Och där kom viloperioden..

Den där ofrivilliga som ALLTID dyker upp förr eller senare då man tränar hårt. En skada! Putt i diket. Det slår aldrig fel. Precis i det skede då man känner sig starkare än någonsin, oövervinnerlig och har nått ytterligare en nivå för sina fysiska prestationer så händer det. Aj! Något går sönder och så är man tillbaka på ruta ett. Om och om igen genom hela livet.

Här sitter jag nu med ett knä som är överansträngt. Jag borde ha kunnat räkna ut att den där löpturen var synnerligen osmart med tanke på att jag inte har sprungit på åratal. Löpning var min grej fram till för kanske 6 år sedan då min rygg satte stopp för fler löpsteg. Sedan dess har jag flåstränat på annat vis men den där dagen kändes det som om jag kunde springa lite. Meningen var en PW men lite löpsträckor kan väl inte göra någon skada! Det hade nog kunnat gå vägen om jag inte i samma veva gjort massor av benböj i samband med annan träning, eller tränat växelhopp…..men tillsammans blev träningsdosen för hög och mitt högra knä tackade för sig och gav upp.

Jag blev livrädd först att det var ett korsband men jag tror inte det för jag är trots allt bättre idag. Jag kan gå och sätta ned hela foten vilket är ett stort framsteg redan från i går då jag linkade med svår möda. Dr Google och jag har kommit fram till att det nog är ett ledband som trilskas. Då händer det som jag fullkomligt hatar. Speciellt i dessa oroliga tider då jag verkligen behöver köra slut på mig. Vila! Bara ordet får mig att rysa. Sitta på ändan i soffan. Usch! En dag och jag är fullkomligt uttråkad. Hundarna tittar på mig som om jag inte är riktigt klok. Vad nu? Inga promenader?

Nåväl! Jag ska väl inte tjura. Är som sagt bättre idag. Det finns ju andra delar på kroppen jag kan träna som fortfarande är med mig. Det får bli lite mage och armar så kanske livsglädjen återkommer. Tänk så viktigt träning är som ingrediens i livet om man en gång tillsatt den. Utan den blir det som att baka bröd utan jäst. Torrt, platt och urtrist.

Som du märker är det lite glest mellan mina inlägg. Skrivarlusten fick sig en törn i och med denna pandemi som svepte in över världen. Detta obegripliga scenario där vi på bara någon månad dör av ett virus vi inte kände till. Det är så ofattbart, så mycket science fiction att det är svårt att greppa. Ibland tänker jag att ”men för tusan….detta är sååååå överdrivet”…och funderar på om jag inte ska leva som vanligt. Är det inte bara världsekonomin som håller på att driva oss till vansinne för att styra oss totalt osv. Du vet, konspirationsteorierna flödar. Men….då möter jag någon inom sjukvården!

Igår, då mitt knä gav upp, ringde jag 1177. Det var fullkomligt lönlöst då telefonkön var oändlig. Jag tog mig mödosamt ut till bilen och rattade in till vår lilla stad för att köpa mjölk. Köra bil gick förvånansvärt bra. Väl inne på macken där jag handlade pratade jag med tjejen i kassan. Hon kommenterade mitt linkande och vi började diskutera risken med en akutmottagning så här i Coronatider. Hon nämnde att hennes man var läkare på ortopeden i en närliggande stad och RINGER UPP HONOM!!! Pratar med honom först och sätter på högtalarfunktionen.Fattar ni? Jag kommer på en direktlinje med en läkare! Det är ju helt galet. I alla fall var det en trevlig kille som lugnade mig angående mitt knä och sa till mig att hålla mig borta från sjukvården om jag inte var i svår nöd. Ta detta på allvar, var hans ord. Han sa att i början av pandemin hade även han nonchalerat viruset som en influensa men, det ÄR inte en influensa utan något mycket värre.

Nu glömmer jag eländet för idag och avskärmar mig från ytterligare informationsflöde. Vill inte veta mer!🙈🙉. Klockan har blivit 05.40 och fåglarna utanför mitt fönster är som tokiga. Det är öronbedövande fågelkvitter den här tiden. Eftersom jag bor i skogen hörs ingenting annat. Det är fortfarande kallt men blir en fin dag med sol och temperaturer en bra bit över 10 grader. Vitsipporna blommar för fullt och bildar ett täcke så otroligt vackert. Jag önskar dig en fin söndag. Bor du i stan så ta dig ut i naturen. Den är slående vacker just nu! Bjuder på bilden nedan. Utanför min dörr….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: