K-k-k-k-allt!

medium_item_286393_cb600c2104

24 minusgrader. Dock kändes det inte så när jag gick ut med de små knallkorkarna tidigare i morse. Det var stjärnklart, gnistrande vackert och knarrade så där ”iskallt” under mina skor när jag gick! Det ger mig lite flashbacks från min barndom då vi faktiskt hade vintrar. Kallt, mycket snö, höga snövallar, spolade skridskobanor……minns du det?

Då jag var en liten skit för sisådär 45-50 år sedan så åkte vi skidor, pulka och skridskor tills fötterna var stelfrusna och fingrarna kändes som om de skulle trilla av. Jag minns när jag kom in på kvällen efter att ha varit isprinsessa på isbanan i Skogsängen och fötterna inte kändes mer. Min pappa satt och masserade tills värmen kom tillbaka och det gjorde så där fruktansvärt ont…..minns du den känslan?

Limpmackor och varm choklad, pulka och tefat! Lovikavantar som var blöta och tunga av snö, pjäxor…..minns du det? Jag minns att min bästa vän och jag åkte just tefat i en backe utanför det hus jag bodde i och låg dubbelvikta av skratt, isiga och fulla av snö…jag kan se henne framför mig!

Vi var i skidbacken i Vilsta dit vi knatade i stora gäng med ungar – alldeles själva!!! När vi var helt slut så fick vi vackert knata hem igen – alldeles själva! Vid ett tillfälle bröt jag min arm i backen. Den såg lite konstig ut och gjorde ont. Knölen vid handleden hade fått sällskap av en knöl till vilket förstås var en benpipa men det förstod jag nog inte. Det var ju när seklet var rätt ungt och inga mobiltelefoner fanns så det var bara att gå de 2,5 km hem med den brutna armen och skidorna. Min pappa som var en klok man men en smula okänslig sa, ”det som inte dödar, härdar”, och det är ju alldeles sant!

Med tiden försvann de här kalla och snörika vintrarna och så blev det som vi har idag. Mestadels grått och isigt med en och annan snöflinga då och då. Klass 1 och 2 varning fanns inte när jag var barn. Det var vinter, det kom snö och så var det med den saken. Idag är det ju fullkomlig cirkus bara det väntas lite snöfall.

Vi ska ju inte bakåtsträva, vi lever ju nu och inget är sig likt. Men….mycket var betydligt bättre förr. Det sunda livet ute bortom alla datorer och Ipads, den fysiska leken istället för spel vid en bildskärm…! Inga curlande föräldrar utan vi kunde sysselsätta oss på egen hand. Vi hade tryggheten att kunna vistas ute utan rädslan för att bli attackerade eller nedslagna. Jag är glad att jag fick uppleva den tiden och sörjer att dagens ungar inte får det. BullerbySverige är häckväck! Jag tror aldrig att det kommer tillbaka…tyvärr.

Klockan har blivit halv åtta. Dags att väcka resten av familjen och försöka få upp temperaturen i detta hus. Det är tur att det finns kaminer och kakelugnar då golvvärmen inte räcker till när utetemperaturen går ned under 20 grader.

Idag är en vilodag från träning. Jag har ett nytt träningsschema och träningsvärk högt och lågt från de senaste dagarna på gymmet. En hundpromenad i kylan och en egen PW står på mitt program idag. Men….jag tror att det får bli aningens varmare innan vi kliver ut. Brrrr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s