Om självkänsla och självförtroende…

Det är rätt stor skillnad på det där. Det är lätt att missa den. Självförtroendet kan vara enormt fastän självkänslan är låg. Det är sällan tvärtom…

Självförtroende handlar om att tro på den egna förmågan att prestera, klara av och göra saker. Har man högt självförtroende mår man ofta bra när man klarat av något som var svårt eller gjort något bra. Med fokus på det man presterat får man bekräftelse utifrån. Det bygger upp ens självförtroende. Denna bekräftelse får en att känna att man duger. Kortfattat kan man säga att självförtroende handlar om den tilltro du har till att klara av saker. Dessutom växer självförtroendet när man får bekräftelse.

Mitt självförtroende är stort. Har alltid varit men med självkänslan har det varit en helt annan sak…

Självkänslan handlar om hur man ser på sig själv och definierar sitt värde som människa. Med god självkänsla tycker man att man duger även ifall man misslyckas med något och bryr sig inte om vad andra tycker. Eftersom att man med god självkänsla vet att man är hur bra som helst så spelar det ingen roll ifall andra pratar illa om en. Kortfattat kan man säga att självkänsla är känslan av att vi är bra som vi är och tycker att vi duger som vi är oavsett vad vi gör.

Det här grundläggs när vi är små. Min pappa hade enorma krav på mig när det gällde precis allt och jag ville verkligen göra honom nöjd. Ville ha hans erkännande. Kom jag t ex hem med en 4a i betyg som någon annan förälder kanske hade jublat över fick jag höra….”men…bara en 4a… om du pluggat lite till hade du kunnat få en femma”… Det kan jämföras med en bekant som när han var ung kom hem med en 2a i matte och lite skamset visade sitt betyg för sin mamma. Hon svarade istället ” men gud vad bra…det blev ju i alla fall inte en etta! Och ja,det var på den tiden då vi hade betyg från 1-5 i skolan. Medeltiden typ!🙄 Min pappa var inte särskilt pedagogisk. Han lyckades få mig att känna mig värdelös trots att jag hade ett ganska gott betyg. Min bekant blev däremot lyft av sin mamma och kände sig inte alls lika misslyckad.

Det här framkallade med tiden en enorm prestationsångest och det har jag lidit av under många år. Viljan att alltid prestera, att göra bra ifrån mig, lyckas, att inte känna efter utan bara kämpa på. Det har varit på gott och på ont. Jag är stark mentalt och har järnvilja men det har också visat mig in på vägar mot utmattningens gräns. Det satte också stopp för andra saker. Tävlingar och uppvisningar av olika slag. Rädslan att inte prestera väl gjorde att jag avstod.

Jag har haft hästar under många år. Fina dressyrpållar. Jag har ridit upp till medelsvår – för er nu som har en susning om vad det är – men även om jag gjorde det hyfsat bra så tävlade jag aldrig. Varför? Jag var rädd att inte rida tillräckligt bra. Rädd att jag skulle rida fel väg. Göra bort mig. Att de som tittade skulle göra sig lustiga….eller att få för låga poäng osv osv. Och så här i efterhand….vad hade det nu gjort om det värsta hade hänt? Ja, att jag ridit fel väg? Absolut inte ett skvatt men där satte min låga självkänsla stopp för mig även om jag visste innerst inne att jag hade klarat det galant.

Jag har så många situationer då min självkänsla har stoppat mig genom åren. Har varit mycket ambitiös ända sedan barnsben men trots att jag t ex var en duktig simmare och bra på friidrott så vågade jag inte tävla med rädsla för att inte räcka till. Jag var duktig i skolan men hade ändå stora darren vid ett grupparbete eller ett framträdande. Eftersom det var viktigt för mig att vara bra på det jag gjorde så gillade jag inte att börja med nya främmande saker. Saker som jag inte kunde eller visste något om. Jag vet att jag inte är ensam. Många är dom som låter sin dåliga självkänsla sätta hinder från att leva livet fullt ut.

Idag är mitt liv annorlunda och min självkänsla är bra. Jag är trygg i mig själv och med vad jag gör. Bryr mig faktiskt inte ett dugg om vad andra anser längre. Det är ok att ”göra bort mig” och det gör ingen skillnad i mitt liv om jag nu skulle göra det. Sorgligt är dock att det har hindrat mig i många situationer som kanske kunde ha gjort livet annorlunda.

Mitt råd till dig om du kämpar med en låg självkänsla är att faktiskt inse hur jäkla bra du egentligen duger! Låt inte dina tankemonster stoppa din framfart. Jaga undan dom illa kvickt och ge dig bara tusan på att du ska gilla dig själv. Det du gör är tillräckligt bra. Känn dig trygg med det och låt inga hjärnspöken inbilla dig något annat. Ställ inte för höga krav på dig själv och skulle du misslyckas med att nå dit du siktar…no big deal.

2 kommentarer på “Om självkänsla och självförtroende…

  1. Oooj, vad jag känner igen mig ifråga om att inte vilja tävla/göra bort sig… 😲😎
    Tur man inte orkar bry sig lika mycket numera men jisses så mycket kul som säkert missats i livet. Suck. 😵

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: