jag stod i kö och var övertygad om att en hjärtattack var nära förestående. Jag överlevde förstås men det skulle hända mig ett otal gånger..

Idag kan jag hantera min stress någorlunda. Jag kan ”mota Olle i grind” innan stressen övermannar mig och får mig att börja igen. Det är precis det den vill. Jag ser den som ett odjur som alltid bor i mig. Matar jag besten tar den över min kropp. När man en gång låtit sig styras av den, så finns den där. Alltid. På något underligt sätt så gillar jag när livet går alldeles för fort. Gillar att pressa mig bortom alla gränser även om jag vet hur dåligt jag kommer att må.

Det går ett tag. Jag var självutnämnd mästare i att hinna med saker på ett dygn som andra inte hann på flera dagar. Det gav en kick på ett sjukt vis. Någon slags självbekräftelse. Jag höll på i nästan 25 år innan min kropp skrek på hjälp. Där brakade allt. Och där kom ångesten. Med den följde depression och en väldigt jobbig tid i livet. En situation där man kanske först behöver hjälp och sedan på egen hand måste ta sig ur den.

Vad är då en ångestattack? Stress förstås! Det är en maximal stressreaktion som gör kroppen inställd på flykt och kamp. Du reagerar lika starkt vid en panikattack som du skulle ha gjort inför ett verkligt hot.

Du får yrsel pga du andas snabbare och djupare för att vävnaderna behöver mer syre – vilket kan leda till att blodtillförseln till huvudet minskar.

Du får hjärtklappning då hjärtat slår hårdare för att öka blodflödet och leveransen av syre till kroppen.

Du kan börja skaka för att musklerna spänns inför den kommande ”kampen/ flykten”!

Du blir blek, kan känna domningar och stickningar pga att blodet dirigeras om från hud, fingrar och tår för att minska risken för allvarliga blödningar. I stället skickas mer blod till stora muskler som i överarmar och lår (så att du ska kunna fly snabbt/slåss effektivt)

Du får en känsla av att inte kunna andas då den ökade andningsfrekvensen paradoxalt nog ger känslan av att inte få luft.

Du svettas eller kallvettas för att huden ska bli halare (mer svårfångad vid flykt) samtidigt som svetten svalkar (så att du inte blir överhettad i en kampsituation).

En panikattack är en stark stressreaktion som inte är farlig och det går att lära sig att hantera den. Den största hjälpen är genom andning. Andas lugnt långt ned i magen. Inse att ångesten har kopplat sitt grepp men att du kan ta dig ur den. Det är inte farligt, du kommer inte att dö, yrseln kommer att försvinna om du bara tillåter dig att andas.

Kanske behövs kognitiv hjälp om det inte går att lösa på egen hand. Det kan vara guld värt att träffa någon som kan förklara vad som händer i kroppen. Bara vetskapen om att det inte är farligt kan hjälpa dig som lider av det här en bit på traven.

Min egen ångestattack som livet bjöd på idag vet jag exakt vad den kommer av. Jag tål stress lika dåligt som en nykter alkoholist kan dricka sprit. Vetskapen gör att jag kan hantera det här ganska bra även om jag av och till trillar i diket. Idag höll jag mig dock kvar på vägen.

Vill du läsa mer om stress och utmattning så finns tidigare inlägg här! Eller här ! Ibland kan det vara en befrielse att läsa om andra i samma situation. En befrielse av att man inte är ensam när hela världen rämnar.

 

 

 

Kan jag…….kan du!

IMG_2353

En liten berättelse!

//”Där står hon igen! Så tjatigt att se. En selfie och så det där #mot60 tjafset…Hon har säkert gener som gör att inte fettet fastnar på henne. Eller tuggar salladsblad. Lever nog ett urtrist liv och unnar sig aldrig något förutom kanske en bit selleri på helgen. Fan, vad trist! Tänk att aldrig få ta för sig av livets goda…..”, sa mannen medan han flåsade lite lätt. Han var röd i ansiktet och hade blivit andfådd med åren. Det var blodtrycket som spökade men för sjutton, han närmade sig ju 65. Lite krämpor hörde väl till på något sätt?

Midjemåttet hade ökat. Skjortan spände över den runda magen och knapparna såg ut att vilja sticka sin kos. Han älskade god mat och det där med att röra på kroppen var inte hans grej.  Alkoholintaget var måttligt tyckte han. Några flaskor vin på helgen och en konjak ibland. Det var banne mig inte mycket för en man i hans storlek. Nej, för fan….man ska leva livet medan det pågår…! Sitta där som en självplågare och peta i rårivna morötter, det var ingenting för honom….

Läkaren hade visserligen påpekat fördelarna med att motionera men han kunde inte för sitt liv se en bild av sig själv iförd tights på ett gym. En gammal gubbe! Bland alla  vältränade unga människor! Fullkomligt urlöjligt och det skulle aldrig ske. Gå ut och promenera kunde man kanske göra men det var ju så satans tråkigt. Kallt, blött, halt eller också för varmt. Det var aldrig rätt väder och gå en promenad i spöregn var helt uteslutet.

Nu väntade dessutom julen. Han älskade julmat! Skinka, köttbullar, Janssons frestelse, sillsallat, glögg, öl, snaps…. Det vattnades i munnen bara han tänkte på det. Middagarna skulle bli många med släkt och vänner. Det skulle fan sitta där och banta. Vore ju för jävla trist. Nej, efter trettonhelgen. Då skulle han väl ta tag i de där promenaderna. Inte nu! Sedan….//

Ja, det där var en fiktiv person. Men jag har träffat honom! Eller henne! Många gånger. Det som alltid framgår vid en diskussion är att mat och ett slappt liv är ”livets goda”! Jag har aldrig förstått det där. Vi ska alltså belöna oss med något som går att äta! Alltid. ”Jag tog en hamburgare på vägen hem för det var jag värd”, eller ”en skål lösgodis på kvällen har jag gjort mig förtjänt av”….

Varför har vi inte förtjänat något bättre? En äcklig processad hamburgare med feta pommes är alltså något vi är värda att äta? Jag är värd mycket mer än så! Varför inte spara allt det där vi ”har gjort oss förtjänta av” till en spahelg, en massage, middag på en bra krog eller en PT timme?

Faktum är att jag som står där på bilden inte alls har några speciella gener som hjälper mig att inte bli fet. Jag har bara bestämt mig för att inte bli det. Jag är fast besluten att hålla mig så frisk och stark jag kan så länge jag lever. Det är bara en enda som kan påverka om det blir så och det är jag. Och kan jag – kan du!

 

 

Träna för att bli gammal…

yoga-funny

Vi har fått en väl utrustad kropp för att den ska kunna tjäna oss. Senor, ben, muskler, fett….allting finns där, redo att tampas med livet. Vissa av oss har lättare att gå upp i vikt och hoppar upp ett kg på vågen av att bara titta på en påse bullar medan andra kan äta tusentals kcal utan att det händer ett dugg med vikten. Livet är orättvist på alla sätt. Även där!

Är vikten något att stirra sig blind på? Nej! Vad vi ska ha vårt fokus inställt på är att må bra och trivas innanför vårt skinn. Om någon annan har åsikter om hur du har det innanför just ditt skinn så kan du högaktningsfullt be denna dra till varmare trakter. Det är helt och hållet vår egen ensak hur vi lever och hur vi ser ut. Vare sig om vi är tunna som sugrör eller har former lite här och där. Det är fullkomligt oväsentligt.

Det som däremot ÄR väsentligt är att vi rör på oss. Att vi använder det vi är utrustade med för att helt enkelt behålla funktionaliteten i våra kroppar.  Inte för att visa upp något för omvärlden utan för att det helt enkelt för med sig så mycket hälsofördelar att man inte kan blunda för det. Muskler fyller en funktion och det är väldigt bra att hålla dessa vid liv. Vare sig man går, simmar, springer, cyklar eller gör någon annan fysisk ansträngning så är det nyckeln till välbefinnande. Alla mår bättre av att röra sig och leva lite sundare. Om man har en kraftig kropp eller är tunn som en vidja är inte viktigt.

Om vi nu förutsätter att du som läser detta är 50+………får jag då fråga dig följande? Kan du sätta dig på huk utan att du tappar balansen? Kommer du ned så att du verkligen kan böja dina knän? Låter det löjligt? Prova! Jag har själv varit med om att bli ganska förvånad över att jag faktiskt inte kunde det. Något så simpelt som att sätta mig på huk! Det var stört omöjligt! Idag kan jag det och jag kan sitta kvar där ett bra tag. Varför skulle nu det vara saliggörande? Läs gärna detta inlägg som berättar ALLT om huksittandets fördelar.

Det där var bara en del av det hela. Sedan har vi balansen. Hur har du det med den? Det  är kanske inget man ens tänker på när man är ung men det kommer en dag när man inser att det där diket som var så enkelt att hoppa över för 10 år sedan känns brett!! Hur fasen kom jag över det? Eller när du blir tvingad att hålla balansen på ett ben! Kan du stå på ett ben och bli kvar där?

Rörelse är liv och så länge vi rör på oss så kommer våra kroppar att ställa upp. I medgång och motgång. Om vi bara lämnar dem åt sitt öde i soffhörnet så kan vi knappast räkna med att de ska stå starka när vi som mest behöver det.  Att röra på sig behöver inte vara komplicerat. Det är bara att köpa något bra att ha på fötterna, öppna dörren och gå ut i naturen. Skinnet vi fick är vattentätt så det läcker inte in. Även om det regnar eller snöar! 😉

 

 

 

Och mörkret sänker sig ned…

night-2938792_1280

Morgonens promenad togs i kompakt kolmörker. Ja, fastän med pannlampa förstås. Den är jag lite förbannad på då den har osmaken att ganska snabbt slockna. Den lyser fantastiskt i en kvart och sedan blir ljuset sämre och sämre vilket inte är någon hit när man befinner sig mitt i skogen. Beckmörkt! Inte för att jag är rädd eller tycker att mörkret är obehagligt utan det är rätt och slätt bara besvärligt. På grund av detta välkomnar jag snön. Det behöver inte komma en halvmeter utan räcker med några cm som ligger kvar i några månader. Om  man nu kan få beställa….

Jag älskar inte vintern. Jag skulle ljuga om jag sa det men eftersom det ju är omöjligt att rå på våra årstider så väljer jag att gilla läget så gott det går. Det där blir jag bättre och bättre på för varje år. Att gilla läget. Att inte ideligen längta till någon annan del av året eller del av världen utan att faktiskt bara vara i nuet. En konst. Kanske är jag buddhist fastän jag inte har en aning om det?

Inställningen betyder allt och avgör om det är en uppförsbacke eller nedförsbacke. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Allt sitter mellan öronen och det är endast där vi kan bestämma om livet ska vara skit eller riktigt bra. Ingenting annat har egentligen någon större betydelse. Vi är vad vi väljer att vara.

Självklart har vi alla mungiporna mer eller mindre i en glad vinkel men jag försöker hitta det som är roligt i tillvaron och har helt slutat att jämföra mitt liv med andras. Jag tror att många gör det och på grund av andras ”uppenbara lycka” inte riktigt kan njuta av sin egen. Det som ger glädje till dig kanske inte alls tilltalar mig och tvärtom. Jag kan få rysningar av välbehag när jag går en iskall promenad i en vacker skog. Den där fina skogen med mossa över stenarna och glest mellan stammarna medan en blek vintersol silar in sitt ljus i trädkronorna. Visst är det härligt att strosa utmed en havskant och höra vågorna slå mot stranden men ändå…..så är det inte där som jag hör hemma. På besök en tid, gärna. För evigt, nej!

Jag har varit på shoppingrunda idag. Det händer inte alltför ofta då jag är världens sämsta att ”gå i affärer”! Tyvärr är det ju så med garderober att de behöver förnyas ibland. Som vanligt rantade jag runt på ett stort köpcenter med svetten rinnande i min frustration över att inte ens hitta minsta lilla T-shirt. Jag gör samma tabbe varje gång jag ska handla något. Vad har jag där att göra? Jag hatar köpcenter! Alla köpcenter! Jag hatar att köpa kläder och fullkomligt avskyr att ställa mig i en provhytt. När jag har pinat mig i någon timme eller två brukar jag svärande åka hemåt och susa upp till den lilla hålan som ligger någon mil norrut. Där finns ett par ynka butiker och där! Där hittar jag alltid kläder. Varför åker jag inte dit direkt? Obegripligt!

Klockan har hunnit bli strax efter 20 och utanför mitt fönster är det åter kolsvart. Hundarna har rullat ihop sig som små bollar i kökssoffan och jag lyssnar på en ljudbok. För en gångs skull gör jag inget annat. Det är ovanligt då jag oftast pillar med något. Jag kan inte riktigt komma över att det är slöseri med tid att bara sitta där. Lyssna på en bok kan man ju göra samtidigt som man har något annat för händer. Men inte den här kvällen. Jag sitter alldeles stilla utan minsta lilla pärla eller kristall att limma eller sy fast. Det känns lite märkligt. Jag gillar det inte men idag tänker jag löpa linan fullt ut. Jag ska sätta mig och titta på TV! Det är väl något som alla gör men…..inte jag. Urtrist och totalt bortkastad tid men idag ska det ske. Åtminstone en timme! Kanske…om jag står ut..!

 

Narcissism? Eller bara en selfie?

SELFIE-870x418

Ja, var går gränsen mellan kärleken till sin egen spegelbild och en oskyldig selfie? Ibland undrar jag vart vi är på väg. Varför har vi den här otroliga jakten efter att bli omtyckta, sedda och bekräftade? Det känns som om vi helt har glömt bort värdet av att bara vara bra människor.

Jag har ett Instagramkonto och jag följer många. De flesta har samma intresse som jag, att träna. Det är inspirerande att se framsteg. Att se någon som har blivit starkare och mår bättre. Kanske visar någon en övning och hur den ska utföras. En och annan formcheck där man lägger upp en selfie och visar sin muskulära utveckling. För oss, som gillar det här, är det motiverande bilder. Jag får tips, idéer och inspiration. Jag hoppas själv att ge detsamma till de människor som ser mina inlägg. Men…

….sedan har vi det där andra. När någon lägger upp bild efter bild på sitt leende ansikte rakt in i den egna kameran. Om och om igen. En och annan glad selfie kan väl vara kul. Men när det tenderar att bli flera om dagen  börjar i alla fall jag fundera vad avsikten är? Vad är jag som betraktare förväntad att göra? Gilla bilden? Komma med handhjärtan och bekräftelse?

Det är precis det vi gör. Hela tiden. Oavsett om det är någon som publicerar sig själv på nätet i en strid ström av leenden från olika vinklar. Jag måste fråga hur just du skulle göra i verkliga livet om du träffade den här personen 3 ggr varje dag? Skulle du berätta hur fin han/hon är? Att personen ifråga är vacker, åtråvärd, fantastisk och underbar? För det är precis det som skrivs i sociala medier. Om och om igen under samma persons eviga bilder på sig själv och sig själv. Bilder med förskönande filter där inga ålderstecken eller rynkor syns.

En dag för några månader sedan mötte jag en person jag inte har sett på väldigt länge. Jag tror att det var ca 25 år sedan sist. Hon har inte åldrats ett dugg. Det har jag sett på Facebook. Inte en rynka och precis densamma som då för 25 år sedan. När vi möttes så insåg jag att det inte var sant. Hon såg helt normal ut i verkligheten. Utan ”botoxfiltret” som hennes bilder alltid är redigerade med så var det en vacker medelålders kvinna. Rynkigare, äldre men fortfarande väldigt snygg.

Är det fult att åldras? Vad ska vi göra åt att skinnet blir slappare? Lyfta oss? Överallt? Jag är så tacksam för att jag är frisk och faktiskt snart är 60 år. Det är ok att jag inte ser ut som 20. Hur skulle jag kunna göra det 40 år senare?

Självklart måste vi kunna få rätta till saker som vi inte gillar med oss själva. Jag lägger ingen värdering i det. Anser att det är upp till var och en men just de här förskönade bilderna har jag svårt att förstå mig på. Det här med att älska sig själv kan ha olika innebörd. För mig innebär det att jag är nöjd med mig själv och har en trygghet i det. Jag behöver inte ha fiktiv kärlek som i själva verket inte är särskilt stor när det verkligen gäller.

Så, här kommer några råd från mig till dig i all välmening. Gilla dig själv, posta en selfie men behärska din narcissism. Man måste inte visa alla bilder man tar på sig själv! 😉

Vägen till ekonomisk undergång….

money-1428594_1280-2

Casumo, LeoVegas, Kaboo, Spinit, Comeon, MrGreen…..känner du igen de där! Jag tror nästan att det dyker upp en liten melodislinga när du läser namnen. Vi kan inte värja oss även om vi vill från den helt vansinniga reklamattack man överöser oss med från alla dessa casinon på nätet. Vi spelar som aldrig förr!

Kanske vinner någon en summa pengar efter många års spelande. När man i åratal har satsat flera hundra kronor i veckan för att få ”den där” storvinsten så kanske man i bästa fall vinner några tusenlappar. Att summan,  om kronorna istället hade sparats, troligtvis skulle vara betydligt högre tänker man inte ett ögonblick på. Kanske har man tur efter att ha skrapat tusentals trisslotter och äntligen vinner en femhundring. Att lotterna har kostat en hel del finns inte i minnet när det ”plötsligt händer”!

Vinn miljoner på freespins, spela hemma vid din dator, på din mobil….det tjatas om och om igen. Reklamslingorna är fler än nyheterna och det är beundransvärt hur många olika nätcasinon som existerar. Allt för att dina pengar ska försvinna till….ja, vad försvinner de till? Vem får njuta av dina surt förvärvade slantar som du så naivt spelar bort kväll efter kväll i jakten på lyckan i storvinsten? Staten, privata bolag, någon rik jävel som gnuggar händerna när du satsar dina kronor – igen!

Jag lyssnar mycket på ljudböcker när jag knåpar på mina glittrande skapelser men ibland åker radion på. Reklamen snurrar. Det är sex och spel, spel, spel, spel och sex igen. Vuxenlekar och nätcasino i en ständigt icke sinande ström.

Jag har aldrig i mitt liv spelat på ett nätcasino. Faktum är att jag inte spelar alls. Jag tror att det är vägen till sin egen undergång att falla för dessa freespins. Rätt vad det är sitter du där och spelar bort varenda krona i tron att lyckan snart kommer  i en storvinst. Jag är säker på att det är hur enkelt som helst att fastna i fällan. Det blir ett beroende precis som längtan efter sprit, cigaretter eller droger.

Jag har sett en storspelare en gång. Han kammade hem en miljon på trav. Då, för 40 år sedan. Det var hysteriskt mycket pengar på den tiden. Blev han lycklig och glad, reste och satt där på en strand med vit sand och vajande palmer, njutandes en cigarr i skuggan? Köpte han fina bilar, båtar och lyxiga prylar….blev han lyckligare? Nope! Han spelade bort hela skiten!

