Är du själv ditt största hinder?

Efter att ha varit synlig i några Facebookgrupper som handlar om träning får jag många meddelanden i min inkorg. Hur ska jag komma igång med min träning? Hur ska jag äta? Behöver jag kosttillskott? Hur får jag bort min mage? Hur ska jag konditionsträna?

Det är frågor som jag förstår ifall man aldrig har rört på sig men sedan har jag en helt annan typ av frågeställning som är mycket märkligare…! Jag har inte tid att träna då jag jobbar heltid. Jag har så vansinnigt ont att jag inte kan träna. Jag har svaga armar och orkar inte lyfta. Jag har artroser i axlarna. Jag har artroser i fötterna. Jag har högt blodtryck. Jag har diabetes. Jag har fibromyalgi. Jag mår dåligt psykiskt. Jag har intolerans mot ditten och datten……..

De där senare påståendena som jag hämtat ur diverse mail är alltså verkliga och de är alla fortsättningen på förklaringar om varför dessa personer INTE kan träna. En förklaring över de hinder som på något sätt är uppsatta rent mentalt. Kanske tror man att jag ska vara jättesnäll och säga att det är självklart att du inte kan träna med artroser och så kan de känna sig lite nöjdare. Jag kan ju faktiskt inte på grund av….

Men så snäll är inte jag. Det där är ett uppradande av hinder för att slippa ta tag i livet. Inte förrän man ligger livlös i en trälåda är det kört men innan dess finns det baske mig någon form av träning som du kan utföra även om du har artroser både högt och lågt. Nästan allt blir bättre av träning. Smärttillstånd i allra högsta grad. Artroser definitivt. Du kanske inte kan bli en styrkelyftare om du har artroser i axlarna eller springa marathon ifall artrosen sitter i dina fötter men….det finns ALLTID en träningsform du kan använda dig av.

Jag har svårt att förstå problematiken. Om du vill ändra din kropp och din hälsa men så gör det då. Vad väntar du på? Att någon ska göra det åt dig? Det finns bara ett enda sätt och det är att börja. Sätt igång. Inte på måndag, efter jul, efter semestern eller efter någon annan helt meningslös ursäkt utan nu. Sätt igång nu! Jag har en bror som låter precis så där och jag brukar fråga ”vem är det du ursäktar dig för? Mig? ”

Det är just den här mentala stoppklossen som gör att du aldrig kommer till skott. Att du känner efter…är jag inte lite sjuk, jag fick ont i en fot, eller i en arm, jag ska ju snart resa utomlands, det är för varmt, det är för kallt, det blåser, är för kvavt, snöar, regnar eller något annat som är möjligt att skylla på för att INTE sätta igång. Den enda du sviker med alla dessa ursäkter är dig själv. Du borde be din kropp om ursäkt och ingen annan.

Personer som ideligen sätter stopp för sig själva är otroliga på att hitta hinder. Det är så märkligt för om det nu värker i en arm så har vi ben, och om det gör ont i våra ben har vi förhoppningsvis en överkropp. Kan vi inte gå kanske vi kan cykla? Det finns alltid en väg. Det finns alltid ett sätt att träna. Det är roligare att intala sig att det går än att stå där och rabbla upp hinder.

När det gäller mat kommer du aldrig att gå ned i vikt om du ska vänta på rätt tillfälle. Det tillfället kommer troligtvis aldrig. Ändra din kosthållning denna dag. Nu! Precis i denna stund. Om du skjuter upp dina planer kommer du att fortsätta med det och ingenting kommer att bli bättre.

Att komma i form, få kondition och styrka kräver arbete från din sida men det är värt varenda sekund. Känslan av att orka, att bli starkare och må bättre är fantastisk. Dina krämpor, så länge de inte är livshotande, är inget att ha som försvar. Kliv över det där hindret och sluta slösa med din tid.

Man kan fortsätta att skylla på allt möjligt men det finns bara ett enda sätt att må bättre och det är att börja göra det. I samma stund som du bestämmer dig för att ta tag i livet och verkligen gör det också, så ändrar du ditt sätt att se på allting. Du ser möjligheter och sätt att lyckas istället för att leta orsaker till att inte lyckas. Bestäm dig för att det kommer att bli bra. Bestäm dig för att tycka om träningen. Ha roligt!

Livet är det som pågår varje dag och vill du ha en förändring måste du göra den nu. Sedan kanske inte ens finns….

5 kommentarer på “Är du själv ditt största hinder?

  1. Ja jag kan bara instämma.

    Känner mycket väl igen mig i din text och i mitt förhållningssätt, då och nu.
    Jag kunde ABSOLUT inte träna (då) och det fanns inte ens i min tankevärld att man KUNDE träna när man har så ont i hela kroppen.
    Trodde att jag skyddade min spillra till kropp när jag egentligen gjorde den en riktigt stor otjänst.
    Jag förstod inte bättre…

    Hade den stora turen att möta en tuff läkare som sa orden jag behövde höra; det enda du kan försöka med är att börja träna, sjukvården kan inte hjälpa dig = du får inga remisser till undersökningar och därmed ingen diagnos.
    Genom åren har jag hört ord som fibromyalgi, artros och reumatism.

    Läkarens ord retade upp mig och fick fart på mig.
    Direkt tog jag kontakt med en rehabklinik där en genomgång gjordes av min kropp, och det fanns inga hinder för att börja träna.
    Sagt och gjort!

    Numera känner jag igen mitt tidigare resonemang i andra personer och skulle vilja ”tvinga” 😉 dem till att börja träna.

    Att känna att man själv påverkar sitt mående är en underbar känsla, istället för att förlita sig på sjukvården/någon annan som en hjälpare i nöden.
    Försöker hålla mig därifrån så mycket som möjligt.

    Jag lägger också (som du skriver) märke till att många tänker för mycket – istället för att bara göra.
    En slags matande av negativa tankar.
    ”Det är så tråkigt att träna, det är så tråkigt på gymmet, det är så TRÅKIGT…”
    Självklart blir det svårt att få till en positiv träningsupplevelse då.

    Återigen tack!

    Gillad av 1 person

    • Vad härligt att läsa! Det är ju precis det här som är grejen. Oftast blir ju träningen rolig varefter vi ser att vi mår bättre, blir starkare och…..snyggare! 😉 Jätteglad att få ta del av detta!

      Gillad av 1 person

  2. Håller med till 100 %! Det är så mycket lättare att hitta ursäkter än att ta tag i något och göra en förändring – men det är ju en självklarhet att ingen kan förändra din kropp och hälsa åt dig. Det är ditt eget jobb.

    Jag har ofta känt mig lite utanför… känner inte igen mig i många av mina medmänniskors tankar och beslut.
    De säger ofta till mig att jag väljer alltid den jobbigaste vägen! Och det menat i en negativ betydelse. Men i min värld så tycker jag det är en självklarhet att ta till ”träningsformer” i min vardag.

    Att välja trappor framför hiss ( en absolut självklarhet).
    Att stå med benen i 90 grader, kanske på tå över handfatet när jag borstar tänderna.
    Att bära höpåsarna ut till hästhagen med händerna utsträckta rakt ut från sidorna.
    Att fylla på vattenbaljan i hagen med hjälp av hinkar (istället för vattenslang), och lägg eventuellt in lite armlyft med hinkarna i händerna medan jag går till hagen.
    Att göra någon träningsaktivitet (squats, armhävningar, streching mm) när jag väntar på att vattenhinkarna ska fyllas vid vattenkranen.
    Att välja cykeln till alla ställen jag ska till, där tid finns att cykla (och tid finns oftast om man omprioriterar).
    Att inte bli irriterad när jag får springa upp i övervåningen för tusende gången då jag glömt något, utan istället bli glad över att… jippie, ett extra gympapass!
    Att våga släppa hämningarna i trädgården och skutta som en yster lammunge när jag, återigen för tusende gången får springa till snickarboden för att hämta verktyg jag behöver för någon av de tusende reparationerna som krävs på en gård. Och det med glädje!!!
    Att göra knipövningar när jag står och väntar i kö i affären.
    Att dansa några salsa steg när jag väntar på att utskrifterna ska skrivas ut från skrivaren på jobbet.

    Det finns tusen och tusen saker i vardagen som kan utnyttjas till ”automatisk träning” och om man har ett motstånd till att ta sig till gymmet eller annan gympa klass…. börja i vardagen.
    Du kommer då att lättare få med din hjärna på vägen till en positiv inställning till träning. Därefter blir steget inte så stor till gymmet!

    Detta är mina tankar och inte menat som pekpinne utan en inspiration till en mjukstart av resan till träningslust.

    Jag tackar dig Pia för din enorma inspiration och all den tid du lägger ned på oss andra för att hjälpa till.

    Många goa hälsningar till er alla
    Helene

    Gillad av 2 personer

    • Vad härligt att få läsa om din fysiska vardag! Det låter som om du har rätt inställning till livet. Jag skulle önska att de som lever i min närhet kunde ta till sig det här istället för att fastna stillasittande i soffan! Tack snälla för feedback och för att du delar med dig!🤗

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: