Once upon a time….

11139775_1562613007334660_7422755471415647265_n

Året var 1977 och jag var 19 år. Vi var på disco fredag, lördag, hade platåskor höga som hus och stor lugg! Det var på den tiden man kunde gå genom stan mitt i natten utan att bli våldtagen, nedslagen eller rånad. Droger kunde vi knappt stava till och allt var så otroligt mycket ”snällare”! Missade du 70-talet? Ajdå, surt för dig.

Man kan tycka vad man vill om modet men jag minns det med ett flin. V-jeansen som man köpte i en hip affär som hette Gul och Blå i Stockholm. Jeansen var stenhårda, helt utan stretch och ett rent helvete att få på sig. De skulle sitta absolut slimmat för att vid knäet, där V:et satt, bli otroligt vida. De skulle täcka skorna med de enorma klackarna och gärna släpa lite baktill så att de fransade upp sig.

Jag minns en mockajacka jag köpte till min mammas förtvivlan. Den var midjekort,  hade trumpetärmar och långa slag på kragen. Helt ofodrad. Det tyckte jag var en bra vinterjacka. Jag frös som en lort men tyckte att jag var såååå snygg.

Minns även en ”kostym” eller vad vi ska kalla det, som jag sydde. Den var mörkblå. Brallorna hade en extremt hög midja med 8!!!! knappar. Satt åt över rumpan och sedan vida hela vägen ned. Till det hade jag sytt en väldigt kort kavaj. Platåskor till det där förstås vilket ledde till att jag med den höga midjan hade ben som en giraff. Ruskigt fint tyckte jag då.

På 80-talet tog axelvaddarna vid. Breda axlar som en skogshuggare skulle man ha och en midja smal som en pinne. Våfflat hår, stort som tusan blev pricken över i.

Vi tågluffade. Man köpte en interrailbiljett och sedan åkte man tåg genom Europa. Jag var själv iväg en sväng med en alldeles för tung ryggsäck. En kompis och jag tog oss genom forna Jugoslavien, vidare till Aten för att från hamnen ta oss vidare med att istället för tåg – båtluffa. Dvs man åkte runt bland de grekiska öarna. Fantastiskt vackert och ett kul minne.

Och så hade vi musiken! Led Zeppelin, Aerosmith, Eagles, Fleetwood Mac, ELO, David Bowie, Prince, Queen, Rolling Stones, Rod Stewart, AC/DC, Donna Summer, Kiss, Elton John, Wham, Brian Ferry…….för att nämna några. Michael Jackson. Tänk att många inte vet ens vem han var! Se och njut! King of pop

Vi dansade, gick på diskotek. Vi dansade Bump och sedan kom Travolta med Saturday Night Fever. Då blev det lite andra moves på dansgolvet. Så kul att minnas och så väldigt länge sedan.

Det var bättre förr. Nästan allt. Snällare, tryggare, vänligare. Samhället har blivit hårt och jag är oändligt tacksam för att jag fick vara ung på 70 och 80 talet. Kommer du ihåg ditt 70-tal?

10557476_1645309905731636_2752319910318116954_o

Det där med sömn…

bear-2079672__480

Tänk att kunna gå till sängs, blunda, somna och så sova en hel natt. 8 timmar. Undrar när jag gjorde det sist? Jag kan inte ens minnas att jag någonsin gjort det men förmodligen har jag bara glömt då det måste vara väldigt länge sedan.

Under många år sov jag på tok för litet. Stress, för mycket aktiviteter, för mycket oro och ett behov av att hinna mer än vad som var möjligt på ett dygn ledde till total avsaknad av sömn. Jag kunde bara inte somna! Med sömntabletter gick det förstås och till sist var det ett måste om jag inte skulle svimma av på fläcken.

Det är oerhört plågsamt att inte kunna sova. När den vakna tiden börjar närma sig 20 timmar per dygn är man inte längre en kul typ. Vardagslivet blir svårt att fixa, orken tryter, humöret havererar och det sociala umgänget krymper. När man är inne i den här nedåtgående spiralen är det vansinnigt svårt att ta sig ur den. Sängen som borde vara det mest underbara att krypa ned i blir ens fiende.

Det är förstås hjärnan som snabbt lär sig att när vi parkerar bland kuddarna är det dags att älta. Det första som kommer upp i tankeflödet är ”Jag kommer inte att kunna sova”! Det vet vi ju! Det kommer inte att fungera i natt heller. Fan, och jag som måste sova. Jag ska göra ditten och datten och måste bara få några timmars sömn. Måste. Måste. Och, så går det åt helvete. Bara den lilla övertygelsen att jag inte kommer att kunna somna gör att jag faktiskt inte kan det heller.

Råden är oändliga när vi drabbas av det här. Allt från att lyssna på havsbrus, avslappningsövningar, yoga till att gå upp och städa istället för att ligga där och glo. Problemet är att man är trött. Förbaskat trött. Det enda man vill är att borra ned sig bland kuddarna, somna, drömma och få vakna så där ordentligt utsövd….ja, du vet…eller kanske inte?

Kan man över huvudtaget ta sig ur det? Jag vet inte. Jag har gjort framsteg med hjälp av KBT terapi. Det låter som flum men kan fungera om du är vaken pga att du ältar, såsom jag var under min värsta period i livet. Jag var mästare i att dra igång den där repiga skivan i skallen. Om och om igen. Samma tankar, samma oro. Det som egentligen bara var skit och ingenting att ens fundera över blev gigantiskt när jag gick till sängs. Under dagen tänkte jag inte en sekund på det som upptog all min energi under natten. Märkligt beteende men inte så ovanligt.

Jag gick till en KBT-snubbe med stora tvivel och undrade var i hela friden den där spelevinken skulle kunna hjälpa mig med. Men, han förändrade hela mitt liv. Han ändrade mitt tankemönster eller rättare sagt, han hjälpte mig så att jag ändrade det. Jag slutade att älta. Visst trillar jag dit ibland och börjar med mitt eviga upprepande av samma tankar men idag kan jag stoppa skivan. Jag vet vad jag ska göra för att släppa det som drar igång mig.

Jag sover hyfsat idag. 5 kanske 6 timmar per natt. Det är ok. Jag mår bra och klarar mig på det. Ju äldre vi blir desto mindre sömn behöver vi. Vissa nätter är sämre, som i natt. Det är dock inte så viktigt. Jag har släppt min stress och min evinnerliga kamp mot klockan. Det låter enkelt va? Bara släppa det så där?

Det var allt annat än enkelt och har tagit mig 12 år. Under de senaste 12 åren har jag kämpat med att komma tillbaka från ett utmattningssyndrom som nästan totalt knäckte mig och att komma tillrätta med mina sömnproblem. Det går men det är inte lätt. Ett bra sätt är att ta hjälp om du inte lyckas att på egen hand få bukt med problemet. Det kan vara nödvändigt att använda sömnmedel för att återställa dygnsrytmen.

Om utmattningssyndrom och ångest kan du läsa  här  och här !  Är då jag någon expert på sömnproblem och utmattning? Jag vill påstå att jag är det efter att med stor framgång nästan stressat ihjäl mig. Är du mitt i livet på ett rusande expresståg så dra i nödbromsen. Redan nu!

Nu kan det få vara slut på vintern…

xglSev2

Utled! Fått nog! Ledsnat! Och, vintereländet har knappt börjat. November har segat sig förbi utan att vi ens har kunnat ana att det finns en blå himmel bakom molnen. Kolmörkt. Dagsljus i ynka 6 timmar OM…..det nu ens blir dagsljus. Idag är det tveksamt.

Dock har dagarna gått fort då vi har renoverat. Och renoverat. Det tar liksom aldrig slut när man har ett äldre hus. Eller jag rättar mig – asgammalt! Fint som snus blir det men usch, vilket jobb. Man köper ett kök med nya vitvaror och så börjar ett par förfärliga veckor. Hur mycket grejer kan ett köksskåp egentligen rymma? Ofattbart. Ner med allt i lådor och så ska alla gamla skåpluckor ned från väggarna och kastas. Totalt kaos. Disken tas om hand i det pyttelilla badrummet som också, ve och fasa, ska renoveras. Orkar verkligen inte ens tänka på det just nu…

Det är inte gjort i en handvändning när man gör allt själv. Ny ventilation, dra om el, nya rör, upp med alla skåp, måla det onödigt stora taket 3ggr, kakla, upp med lister….! Huset är väldigt gammalt. Om jag inte minns fel så är det sedan 1900 talets början eller t o m innan. Allt är snett och vint. Det gör inte saken lättare. Men, nu sitter jag här. Det är ljust och fint. Lådorna som har stått i travar under de senaste veckorna är tömda och allt inplockat i skåp och lådor. Vilken lyx att ha ett kök! Det är mycket vi tar för givet! Bara en sådan sak som rinnande vatten och en diskho…..!

Tio dagar kvar till jul och jag har en stor distans till julhysteri. Jag deltar inte alls. Köper inte en enda julklapp. Vägrar. Hatar köer och en massa folk. Mitt introverta jag slår fullkomligt bakut i folksamlingar och ett köpcenter med en proppfull parkering ger mig kalla kårar. Hu!

Numera är det aldrig folktomt i ett köpcenter. Ingen verkar arbeta längre? Vem försörjer landet egentligen? Var till IKEA en dag för att köpa några smågrejer till köket. IKEA är skräckens ställe då jag känner mig infångad som i något märkligt spel där man måste springa runt i en labyrint för att komma ut. Stod där prick 10 och tänkte att det nog är lugnt en måndag. Lugnt my ass! Det var helt galet med folk och hur långa köer som helst. Parkeringen proppad när jag svettig kom ut därifrån. Märkligt! Det är som jag har befarat. En liten mängd arbetande människor försörjer resten…..

Det bästa som vi har framför oss är den 21 december. 3 dagar innan julafton händer det som jag väntar på och ser fram emot.  Vi går mot ljusare tider. Hur underbart är inte det? Sakta men säkert kommer ljuset tillbaka och livet återvänder till oss stackars mörkertyngda svenskar. Varje år är jag fascinerad av att jag går ur hösten med förståndet i behåll. I år har jag haft mina funderingar på om det ens är möjligt.

Men, här är vi nu och det är några dagar kvar. Klockan är 06.30 och det är fullkomligt kolsvart ute. Att invänta dagsljus är inte att tänka på för då blir dagen för kort till resten jag vill hinna göra.  Det blir – som vanligt – en hundpromenad iklädd pannlampa.

 

Ensam är inte alltid stark…

Collage_Fotor jul

Jul! Den närmar sig. Den där efterlängtade helgen då vi alla med tindrande ögon sitter glada och tacksamma vid ett fullspäckat julbord och bara har det så där otroligt mysigt. Alla är snälla, milda och så oändligt fridfulla i sinnet. Allt är underbart. Alla är samlade och vi lägger upp bild efter bild på vårt perfekta julfirande i sociala medier. Familjen, vännerna, släkten…gemenskapen är total.

Och där sitter du. Kanske är du ensam för att du vill vara det. Kanske är du ensam efter att du har skilt dig, din partner avlidit, av att du inte klarar av att vara social, att du ligger på sjukhus, inte mår bra eller av någon annan orsak. Ensamhet kan vara självvald. De kan vara ofrivillig men oerhört svår att ta sig ur. Kanske besitter du inte egenskapen att själv ta initiativ till kontakt utan tar för givet att ingen vill träffa dig? Kanske har bekantskapskretsen minskat pga flytt, skilsmässa, utbrändhet eller annan sjukdom.

Under högtider som jul, nyår, påsk och midsommar blir ensamheten mer påtaglig eftersom det förutsätts att vi ska ilsknjuta tillsammans under helger som dessa. Tyvärr har sociala medier stor påverkan. Trots att vi är medvetna om att det där otroligt lyckliga vi får oss matade med från omvärlden inte riktigt är sant så påverkar det oss. Känslan av utanförskap blir alldeles extra påtaglig när vi ser andra människor tillsammans på bild.

Många människor har det svårt under julen och en stor grupp vi inte ska glömma och som kan fara illa är barn. Barn som inte har turen att leva i en familj där de behandlas med respekt och kärlek. Barn som inte får fira den där underbara julen som vi vill ha när vi är små. Barn som lever med missbrukande föräldrar. Barn som får se sin mamma bli slagen och misshandlad. Under julhelgen ökar alkoholintaget och det leder sällan till något lyckligt slut.

Finns det någon i din närhet som är ensam i jul? Någon som du tror ”kanske vill vara själv” ? Har du plats vid ditt bord för ännu en så tveka inte att fråga. Du kan aldrig få mer än ett nej men chansen finns att du gör någon väldigt glad. Jag frågade en granne häromdagen, en äldre ensam man, om han hade någon att fira jul med. Det hade han  inte så givetvis får han komma till oss. Vi firar egentligen inte jul alls men lite köttbullar och Janssons frestelse i sällskap av ett gott humör kan vi bjuda på. Han blev glad och jag varm i hjärtat.

För dig som känner dig övergiven eller  behöver någon att prata med så finns här ett antal nummer du kan ringa. Tveka inte att göra det.

Hjälplinjen (f.d Natinoella Hjälplinjen), 0771-22 00 60
Öppet Måndag – Söndag 13.00 – 22.00
https://www.1177.se/Om-1177/Om-Hjalplinjen/

Jourhavande Medmänniska, 08-702 16 80
Öppet varje natt 21.00-06.00
jourhavande-medmanniska.com

Röda Korset, 0771-900 800
Öppet alla dagar 14.00-18.00
redcross.se

Jourhavande Präst, 112
Öppet varje natt 23.00-06.00
Svenska kyrkan

Föräldrartelefonen, 020-85 20 00
Öppet Måndag – Fredag 10.00-15.00
Svenska för psykisk hälsa

 

BRIS för dig upp till 18 år, 116 111
Öppet Måndag – Fredag 15.00-21.00, Lördag – Söndag 15.00-18.00
BRIS för dig upp till 18 år

BRIS Vuxentelefon, 077-150 50 50
Öppet Måndag – Fredag 10.00-13.00
BRIS Vuxentelefon

RFSL Brottsofferjour, 020-34 13 16
RFSL Brottsofferjour

Kvinnofridslinjen, 020-50 50 50
Öppet dygnet runt
Kvinnofridslinjen

Vi har även en annan sorglig baksida av vår välfärd som ökar drastiskt varje år. De hemlösa. Gamla hemlösa människor som lever på gatan, i tunnelbanan eller på en parkbänk. Vi kan blunda och inbilla oss att det är självvalt, låta bli att läsa om dom, tycka att de väl kan söka sig till någon annan stad och försöka få ett hem där men……faktum kvarstår. I Sverige har vi nästan 2000 hemlösa över 65 år och över 33000 totalt. En skam för våra politiker och ofattbart att sätta sig in i. Tanken att inte ha ett hem är svindlande och plågsam.

Som avslutning på det här inlägget vill jag därför ge dig ett par tips på de bästa julklappar som du kan ge! Ett kvitto på att du har bidragit till att ge hemlösa ett drägligare liv.

http://www.viddinsida.nu/ge-en-gava/ 

https://stadsmissionen.se

 

 

Om jag ändå kunde ringa mamma….

IMG_20180324_0001

Bara slå hennes nummer och få höra den där vänliga stämman…Hej, min lilla flicka, hur mår du? För en mamma är man en ”liten flicka” även om den tiden är passerad för flera decennium sedan.. Jag påpekade ständigt att jag faktiskt börjar bli en gammal kärring men hon försäkrade mig att i hennes ögon var  jag bara hennes lilla tös.

Jag kan inte ringa mamma. Hon är borta. För alltid. Det är nu 8 månader sedan våra vägar skildes åt. Hon slöt sina ögon för sista gången och lämnade mig kvar. Det är oerhört svårt att ta in. Ibland går det flera dagar utan att jag direkt tänker på henne men så kommer de där stunderna då det knyter sig i själen, bröstet och hjärtat och jag saknar henne så vansinnigt.

Jag saknar min livslånga vän. Min allra bästa vän. Den som älskade mig villkorslöst i alla lägen och som alltid fanns där i sorg och glädje. Min själsfrände som jag kunde tala om precis allt och inget med. Hon var intresserad av allt jag gjorde även om det inte var något speciellt. Vi pratade om vardagliga ting som ju ingen annan levande varelse vore intresserad av utom en mamma.

Älskade lilla tant. Om du bara visste hur jag önskar att du kunde sitta här vid mitt köksbord och dricka kaffe ur mina blommiga koppar. Vi skulle ha färska frallor med Bregott och Herrgårdsost. Det var din favorit. Jag skulle visa dig min senaste hobby och du skulle säga att allt var jättefint fastän jag vet att du avskydde lullull och krusiduller.

Vi skulle gå in i vardagsrummet och titta på din orkidé som du fick av mig och min dåvarande sambo för 35 år sedan. Den blommar! Trots att den numera bor hos mig. Jag är inget bra på orkidéer. Förstår mig inte på de där stela konstiga blommorna. Ska de ha vatten eller inte?

Du skulle få det finaste armband jag någonsin gjort. Ett blått. Du älskade blått. Jag älskade dig! Min fina, snälla och helt fantastiska mamma. Idag saknar jag dig så att det gör ont. Din aska finns i minneslunden men…..du finns inom mig. Alltid.

29137020_1996955270567096_5175761064301690880_n

Har du höjt din puls på sista tiden?

new-life-e1386882688480

Ja, inte för att du blivit förbannad och högröd i ansiktet eller sprungit för att hinna till bussen… utan rejält höjt pulsen? Vet du att det är en förutsättning för att ditt hjärta ska må bra? Så här är det!

Många tror att all rörelse under dagen räknas men det du måste göra är att höja intensiteten från vardagslunken till en betydligt högre nivå i 30-40 min PER DAG. Det ska vara så pass intensivt att du blir lätt andfådd och har svårt att prata samtidigt. Alltså, en slapp promenad med djupa diskussioner är inte tillräckligt.

Varför är det så viktigt? Se konditionsträning som styrketräning för din kropps viktigaste muskel, nämligen ditt hjärta. Hjärtat behöver jobba för att du ska må bra! Eftersom hjärtat är en muskel blir det starkare när det tvingas jobba hårdare. Förmågan att pumpa blod blir större och det gör att hjärtat kan slå färre slag och ändå få ut samma mängd blod, som bland annat transporterar näring och syre. Enkelt sett kan man säga att när hjärtats arbete blivit mer effektivt har du fått bättre kondition. Rent medicinskt är kondition ett mått på kroppens förmåga att ta upp och transportera syre i kroppen.

Den vanligaste åkomman vi har i välfärdsländer är högt blodtryck. I vissa fall kan man inte hitta någon hälsoorsak till högt blodtryck. Vi har det helt enkelt i våra gener. Men, i de flesta fall så beror det på vårt sätt att leva. Rökning, övervikt, för mycket alkohol, stillasittande, stress….

Har man alltför högt tryck bör man inte anstränga sig FÖR mycket. Samtidigt som det är motion som krävs för att få ner det. Då kan medicin under en period vara bra för att bryta den onda cirkeln. Vissa personer kan behöva medicin under längre tid.

Vet du vad ett för högt blodtryck gör med din kropp? Ett högt blodtryck försvårar hjärtats pumparbete, och på sikt skadas kroppens blodkärl. De blir styvare: kärlväggarna blir hårdare och mindre elastiska. Det bildas också lagringar – som består av fett, blodkroppar och bindväv – på blodkärlens insida. Högt blodtryck ökar risken för hjärtinfarkt och stroke. Med blodtryckssänkande medicin sänker man risken för stroke med ca 30% och för infarkt med ca 10 %. Man har alltså allt att vinna på att försöka ändra sin livsstil om man inte redan har gjort det ifall man lider av högt blodtryck.

Då var det den där förhatliga cardion. Den där dagliga motionen som så många har jättesvårt att få ändan ur för att göra. Det är för tråkigt, för varmt, för kallt, det regnar, det snöar, det är halt, du har ont, du är för trött, du har inte tid, det är trist på ett gym, det är trist att gå, du ska börja i morgon…nej, på måndag…eller efter jul…..osv i en never ending story! Det finns bara ett enda sätt att ta tag i det här! Bestäm dig helt enkel!

Bestäm att du varje dag ska svettas. Utan undantag! Vinn över din olust! Få den här halvtimmen som precis alla har tid med att bli rolig. Sätt på en ljudbok, lyssna på rock, pop, dansband eller vad du går igång på.. men gör det. Idag! Vi tränar idag för att leva i morgon. Det går inte att skjuta upp.

Tycker du allt är tråkigt? Precis allt? Du kan gå i ett hastigt tempo, cykla, simma, dansa, rida, köra träning i grupp, jogga…….möjligheterna att få upp din puls är oändliga. Grejen varför det inte är kul är att du har bestämt dig för att det inte är det. Du tänker inne i ditt huvud redan innan du tar första stegen att det kommer att bli trist. Hjärnan är lydig och ställer upp på det du önskar. Programmera om dig! Ha en positiv tanke om att det här nya livet när du faktiskt tänker ta kommandot över dig själv, blir kul! Det är nämligen det som händer!

I och med att du börjar röra dig så får du någonting bra att hoppa runt i kroppen som kallas endorfiner. Det är kroppens eget ”måbra” hormon som frigörs när vi gör något riktigt roligt eller vid ansträngning. Så småningom blir du lätt beroende av de här kickarna och det gör dig mer motiverad att utföra träningen. Endorfiner gör dig glad! Bara det vore tillräckligt för att jaga upp precis alla från TV-soffan i dessa tider när stora delar av människoarten knaprar antidepressiva tabletter som om det vore godis.

Med din konditionsökning så minskar oviljan för den här träningen som du kände innan du började. Det går lättare och lättare. Du kan öka på belastning, hastighet eller tid.

Jag har alltid motionerat. På något vis. Det jag har gjort sedan 12-årsåldern då jag fick min första hund är att gå. Jag har promenerat dagligen i 48 år. I stort sett utan undantag utom då jag varit riktigt sjuk. Jag går fort av naturen och håller ett bra tempo men, utöver det har jag sysslat med alla former av konditionsträning. Jag tycker att det är kul. Med åren har jag ledsnat på en del saker. Hatar spinning t ex. Det är verkligen något jag har ”gjort färdigt”. Jag kan tyvärr inte springa längre pga min rygg men det finns andra möjligheter. Det finns alltid någon träningsform som INTE gör ont. Man måste bara hitta den.

Idag är jag 60 år gammal. Jag har haft lite skavanker på vägen men känner mig i min livs bästa form. Det är möjligt – och troligt – att även jag kommer att drabbas av sjukdom men med en bra grundkondition kan jag tackla ev kommande bakslag lättare.

Hoppas att jag lyckades motivera dig att ta dig ur soffan. Livet blir så oändligt mycket roligare när vi orkar mer. Själv ska jag ta och äta frukost nummer två. Efter den är det dags för en hundrunda och dagens gympass. Det kommer att bli en bra dag…

Och mörkret sänker sig ned…

IMG_5003

Mitten av oktober. Det är kolsvart nu när jag går upp. Det är precis nu jag måste hitta alla möjliga trådar att hålla i för att inte förlora livsgnistan. Mörkret är svårt att stå ut med. Inte för att jag är mörkrädd utan för att det helt enkelt är obekvämt. Och, det tär på själen. Vi är inte gjorda för mörker. Hjärnan vill ha ljus för att må bra och för att vi ska vara glada. Tack och lov har vi en fin och solig sommar bakom oss så förhoppningsvis har vi lite D-vitamindepåer att ta utav.

Jag har ett par veckor med halvdassig träning bakom mig. Detta pga en krånglande rygg….som vanligt. En semestervecka utan att göra ett dugg förutom att ligga på stranden  resulterade i ett massivt ryggskott som inte gav sig av i första taget. Nu, två veckor senare, kan jag gå obehindrat och sätta igång igen. Det slår aldrig fel. När det känns som allra bäst så blir man puttad i diket.

Det är just den här biten att kravla sig ur diket som kan vara lite bekymmersamt. Det vore så enkelt att bara ge upp. Det är tungt att sätta igång igen. Jo, för mig också. Även om jag tränar i stort sett varje dag så är 14 dagars uppehåll ett elände. Jag är inte 20 år längre och det kan jag lova är mycket kännbart när kroppen inte rör på sig under en period.

För mig är träning ett måste. Jag tappar livslusten när jag inte rör på mig. Allt blir trist. Jag behöver endorfinpåslag. Utan det är jag en riktigt otrevlig person. Sur, arg och lättretlig. Utan min dagliga dos av rörelse så blir allt lidande. Jag äter inte som jag ska och det åker ned allt möjligt i foderluckan som inte borde åka ned där alls. Jag blir onyttig helt enkelt. Hela jag! Jag gillar inte den kvinnan alls! Hon hör inte hemma här.

Med ett dagligt pass – eller två – med pulshöjande aktivitet så händer följande i kroppen:

Konditionsträning ökar din kropps förmåga att använda fett som bränsle.
Du ökar din lungkapacitet och minskar risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar
Blodtrycket regleras och normaliseras
Träning stärker och förbättrar immunförsvaret
Risken att utveckla diabetes typ två minskar
Alla dina inre organ blir starkare
Den ökade blodcirkulation leder till en ökad näringstillförsel till alla celler i kroppen
Benstrukturen stärks, ditt skelett blir starkare vilket minskar risken för benskörhet
Träning minskar spänningar och stress
Du minskar risken att drabbas av flera olika cancerformer
Din hud och ditt hår får en bättre lyster tack vare den ökade blodcirkulationen
Du blir piggare och orkar mer
Du minskar risken att drabbas av vissa typer av depressioner
Träning lindrar många former av smärta
Du förbättrar ditt självförtroende
Du sover bättre på nätterna……..

Ja, det där visste du väl redan! 😉 Det kan dock vara bra att tänka på ibland. Det är ALDRIG för sent att styra upp mot ett nyttigare liv. Igår finns inte längre och vi kan bara se framåt. Hur vi levde under helgen eller veckan innan är ointressant. Det är idag som gäller och dagarna efter denna.

Jag är inget hälsofreak som lever på idel grönsaker och inte äter något skrot. Jag älskar kaffebröd, choklad, vin och jag gillar att äta mycket mat. Jag är dock tillräckligt intresserad av att hålla mig frisk och hyfsat mobil så lusten att äta kan aldrig ta över mitt liv. Lusten att tugga eller stoppa in godsaker i munnen kan aldrig bli mer intressant än att leva. Äter vi för mycket i förhållande till hur mycket vi rör oss så får vi hälsoproblem. Förr eller senare. Men, det visste du ju också! 😉

Nu är klockan 06.05. Jag ska strax ta en promenad med de små kortbenta. Pannlampan är laddad. Den är min bästa kompis de kommande 180 dagarna av höst och vinter. Usch, det där lät inte helt kul. 180 dagar innan naturen ser ut som på dagens bild……

 

60 år gammal….eller ung?

IMG_6089

Ibland när jag ser de där siffrorna i t ex en tidningsartikel så ser jag alltid en åldrande person framför mig. Att den personen skulle vara jag är däremot ganska främmande för mig. Insidan matchar sällan utsidan och inne i den inte helt unga kroppen bankar ett betydligt yngre hjärta på oss alla. Min väldigt gamla mamma var alltid lika snopen över sin spegelbild och skojade om det. Den där rynkiga gamla tanten som jag ser i spegeln överallt, bor hon här?

Skämt åsido, vad är det då som är skillnaden mellan att vara 30 eller 60 år gammal om vi nu bortser från det rent estetiska? Vi kan aldrig bli unga igen men vi kan hålla oss unga länge om vi vill. Då menar jag inte utsidan utan insidan. Skinnet är som det är! Där får vi gilla läget vare sig vi har lust med det eller inte.

Vi som är 55+ har nog samtliga konstaterat att vi inte längre kliver ur sängen utan att det knakar och sprakar lite överallt. Jag t ex, har alltid jätteont i ryggen och de första stegen tar jag jag böjd och krokig. Har jag suttit länge återkommer problemet. Man vänjer sig vid att det gör lite ont. Det är inte värktablettsont utan lite kärvt om du förstår hur jag menar.

Det bästa vi kan göra för att inte det här ska accelerera är att träna våra kroppar. Om vi ska nå resultat av träningen, dvs framsteg och inte bara underhåll, så måste vi ta i. Ordentligt. Styrketräning är absolut det bästa för att bibehålla en stark kropp. Att tillbringa ett par timmar i veckan på gymmet är en bra livförsäkring. Muskler är inte bara för syns skull utan förfärligt bra att ha…framför allt när vi blir äldre.

Har du aldrig tränat förr så är det aldrig för sent att börja. Det går att träna muskler tills den dag vi ligger i trälåda. Det finns bara ett enda hinder och det brukar sitta mellan öronen. Idag finns det så många träningsmöjligheter att alla kan hitta något som passar. Det finns inte någon tillräckligt bra ursäkt att låta bli förutom ifall du lider av en sjukdom eller ett handikapp som gör att du inte kan röra dig.  Har du svårt att motivera dig själv så träna i grupp. Du hittar roliga pass på de flesta gym. Pass som är anpassade efter erfarenhet och förutsättningar.

Även hjärtat måste ha ett träningspass och det gärna dagligen. Flera gånger i veckan måste pulsen upp så att du svettas ordentligt och får andas hastigare. Hjärtat är också en muskel…glöm inte det! Om man väljer att promenera som sin huvudsakliga träning så ÖKA TEMPOT! Det duger inte att såsa runt en km på 10-12 min. Gå i så hastigt tempo att du får upp andningen. Då först gör promenaden någon nytta.

60 år gammal tränar jag så gott som dagligen på gym. Ja, men du har ju tid säger omgivningen. Mmm, men det konstiga är att jag alltid har haft tid. Även då jag arbetade mer än heltid och hade hästar. Jag har haft tid hela mitt liv oavsett livssituation. Man har tid om man vill. Finns inte viljan tar man sig inte tid. För att må bra och bli gammal måste du ta dig den här tiden. Muskelmassan minskar otroligt fort och rör du inte på dig alls har 40% av dina muskler tynat bort när du närmar dig 70 års åldern. Det vore väl himla trist? Känns 70 år långt borta? Haha, säger jag. Om du bara visste hur fort livet går….;-)

Igår tränade jag tillsammans med ett ung fantastisk tjej. Det är min boost för att ta i lite till. En PT timme ibland gör att den egna träningen på hemmaplan går lättare och blir roligare. Tillsammans med henne tar jag i långt över min normala gräns. Det brukar resultera i lite skön träningsvärk. Jag gillar det faktum att hon behandlar mig som vilken kund som helst och inte som en 60-årig tant!! Självklart har jag begränsningar men det finns alltid omvägar till bra rörelser ändå.

Har du haft funderingar på att ta tag i livet och gå mot en starkare höst? Fundera inte längre. Det kommer aldrig att bli ett bättre tillfälle. Motivation är lyx och när just den dagen infinner sig får man glida runt på räkmackan och njuta. Det är viljan som är själva grejen så vad vill DU? Egentligen?

 

 

 

 

Det enda sättet att gå ned i vikt…

1468777_1437684594

Tror du att jag nu ska leverera en mirakelkur? Ett pulver som ska drickas innan varje måltid som gör att alla kalorier försvinner som en avlöning? Eller en juicediet som tar bort 8 kg på två veckor? Kanske tror du att jag ska säga att kolhydrater är roten till allt ont? Eller ska jag möjligtvis säga något revolutionerande som ingen förutom jag känner till?

Ekvationen är så enkel att de flesta bortser från att se det självklara i den. Här kommer den! Håll i dig! Din vikt är beroende på hur mycket kalorier du äter och hur mycket du gör av med! Vilken grej! Här är lösningen som alla känner till men vägrar att inse.

Det finns inga andra vägar och det finns ingen quickfix! Sluta tro på alla dieter och ta tag i din inställning till mat istället. Lever du för att äta eller tvärtom? Du måste inte börja tugga salladsblad och dricka illasmakande gröna äckliga smoothies för att gå ned i vikt. Du kan banta på chokladbollar om det tilltalar dig mer och om du bortser från den hälsovådliga aspekten i att vräka i dig socker. Men, faktum kvarstår, kalorier in och kalorier ut. Oavsett om du knaprar morötter eller choklad.

Kanske har det tagit dig många år att få övervikt. Då kan man snabbt räkna ut att det inte kommer att gå på två veckor att bli av med den. Sluta banta och börja ät. Ät vettig frukost, lunch och middag samt mellanmål på bestämda tider. Då stoppar du det faktum att blodsockret dippar och kanske stoppar det även dig från att äta en chokladbit när sockersuget är som värst. Ät inte en massa skräp, dvs kakor, bullar, godis, chips, läsk eller vad du nu går igång på. Ät mat! Bra mat!

Kanske har du försökt att gå bort dina överviktskilon. Eller stått i timmar på en crosstrainer men gett upp för att inget hände. Det beror på att den största delen i kampen för att må bra och hålla sig på en vettig vikt, börjar i köket! Utan att du planerar din kost så kommer du inte att nå några resultat. Vare sig du vill gå upp eller ned i vikt.

Det här var ju som du nu har läst, inga nyheter. Det här visste du redan. Trots det så finns det en enorm önskan efter olika lösningar på viktproblem. En övertro på dieter och dietprodukter när det i själva verket är så plättlätt. Äter du mer än vad du gör av med går du upp i vikt och tvärtom. Jag borde nog vara en tänkbar kandidat till nobelpriset! 😉

 

 

Minnenas arkiv och livet går vidare…

IMG_3629

En vecka sedan tiden stannade. Det är ganska märkligt. Trots att allt är annorlunda och konstigt så rullar dagarna på. Det blir morgon,  lunch, eftermiddag och kväll…..precis som vanligt. Kanske är det så det måste vara. Gråten har fastnat i halsen och tårarna svämmar inte över längre. Det går att tänka på den lilla mamman utan att strupen snörps ihop.

Vi har delat upp mammas saker. I den lilla, verkligen pyttelilla, lägenheten fanns otroligt med grejer. Då har vi ändå flyttat henne från en trea, till en tvåa och så till denna minibostad på 29 kvm. Nostalgin har varit överväldigande. Gamla tallrikar och glas vi kände igen sedan vi var små dök upp, tusentals fotografier som kommer att ta en livstid att gå igenom, prydnadssaker som fanns utplacerade här och där när vi var barn och så kläder. Massor av kläder. Man kan inte behålla allt. Man måste  lämna till insamlingar och man måste kasta en del. Det känns i själen.

Det gick förvånansvärt bra att planera mammas begravning. Mycket för att killen vi mötte på Fonus var en trevlig prick. Ingen högtravande tillgjord person utan naturlig och enkel. Han förstod precis vad vi ville. Jag tog glasögon på mig den här dagen ifall det skulle brista igen så att linserna eventuellt kunde spolas ut ur ögonen. Men, det gick bra.  Jag klarade det. Vi har planerat de dyraste och sorgligaste 40 minuterna i våra liv.

Vi ska ha en borgerlig begravning. Detta för att ingen av oss är kristen eller särskilt religiös. Mamma var det inte heller. Hon kände sig obekväm om det var för mycket halleluja runtomkring. Vi ska ha mycket musik. En duktig sångerska ska sjunga några fina sånger, vi ska spela några fantastiska musikstycken och vi ska ha en officiant som läser några ord om mamma. Det kommer att bli vackert, ljust och fridfullt. Det kommer att blir oerhört sorgligt. Men, det är så det ska vara. Man skrattar sällan på en begravning. Möjligen efteråt när allt är över.

Idag ska det bli en vacker dag. Sol, isgata och någon plusgrad. Vintern är envis. Kalla nätter gör att snötäcket som har legat här nu består av is. Utan fullriggade skor med långa dubbar vore det omöjligt att gå utanför dörren. På något sätt har jag resignerat. Det hjälper inte ens att irritera sig på det. Det är kallt och vi har en vansinnigt lång vinter utan slut! Läste alldeles nyss en långtidsprognos som lovar 10 minusgrader och lite mer snö! Låt oss hoppas att de har fel som vanligt…

Vi ska ta en långpromenad mina kortbenta och jag. Sedan fortsätter försöken att stoppa in grejer i mitt hem som redan är fullproppat med grejer. Saker som jag inte kunde skiljas från. Som vore oetiskt att kasta. Bland alla mammas tillhörigheter fanns bl a en tilltufsad ormbunke. Den ser ganska förfärlig ut numera då omvårdnaden på boendet varit bättre för mamma än för hennes blommor. Tack och lov. Men, den har en historia.

Ormbunken är 40 år gammal!!! Jag har försökt att få slänga den många gånger då den mer har sett ut som en stor ruska av ris än en grön växt men mamma har blånekat. ”Den tar sig”, var hennes envisa svar. Hon fick den av någon på sin 50-årsdag. Den var stor redan då men under åren har den varit fullständigt enorm. Jag ska försöka väcka liv i den igen. Miljön runt där vi bor är som gjord för en ormbunke. Fuktig, lummig och alltid full av dagg under sommaren. Den får förstås börja sitt nya liv inomhus. Jag ska plåstra om den stackarn. Den ska få börja med en dusch, lite näringspinnar och en ljus plats någonstans i huset.. Den ska få ta sig – igen!