Vägen ur ett utmattningstillstånd..

Att komma tillbaka till sitt gamla liv efter en smäll in i väggen kan vara svårt eller näst intill omöjligt. Jag tänkte dela med mig av mina egna erfarenheter och min egen väg för att må bra igen. Det är inga vedertagna sanningar utan endast mina egna…

Stormen har bedarrat och du befinner dig hemma i ditt soffhörn och försöker få rätsida på vad som hände. Du är förmodligen sjukskriven en längre tid och nu börjar en lång kamp för att hitta tillbaka till livet. Det kommer att ta tid. Mycket längre tid än vad du från början kan förstå. Det som är väldigt bra är dock att du har trampat på bromsen och stannat. Stopp. Det är nog nu.

Huset är en enda röra, familjen förstår att du inte mår bra men tycker att du nog kan rycka upp dig nu – du har ju vilat dig en vecka!!! Du orkar inte handla, laga mat eller tvätta. Du känner dig enormt ledsen. Oerhört ensam fastän du kanske har många runtomkring dig. Du är helt enkelt för trött.

Utmattning betyder kraftlöshet, trötthet, försvagning, överansträngning och det är precis det du känner nu. Orkeslöshet och kanske även apati. Man struntar i allt. Och så måste det få vara. Det finns bara en väg ut!

Man vilar!! Din kropp behöver ladda sitt livsbatteri och det finns ingen annan väg än att vila. Du har förmodligen tappat din normala sömn och inte sover eller också sover du dygnet runt. Sover du inte så be om sömntabletter för att ta tillfälligt. Din hjärna måste få koppla av.

Ditt liv har på något sett fått dig in i utmattningen. Kanske har du fyllt dina dagar till bredden, kanske är det en inre oro för familj, ekonomi eller annat men på något sätt har du kört på och bränt hårddisken. Den är inte lagad över en natt. Kanske har du gasat i 10 år…då kan du inte förvänta dig att må bra i ett nafs. Det kan ta flera år..! Tillåt dig själv att vila. Det är ok. Vad kan du mer göra i det här skedet?

Du ska be din läkare att få gå i terapi. Han/hon ska remittera dig till någon som är utbildad i KBT. Kanske är du som jag var och tycker att det känns urfånigt att sitta där och babbla med en främling men, det kan vara precis vad du behöver just nu. Att få älta allt som inte familj eller vänner, längre orkar lyssna på, för att sedan lägga det bakom dig och gå vidare. Din terapeut lär känna dig och ger dig verktyg för hur du ska tackla dina tankar för att må bättre.

Du ska be din läkare om en remiss till sjukgymnast. Du har med största sannolikhet ont kroppen efter långvarig stress. Gärna någon som har utbildning i akupunktur. Kräv hjälp. Du har all rätt att få den. Orkar inte du så se till att ha någon med dig som kan prata för dig.

Även om du till största delen ska vila så är det viktigt med någon träning. Vad du gör är inte viktigt, bara du tycker att det är roligt. Rid, dansa, simma eller gå till ett gym. Försök att göra det ett par gånger i veckan. När vi gör något som är roligt så utlöser det endorfiner som i sin tur gör att vi mår bra. Detta ”måbra” hormon ska du sträva efter. Välj en aktivitet utan prestationskrav.

Yoga kan vara en väldigt bra träningsform. Om det är en bra ledare så kan yoga vara ett ypperligt sätt att lära sig avslappning. Det finns enormt många utövare och olika sorters yoga. Jag står personligen inte ut med för mycket ”flum” men där är vi alla olika.

Idag lever vi våra liv genom sociala medier men i det läge du befinner dig nu skulle jag råda dig att ta en paus från just det. Att scrolla bland alla vänner och se deras uppvisade fantastiska liv när du mår skit och allt har rasat är bara kontraproduktivt. Du kommer att må ännu sämre av det. Lyssna på ljudböcker istället och glöm cyberspace ett tag. Måste du ut på Facebook varje dag så välj grupper. Sök dig till dom som är i samma situation som du. Ni kan hjälpa varandra på vägen, ge pepp och idéer.

Efter en lång sjukskrivning utan rutiner tar det tid att vänja sig vid att passa tider igen. Det kan vara en näst intill omöjlig uppgift och av den anledningen ska du kräva att få arbetsträna på din arbetsplats. Gå tillbaka till ditt normala liv i slowmotion. Börja med ett par timmar ett par dagar i veckan under en lång tidsperiod. Öser du på som vanligt sätter jag en stor summa pengar på att du halkar i diket igen. Försök att bromsa dig.

Att leva med ett utmattningstillstånd i bagaget är för evigt. Din ”retningströskel” för att hamna där igen är väldigt låg. Försök att undvika för stor arbetsbörda, för många intressen och för många åtaganden. Även om det verkar kul så är risken väldigt stor att du tar på dig för mycket en gång till. Jag gjorde det. Om och om igen. Började med att fylla dagarna, jobbade mer och mer…tränade hårt igen…fler hästar och så pang! En gång till. Den här gången gick det illa. Jag fick en subarachnoidal blödning. En hjärnblödning! Ingen kan säga att den kom av stress. Det finns inga bevis för det. Dock är jag benägen att tro precis det.

Det här är 8 år sedan. Då var jag 53 år. Jag kom aldrig tillbaka till arbetslivet på full tid. Dels var min ålder ett hinder och dels min sjukdomshistorik. Vem vill anställa en person över 50 år som varit sjukskriven i flera år och dessutom haft en stroke. Svar = ingen! Jag hade drivit eget i hela mitt liv och hade inte utbildning för något annat. Det var tufft men med tiden utvecklade jag min konstnärliga talang och började med smyckestillverkning och annat. Jag har hankat mig fram och mår så otroligt mycket bättre än då livet gick i 180.

Kanske behöver du byta riktning helt? Byta jobb, flytta eller ändra på något annat i din livssituation. En förändring då du mår som sämst kan vara omöjligt att åstadkomma men kanske något att tänka på i framtiden….

Vad jag vill säga är att livet aldrig kan bli detsamma som innan din krasch. Försök att förlika dig med tanken att allt kommer att bli annorlunda och kör vidare i ett långsammare tempo. Du måste inte prestera konstant och det är ok att inte vara perfekt. Det kan vara dammigt på golvet och det gör inte ett dugg om det ligger kläder över en stol eller är skor i hallen. Låt det vara. No big deal. Lär din familj eller sambo att perfektion inte är prio 1.

Du behöver inte vara ditt bästa jag alla dagar i veckan. Försök att intala dig det. Är du mitt i det här just nu så låt det ta tid. Det är oftast just den biten som vi har så svårt för. Tid. Skynda långsamt. ❤️

4 kommentarer på “Vägen ur ett utmattningstillstånd..

  1. Toppeninlägg (igen)! 🙂 Så insiktsfullt och bra formulerat.

    Kan skriva under på vartenda ord (förutom det här med stroken). Min resa är (sorgligt nog) väldigt lik din. Som jag förstår det så är vi är lika gamla också.

    Jag blev sjuk år 2000 och var sjukskriven från och till under några år, och fick flera stödinsatser från arbetsgivaren och Försäkringskassan.
    Till slut gick det inte längre och jag blev förtidspensionerad (som det hette förr).

    Så glad över att jag nu till slut efter många år (med helt andra lugnare träningsformer) hittat till gymmet.
    Mår så bra av det!

    Vi hörs.

    Gilla

    • Tack för din feedback! 🤗 Vi är nog många med samma livsöde och i alla åldrar. Jag vet att jag själv sökte information, råd och läste allt jag kom över så därför tycker jag det är bra att berätta vad som händer när allt rasar och ska byggas upp igen. Man vet ju allt med facit i hand men det hade varit bra om någon talat om allt för mig då jag blev sjuk…🤔

      Gillad av 1 person

  2. Det var som att läsa om mitt liv förutom stroken..
    Mitt mål har länge varit att hitta tillbaka till mitt gamla jag…haft svårt att förlika mej med tanken att aldrig bli den jag var innan utmattningsdepressionen, jobbar med det än efter 5 år..innan ”kraschen ” jobbade jag heltid, löptränade 4-5 ggr/veckan var socialt aktiv o en hyfsat ”bra” mamma, jisses vad jag saknar det ibland, att ha många bollar i luften, hinna med mycket, träffa mina vänner men framförallt, orka vara en ”bra mamma”(vad det nu innebär?…)
    Nu orkar jag springa 3st 50 min pass/vecka ibland bara 2,..du har varit en så viktig inspirationskälla för mej, du kan.., kanske kan jag?…är väldigt tacksam för allt du delar med dej, kanske kan jag en dag acceptera att målet inte behöver vara att bli den jag var..
    Varma kramar Maria

    Gilla

    • Vad glad jag blir!🤗 Inte för att du kämpar för att komma tillbaka utan för att jag har gett dig lite hopp. Låt det ta den tid det tar. Du kanske inte blir densamma utan en bättre version av ditt förra jag. Den erfarenheten har jag. Den där stressande galningen som var jag har ingen plats i mitt nuvarande liv. Du ska ju inte ändra ditt jag…..bara hejda det lite. Sakta ned från galopp till en mjuk trav. Galoppera orkar man bara en kort stund, trava kan man göra for ever!! 😊

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: