Om att skriva i en blogg…

keyboard-2308477_1280

Det är inte så svårt. Att få någon som vill läsa den kan vara värre. Hur ska jag hitta dig som är intresserad av vad just jag skriver och varför skulle du vara det? Mig och mitt liv?  Jag, som kanske är en total främling ska alltså fånga upp dig där ute i periferin med mina ord. Få dig att läsa. Följa min blogg.  Ja, ifall jag nu bryr mig. Kanske vill jag bara skriva för min egen skull och skiter fullkomligt i statistik och ifall någon läser över huvudtaget? Men, då behöver jag ju inte ligga online utan kan lika gärna lagra orden i någon mapp.

Personligen är jag urdålig på att läsa andras bloggar. Varför? Dels kan det ju vara av helt ointresse för det bloggen handlar om. Jag läser inte bloggar om barn, barnbarn, blommor, mode eller heminredning. Intresserar mig inte. Jag läser inte heller bloggar om någons usla mående som aldrig tar slut. Jag läser inte bloggar där författaren ideligen glömmer att korrekturläsa och missar stavfel eller annat. Irriterande.

Inläggen kan vara för korta. Inläggen kan vara för långa. Inläggen är utan bilder. Inläggen är bara bilder. De kan också vara på gränsen till FÖR roliga. Någon lägger sig vinn om att hela tiden leverera vansinnigt mycket ord som är genomtänkt finurliga så till den milda grad att det hela blir ointressant. Kul en gång, eller två, men inte hela tiden. Det finns även bloggar där författaren hela tiden använder krångliga ord. Ord som någon känner till med stor kunskap om svenska språket men som vi andra upplever högtravande och onödiga.

Detta är min åsikt. Det är inte en lag! 🙂 Man ska förstås skriva om det man brinner för. Eller vill berätta om. Jag gillar att skriva om träning men ifall mina inlägg endast skulle handla om träningspass så skulle inte många orka läsa dem. Det blir outhärdligt tråkigt att läsa en repetition om dagliga pass på gymmet eller i spåret. Jag skulle inte ens orka skriva om det. Livet är ju så mycket mer. Upp och ner. Bra och dåligt. Det är viktigt med en mix. Tycker jag….

Fascinerande nog får inlägg som handlar om psykisk ohälsa eller dåligt fysiskt mående många läsare medan de inlägg som saluterar livet får färre. Det är märkligt. Vi läser alltså hellre om när någon är under isen än ovanpå den. Borde det inte vara tvärtom? Eller får det oss att må bättre genom att läsa om någon annans elände? Något att fundera över.

Som vanligt har jag haft en stund i kökssoffan. Min barndoms klenod. En urgammal, ful, avlutad och ganska obekväm historia i furu. Vi har funderat på att byta ut den övriga köksmöbeln som för övrigt också är ful och gammal men….då kan vi ju inte ha kvar soffan. Det skulle ju inte se klokt ut med en vitlaserad ekmöbel, stor och pampig, ihop med min barndoms spinkiga furusoffa. Inget kommer att se klokt ut ihop med den. Av den anledningen finns den kvar i mitt liv. År efter år. Hundarna älskar den. Alla hundar har älskat den. Nästa hund kommer också att ligga där. Resa sig och titta ut genom fönstret. Rulla ihop sig som en boll efter promenaden. Jag kommer att sitta där. I mitt hörn.

IMG_1910.jpg

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s