En tappad sug…

Anxiety-cartoon

Vad hände nu? Från ingenstans kom hopplösheten invirvlande och tog plats i kropp och själ, helt oinbjuden! Gah, så trist allting blev. Det är denna känsla som normalt aldrig får en chans att ta plats i mig då jag alltid jagar den väldigt målmedvetet på flykten med fysisk aktivitet. Just nu är den taktiken bara att glömma då jag får lägga mig och vila efter en 1km promenad i det segaste tempo som går att uppbringa. All kondition och styrka känns som om den är puts väck och hur i hela friden ska jag hitta energi att få tillbaka den?

Det var illa nog att komma igång efter 2 veckors semester och magbakterier men att få fart på benen nu, när de känns som blyklumpar att röra på efter influensaeländet, verkar osannolikt. Livet blev med ens fullkomligt ointressant och urtrist. Från en dag till en annan så försvann precis all lust och engagemang inför framtiden. Blää!

Jag är min bästa coach….! Jag kan verkligen peppa mig själv som själva den……! Det är jag och ingen annan, som förmår mig till att orka med vad fasen som helst ……..! Men den där inre coachen har stämplat ur och lämnat mig här helt utan den minsta spark i röven eller något som helst peppande för att jag ska komma ur mitt självömkande tillstånd. Jädra svikare! 😦

Ångesten har strypgrepp och jag funderar på hur jag ska kunna lätta på greppet.Vad kom den i från? Pang, bom och livet blev bara skit!? Ointressant, urtråkigt och deppigt. Man FÅR inte ge efter för den här dåliga känslan. Det är när den har lagt sig tillrätta i bröstkorgen och börjar sprida sina taskiga vibbar som jag normalt går ut och ilskgår, springer i intervall, kör ett tufft pass med en PT eller kör slut på mig på något vis…! Då känns det oftast bättre. Men vad gör jag nu? Jag är ju fortfarande inte frisk och alldeles för vissen för att utsätta mig för något fysiskt.

När man drabbas av ångest brukar alltid någon som aldrig har känt den olustiga känslan säga dumhurtiga saker till en såsom ”ryck upp dig ska du se att det blir bättre” eller ”ta dig i kragen nu”eller ”det är ju verkligen inte synd om dig, tänk på vad saker du har”……..osv osv.  Det är så befängt. Precis som om ångesten skulle gå att jaga på flykten bara genom att tänka på allt man äger? Ångest är en jävel inombords som man måste tampas med på allra blodigaste allvar. Den sitter där och tar plats. Om man inte kan jaga bort den så tar den mer och mer plats och livet blir jobbigare och jobbigare.

Av och till så kommer den där typen och trycker ned mig. Trycker med foten i skallen på mig så att jag sakta sjunker. Det är då jag måste orka slåss. Ge honom på nöten. Hitta glädjen, slå tillbaka och drämma till honom med full kraft och inte tillåta att jag blir tillplattad och fråntagen mitt välmående.

Idag skiner solen från en molnfri himmel. Jag sitter i kökssoffan, orkeslös och inte särskilt uppåt. På min axel sitter ångesten och flinar åt min oförmåga att skaka av mig den. Det kommer att bli en lång dag…!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s