Jag vill citera något som är skrivet så fantastiskt bra av Stefan Ekberg

”Sannolikheten för att få sju rätt på Lotto är 1 på 6 724 520. Det är som att fylla ungefär sexton fotbollsplaner med dricksglas där 6 724 519 glas innehåller urin och ett glas innehåller äppeljuice. Hittar du glaset med äppeljuice?

Sannolikheten för att vinna en miljon eller mer på triss är 1/55556. Det är som att ställa upp hela Gotlands befolkning på rad och stoppa ett kuvert med en miljon i fickan på en av dem. Ditt jobb är att hitta rätt person.

Sannolikheten att vinna mer än 100 kronor på triss är 1 på 667. Det är som att köpa en lott varje dag i sitt liv och kanske vinna hundra kronor vartannat år.”

Tänkvärt! Eller hur?

Tur att man kan stänga av sin radio och slippa det eviga malandet av reklamslingor för vare sig man vill eller ej så fastnar de i huvudet. Likt en vattendroppe som med sin eviga träff mot ett berg till sist åstadkommer ett hål så sitter reklamen där. Inbankad genom sin ihärdiga upprepning och vi kan inte värja oss. Vi kan inte längre leva i världen ovetandes om freespins och sexleksaker utan det sitter där, inpräntat. Även om vi inte alls har lust att nynna på vuxenlekars reklamslinga så rätt vad det är så gör vi det. Den finns där. Eller det där sista på reklamen för MrGreen.

Det är trevligt med pengar men det är inte nyckeln till lycka. Det tycker jag blir väldigt tydligt när man ser alla dessa stormrika artister som väljer att ta livet av sig trots att de har precis allt. Hur som helst så är det bättre att spara en slant varje månad än att spela bort den. Även om det låter fasansfullt präktigt så är det faktiskt så man bygger upp sin ekonomi. Inte genom freespins….

 

 

Snipp, snapp snut och där…….var nog sommaren slut!

blueberry-2598341_1280

Augustimörkret har rullat in och nedräkningen har börjat av timmarna med dagsljus. Det är inte särskilt varmt i solen längre och vi har endast några dagar kvar tills det är september. Uuh, vad fort det gick. April till nu – swish! Mår du dåligt av det? Att det går mot höst?

Jag gillar hösten. September och oktober kan vara underbara men sedan så skrattar jag inte så värst längre. Då, när dagarna inte hinner bli ljusa förrän det är mörkt, när man inte kan gå ut utan att ha sina dubbade kängor och långkalsonger, när man måste skrapa rutor och skotta snö…….DET, kan jag vara utan. Tyvärr har vi ju inget val utan man får stånga sig igenom den där förhatliga vintern vare sig man vill eller ej. Att flytta någonstans där det är outhärdligt varmt större delen av året lockar inte heller så jag antar att det bara är att gilla läget och göra det bästa av det. Vad ska vi då göra för att må bra? Här kommer min lista som jag följer slaviskt för att inte förlora förståndet under alla mörka månader som komma skall!!

  1. Införskaffa D-vitaminer. Börja boosta nu! Eftersom solen mest lyser med sin frånvaro i vårt avlånga land så lider vi brist på denna lyckovitamin. Börja ät nu!
  2. Rör på dig! Dra igång dina endorfiner och knarka dig hög på dessa så fort du har en chans. Endorfiner är kroppens eget ”morfin” och om du låter detta bubbla runt i ådrorna så blir du glad. Av att vara glad blir man ÄNNU gladare och det är en total win-win situation. En underskattad drog som alla läkare borde pusha varenda levande själ att ta….
  3. Håll koll på temperaturen! Jo, hör här!Amerikanska meterologiska institutet publicerade en studie 2011 och enligt den upptäckte man att temperaturen hade stor påverkan på vårt sinnestillstånd, mycket mer än vind, fukt och andra variabler. Enligt dem så maximerades lyckan vid 13,9 grader. Glöm alltså inte att hålla koll på väderrapporten. Det är bara att ta ledigt och rusa ut om man nu spår att graderna ska hamna ungefär där! 13,9 grader…..hm, tror faktiskt att jag kände mig väldigt lycklig i morse och fasen vet om det inte tangerade just den temperaturen.
  4. Dra på smilbanden. Den som hänger läpp hela dagarna tenderar att bli en riktig surkart medan de som ler mot sin omgivning blir gladare, tänker produktiva tankar och förbättrar sitt humör! Så, flina på!
  5. Ställ in din hjärna på lycka. Ratta fram till rätt kanal och se till att få in den igen om det börjar spraka och knastra. Allt kommer att bli bra och allt annat är inte  möjligt. En bra ledstjärna tycker jag när nu världen är skvatt galen.

Sådär enkelt är det kanske inte men det är väldigt sant att livet blir vad vi gör det till. Ingen annan än du är ansvarig för hur du väljer att leva. Kasta inte bort tid att älta det som inte går att ändra. Kanske har du inte fått en perfekt barndom,  kanske lever du inte i det perfekta förhållandet, kanske gjorde du ett dumt yrkesval, kanske lever du inte i nuet pga att du ideligen önskar dig någon annanstans. Till helgen, till en semester, till kvällen, eller väntar på storvinsten som ska ge dig lycka?

Försök att hitta glädjen i vardagen för egentligen är det precis DET, som är livet. Alla dessa ”vanliga” timmar som vi gör det där vi inte tänker på att vi utför. Det perfekta förhållandet finns bara i böcker, den perfekta barndomen är få förunnat och pengar är inte vägen till lycka. Det blir väldigt uppenbart när stenrika världsartister tar livet av sig på löpande band. Det kanske inte blev så kul när allt som gick att köpa var inhandlat?

Som vanligt är jag klok som en bok. Herregud, vart ska detta sluta? Min dag har börjat med en långpromenad i en fantastisk skog med en god vän och ett gäng hundar. Nu, efter att ha tagit en långfika ska jag sätta mig vid symaskinen. Där väntar ett antal timmar för att sedan fortsätta dagen med att limma flera tusen kristaller på en BH! Ännu en atlet ska få gnistra på scenen i en av mina skapelser. Gymmet fick inget besök idag. En justerad rygg, hand och rumpa behöver en vilodag. Huvudet håller inte med men måste tyvärr backa ett par steg då kroppen har höjt rösten på skarpen. Vila kallas det.

Varför vara som alla andra? De är ju redan så många…

eyes-2344284_1280

Vilken sanning! En yngre god vän sa detta till mig för en tid sedan. Jag tyckte att det var ganska klokt. Inte för att jag någonsin skulle lägga krut på att tillfredsställa någon annans önskan på hur jag eventuellt ska vara men jag kanske gjorde det förr. När jag var ung. Då, när det var så förtvivlat viktigt att vara likadan som alla andra. Att inte vara udda. Ändå så är det väl just ”udda” som är intressant?

Idag har vi diagnoser på allt som inte får plats i en ram. Vi har bokstavskombinationer så det står härliga till och benämner alla som inte ryms i ramen som bipolär,  eller ”hon har lite Aspberger” eller  kanske en släng av ADHD. När jag var barn eller ung så var det väl en och annan som var ”lite konstig” eller som gick i en specialklass men diagnoser var inte uppfunnet. Det känns som att det idag är väldigt många som får diagnoser. Är det bra eller dåligt? Jag får en känsla av att när man får en stämpel på sig av vad det än vara månde, så lever man upp till det, oavsett om det är en diagnos på en sjukdom eller annat.

Om man ideligen blir itutad att man är på något särskilt vis så tror jag att man till sist tror på det oavsett om det är en sant eller falskt. Hjärnan är ju en ganska lättlurad muskel och tror på det vi berättar för den. Det är bra om vi nu berättar bra saker men om vi ideligen proppar den full med negativa tankar, ord och handlingar så kommer den lydigt att leva upp till våra förväntningar. Bankar vi in i våra huvuden att vi är värdelösa, att vi inte kan någonting eller klarar av något så kommer vi med största sannolikhet att vara precis på det viset.

Om vi talar om för oss själva att vi inte klarar av att springa 3 km eller att lyfta 20 kg så kommer vi inte heller att kunna göra det. Går vi till sängs med tanken att vi inte kommer att somna så uteblir troligtvis vår sömn. Styr vi mot ett hinder med en häst och känner att hästen kommer att stanna så stannar den med största sannolikhet. Vi styr våra hjärnor och hjärnan styr våra handlingar.

Jag tycker att det blir så uppenbart i en mängd av situationer och kan bara dra mig till minnes den tid då jag hade häst. Jag kunde sitta där och tycka att ridningen gick fantastiskt, hästen svävade fram och jag var i världsklass där i ensamheten. Så kom tjejen in med den dyra hästen. Hon som tävlat och vunnit massor. Helt plötsligt förminskade jag mig själv och min häst, sjönk ihop och kunde knappt rida. Jag sjönk från min världsstatus till platt intet. Bara genom mina tankar. Jag kunde ju fortfarande rida men red sämre för att jag tänkte på att jag VAR sämre. Vi måste sluta jämföra prestationer. I alla lägen.

Om man ideligen jämför sig med andra så kommer det alltid att finnas någon som är ”bättre” eller ”sämre”.  Nu pratar jag inte om en tävling där man ju uppenbarligen utsätter sig för en situation där man vill vinna. Det jag talar om är dagliga händelser.

Någon kommer tillbaka från semestern och berättar om sina fantastiska upplevelser, soliga stränder, solnedgångar….medan du satt på balkongen på lediga stunder. Kanske var det så att du var lyckligare? Det vet vi inte. Den med resan kanske har ett helvete med sin man eller om det nu är en fru.

Någon har köpt sig en ny bil, en fläskig stor Mercedes och där står din lilla KIA och skäms på parkeringen. Vad du inte vet är om den där stora fläskiga bilen är en leasingbil, eller har de kanske lånat till bilen? Den kanske är bankens rent utav?

Någon visar sitt vackra hem och du känner dig tillplattad då du inte alls har någon villa utan bor i en liten lägenhet. Att hela huset är belånat över taknocken och att familjen sliter med stora ekonomiska svårigheter framgår inte…..

Någon visar bilder på en vältränad kropp. Du mår dåligt därför att du inte ser likadan ut och inte orkar träna i samma utsträckning. Den här personen kanske har fysiska förutsättningar att se ut på ett vis du aldrig kan uppnå även om du skulle träna dygnet runt…

Vi måste sluta jämföra oss. Materiellt och fysiskt. Vi kan inte alla se likadana ut och vår egen lycka kan inte jämföras med bilder av vad vi förmodar är annans lycka. Vi måste tycka att vi är bra. Att vi är unika och att vi duger. På alla sätt.

Jag älskar att motivera människor till att ta klivet ur soffhörnet och börja träna. Jag vet att träning är en nyckel till välmående. Den får oss att bli gladare, friskare och starkare. Det har inte i första hand med utseende att göra utan med det faktum att muskler fyller en funktion. Våra kroppar är gjorda för rörelse och om vi inte rör på oss så förtvinar vår muskulatur. Vi blir bensköra och klena. Med en stark kropp följer en stark knopp. Och egentligen är det just den som är viktigast.

Faktum är att allt sitter mellan öronen. Där sitter roten till allt.