Och det visade sig vara lättare sagt än gjort. Har dock fått ett träningsschema att följa så faktiskt har jag nog lyckats räta ut armbågsskrället redan någon grad sedan gipset åkte av. Det är inte särskilt skönt så det gäller att bita ihop. Inget kan hända om jag inte har osmaken att falla som en fura en gång till och använda just den redan skadade kroppsdelen att ta emot med. Ska försöka undvika det.

Inte bara jag har kämpat med obekväma attribut utan även den ena kortbeningen genomlever en svår period. Han ska leva tio dagar med huvudet i en tratt och är djupt deprimerad över det. Kastrerad. För sitt eget bästa då han är en liten tuffing som helst vill sätta sin äldre kompis på plats. Blir ingenting av med den saken så nu hoppas vi att den lilla lymmeln taggar ned. Då jag har haft ett antal hundar vet jag att de snabbt finner sig i de flesta situationer så det är nog bara en tidsfråga innan tratten accepteras som ett tillfälligt öde.

Idag börjar resten av mitt liv. Jag väntar ivrigt på att det ska bli ljust så att dagen kan börja. En långpromenad i det fina vädret och sedan gym! Äntligen. Inte för att jag kan lyfta någon tungt eller så. Det tar minst 3 veckor till innan jag får belasta armen. Jag kan nog roa mig ändå. Tänkte ta tag i min löpning igen. Den har legat i träda under flera år då en skada har stoppat mig. Nu är skadan äntligen läkt och idag ska jag springa en kort sträcka på löpband. Den här gången ska jag vara precis så klok som jag alltid förespråkar att alla andra ska vara. Korta sträckor. Varje dag. I lugnt tempo. Kanske får skriva det där på en lapp och ha framför mig. Upprepa som ett mantra…om och om igen.

Magen ska få sig en dust och så kör jag lite träning för benen. Kanske får jag igång lite endorfinpluppande i ådrorna. Det skulle kännas fint.

Idag kan vi se fram emot en fin lördag. Sol och nollgradigt! Ut och lapa lite D-vitaminer så känns det bättre när skitvädret rullar in senare i veckan. 😉