Och mörkret sänker sig ned…

IMG_5003

Mitten av oktober. Det är kolsvart nu när jag går upp. Det är precis nu jag måste hitta alla möjliga trådar att hålla i för att inte förlora livsgnistan. Mörkret är svårt att stå ut med. Inte för att jag är mörkrädd utan för att det helt enkelt är obekvämt. Och, det tär på själen. Vi är inte gjorda för mörker. Hjärnan vill ha ljus för att må bra och för att vi ska vara glada. Tack och lov har vi en fin och solig sommar bakom oss så förhoppningsvis har vi lite D-vitamindepåer att ta utav.

Jag har ett par veckor med halvdassig träning bakom mig. Detta pga en krånglande rygg….som vanligt. En semestervecka utan att göra ett dugg förutom att ligga på stranden  resulterade i ett massivt ryggskott som inte gav sig av i första taget. Nu, två veckor senare, kan jag gå obehindrat och sätta igång igen. Det slår aldrig fel. När det känns som allra bäst så blir man puttad i diket.

Det är just den här biten att kravla sig ur diket som kan vara lite bekymmersamt. Det vore så enkelt att bara ge upp. Det är tungt att sätta igång igen. Jo, för mig också. Även om jag tränar i stort sett varje dag så är 14 dagars uppehåll ett elände. Jag är inte 20 år längre och det kan jag lova är mycket kännbart när kroppen inte rör på sig under en period.

För mig är träning ett måste. Jag tappar livslusten när jag inte rör på mig. Allt blir trist. Jag behöver endorfinpåslag. Utan det är jag en riktigt otrevlig person. Sur, arg och lättretlig. Utan min dagliga dos av rörelse så blir allt lidande. Jag äter inte som jag ska och det åker ned allt möjligt i foderluckan som inte borde åka ned där alls. Jag blir onyttig helt enkelt. Hela jag! Jag gillar inte den kvinnan alls! Hon hör inte hemma här.

Med ett dagligt pass – eller två – med pulshöjande aktivitet så händer följande i kroppen:

Konditionsträning ökar din kropps förmåga att använda fett som bränsle.
Du ökar din lungkapacitet och minskar risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar
Blodtrycket regleras och normaliseras
Träning stärker och förbättrar immunförsvaret
Risken att utveckla diabetes typ två minskar
Alla dina inre organ blir starkare
Den ökade blodcirkulation leder till en ökad näringstillförsel till alla celler i kroppen
Benstrukturen stärks, ditt skelett blir starkare vilket minskar risken för benskörhet
Träning minskar spänningar och stress
Du minskar risken att drabbas av flera olika cancerformer
Din hud och ditt hår får en bättre lyster tack vare den ökade blodcirkulationen
Du blir piggare och orkar mer
Du minskar risken att drabbas av vissa typer av depressioner
Träning lindrar många former av smärta
Du förbättrar ditt självförtroende
Du sover bättre på nätterna……..

Ja, det där visste du väl redan! 😉 Det kan dock vara bra att tänka på ibland. Det är ALDRIG för sent att styra upp mot ett nyttigare liv. Igår finns inte längre och vi kan bara se framåt. Hur vi levde under helgen eller veckan innan är ointressant. Det är idag som gäller och dagarna efter denna.

Jag är inget hälsofreak som lever på idel grönsaker och inte äter något skrot. Jag älskar kaffebröd, choklad, vin och jag gillar att äta mycket mat. Jag är dock tillräckligt intresserad av att hålla mig frisk och hyfsat mobil så lusten att äta kan aldrig ta över mitt liv. Lusten att tugga eller stoppa in godsaker i munnen kan aldrig bli mer intressant än att leva. Äter vi för mycket i förhållande till hur mycket vi rör oss så får vi hälsoproblem. Förr eller senare. Men, det visste du ju också! 😉

Nu är klockan 06.05. Jag ska strax ta en promenad med de små kortbenta. Pannlampan är laddad. Den är min bästa kompis de kommande 180 dagarna av höst och vinter. Usch, det där lät inte helt kul. 180 dagar innan naturen ser ut som på dagens bild……

 

Om att skriva i en blogg…

keyboard-2308477_1280

Det är inte så svårt. Att få någon som vill läsa den kan vara värre. Hur ska jag hitta dig som är intresserad av vad just jag skriver och varför skulle du vara det? Mig och mitt liv?  Jag, som kanske är en total främling ska alltså fånga upp dig där ute i periferin med mina ord. Få dig att läsa. Följa min blogg.  Ja, ifall jag nu bryr mig. Kanske vill jag bara skriva för min egen skull och skiter fullkomligt i statistik och ifall någon läser över huvudtaget? Men, då behöver jag ju inte ligga online utan kan lika gärna lagra orden i någon mapp.

Personligen är jag urdålig på att läsa andras bloggar. Varför? Dels kan det ju vara av helt ointresse för det bloggen handlar om. Jag läser inte bloggar om barn, barnbarn, blommor, mode eller heminredning. Intresserar mig inte. Jag läser inte heller bloggar om någons usla mående som aldrig tar slut. Jag läser inte bloggar där författaren ideligen glömmer att korrekturläsa och missar stavfel eller annat. Irriterande.

Inläggen kan vara för korta. Inläggen kan vara för långa. Inläggen är utan bilder. Inläggen är bara bilder. De kan också vara på gränsen till FÖR roliga. Någon lägger sig vinn om att hela tiden leverera vansinnigt mycket ord som är genomtänkt finurliga så till den milda grad att det hela blir ointressant. Kul en gång, eller två, men inte hela tiden. Det finns även bloggar där författaren hela tiden använder krångliga ord. Ord som någon känner till med stor kunskap om svenska språket men som vi andra upplever högtravande och onödiga.

Detta är min åsikt. Det är inte en lag! 🙂 Man ska förstås skriva om det man brinner för. Eller vill berätta om. Jag gillar att skriva om träning men ifall mina inlägg endast skulle handla om träningspass så skulle inte många orka läsa dem. Det blir outhärdligt tråkigt att läsa en repetition om dagliga pass på gymmet eller i spåret. Jag skulle inte ens orka skriva om det. Livet är ju så mycket mer. Upp och ner. Bra och dåligt. Det är viktigt med en mix. Tycker jag….

Fascinerande nog får inlägg som handlar om psykisk ohälsa eller dåligt fysiskt mående många läsare medan de inlägg som saluterar livet får färre. Det är märkligt. Vi läser alltså hellre om när någon är under isen än ovanpå den. Borde det inte vara tvärtom? Eller får det oss att må bättre genom att läsa om någon annans elände? Något att fundera över.

Som vanligt har jag haft en stund i kökssoffan. Min barndoms klenod. En urgammal, ful, avlutad och ganska obekväm historia i furu. Vi har funderat på att byta ut den övriga köksmöbeln som för övrigt också är ful och gammal men….då kan vi ju inte ha kvar soffan. Det skulle ju inte se klokt ut med en vitlaserad ekmöbel, stor och pampig, ihop med min barndoms spinkiga furusoffa. Inget kommer att se klokt ut ihop med den. Av den anledningen finns den kvar i mitt liv. År efter år. Hundarna älskar den. Alla hundar har älskat den. Nästa hund kommer också att ligga där. Resa sig och titta ut genom fönstret. Rulla ihop sig som en boll efter promenaden. Jag kommer att sitta där. I mitt hörn.

IMG_1910.jpg

 

 

 

 

 

Väntar på ljuset…

IMG_5003

Klockan är 06 och jag är vaken. Varför kan jag undra? Möjligheten att dra täcket över huvudet, återgå till drömmarnas land och ligga där i ett par timmar till finns, men så fungerar inte den här kroppen. Jag vaknar – och går upp. Omöjligt att ligga kvar. Det som var underbart sekunderna innan jag vaknade blir snabbt obehagligt. Täcket som var alldeles mjukt och lagom varmt blir för varmt, ryggen gör ont och det är fullständigt omöjligt att stoppa alla de tankar som tar form irriterande kvickt. Suck! Jag går upp.

Kaffebryggaren är snabbt igång, fixar ett par hårda mackor och slår mig ned i den gamla fula kökssoffan. Hundarna hänger på och lägger sig som små hoprullade bollar. En på var sida. Detta är vår vanliga ritual. Varje dag. Det är så inrutat att allt annat vore fel. Jag fäller upp min dataskärm och kollar vad som har hänt. Tidningarnas löpsedlar är fulla av OS och Melodifestivalen. Jag är nog totalt osvensk. Jag har ingen aning om vem som vann den senare förra året eller året innan. Jag har heller ingen aning om vem som deltar i år. Och, jag har inget som helst intresse av att veta det. Faktum är att jag inte tittar på något av alla de program som idisslas i svensk media. Inte Farmen, inte Idol, inte Let’s Dance, Så ska det låta, Gladiatorerna eller var som händer i Ullared eller på Böda camping. Men, jag är inte heller någon nörd framför teverutan. Om det är något jag utan problem skulle klara mig utan så är det just TV.

Den före detta brutna armen är fortfarande krokig och jag kämpar hårt för att räta ut den.  Svårt. För att inte säga omöjligt. Jag har börjat att träna lite med den. Lätta vikter. Är uppe i 2 kg men det kändes väldigt lätt så om några dagar höjer jag det till 3. Men, krokig! På tok för krokig. Den gör dessutom ont när jag med illvilja i blicken försöker att få den rak. Det skulle behövas en planka och en tving. Räta på dig för fasen dumma arm.

Träningsvärken från ett rejält benpass igår gör att jag denna dag får nöja mig med att pulsa i snön. Här ute på landet har kylan gjort att snön inte packar sig på de stigar vi har som promenadvägar. Varje runda är som ett träningspass i den 3 dm djupa snön. Någon har dessutom haft osmaken att köra scooter överallt. Blir det inte bättre då? Packat liksom? Jo, lite. På ytan. Men så sjunker foten igenom och det blir ännu värre att gå. Inte bara fluffig snö utan även en liten seg skorpa som man ska trampa på och sedan fluffet. Vansinnigt jobbigt. Jag går 4 km i fluffsnö varje dag. Biter ihop. Vet att det blir vår även i år. Och trampar på….

Jag är glad över att jag orkar gå. Att jag KAN gå. Och att jag gör det. I alla väder. Regn, snö, kyla eller vad det nu bjuds på. Egentligen är det aldrig någonsin tråkigt. Det är en rutin som bara är där. Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Jag ska göra det så länge jag kan. Vad som förvånar mig är att inte alla tar en promenad. Varför längtar inte alla ut? Längta efter att röra på kroppen och andas frisk luft? Den jag lever med gör det inte. Han vill stanna inne. Glo på sport. Sitta i soffan. Märkligt.

Nu är ljuset här och det är dags att hoppa i varma kläder. Dags för ”rundan”. Pulsrundan i fluffet. Men snart, väldigt snart, är det en runda bland vitsippor. Snart hör jag koltrasten, det vackraste ljudet som finns. Jag ska visualisera just det denna dag. Snart…

 

Det evinnerliga tjatet om väder!

IMG_8682_Fotor.jpg

Det är alltid väder. Av något slag. Det regnar, snöar, är dimmigt, grått, solsken, åska, vind, vindstilla, lite snö, mycket snö, varmt, kallt osv i all oändlighet. Är det inte snö så är det någon som mår urdåligt för att det är en vinter utan snö. Om det istället är snö så är någon under isen för att det inte är barmark. Är det varmt, så är det alla gånger FÖR varmt. Är det inte varmt så är det för kallt.

Jag skulle må mycket bättre om det var vinter när det var vinter och sommar när det var sommar…säger någon. Här är det alltså försvarbart att tjura för att omständigheten ”varm vinter och kall sommar” råder. I själva verket skulle den här personen tjura ihop även om läget hade varit annorlunda. Jag skulle ha mått så mycket bättre om det inte varit för all snö som jag fick skotta eller den här ohyggligt varma sommaren tar knäcken på mig.

Vi svenskar är extrema i vårt eviga tjat om väder. En omständighet som vi inte kan påverka ett enda dugg. Däremot tiger vi gärna om samhällsproblem. Det orkar vi inte bry oss om. Det tjänar inget till brukar det låta vid ett försök till diskussion. Tjänar det då något till att gnälla spaltmeter för att det inte är tillräckligt med snö?

Att vi behöver ljus för att må bra är inget nytt. På grund av den anledningen bör man vara ute den del av dagen då det är ljust. Även om det nu är en  mörk vinterdag med för lite snö och alldeles för varmt. Att sitta inne och oja sig över att man är deppig av mörkret istället för att ta vara på det lilla dagsljus som är,  mår vi förstås ännu sämre av.

Det jag talar om här är alltså inte en depression. En människa med en uttalad depression brukar sällan vistas i sociala medier och beklaga sig. Jag talar om gnällspikarna. De här som alltid, alltid har något att skylla på för sitt agerande. Nej, jag stannade inne HELA helgen för det regnade ju. Herregud, det går ju inte att vara ute..det är ju på tok för varmt. Nä, i det här snöovädret får man allt sitta inne och äta godis framför teven. Gå ut och gå? Det är ju snorhalt. Ånej, här ska inte brytas några ben. Jag tänker sura i soffan istället……

Jag är trött på gnällspikar. Livet är kort. Det kommer alltid att vara väder. Av något slag. Vind, från något håll. Nederbörd, i någon form. Acceptera att du inte kan göra ett skit åt det. Fokusera på det du KAN göra något åt. Sluta gnäll. Kan du gå? Fantastiskt! Alla kan inte det. Kan du rör dina armar? Underbart! Det finns de som inte ens har två! Är du frisk? Jamen grattis! Kan du äta dig mätt? Halleluja! Det låter som en storvinst. Tycker du synd om dig själv? Tråkigt! Du som både kan gå, använda dina armar, är frisk och får äta dig mätt. Du har verkligen grundplåten för att må riktigt bra. Om du kommer att göra det eller ej, är BARA upp till dig!

Ingen annan kan påverka dina tankar. Ingen annan finns att skylla på för att du inte kan påverka dina tankar. Inget väder i världen kan beskyllas för att du mår ruttet utan det är DU – bara du som har ansvaret för hur du ska må. Mitt råd till dig är att sluta gnälla. Sluta hitta på orsaker till ditt agerande. Du agerar på ett visst sätt eftersom du har valt att göra det. Endast du kan välja ett annat sätt att agera. Ingen annan.

Kan jag…….kan du!

IMG_2353

En liten berättelse!

//”Där står hon igen! Så tjatigt att se. En selfie och så det där #mot60 tjafset…Hon har säkert gener som gör att inte fettet fastnar på henne. Eller tuggar salladsblad. Lever nog ett urtrist liv och unnar sig aldrig något förutom kanske en bit selleri på helgen. Fan, vad trist! Tänk att aldrig få ta för sig av livets goda…..”, sa mannen medan han flåsade lite lätt. Han var röd i ansiktet och hade blivit andfådd med åren. Det var blodtrycket som spökade men för sjutton, han närmade sig ju 65. Lite krämpor hörde väl till på något sätt?

Midjemåttet hade ökat. Skjortan spände över den runda magen och knapparna såg ut att vilja sticka sin kos. Han älskade god mat och det där med att röra på kroppen var inte hans grej.  Alkoholintaget var måttligt tyckte han. Några flaskor vin på helgen och en konjak ibland. Det var banne mig inte mycket för en man i hans storlek. Nej, för fan….man ska leva livet medan det pågår…! Sitta där som en självplågare och peta i rårivna morötter, det var ingenting för honom….

Läkaren hade visserligen påpekat fördelarna med att motionera men han kunde inte för sitt liv se en bild av sig själv iförd tights på ett gym. En gammal gubbe! Bland alla  vältränade unga människor! Fullkomligt urlöjligt och det skulle aldrig ske. Gå ut och promenera kunde man kanske göra men det var ju så satans tråkigt. Kallt, blött, halt eller också för varmt. Det var aldrig rätt väder och gå en promenad i spöregn var helt uteslutet.

Nu väntade dessutom julen. Han älskade julmat! Skinka, köttbullar, Janssons frestelse, sillsallat, glögg, öl, snaps…. Det vattnades i munnen bara han tänkte på det. Middagarna skulle bli många med släkt och vänner. Det skulle fan sitta där och banta. Vore ju för jävla trist. Nej, efter trettonhelgen. Då skulle han väl ta tag i de där promenaderna. Inte nu! Sedan….//

Ja, det där var en fiktiv person. Men jag har träffat honom! Eller henne! Många gånger. Det som alltid framgår vid en diskussion är att mat och ett slappt liv är ”livets goda”! Jag har aldrig förstått det där. Vi ska alltså belöna oss med något som går att äta! Alltid. ”Jag tog en hamburgare på vägen hem för det var jag värd”, eller ”en skål lösgodis på kvällen har jag gjort mig förtjänt av”….

Varför har vi inte förtjänat något bättre? En äcklig processad hamburgare med feta pommes är alltså något vi är värda att äta? Jag är värd mycket mer än så! Varför inte spara allt det där vi ”har gjort oss förtjänta av” till en spahelg, en massage, middag på en bra krog eller en PT timme?

Faktum är att jag som står där på bilden inte alls har några speciella gener som hjälper mig att inte bli fet. Jag har bara bestämt mig för att inte bli det. Jag är fast besluten att hålla mig så frisk och stark jag kan så länge jag lever. Det är bara en enda som kan påverka om det blir så och det är jag. Och kan jag – kan du!

 

 

Och mörkret sänker sig ned…

night-2938792_1280

Morgonens promenad togs i kompakt kolmörker. Ja, fastän med pannlampa förstås. Den är jag lite förbannad på då den har osmaken att ganska snabbt slockna. Den lyser fantastiskt i en kvart och sedan blir ljuset sämre och sämre vilket inte är någon hit när man befinner sig mitt i skogen. Beckmörkt! Inte för att jag är rädd eller tycker att mörkret är obehagligt utan det är rätt och slätt bara besvärligt. På grund av detta välkomnar jag snön. Det behöver inte komma en halvmeter utan räcker med några cm som ligger kvar i några månader. Om  man nu kan få beställa….

Jag älskar inte vintern. Jag skulle ljuga om jag sa det men eftersom det ju är omöjligt att rå på våra årstider så väljer jag att gilla läget så gott det går. Det där blir jag bättre och bättre på för varje år. Att gilla läget. Att inte ideligen längta till någon annan del av året eller del av världen utan att faktiskt bara vara i nuet. En konst. Kanske är jag buddhist fastän jag inte har en aning om det?

Inställningen betyder allt och avgör om det är en uppförsbacke eller nedförsbacke. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Allt sitter mellan öronen och det är endast där vi kan bestämma om livet ska vara skit eller riktigt bra. Ingenting annat har egentligen någon större betydelse. Vi är vad vi väljer att vara.

Självklart har vi alla mungiporna mer eller mindre i en glad vinkel men jag försöker hitta det som är roligt i tillvaron och har helt slutat att jämföra mitt liv med andras. Jag tror att många gör det och på grund av andras ”uppenbara lycka” inte riktigt kan njuta av sin egen. Det som ger glädje till dig kanske inte alls tilltalar mig och tvärtom. Jag kan få rysningar av välbehag när jag går en iskall promenad i en vacker skog. Den där fina skogen med mossa över stenarna och glest mellan stammarna medan en blek vintersol silar in sitt ljus i trädkronorna. Visst är det härligt att strosa utmed en havskant och höra vågorna slå mot stranden men ändå…..så är det inte där som jag hör hemma. På besök en tid, gärna. För evigt, nej!

Jag har varit på shoppingrunda idag. Det händer inte alltför ofta då jag är världens sämsta att ”gå i affärer”! Tyvärr är det ju så med garderober att de behöver förnyas ibland. Som vanligt rantade jag runt på ett stort köpcenter med svetten rinnande i min frustration över att inte ens hitta minsta lilla T-shirt. Jag gör samma tabbe varje gång jag ska handla något. Vad har jag där att göra? Jag hatar köpcenter! Alla köpcenter! Jag hatar att köpa kläder och fullkomligt avskyr att ställa mig i en provhytt. När jag har pinat mig i någon timme eller två brukar jag svärande åka hemåt och susa upp till den lilla hålan som ligger någon mil norrut. Där finns ett par ynka butiker och där! Där hittar jag alltid kläder. Varför åker jag inte dit direkt? Obegripligt!

Klockan har hunnit bli strax efter 20 och utanför mitt fönster är det åter kolsvart. Hundarna har rullat ihop sig som små bollar i kökssoffan och jag lyssnar på en ljudbok. För en gångs skull gör jag inget annat. Det är ovanligt då jag oftast pillar med något. Jag kan inte riktigt komma över att det är slöseri med tid att bara sitta där. Lyssna på en bok kan man ju göra samtidigt som man har något annat för händer. Men inte den här kvällen. Jag sitter alldeles stilla utan minsta lilla pärla eller kristall att limma eller sy fast. Det känns lite märkligt. Jag gillar det inte men idag tänker jag löpa linan fullt ut. Jag ska sätta mig och titta på TV! Det är väl något som alla gör men…..inte jag. Urtrist och totalt bortkastad tid men idag ska det ske. Åtminstone en timme! Kanske…om jag står ut..!

 

Vägen till ekonomisk undergång….

money-1428594_1280-2

Casumo, LeoVegas, Kaboo, Spinit, Comeon, MrGreen…..känner du igen de där! Jag tror nästan att det dyker upp en liten melodislinga när du läser namnen. Vi kan inte värja oss även om vi vill från den helt vansinniga reklamattack man överöser oss med från alla dessa casinon på nätet. Vi spelar som aldrig förr!

Kanske vinner någon en summa pengar efter många års spelande. När man i åratal har satsat flera hundra kronor i veckan för att få ”den där” storvinsten så kanske man i bästa fall vinner några tusenlappar. Att summan,  om kronorna istället hade sparats, troligtvis skulle vara betydligt högre tänker man inte ett ögonblick på. Kanske har man tur efter att ha skrapat tusentals trisslotter och äntligen vinner en femhundring. Att lotterna har kostat en hel del finns inte i minnet när det ”plötsligt händer”!

Vinn miljoner på freespins, spela hemma vid din dator, på din mobil….det tjatas om och om igen. Reklamslingorna är fler än nyheterna och det är beundransvärt hur många olika nätcasinon som existerar. Allt för att dina pengar ska försvinna till….ja, vad försvinner de till? Vem får njuta av dina surt förvärvade slantar som du så naivt spelar bort kväll efter kväll i jakten på lyckan i storvinsten? Staten, privata bolag, någon rik jävel som gnuggar händerna när du satsar dina kronor – igen!

Jag lyssnar mycket på ljudböcker när jag knåpar på mina glittrande skapelser men ibland åker radion på. Reklamen snurrar. Det är sex och spel, spel, spel, spel och sex igen. Vuxenlekar och nätcasino i en ständigt icke sinande ström.

Jag har aldrig i mitt liv spelat på ett nätcasino. Faktum är att jag inte spelar alls. Jag tror att det är vägen till sin egen undergång att falla för dessa freespins. Rätt vad det är sitter du där och spelar bort varenda krona i tron att lyckan snart kommer  i en storvinst. Jag är säker på att det är hur enkelt som helst att fastna i fällan. Det blir ett beroende precis som längtan efter sprit, cigaretter eller droger.

Jag har sett en storspelare en gång. Han kammade hem en miljon på trav. Då, för 40 år sedan. Det var hysteriskt mycket pengar på den tiden. Blev han lycklig och glad, reste och satt där på en strand med vit sand och vajande palmer, njutandes en cigarr i skuggan? Köpte han fina bilar, båtar och lyxiga prylar….blev han lyckligare? Nope! Han spelade bort hela skiten!

Jag vill citera något som är skrivet så fantastiskt bra av Stefan Ekberg

”Sannolikheten för att få sju rätt på Lotto är 1 på 6 724 520. Det är som att fylla ungefär sexton fotbollsplaner med dricksglas där 6 724 519 glas innehåller urin och ett glas innehåller äppeljuice. Hittar du glaset med äppeljuice?

Sannolikheten för att vinna en miljon eller mer på triss är 1/55556. Det är som att ställa upp hela Gotlands befolkning på rad och stoppa ett kuvert med en miljon i fickan på en av dem. Ditt jobb är att hitta rätt person.

Sannolikheten att vinna mer än 100 kronor på triss är 1 på 667. Det är som att köpa en lott varje dag i sitt liv och kanske vinna hundra kronor vartannat år.”

Tänkvärt! Eller hur?

Tur att man kan stänga av sin radio och slippa det eviga malandet av reklamslingor för vare sig man vill eller ej så fastnar de i huvudet. Likt en vattendroppe som med sin eviga träff mot ett berg till sist åstadkommer ett hål så sitter reklamen där. Inbankad genom sin ihärdiga upprepning och vi kan inte värja oss. Vi kan inte längre leva i världen ovetandes om freespins och sexleksaker utan det sitter där, inpräntat. Även om vi inte alls har lust att nynna på vuxenlekars reklamslinga så rätt vad det är så gör vi det. Den finns där. Eller det där sista på reklamen för MrGreen.

Det är trevligt med pengar men det är inte nyckeln till lycka. Det tycker jag blir väldigt tydligt när man ser alla dessa stormrika artister som väljer att ta livet av sig trots att de har precis allt. Hur som helst så är det bättre att spara en slant varje månad än att spela bort den. Även om det låter fasansfullt präktigt så är det faktiskt så man bygger upp sin ekonomi. Inte genom freespins….

 

 

Snipp, snapp snut och där…….var nog sommaren slut!

blueberry-2598341_1280

Augustimörkret har rullat in och nedräkningen har börjat av timmarna med dagsljus. Det är inte särskilt varmt i solen längre och vi har endast några dagar kvar tills det är september. Uuh, vad fort det gick. April till nu – swish! Mår du dåligt av det? Att det går mot höst?

Jag gillar hösten. September och oktober kan vara underbara men sedan så skrattar jag inte så värst längre. Då, när dagarna inte hinner bli ljusa förrän det är mörkt, när man inte kan gå ut utan att ha sina dubbade kängor och långkalsonger, när man måste skrapa rutor och skotta snö…….DET, kan jag vara utan. Tyvärr har vi ju inget val utan man får stånga sig igenom den där förhatliga vintern vare sig man vill eller ej. Att flytta någonstans där det är outhärdligt varmt större delen av året lockar inte heller så jag antar att det bara är att gilla läget och göra det bästa av det. Vad ska vi då göra för att må bra? Här kommer min lista som jag följer slaviskt för att inte förlora förståndet under alla mörka månader som komma skall!!

  1. Införskaffa D-vitaminer. Börja boosta nu! Eftersom solen mest lyser med sin frånvaro i vårt avlånga land så lider vi brist på denna lyckovitamin. Börja ät nu!
  2. Rör på dig! Dra igång dina endorfiner och knarka dig hög på dessa så fort du har en chans. Endorfiner är kroppens eget ”morfin” och om du låter detta bubbla runt i ådrorna så blir du glad. Av att vara glad blir man ÄNNU gladare och det är en total win-win situation. En underskattad drog som alla läkare borde pusha varenda levande själ att ta….
  3. Håll koll på temperaturen! Jo, hör här!Amerikanska meterologiska institutet publicerade en studie 2011 och enligt den upptäckte man att temperaturen hade stor påverkan på vårt sinnestillstånd, mycket mer än vind, fukt och andra variabler. Enligt dem så maximerades lyckan vid 13,9 grader. Glöm alltså inte att hålla koll på väderrapporten. Det är bara att ta ledigt och rusa ut om man nu spår att graderna ska hamna ungefär där! 13,9 grader…..hm, tror faktiskt att jag kände mig väldigt lycklig i morse och fasen vet om det inte tangerade just den temperaturen.
  4. Dra på smilbanden. Den som hänger läpp hela dagarna tenderar att bli en riktig surkart medan de som ler mot sin omgivning blir gladare, tänker produktiva tankar och förbättrar sitt humör! Så, flina på!
  5. Ställ in din hjärna på lycka. Ratta fram till rätt kanal och se till att få in den igen om det börjar spraka och knastra. Allt kommer att bli bra och allt annat är inte  möjligt. En bra ledstjärna tycker jag när nu världen är skvatt galen.

Sådär enkelt är det kanske inte men det är väldigt sant att livet blir vad vi gör det till. Ingen annan än du är ansvarig för hur du väljer att leva. Kasta inte bort tid att älta det som inte går att ändra. Kanske har du inte fått en perfekt barndom,  kanske lever du inte i det perfekta förhållandet, kanske gjorde du ett dumt yrkesval, kanske lever du inte i nuet pga att du ideligen önskar dig någon annanstans. Till helgen, till en semester, till kvällen, eller väntar på storvinsten som ska ge dig lycka?

Försök att hitta glädjen i vardagen för egentligen är det precis DET, som är livet. Alla dessa ”vanliga” timmar som vi gör det där vi inte tänker på att vi utför. Det perfekta förhållandet finns bara i böcker, den perfekta barndomen är få förunnat och pengar är inte vägen till lycka. Det blir väldigt uppenbart när stenrika världsartister tar livet av sig på löpande band. Det kanske inte blev så kul när allt som gick att köpa var inhandlat?

Som vanligt är jag klok som en bok. Herregud, vart ska detta sluta? Min dag har börjat med en långpromenad i en fantastisk skog med en god vän och ett gäng hundar. Nu, efter att ha tagit en långfika ska jag sätta mig vid symaskinen. Där väntar ett antal timmar för att sedan fortsätta dagen med att limma flera tusen kristaller på en BH! Ännu en atlet ska få gnistra på scenen i en av mina skapelser. Gymmet fick inget besök idag. En justerad rygg, hand och rumpa behöver en vilodag. Huvudet håller inte med men måste tyvärr backa ett par steg då kroppen har höjt rösten på skarpen. Vila kallas det.

I en mörk skog…..

svamp 2.jpg

Hon hade gått en stund och insåg med en bedövande insikt att hon var vilse. Det hade börjat mörkna och den täta skogen såg likadan ut åt alla håll. Varifrån hade hon kommit? Hon var säker på vilket som var söder och norr …eller var hon det? Hon hade följt ravinen norrut och sedan vikit av på en stig med oländig terräng. Det var sly överallt och hon hade hoppat som en bergsget för att ta sig fram. Vilket jävla påhitt att gå in just här!

Hon stod stilla en stund och försökte koncentrerat lokalisera var hon befann sig. Gick hon i cirklar? Hon fnös åt sig själv och insåg att det inte alls var omöjligt. Hon hade varit ute länge nu och borde verkligen bege sig hemåt. Efter en viss tvekan bestämde hon sig för att kliva rakt ut från den punkt där hon befann sig. Rakt in i snår och den sly som låg i flera lager på backen. Det måste vara åt rätt håll. Det måste vara det.

Hon stelnade till! Ett ljud! Vad var det? En älg, ett rådjur eller kanske ett vildsvin? Var skulle hon ta vägen om det kom ett ilsket vildsvin med ett batteri av små vildsvinsbarn på släp? Hon hade aldrig varit särskilt vig och tanken på att slätkarta upp för en trädstam fick henne att fnittra till. Hon insåg att det inte var en utväg. Hon stod stilla och hjärtat slog en dubbelvolt när en stor rovfågel lättade från marken och fladdrade iväg….det var bara en fågel…

…..ja, och sedan hittade jag en jäkla massa svamp igen så där rök min skogsthriller. 🙂 Men, visst började den bra? 😉 Det var en beskrivning av den skog jag knallar runt i och letar efter skogens guld.  Jag kan dock inte gå vilse. Den är alldeles för liten,  men gå i cirklar är jag bra på. När blicken är riktad nedåt kan man hamna var som helst. Sly, omkullfallna träd, oländigt och besvärligt och det är precis där man hittar kantareller. Inte i den där fina bekväma skogen. Den där som ser ut som en teckning av John Bauer. Man ska ta sig dit det är lite bökigt att gå. Det ska växa björk, hassel och barrträd om vartannat och det får gärna vara en massa sly på backen som någon har röjt för något år sedan. Där hittar man kantareller. Promise!

Varför plockar jag egentligen kantareller? Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Jag äter inte eländet. Smaken är vidrig och går inte att kamouflera med vare sig kryddor eller lök.  Konsistensen påminner dessutom om små bitar av gummisnodd…  Jag tror  inte heller att det är särskilt nyttigt men det är inte orsaken till att jag ger bort all svamp. Det är äckligt helt enkelt.

Dock är det är rofyllt att leta kantareller. Jag går aldrig någonsin sakta men när jag kopplar på min svampletarblick så stannar tempot av och jag kan helt avkopplad gå och strosa i timmar. Igår strosade jag ihop 4,5 kg kantareller, idag blev det 1 kg. Någon av mina vänner blir lycklig igen.

Nu ska jag strosa in till soffhörnet och lyssna färdigt på en bok. Stefan Sauk och jag, vi håller ihop. Det börjar dock bli kris. Jag har lyssnat på allt som Stefan Sauk har läst in och nu måste jag hitta någon annan inläsare som jag inte retar mig på. Någon som inte läser urtrist eller överdriver, någon med en behaglig röst och precis lagom teatralisk. Tips mottages med tacksamhet. Livet utan Stefan kommer att bli fattigt men det är oundvikligt. Vi kommer att göra slut.

Inspiration är en lyx…

.people-wait-quote_Fotor

 

…brukar jag alltid säga. Just nu lyser den dock med en förfärande frånvaro och jag går till gymmet på ren och pur vilja. Bara vilja. Visst känns det bra efter ett pass och visst är det precis det jag behöver men….jag skulle ljuga om jag inte erkände att det är motigt. Det är just i det här läget som man måste ha den där planen. Planen som inte har kryphål för olust och som saknar genvägar till det mål jag har satt upp. Bit ihop och bara GÖR det du har tänkt. Och, jag biter ihop. Och gör! Det var förra veckan, i förrgår, igår och idag, i morgon är en annan dag. I morgon är allt annorlunda. Det är bestämt och det måste vara så. Allt annat är otänkbart.

Men hur ska allt kunna gå som på räls? Det är omöjligt och otänkbart då vi alla ju bara är människor. Människor med våra fel och brister, med våra ljusa sidor och våra tillkortakommanden. Vad ska vi göra åt det? Platt intet! Det är bara att rasa ihop, tappa lusten på allt och så resa sig igen. Det är inte hur många gånger vi faller som räknas utan hur många gånger vi reser oss upp.

Om livet idag blev en riktigt usel föreställning med korkade val så är det inte för evigt.  I morgon är en annan dag. Vi gör det bättre i morgon. Vad vi gjorde idag är redan passé, ointressant och omöjligt att spola tillbaka och göra om. Gjort är gjort och det enda vi kan göra är att göra det bättre. I morgon!

Jag har varit hos min gamla mamma idag. Hon visste inte att jag skulle komma och satt på balkongen i sin rullstol alldeles ensam när jag dök upp. Hon sa att jag väckte henne i en dröm. Hon  hade drömt att hon kunde gå igen och hade varit på en promenad. Hon sa att varenda steg kändes i hennes kropp och i det ben som inte finns kände hon trots allt att hon satte ned foten. Steg efter steg…! Hon hade känt sig lycklig i drömmen. Fri! Friheten att kunna resa sig själv, sätta ett ben framför det andra och bara helt enkelt – gå! Det fick mig att fundera på min egen olust, min avsaknad av inspiration och där, där på balkongen bredvid min mamma så kände jag mig bortskämd och usel som väntar på att det ska kännas ”kul” att träna. Jag väntar på att allt ska vara motiverande och det faller mig inte ens in att jag ska vara förbannat glad över att jag över huvudtaget kan gå!

Min älskade gamla mamma som så ofta får mig att förstå att livet är nu! Att det är precis nu som vi ska ta tillvara på varenda sekund oavsett vilken ålder vi är i. Vi vet aldrig när det kommer att ändra sig. Vi har ingen aning om vad som händer innan dagen är slut. En gång åkte jag ifrån henne och skulle stanna till och rida min häst på vägen hem. Vi hade varit och tittat på vitsippor i min gamla hemstad och jag mådde inte helt bra när jag satte mig i bilen. När jag satt på min häst några timmar efteråt fick jag en hjärnblödning. Det kommer alltid att vara den stund då jag insåg att livet inte är att lita på. Det är inte någon säkerhet att vi är unga, friska och starka…..allt kan hända. Och, det kan hända från en sekund till en annan.

Ingenting kan någonsin bli detsamma efter en upplevelse där man svävar mellan liv och död. Allt blir annorlunda och man får en annan syn på livet. Det är märkligt att det ska behövas en så obehaglig upplevelse för att förstå att nuet är det enda vi har! Då har passerat och sedan är inte säkert att vi får uppleva.

Jag minns att det fascinerade mig att träden fortfarande vajade i vinden, människor skyndade till något utanför mitt sjukhusfönster och livet bara fortsatte fastän jag låg där. Det var en stark, konstig och mycket speciell upplevelse. Det ändrade allt för resten av mitt liv. Jag älskar livet. Jag fattar verkligen att det bara är till låns och kan tas ifrån oss när vi minst anar det.

Nu sitter jag här i kökssoffan med mina små knallkorkar vid min sida. Jag har ett glas iskallt vin och smuttar på. Snart ska jag fixa en sallad till oss och ramla ned i soffhörnet och titta på något meningslöst program på teven. Kanske tar jag ett glas vin till. Det är livet som pågår och jag älskar det. Varenda sekund. Även när jag är helt lack på inspiration!