Utmattningssyndrom eller pang, rätt in i väggen…..jag tar det igen!

god

Det var väl ett jävla tjat om det där tramset! Eller hur? Påhittad sjukdom precis som fibromyalgi och en massa annat skit! Är man sjuk så syns det banne mig! Då snorar man, bär ett gips eller ligger på sjukan, that’s it. Men är det riktigt sant?

Varför tjatar jag om det här igen? Man kan inte tjata nog helt enkelt. Du som är en högpresterande person som har det så där riktigt bra, schemat är späckat med en massa kul grejer, du hinner med precis allt och lite till och är så förbaskat bra – du är den som är i riskzoonen! Inte den ganska flegmatiska person som hellre softar i soffan och tar livet med en klackspark. Utmattningssyndrom drabbar ambitiösa personer som aldrig ger upp. Utmattningssyndrom är ett helvete och därför tjatar jag om det.

Vad händer egentligen i kroppen innan den kraschar? Först har du kul! Du uträttar det ena efter det andra och omgivningen står stum av beundran inför dina prestationer. Men hur orkar du och hur hinner du med? Då har man förmodligen redan där lagt in så mycket aktiviteter under en dag att en ”normal” person hade svimmat av vid lunch. Själv så blir du bara mer och mer triggad av att hinna mer och mer. Du orkar, du tar i, du går upp tidigare och går i säng senare. Du visar upp din odödlighet, din ork och din vilja och du mår fantastiskt. Ett tag…

Under tiden som du är den här framgångsrika personen så sliter din kropp med att försöka hålla dina kortisolnivåer i styr. Kortisol är ett ”stresshormon” som hjärnan utsöndrar för att du ska vara på topp helt enkelt. För att du ska vara alert när du kör bil, håller i ett möte, hinna flera saker samtidigt eller när du ska prestera över huvudtaget. Meningen är att de här nivåerna ska sjunka när vi vilar men när man är den där fantastiska vinnarskallen som vill och vill och vill…så stannar kortisolet kvar på sin höga nivå, dygnet runt! Då händer följande:

Tecken nummer 1! Du sover inte så bra. Det börjar med att du har svårt att somna och efter en tid fylls det på med att du vaknar alldeles för tidigt. Med din dåliga sömn så börjar utförsbacken. Sömn är nyckeln till välmående och när den viktiga biten fallerar så har du börjat vägen till din krasch! Du är dock så uppe i varv att du skojar om det och kör på som vanligt. Asch, jag får väl sova när jag blir gammal! Det spelar väl ingen roll, jag kan sova en annan dag….osv…osv.

Tecken nr 2! Det börjar bli jobbigt att vara social. När helgen kommer så har du inte den minsta lust att träffa någon. Faktum är att det känns jobbigt att t o m tala i telefon så du kanske inte svarar när det ringer. Din tid är upptagen av dig själv och dig själv. Den är planerad i detalj från morgon till kväll, dag efter dag, och tiden för spontana träffar med andra människor finns inte.

Tecken nr 3! Det börjar göra ont! Ont i ryggen, ont i musklerna, ont lite här och där. Ont i magen, ont i huvudet! Varför? Du är i ständig spänning pga den stress och det kortisol som nu börjar nå förfärliga höjder dag som natt. Din kropp vilar inte som den ska!  När du börjar nå din limit, och närmar dig din krasch, så ligger detta hormon konstant på en hög nivå. Det mår man riktigt skitdåligt av. Vad som egentligen har hänt här är att du har blivit sjuk av din stress men det fattar du inte riktigt..än!

Tecken nr 4! Depression. Du känner dig inte glad längre. Omgivningen börjar tycka att du ser bra sliten ut. Dina sömnlösa nätter har gjort att du är i så visset skick att hela din kropp är i uppror. Det gör ont, du är ledsen, du är trött, fruktansvärt trött och nu…..går det käpprätt åt skogen!

Krasch! Vad hände? Benen vill inte bära. Det går bara inte att gå ur sängen. Livet känns fullständigt meningslöst och du vill bara inte möta en endaste dag till. Hur ska du ens orka fortsätta leva??

Det – är utbrändhet! Du har blivit sjuk av att vara så förbannat duktig! Duktig i dina ögon men galen i alla andras. Hur lång tid tog det då? Min stress började redan när jag var i 25 års åldern då jag försökte trycka in flera timmar på dygnet än det fanns. Jag kämpade vidare med det här under många år tills mitt beteende fullkomligt skenade när jag var i 40 års åldern. Där blev livet galet och jag kämpade mot klockan tills den bara stannade en dag när jag var i 45 års åldern. Pang!

Varför är du sjukskriven? Du ser ju frisk ut! Ja, man gör ju det. Utanpå! Men innanför skalet är man riktigt sjuk. En psykolog som jag gick hos när det var som värst ritade upp två batterier på en plansch. Här, sa han. är livets batteri. Det är fullt när vi föds. Normala människor tömmer batteriet några procent och så fyller man på det igen med vila, semester och sömn. Här, sa han och pekade på batteri nummer 2, är ditt batteri. Mitt batteri var tomt sånär som på några ynka procent i botten. Du fyller inte på ditt batteri och då tar det slut. Det är fortfarande liiiiite kvar och det är orsaken till att du fortfarande lever. Det finns dock en del människor som inte har det här lilla i botten kvar och de är inte längre kvar i livet. Man kan alltså stressa sig till döds.

Sedan dess har jag kämpat med att fylla på det här batteriet och idag vill jag påstå att det är rätt ok. Jag mår bra. Jag sover. Jag lider inte av depression längre. Jag har inte ont. Men, det tog mig över 10 år att må bra igen. Dock finns den där stressen i mig – alltid! Jag behöver så otroligt lite för att trigga igång mig igen för på något sätt när man kör på som värst så ger det en slags kickar att helt enkelt vara så förbaskat bra! Det ger kickar att hinna med mer än vad som egentligen är möjligt och det är väldigt lätt att hamna där igen. Har du en gång fått dig en käftsmäll rakt in i väggen så är det oerhört lätt att hamna där igen!

Känner du igen dig när du läser mina rader så bromsa takten. Det är inte värt att gasa in i den där väggen. Allt du drömmer om kommer att gå åt skogen och de resultat du vill ha kommer att utebli. Ta det lite lugnt. Lyssna på mig! Jag är självutnämnd expert på stress och på kampen mot tiden. Summa summarum, man vinner den aldrig!!!!

3 thoughts on “Utmattningssyndrom eller pang, rätt in i väggen…..jag tar det igen!

  1. Så viktigt att beskriva det som du gör. Är inne på mitt andra år av sjukskrivning och tårarna rinner när jag läser att du är på ditt tionde efter kraschen…Underbart att du finner ett nytt hälsosammare sätt att ta dig an livet 🙏💙

    Gilla

    1. Ja, det är ju inget man får som en influensa på två veckor utan ett långvarigt tillstånd som ger svåra komplikationer både fysiskt och psykiskt. Det tar tid att bli frisk och ….man kan aldrig bli den man var innan. När man väl inser det så är man en bit på väg!

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s