Visst gör det ont!

get-off-the-couch

Jag skulle ljuga gränslöst om jag påstod att mina snart 58 år inte känns när jag kliver ur sängen på morgonen. Det knakar och sprakar, gör ont i ryggen, i mina knän och i nacken. Det känns att jag inte är 20 längre. Det vore ju konstigt om det inte gjorde det. Men, därifrån och till att sälla mig till gnällspikarnas skara är det långt.

Jag har träffat dem överallt genom hela livet. I skolan, på arbetsplatser, i mitt hästliv och i övriga privatlivet. De här som alltid har ont någonstans och ständigt känner det som sin livsuppgift att få berätta för alla andra om sina krämpor. Det gör ont i ett knä så de kan inte gå eller springa, det gör ont i en fot så de kan inte gå eller springa, det gör ont i leder så att de inte kan göra ett förbaskade dugg eller de har ont i en axel som hindrar dem i precis allt, även från att gå och springa. Det där fascinerar mig.  Oavsett hur jäkla ont det eventuellt skulle gör i ovandelen av kroppen så finns där, förhoppningsvis, även en underdel. Den kan man bl a använda till olika rörelser såsom att t ex gå! Har man då istället vansinnigt ont i underdelen av kroppen så kanske man är lyckligt lottad med en överdel och då kan man kanske simma eller sätta sig i en roddmaskin. Det finns ALLTID något man kan utföra ÄVEN  om det råkar vara smärtsamt någonstans. Vid ett ryggskott där man med nöd och näppe kan gå på toa så är det allra bästa man kan göra att röra sig så mycket det bara går för då händer det något magiskt. Ryggskottet går över!!! Att lägga sig ned vid ett tillfälle där ryggen är helt låst är rena katastrofen.

Om vi skulle jämföra vårt mänskliga sätt att tackla smärta med våra djur och deras krämpor. Vad gör vi när vår hund får ont i ett ben, ont i sina leder eller i ryggen? Lägger vi den i en korg och låter den ligga där pin stilla? Nej! Den blir ordinerad hundsim, den får massage och vi får order om att ta koppelpromenader. Aldrig någonsin har en veterinär ordinerat stillhet för att en hund har ont i ett ben, såvida det inte är av på mitten. Eller vår häst som har drabbats av en muskelskada eller en skada i en led?  Stoppar vi den i en box och låter den stå där i ett år eller två i tron att det ska bli bra? No way! Vi blir ordinerade skritt vid hand!  Flera gånger om dagen om det vill sig illa. Den ska röra sig! Kontrollerat. Gärna hela tiden.

Vad är det då i människans kropp som är så unikt att när vi har ont så ska vi sitta stilla på ändan? Även om vi lider av smärtsam artros så är det bevisat högt och lågt att vi mår bättre om vi rör på oss. Sitter artrosen i en fot så borde det trots allt vara möjligt att t ex simma?

En sak är säker. Vi kommer att bli sjuka! Vi kommer kanske att råka ut för sorgliga händelser som gör att vi inte KAN resa oss utan kanske hamnar i en rullstol. Vi kanske drabbas av en stroke och tappar vår förmåga att gå eller röra oss. Fram till dess ämnar i alla fall jag använda ben och min övriga kropp oavsett om den protesterar ibland pga att det gör ont. För med handen på hjärtat, hur ont gör det? Egentligen!!??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s