När framtiden inte finns…

IMG_4254

I min värld finns en älskad gammal mamma. Hon lever numera på ett äldreboende. Det är ganska fint, personalen är snäll och tar hand om henne väl. Mamma är svårt handikappad och är numera sittandes i rullstol. Hon kan inte rulla den själv pga värk i armarna. Hon kan heller inte resa sig då hon har ett amputerat ben och ingen som helst möjlighet att stå på det andra.

Två gånger i veckan har de boende rätt till en promenad. Promenaden är 20 min. Man hinner knappt gå ut så är 20 min slut. Det är svårt att föreställa sig livet när det självklara inte längre är självklart. Den dagen då man inte längre själv kan välja att gå ut om man vill ha frisk luft.  Den dagen då man är helt utlämnad till vårdpersonal som vi har mage att dra ned på. Politiker som aldrig har satt sin fot på detta äldreboende bestämmer att ingen ny personal ska tillsättas efter att en av de anställda går i pension. Hur kan vi ens tillåta detta? Varför åker vi inte i samlad kolonn  till Stockholm och höjer våra röster i en massiv protest? Vi är krakar! Allihop!

Maten där min mamma bor är varierande i kvalitet. Vissa dagar är det väldigt bra för att andra dagar vara undermåligt som föda. Det serveras mycket soppor. Det serveras även en hel del vegetarisk kost. Mat som är underlig för en 88 årig gammal dam som aldrig i sitt liv ens hört talas om att äta klimatsmart. På tisdagar serveras ett kokt ägg till frukosten. Endast på tisdagar! Det är fullkomligt skrattretande och ser man inte det absurda i detta så är det något allvarligt fel på betraktaren.

Framtiden är oviss när man är 88 år. Det finns inget att se fram emot. Livet går sakta i rullstolen och dagarna är händelselösa. Någon dag är det högläsning, någon dag musikunderhållning men mestadels sitter de gamla i sina pyttesmå lägenheter och gör absolut –  ingenting. Det finns inte resurser, det finns inte personal, det finns ingen tid….och den sista tiden i livet rinner bort.

Det är dyrt att bo på ett äldreboende. När min mamma har betalat sin lägenhet, sin mat och omsorg så brukar hon ha 1200 kvar av sin pension. 1200 kr! Det är inte mycket slantar. De ska räcka till telefon, en dagstidning, försäkring, mediciner, färdtjänst, läkarbesök och kanske någon annan räkning. Ett par nya glasögon eller ett tandläkarbesök – är något man som gammal i vårt land endast får drömma om. Är det inte för jävligt så säg! Och vi – vi gör ingenting! Vi tiger! Vi protesterar inte! Genom att inte protestera så samtycker vi. Vet hut på oss allihop!

Jag tror att vi glömmer vad en gammal människa är. Det är du och jag om ett antal år. Det är ingen konstig ras eller några särskilda människor. Det är människor som har varit unga och hoppfulla med drömmar precis som du och jag. Människor med intellekt, kunskaper och erfarenheter. Människor som har arbetat hårt och betalat skatt i hela sitt liv……och hur tackar vi dem?

Jag kommer aldrig att acceptera det faktum att Sverige satsar mer på människor från utlandet än på vår egen befolkning. Det står jag för, rak i ryggen som en fura. Inget annat land i världen skulle borste från den egna befolkningen som det land gör som jag bor i. Jag skäms  något fruktansvärt över vårt lands politiker. Hela högen!

Känner du ett starkt behov av att försöka övertala mig om att situationen inte är som jag beskriver den – låt bli det. Jag behöver inte läsa någon statistik eller bli upplyst om någon källa där man kan läsa en fiktiv sanning om äldrevård. Jag ser sanningen i vitögat varje vecka! Vi har valt bort våra äldre. Det gör ont i min själ!

IMG_8947

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s