Mitt lyckopiller!

IMG_4429

Knallkorken, kortbeningen, tussen…….den blott tre pannkakor höga hunden har många namn.  Jag har aldrig kunnat se mig själv med en så liten hund och inte heller förstått vitsen med småhundar. Bjäbbiga och opersonliga, små och löjliga………eller?

Alla mina hundar har varit fantastiska. Min första hund var en envis tax som jag tjatade mig till genom total terror. Efter Maxi som han hette så har jag haft ett antal Schäfrar vid min sida. Underbara hundar, underbar ras. När min sista älskade tik försvann till hundhimlen så bestämde jag mig för att nu är det nog med hundar. Här ska levas utan. Trodde jag! Efter 46 år kan jag lova att det är tomt utan ljudet av tassar. Att över huvudtaget gå en promenad utan hund känns urdumt! Att inte ha en viftande svans vid dörren när man kommer hem känns fattigt och tomt. Nej, det gick inte.

Av en händelse så fanns den här lilla sötnöten hos en gammal god vän som är uppfödare, och liksom bara väntade på att få komma till mig! Jag har inte ångrat mig en sekund. Från att ha haft en stadig bit i kopplet så går jag numera ut med något som drar lika mycket som en lovikavante! 🙂   Dock är han mestadels lös och det är just det som är så himla kul.

Man kan ju tro att en liten hund ska bli trött och inte går de väl att ta med på en RIKTIG långrunda. Jo, det gör det. I alla fall denna ras som jag finner outtröttlig. Skapt som en dragster far han fram som ett jehu i skogen. Fullt ös medvetslös från första steget utanför dörren. Så otroligt kul att gå ut med. Är jag tjurig när vi går ut så är det sopiga humöret som bortblåst efter någon km med den här glada och  positiva hunden.

Jag kan längta efter en stor hund. Jag skulle kunna offra en arm för att få tillbaka min sista underbara Schäfer men just nu är det tillräckligt med en liten krabat. Kanske får han en större kompis längre fram…! En stor hund är en trygghet och den känslan kan jag sakna.

Ju mer jag lär känna människan, ju mer älskar jag min hund…..är en sanning i sig! Total ärlighet utan baktankar, villkorslös kärlek och en livslång vänskap.  Var hittar vi det bland oss människor?  Friheten att inte ha djur uppvägs av glädjen att dagligen ha en lurvig vän vid sin sida. Ingen resa i världen till det mest exotiska ställe  kan uppvägas av en tidig morgonpromenad till fågelkvitter en dag som denna. I alla fall inte i min värld!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s