Och mörkret sänker sig ned…

night-2938792_1280

Morgonens promenad togs i kompakt kolmörker. Ja, fastän med pannlampa förstås. Den är jag lite förbannad på då den har osmaken att ganska snabbt slockna. Den lyser fantastiskt i en kvart och sedan blir ljuset sämre och sämre vilket inte är någon hit när man befinner sig mitt i skogen. Beckmörkt! Inte för att jag är rädd eller tycker att mörkret är obehagligt utan det är rätt och slätt bara besvärligt. På grund av detta välkomnar jag snön. Det behöver inte komma en halvmeter utan räcker med några cm som ligger kvar i några månader. Om  man nu kan få beställa….

Jag älskar inte vintern. Jag skulle ljuga om jag sa det men eftersom det ju är omöjligt att rå på våra årstider så väljer jag att gilla läget så gott det går. Det där blir jag bättre och bättre på för varje år. Att gilla läget. Att inte ideligen längta till någon annan del av året eller del av världen utan att faktiskt bara vara i nuet. En konst. Kanske är jag buddhist fastän jag inte har en aning om det?

Inställningen betyder allt och avgör om det är en uppförsbacke eller nedförsbacke. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Allt sitter mellan öronen och det är endast där vi kan bestämma om livet ska vara skit eller riktigt bra. Ingenting annat har egentligen någon större betydelse. Vi är vad vi väljer att vara.

Självklart har vi alla mungiporna mer eller mindre i en glad vinkel men jag försöker hitta det som är roligt i tillvaron och har helt slutat att jämföra mitt liv med andras. Jag tror att många gör det och på grund av andras ”uppenbara lycka” inte riktigt kan njuta av sin egen. Det som ger glädje till dig kanske inte alls tilltalar mig och tvärtom. Jag kan få rysningar av välbehag när jag går en iskall promenad i en vacker skog. Den där fina skogen med mossa över stenarna och glest mellan stammarna medan en blek vintersol silar in sitt ljus i trädkronorna. Visst är det härligt att strosa utmed en havskant och höra vågorna slå mot stranden men ändå…..så är det inte där som jag hör hemma. På besök en tid, gärna. För evigt, nej!

Jag har varit på shoppingrunda idag. Det händer inte alltför ofta då jag är världens sämsta att ”gå i affärer”! Tyvärr är det ju så med garderober att de behöver förnyas ibland. Som vanligt rantade jag runt på ett stort köpcenter med svetten rinnande i min frustration över att inte ens hitta minsta lilla T-shirt. Jag gör samma tabbe varje gång jag ska handla något. Vad har jag där att göra? Jag hatar köpcenter! Alla köpcenter! Jag hatar att köpa kläder och fullkomligt avskyr att ställa mig i en provhytt. När jag har pinat mig i någon timme eller två brukar jag svärande åka hemåt och susa upp till den lilla hålan som ligger någon mil norrut. Där finns ett par ynka butiker och där! Där hittar jag alltid kläder. Varför åker jag inte dit direkt? Obegripligt!

Klockan har hunnit bli strax efter 20 och utanför mitt fönster är det åter kolsvart. Hundarna har rullat ihop sig som små bollar i kökssoffan och jag lyssnar på en ljudbok. För en gångs skull gör jag inget annat. Det är ovanligt då jag oftast pillar med något. Jag kan inte riktigt komma över att det är slöseri med tid att bara sitta där. Lyssna på en bok kan man ju göra samtidigt som man har något annat för händer. Men inte den här kvällen. Jag sitter alldeles stilla utan minsta lilla pärla eller kristall att limma eller sy fast. Det känns lite märkligt. Jag gillar det inte men idag tänker jag löpa linan fullt ut. Jag ska sätta mig och titta på TV! Det är väl något som alla gör men…..inte jag. Urtrist och totalt bortkastad tid men idag ska det ske. Åtminstone en timme! Kanske…om jag står ut..!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s