Dags för självpepp…

Ibland drabbas jag av den här oändliga frågan…..”vad är meningen med livet” …….och det goda humöret som oftast spirar i min knopp är som bortblåst. Den där olustkänslan av att allt är meningslöst kan komma från ingenstans och bara rulla in. Kasta sig över mig. Knuffa mig i marken och så sitta där mitt i bröstkorgen och bara hamra in dåliga tankar och känslan av missmod.

Ska det bara vara så här? Är det här livet? Vad ska allt tjäna till? Varför inte bara ge upp? Skita i allt? Vad är meningen med att bara sträva och sträva? Till vad? Efter vad?

När mina tankar börjar snurra i dom här tankebanorna måste jag väldigt snabbt fram med sopkvasten och kvickt som attan sopa bort alla tvivel, all självömkan och allt tänk på hopplöshet. Jag ser det som att det sitter en liten djävul på min ena axel. Oftast kan jag skaka av mig den där otäckingen men ibland så får han ett rejält tag, sätter sig där, flinar elakt och så bara proppar mitt huvud fullt med skit. Negativa tankar föder fler…precis som det omvända scenariot.

Den där djävulen var väldigt aktiv då jag mådde som sämst efter mitt utmattningstillstånd men till sist så lyckades jag övermanna kräket. Vi slogs varje dag, dygnets alla timmar. Ibland så fann jag mig djupt nere i träsket igen, trampandes vatten för att hålla näsan ovanför den osmakliga sörjan. Jag sjönk aldrig men det var mycket nära många gånger. Till sist med mycket möda kunde jag kravla mig upp och sitta där bredvid min mörka tjärn och så sakteliga gå därifrån. Den finns dock där. Som ett slukhål. Redo att dra ned mig under ytan igen.

Idag kan jag ge den där djävulen en snyting. Stick! Dra! Låt mig vara! Jag lyckas som regel även om jag just idag inte har fått in någon fullträff. Han hänger där..om än lite löst. Jag tror att vårt psykiska mående är ett resultat av så mycket. Världen är en galen plats och låter vi det påverka oss i hög grad så är det inte konstigt om hopplösheten får ett grepp.

Kanske är det just tankarna på livets förgänglighet som är så svåra. Tankarna på att vi faktiskt bara är här på besök? Att vi mister dom som står oss nära? Jag tror att det i mitt fall är en känsla av att inte hinna ta vara på dagarna som känns jobbig ibland. Att det liksom bara rullar på…ett år går…läggs till nästa….till nästa….till nästa osv.

Jag känner att livet måste fyllas med något. Aktiviteter. Sysselsättning. När jag inte gör något mår jag uselt. Och när jag har för mycket att göra blir det samma känsla. En balansgång… där för mycket och för lite skämmer allt. Jag vinglar fram där. Tar ett steg fram och ett tillbaka. Ett åt sidan och in igen. År ut och år in.

Min träning och enorma vilja att röra på mig är ett livselixir som jag inte kan vara utan. Jag vet att min olust är borta när jag kommer hem efter mitt träningspass. Kanske dansar jag inte runt men jag vet att jag mår bättre, är gladare och har livslusten på plats igen. Jag måste bara ut och gå en stund…åka till gymmet och få upp pulsen…..lyfta…..pressa…..dra…..andas. När jag sitter där vid frukost nummer två är allting bra. Jag vet det. Det är därför jag aldrig låter mig bli nedknuffad av den där djävulen som inget hellre vill än att se mig ge upp. Det kommer aldrig att ske. Min vilja är större än allt och det är pga den som jag orkar finnas till.

Med viljan kan vi påverka precis allt. Det finns inte någon inspiration i världen som kan rå på olust och nedstämdhet men med viljan kan vi påverka hela livet. Låt aldrig den där djävulen få greppet utan ge honom en fet smocka. Klockan är snart 06 och jag har pratat av mig en stund. Känns redan bättre. Dagsljuset dröjer ett tag men jag har en bra pannlampa. Det är dags att röra på påkarna. Livet har börjat…även denna dag!

6 kommentarer på “Dags för självpepp…

  1. Så fin text trots det svarta. Jag blev av någon anledning tårögd. Kanske för att du berörde mig, både med din självutlämning och känslan av att det var skrivet med mina ord.
    Tack!

    Idag vet jag att jag har ett jobbigt möte på jobbet så jag boostade mig med lite crosstraining före kl 6, armhävningsutmaningen du gett mig, hästmys och sedan promenad kl 6.50 de 7 km till jobbet. Slank också in och lämnade blod och fick med mig därifrån två par underbara ullsockor.

    Ha en underbar dag, du fina givmilda, peppande medmänniska Pia.

    Gillad av 1 person

    • Ja, vi har nog den där lilla djävulen som bråkar med oss allihop men…idag är det så viktigt att visa en fasad. Baksidorna gömmer vi i sociala medier och annat. Vilken härlig morgon du har haft. Faktiskt har även jag använt mig av crosstrainer denna dag. Boxträning igår satte sina spår så då får man ta det som gör minst ont! =) Ser fram emot att höra fortsättningen på armhävningarna…kämpa på!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: