Hur får vi inspiration?

Väntar på den? Ja, då lär du få vänta. Den som går där och inbillar sig att inspirationen ska komma som en skänk från ovan och ändra det sätt vi lever på kommer aldrig att få till någon ändring. Vi måste skapa inspirationen alldeles själva och det är inte en omöjlighet.

Egentligen är ju det här något som gäller alla skeenden i livet men eftersom jag nu är en träningsnörd och vill att du ska bli detsamma så har jag mitt fokus på just det området. Hur ska du få inspiration att börja träna och hur ska du behålla den? Den eviga frågan. Eller….hur orkar du hålla på? Hur ska jag hitta min lust att gå till gymmet. Svaret är att man inte hittar den. Man bara ”gör’t”!

Först var det den där planen men just den biten har jag skrivit om i ett annat inlägg. Jag kommer att tjata om den ideligen. Utan en plan eller ett mål har vi inget att sträva emot. Vi måste alltid börja där. Målet och så vägen dit.

Låt oss säga att du nu har ett realistiskt mål och har ritat upp din plan för att nå dit. Du borde i detta skede ta några före- bilder. De är guld värda. Din plan har sagt att du ska till gymmet 3 dagar i veckan och övriga dagar ska du hinna med någon form av aktivitet. Gå t ex. Om du nu går ifrån ett stillasittande liv till denna form av träning kommer du att se resultat inom kort. Redan efter 6 veckor har din kropp börjat att ändra sig. Har du många kg att gå ned kanske du redan ser en viktminskning och har du tagit en före-bild så ta nu och knäpp lite bilder under resans gång för det kommer att hända grejer. När du har en svacka och inte tycker att det händer ett förbaskade dugg så har du dina bilder att gå vidare ifrån..

Efter dom här 6 veckorna som du har stretat igenom så har många saker hänt med din fysik och ditt psyke. Du har med dina 3 dagars träning i veckan börjat med att skapa en rutin. Kanske träffar du några på gymmet som du pratar lite med och börjar känna dig hemma. Din kropp börjar svara på träningen och jag är säker på att du är lite gladare, känner dig lite piggare och faktiskt börjar fundera på om du inte ska höja vikterna lite grand.

Det är precis det här som skapar din motivation. Dina framsteg. Din förändring. Nu sätter du upp ett nytt mål, följer en ny plan och…fortsätter. Till sist har du skapat en rutin som kommer att kännas väldigt svår att vara utan. Din utveckling skapar din inspiration. Vi åstadkommer den. Det är inget som delas ut i brevlådan eller trillar ned från ovan.

Det är åter igen hjärnan vi måste rå på. Den kan vara lika motsträvig som en biceps vi vill ska växa men den är i allra högsta grad övertalningsbar. Du måste övertyga dig själv. När du får hjärnan att tro på dig kommer kroppen att göra detsamma.

Men, hur hittar man tillbaka till en tappad sug? När vi varit sjuka, skadade eller på annat sätt ramlat i diket? Svar…vi reser oss ur det, borstar av oss och så fortsätter vi där vi var. Har vi tappat vår styrka så bygger vi upp den igen, har vi lagt på oss vikt så försvinner övervikten i takt med att vi bygger styrka. Allt är möjligt och ingenting är omöjligt.

Jag får en del mail från människor som travar upp hinder. ”Jag har ju….fibromyalgi, ont i en arm, ont i ett ben, i min by finns inget gym, jag har intolerans mot ditten och datten, för lite tid, för många barn, jag har skilt mig, har ingen ekonomi, är för tjock, är för smal, vill inte visa mig för folk osv”….

Försök att tänka på allt du SKULLE kunna göra istället för allt du inte kan göra. Har du ont i en arm kan du träna dina ben, finns det inget gym kan du skaffa lite enkla redskap, att gå kostar ingenting, , skaffa en barnvakt så att du får egen tid, fibromyalgi och i stort sett alla smärttillstånd blir bättre av rörelse. Det finns ALLTID ett sätt. Så länge du själv är ditt största hinder är det omöjligt att få den motivation som du önskar.

Så, är det en uppförsbacke eller nedförsbacke? Är glaset halvtomt eller halvfullt? Staplar även du upp dina hinder istället för att rada upp dina möjligheter? Fundera på det. 😉

7 kommentarer på “Hur får vi inspiration?

  1. Tack för kloka och övertygande ord och pepp som är enkel att ta till sig! Ibland när man läser inlägg från personer som själva är bra på att träna, hur välskrivna de än är, så känns det som om utgångsnivån för träningstipsen ligger långt över min egen låååga nivå… Och då ger jag ofta upp innan jag ens har börjat. Har skador, är opererad, i förklimakteriet och bär på övervikt samt har en tuff familjesits, utan jobb o med en svårt sjuk man på vårdboende samt en deppad son. (Blir alldeles trött när jag för en gångs skull skriver ned o sen läser allt detta på en gång.) Men! Du träffar rätt för min nivå med dina ord ändå, känner jag. Så tack!
    Allt sitter i huvudet… Och det jag försöker göra är att varje dag försöka göra Något som jag känner mig nöjd med. På väg till o från de dagliga besöken hos min älskade man går jag över en stor gräsmatta där det växer pilträd, björk och hägg. Sgs varje dag tar jag upp en nedblåst liten gren o lägger den på en liten hög som jag skapat. När jag tycker att INGENTING händer, varken hemma eller med makens vård, så tittar jag på högen. Den ligger där och visar att varje gren och kvist räknas… Och att havet består av alla sina droppar.
    Kram! ❤

    Gilla

    • Ibland måste man få klä sin situation i ord även om man låter gnällig. Jag vet hur svårt livet kan vara och hur omöjligt det kan kännas att göra något åt det. Jag säger.. ta små steg. Små, små steg. Tänk ut något du känner är riktigt roligt och ägna dig åt det. Sätt upp ett realistiskt mål för t ex din vikt och ta det därifrån. Det kan bara bli bättre. Att klara av ett tufft träningsschema i din sits tycker jag inte är att tänka på. Att gå är väldigt underskattat så det är mitt råd till dig. Utöka dina promenader, lyssna på lite ljudböcker för att skingra tankarna. Ät lite sundare. Inga stora förändringar eller dieter behövs. Undvik att jämföra dig med andra. Jag brukar säga att det är jag mot mig själv…och ingen annan. This too shall pass…..som det så vackert heter på ett annat språk! =)

      Gillad av 1 person

  2. Psst! Glömde utmattningssyndrom två ggr i livet, senast 2014… Men skitsamma😉 Det får gå med i den allmänna gnällhögen. Galghumor, självironi och humor öht är en stor överlevnadskälla för mig, förutom min älskade familj. Samt körsång, böcker, historia och klassisk musik! Guld!! 😍

    Gilla

  3. Kunde inte skrivit det bättre själv. 😉
    Känner alltså igen mig jättemycket.

    Om jag ser tillbaka på mig själv (och hur jag nu upplever många andra) så fokuserade jag (också) på allt som var omöjligt – istället för allt det som jag faktiskt kunde ha gjort.

    Men när jag väl hade börjat på gymmet DÅ såg jag plötsligt möjligheterna.

    Såg också många människor som kom dit som gick med kryckor eller som hade andra tydliga besvär. De hade insett att det i alla fall fanns något som de KUNDE göra.

    Det tog mig ungefär 6-8 veckor (på rehab) att inse att jag måste träna livet ut och då köpte jag ett gymkort.

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: