Jag hade en gång en blogg…

Ja, vad hände med den? Jag kom helt enkelt ifrån ämnet. Meningen var att jag skulle fokusera på hälsa och träning men jag hamnade utanför och inspirationen att fortsätta skriva uteblev. Lusten att skriva finns dock kvar så jag gör det en gång till…..startar en blogg.

Träning kan jag skriva om i oändlighet. Jag kan berätta för alla som inte har kommit till skott om hur fantastiskt vi andra mår som har klättrat ur soffhörnet till en mer aktiv tillvaro…jag kan skriva fakta och rada upp sanningar som jag anser är rätt eller som någon annan vis person anser är den ultimata vägen att gå…eller så kan jag helt enkelt bara dela med mig av träningspass, motgång och medgång. Vill någon läsa? Kanske – kanske inte..

Jag kan skriva om dåligt mående men det är väldigt många som gör det så jag väljer att prata om hur jag gör för att må bra men…även det blir en smula tjatigt eftersom vi alla vet att livet går upp och ned. Vi tappar sugen, orken, inspirationen, lusten och blir ledsna mellan varven. Om jag skulle påstå att det inte händer mig är jag den största lögnaren av alla. Jag är högst mänsklig men min träning håller i alla fall för det mesta näsan ovanför vattenytan. Det kan jag faktiskt inte skriva nog mycket om…

Jag kan skriva om dieter av alla tänkbara slag men eftersom jag inte tror ett smack på att banta blir det inte seriöst. Jag får faktiskt spunk på paleokost, LCHF, 5 dagars diet och allt vad eländet heter. Det handlar om att rå på din kniv och gaffel. Att få ditt sinne att begripa vad mat är till för. Den ska få dig att leva och inte tvärtom. 

Eftersom jag är självutnämnd mästare i att stressa halvt ihjäl mig så skriver jag gärna om det. Hur börjar en utmattning, vilka är tecknen, hur ska jag göra för att stoppa mig, hur ska jag bli fri från den……jag vet allt. Been there…done that.

Så, välkommen till min nya blogg. Den kommer att handla om träning, om att ta tillvara stunder i naturen, om utmattningssyndrom, om mående upp och ned. Den kommer att ge dig tips på mellanmål och enkel mat som du lever bra på utan att tugga selleri morgon, middag och kväll. Du kommer att få lite träningstips, ett och annat träningsschema samt annat ditt och datt.

Vill du så häng på mig här…kommentera och diskutera! Välkommen!

Räknas utsidan?

När vi pratar träning så är det oftast inte rumsrent att faktiskt sträva efter ett visst utseende. Det är ytligt, oviktigt och det är ju ”ändå insidan som räknas”! Eller hur? Men…om det fanns en dryck som gjorde att vi alla blev vältränade och snygga så skulle vi alla sörpla i oss den. Begärligt. Faktum är att det är psykiskt tillfredsställande att trivas med sin utsida.

Här brukar jag få mothugg. Jag har minsann ont här eller där och kan inte träna pga det….jag har IBS och min mage ser alltid gravid ut HUR lite jag än äter….jag är byggd så här…..jag kan aldrig bygga muskler för att….och blablabla. Jag har hört precis alla försvar och hinder. Och, jag säger bullshit! Faktiskt. Det finns ALLTID någon del av kroppen som du kan träna även om något annat gör ont och den här svullna magen beror i stort sett alltid av att du äter för mycket och rör dig för litet. Surt att höra men SANT!

För att magrutor ska bli synliga måste din fettprocent ner. Du kan träna till förbannelse och aldrig någonsin se en deffad muskel om du inte samtidigt ändrar ditt ätande. Du kan inte punktbanta, inte punktträna. Det finns bara en enda väg…..mindre kcal in och mer kcal ut. Ändra din matsedel och öka förbränningen.

Är det då viktigt att ha en platt mage? För mig är det absolut viktigt. Ännu mer viktigt är att magen är stark. En stark framsida ger en stark baksida. Muskler ger stabilitet och styrka. Muskler ger bra hållning. Muskler förebygger skador, hjälper vid artroser och är vansinnigt snyggt. I mina ögon ska väl tilläggas.

I den här diskussionen brukar någon alltid någon kvinna säga – och jag ser det som ett okunnigt försvar – ”jag vill inte bli så där muskulös så jag vill inte lyfta vikter”! Det är en urfånig kommentar. Det tar åratal att bygga en muskulös kropp. Åratal med stenhård träning och en noggrann kostplanering. Bara för att någon tar sig till gymmet och drar i lite maskiner 3 dagar i veckan så blir man inte en muskelknutte. Det kräver betydligt mer ansträningning än så.

Vill du bli vältränad? Vill du få bort dina bilringar? Vill du få god kondition och bli i en bättre form? Då måste du slita lite. Det räcker inte med en promenad och lite hafsig träning utan en plan oavsett om du köper ett svindyrt gymkort. Du måste ta i. Du måste anstränga dig. Äta bra kost. Sätta ditt välbefinnande, din kropp och det du gör högt på din lista över vad som ska prioriteras. Det är ett arbete som aldrig tar slut. Bara för att du till sist får din fysiska förändring så är den inte där per automatik. Du måste fortsätta.

Vill du inte utan säger…jag vill bara röra på mig för att må bra. Jag går mina promenader, det får räcka. Jag gympar lite i hallen. Fine! Det är ju detta som är så bra. Vi gör precis som vi vill. Det är ok. För mig får du sitta i soffan och bara äta om du nu önskar det. Men, vill du ändra på ditt liv och din kropp så gäller andra regler. Och det har ingen som helst betydelse hur du ser ut idag. Om du är överviktig, aldrig har tränat, är över 60 eller var du nu befinner dig i livet. Det går att åstadkomma under oavsett. Allt går att förändra. Jag har sett det så många gånger. Jag syr bikinis till atleter och har sett otaliga kvinnor och män som börjat sin resa med övervikt och ändå stått där ett par år senare med skulpterade kroppar. I alla åldrar. Kvinnor utan barn och med fem barn, kraftigt byggda kvinnor, magra kvinnor, män med ölmage utan rumpa…..! Alla kan förändras men det krävs ett hårt arbete.

Så igen. Vill du bli en bättre fysisk variant av dig själv? Sätt igång idag. Du har inget att förlora men allt att vinna. Både utseendemässigt och för ditt framtida liv. En stark kropp är guld värt den dag sjukdom drabbar oss. En stark kropp ger dig större självförtroende och en bättre självkänsla. Och….alla….precis alla…..kan åstadkomma den förändringen. Om vi vill!

Det finns uppsjöar med träningstips, träningsprogram, träningsidéer, dieter och allt annat tänkbart online men för dig som verkligen vill satsa på dig själv så rekommenderar jag att ta hjälp. Av en PT, av någon du vet är kunnig på riktigt – inte bara en kompis som börjat på gym! Se till att få en kostplan, en träningsplan för att nå ett delmål ni sätter upp tillsammans och sen……sen kör du! Så det ryker! För en starkare framtid, friskare…..och snyggare! Det senare kommer nämligen på köpet! 😉

Long time….no see…

Jag har helt kommit av mig. Skrivande och min armbandstillverkning går verkligen i vågor. Just nu har jag huvudet proppfullt av idéer för nya armbandsdesigns och sitter med fingrarna bland pärlor, läder och tenntråd många timmar per dag. Skrivande däremot går lite trögt. Man…här är i alla fall några rader från mig.

Jag har skadat ett knä. Jag har gåsfot! Ja, det heter något annat på latin men benämns som gåsfot eftersom detta muskelfäste ser ut som en sådan. Jag har förstås kört för hårt. Överansträngt mig. Inget ovanligt. När jag mår som bäst så lyckas jag alltid göra mig illa. Jag bryter ett finger, spräcker en armbåge, får en muskelbristning, ryggskott eller som nu…gåsfot! Dock, detta är inget allvarligt och ska snabbt gå över enligt den duktiga naprapat jag anlitat.

Men, att gå från stenhård träning till 35 %….har fört med sig sina olägenheter. Jag är en apa, elak, rastlös och har helt enkelt abstinens. Svår abstinens. Jag älskar mina tuffa och svettiga pass och nu sitter jag där och cyklar på en stillastående cykel. Utan motstånd. Jag blir inte ens fuktig i pannan!!! Idag ser jag dock ljuset i tunneln. Kanske, kanske vänder det nu. Jag hoppas det och intalar mig att jag endast ska gå 5 min i trappan när jag är ok. Bara 5 min. Jag längtar efter detta pinoredskap. Tänk så det kan bli.

Det är fantastiskt här på vår vackra plätt. Snart har vi äppelblom och liljekonvaljer. Fåglarna sjunger som galna här ute i skogen och det är obegripligt vackert med den skira grönska som just nu råder. Att det pågår en pandemi där utanför är svårt att föreställa sig. Jag avnjuter ett glas kallt rosévin och försöker glömma allt elände. Framför mig ligger lite tenntråd som jag ska fläta till något fint. Du vet väl att jag gör armband? Om inte så hittar du mig på Facebook och Instagram under Pias Bling. Jag gör tävlingsbikinis till atleter också men där har jag varit kreativ och lagt till lite bokstäver…..Piasblingsuits. Ta dig en titt! 😉

Egentligen har jag alltid knåpat med något. När jag var barn så virkade jag som en besatt. Stickade, knypplade och sydde. När jag var tonåring sydde jag förutom kreationer till mig själv även kläder till mina vänner. Då fanns det tygaffärer där man kunde köpa en stuvbit för några tior och så förvandlade jag den till något fräckt. Jag tog betalt en liten slant och så kunde jag sy något till mig själv. Jag hörde inte till de blyga kan man väl säga. Tyvärr har jag inga bilder på det jag sydde men jag kommer ihåg en väldigt speciell outfit. Det var röd tweed om du nu vet vad det är!? Jag sydde en vadlång kjol med ett motveck bak och två sidveck på var sida om det. Det gjorde att kjolen liksom ”slog upp” lite läckert när jag gick. Till det sydde jag en kort åtsittande kavaj med sammetsslag och som grädde på moset en cape!! En Draculacape! Den var fodrad med svart siden och så hade jag en silverrävsboa om halsen, en vit basker och svarta stövlar till det där. 16 år och i gymnasiet!!! Hahaha…det är ju helt galet. Det var bara en av dom alla. På bilden nedan ser du en annan variant av mig. Tyvärr i svartvitt. Dräkten är knallröd, jag har en vit blus med en volangkrage och så skorna. Äkta ormskinn och mocka. Those wore the days….!😌

Jag skulle nog inte kunna ta många steg i den typen av skor idag men faktum är att jag har dessa rariteter kvar. De är från Sko-Uno i Stockholm och de fanns faktiskt att köpa för ett par år sedan. Kult. 70-tal. De sålde skorna för 5000 kr. De är sjukt obekväma men ganska läckra eller vad tycker du?

Ja, där svävade jag ut i nostalgi. Det är inte så ofta jag gör det då jag försöker att leva i nuet. Det blir lätt så deppigt om man ger sig hän åt gamla tider. Här och nu! Det är vad som gäller. Jag hoppas att du som läser mår bra. Att du inte har någon i din närhet som är svårt sjuk i Covid-19 och att du klarar begränsningarna i livet på bästa sätt. Jag saknar min ”flärd”. Naglar, hår, resor osv men….det viktigaste av allt är ju att vi får ha vår hälsa och må bra. Vad är väl ett par naglar. Men bara på kul vill jag visa hur det kan se ut efter 9 veckor utan sin nagelterapeut!!! Här är Coronanaglarna!! Vansinnigt snyggt!🙄 Men som sagt så otroligt oviktigt i dessa tider. Tids nog trillar de väl av!

Ja, det där var minst sagt lite pladder. Om ditt och datt! Träningstips får du en annan dag. Då, när jag har kommit av den stillastående cykeln och är fit for fight! Nu ska jag fläta tenntråd och lyssna på en bok. Det är min största avkoppling. Vad är din?

Och där kom viloperioden..

Den där ofrivilliga som ALLTID dyker upp förr eller senare då man tränar hårt. En skada! Putt i diket. Det slår aldrig fel. Precis i det skede då man känner sig starkare än någonsin, oövervinnerlig och har nått ytterligare en nivå för sina fysiska prestationer så händer det. Aj! Något går sönder och så är man tillbaka på ruta ett. Om och om igen genom hela livet.

Här sitter jag nu med ett knä som är överansträngt. Jag borde ha kunnat räkna ut att den där löpturen var synnerligen osmart med tanke på att jag inte har sprungit på åratal. Löpning var min grej fram till för kanske 6 år sedan då min rygg satte stopp för fler löpsteg. Sedan dess har jag flåstränat på annat vis men den där dagen kändes det som om jag kunde springa lite. Meningen var en PW men lite löpsträckor kan väl inte göra någon skada! Det hade nog kunnat gå vägen om jag inte i samma veva gjort massor av benböj i samband med annan träning, eller tränat växelhopp…..men tillsammans blev träningsdosen för hög och mitt högra knä tackade för sig och gav upp.

Jag blev livrädd först att det var ett korsband men jag tror inte det för jag är trots allt bättre idag. Jag kan gå och sätta ned hela foten vilket är ett stort framsteg redan från i går då jag linkade med svår möda. Dr Google och jag har kommit fram till att det nog är ett ledband som trilskas. Då händer det som jag fullkomligt hatar. Speciellt i dessa oroliga tider då jag verkligen behöver köra slut på mig. Vila! Bara ordet får mig att rysa. Sitta på ändan i soffan. Usch! En dag och jag är fullkomligt uttråkad. Hundarna tittar på mig som om jag inte är riktigt klok. Vad nu? Inga promenader?

Nåväl! Jag ska väl inte tjura. Är som sagt bättre idag. Det finns ju andra delar på kroppen jag kan träna som fortfarande är med mig. Det får bli lite mage och armar så kanske livsglädjen återkommer. Tänk så viktigt träning är som ingrediens i livet om man en gång tillsatt den. Utan den blir det som att baka bröd utan jäst. Torrt, platt och urtrist.

Som du märker är det lite glest mellan mina inlägg. Skrivarlusten fick sig en törn i och med denna pandemi som svepte in över världen. Detta obegripliga scenario där vi på bara någon månad dör av ett virus vi inte kände till. Det är så ofattbart, så mycket science fiction att det är svårt att greppa. Ibland tänker jag att ”men för tusan….detta är sååååå överdrivet”…och funderar på om jag inte ska leva som vanligt. Är det inte bara världsekonomin som håller på att driva oss till vansinne för att styra oss totalt osv. Du vet, konspirationsteorierna flödar. Men….då möter jag någon inom sjukvården!

Igår, då mitt knä gav upp, ringde jag 1177. Det var fullkomligt lönlöst då telefonkön var oändlig. Jag tog mig mödosamt ut till bilen och rattade in till vår lilla stad för att köpa mjölk. Köra bil gick förvånansvärt bra. Väl inne på macken där jag handlade pratade jag med tjejen i kassan. Hon kommenterade mitt linkande och vi började diskutera risken med en akutmottagning så här i Coronatider. Hon nämnde att hennes man var läkare på ortopeden i en närliggande stad och RINGER UPP HONOM!!! Pratar med honom först och sätter på högtalarfunktionen.Fattar ni? Jag kommer på en direktlinje med en läkare! Det är ju helt galet. I alla fall var det en trevlig kille som lugnade mig angående mitt knä och sa till mig att hålla mig borta från sjukvården om jag inte var i svår nöd. Ta detta på allvar, var hans ord. Han sa att i början av pandemin hade även han nonchalerat viruset som en influensa men, det ÄR inte en influensa utan något mycket värre.

Nu glömmer jag eländet för idag och avskärmar mig från ytterligare informationsflöde. Vill inte veta mer!🙈🙉. Klockan har blivit 05.40 och fåglarna utanför mitt fönster är som tokiga. Det är öronbedövande fågelkvitter den här tiden. Eftersom jag bor i skogen hörs ingenting annat. Det är fortfarande kallt men blir en fin dag med sol och temperaturer en bra bit över 10 grader. Vitsipporna blommar för fullt och bildar ett täcke så otroligt vackert. Jag önskar dig en fin söndag. Bor du i stan så ta dig ut i naturen. Den är slående vacker just nu! Bjuder på bilden nedan. Utanför min dörr….

Det är i motvind draken lyfter….

Det läste jag på ett Instagramkonto jag följer. Jag tycker att det känns trösterikt. Och tröst behöver vi alla just nu. Det som började med mediauppbåd och skräckscenarion som hämtade ur en science fiction visade sig besannas och nu är vi mitt i filmen. Vad kommer att hända? Kommer vi att bli sjuka? Hur sjuka? Kommer någon i vår omgivning att hamna under intensivvård? Jag? Du? Vi vet ingenting. Gör Sverige rätt med sitt udda sätt att tackla det här obarmhärtiga viruset eller är det rent vansinne?

Jag är så ledsen över alla gamla som tack vare personalomsättning och spariver har en icke sinande ström av idel ny personal på äldreboenden och inom äldreomsorgen. DET är orsaken till att viruset sprids så förfärligt bland våra gamla. Mitt hjärta vill brista när jag tänker på att det är någons mamma eller pappa som ligger där och faktiskt dör av att inte kunna andas!

Vi lever i skogen och träffar ingen annan utom möjligen på avstånd utomhus. Allt annat är lagt på is. Ingen frissa, inga nya naglar, inte prova ut nya glasögon, köpa kläder eller ta en fika. Det är ju bara lyx men lite av livet måste vara lyx anser jag. Annars blir det ju urtrist.

Vad ska vi göra för att inte helt tappa greppet? Mitt sätt att inte ramla ned i min väntande mörka tjärn är att …träna! Den bästa antidepressiva medicin som finns. Jag har varit några gånger på gymmet men jag blir bara förbannad då det är dåligt städat. Det är aldrig ok och definitivt inte nu när ett elakt virus härjar. Vore det mitt gym skulle jag gå där med spritflaska och spraya på allt som någon tar i, ligger på eller över huvudtaget kommer i kontakt med. Så är inte fallet på detta gym så nu får det vara med den biten tills …..ja…tills när då? Det vore naivt att tro på ett snabbt förlopp. Det här äckliga Covid-19 är här för att stanna och vårt sätt att leva lär ändra sig väldigt drastiskt den kommande tiden. Men…träning kan ingen ta ifrån oss.

Jag kör lite olika pass. Mycket hopprep och jag vill än en gång peppa dig att inhandla ett. Det är jobbigt och tränar ditt flås mycket effektivt. Jag kör efter Tabata-appen och ställer in den på 30 sek-vila 10 sek. Det har hänt mycket med uthålligheten sedan jag började och nu kan jag hoppa rep ganska länge. Låga hopp och snabbt. Inte höga studs utan bara så pass att repet kommer under. Annars kan man inte få upp tempot och det är tempo som höjer pulsen…

Vad kan man annars göra då? Investera i en skivstång och lite hantlar, en matta och så behöver man en stadig bänk. När du har den utrustningen är det möjligt att åstadkomma hur många pass som helst. Här nedan kommer dagens pass.

Hopprepsintervall.

Utfall. Med eller utan vikter. Det avgör man själv. 10 på varje ben x 3

Knäböj. Med vikt eller utan. 10 x 3

Rumplyft. Samma här. Med vikt eller utan. 10 x 3 och kom ihåg att spänna rumpan en kort stund i ytterläget. Gå långsamt tillbaka.

Armhävningar. Gör dom smala eller breda, på knä eller ”riktiga”. Helt efter din ork. Kör en ”pyramid” nedåt. Börja på 10…vila kort stund, gör 9…….vila kort stund, gör 8….osv ned till 1

Dips mot bänk. Gå inte ned lägre än axelhöjd. Då är risken stor att du får ont i dina axlar. Till failure…alltså så många du orkar…

Bicepscurl med skivstång eller hantlar. 10 x 3

Sidolyft. 10 x 3

Skivstångsrodd 10 x 3

Axelpressar med stång eller hantlar. 10 x 3

Detta är bara små tips. Jag lägger upp det så att jag gör en liten ”cirkel” med utfall, knäböj och rumplyft.Vilar en kort stund efter att jag har gjort rundan och så pået igen. Bicepscurl och dips kör du som superset och så vilar mellan. Annars tar allt en förfärlig tid. Lite tempo måste vi ha. Jag har gjort en liten film för att det ska bli fullkomligt klockrent.

Det har varit en fantastisk vårdag. Försök att stänga av informationsflödet. Lägg ett pussel, lyssna på en bok…..this too shall pass!

Och där kom den…igen…stressen…..och bet mig där bak…

Man kan tro att ett utmattningssyndrom ska försvinna efter så många år men tyvärr är det ett tillstånd man får lida av resten av livet i en eller annan form. Alla de där åren, nästan 30 långa år, som jag tvingade mig att prestera över vad som var möjligt, har satt spår i mitt liv. Just nu är de framme och visar sitt fula tryne och sätter käppar i hjulet.

Är jag psyksjuk? Nej, jag har bara sviter av ett livslångt stressande med en stor prestationsångest. Det är inget som bara är borta som en fis i rymden för att man inser vad det är frågan om. Nu är det 14 år sedan jag gick in i den berömda väggen. Det där som jag tyckte var så satans fjolligt innan jag insåg att jag faktiskt stod där med pannan intryckt hårt i ett motstånd som inte på något sätt gick att ta mig bort ifrån. Som jag skrivit om förut så är de första åren i någon slags dimma och när jag äntligen fick tillbaka sikten så fick jag en hjärnblödning och blev puttad i diket igen. Den hände mig för 9 år sedan och vad sjutton ska jag nu sitta och gnälla om. Skärp dig kärring och ta dig i kragen. Men….som jag sagt om och om igen…det finns ingen krage att ta tag i.

Varför drar man så lätt igång sitt beteende? Jo, det vet jag. Efter att man upplevt en situation som jag och många med mig har gjort så är stresströskeln väldigt låg. Så länge allt lunkar på så går det bra men…om vi tar ett avsteg och utmanar oss därute i träsket där vi aldrig varit…så triggar det väldigt lätt igång alla signaler igen. Akut stress! Och…vad är det för den oinvigde?

Vid en akut stressreaktion slår kroppens och hjärnans funktioner över. Tillståndet orsakas vanligen av en extremt psykiskt eller fysiskt pressande situation. Ofta kommer den akuta stressreaktionen direkt när pressen blir alltför stor. Det behöver inte vara en naturkatastrof, ett överfall eller något dramatiskt utan kan vara något så enkelt som ett tillfälle där du måste visa en prestation.

Man kan bli förvirrad, får problem med sinnesintrycken, och ibland få ren panikångest. En person med akut stressreaktion kan pendla mellan att vara hyperaktiv till ett förlamat tillstånd, och mellan att vara apatisk till att gråta hysteriskt. Det är inte heller ovanligt att man bara vill fly.

Vad har jag då gjort för drastiskt? Jag har gått en kurs. Inget märkvärdigt. En jägarexamen med trevliga kursledare och mycket avslappnat men….ändå så sitter den där djävulen på axeln och flinar elakt. Den där förbannade sabbande skithögen som ideligen puttar mig tillbaka i diket. Den som drar igång hela signalsystemet och gör så att det blir omöjligt att fungera såsom jag kanske förväntas eller borde fungera.

Jag har ett stort självförtroende och vet att jag är allt annat än dum i huvudet men den där saken på axeln får mig i alla fall på knä. Jag vill fly. Jag vill bort. Jag orkar inte med folk. Orkar inte prata. Orkar inte prestera…..fastän jag vill. Det är oerhört frustrerande.

Normalt håller jag min stress och min panik i strama tyglar men just nu så är det fullt sken. Helt okontrollerat i full fart. Tankarna löper amok och kortisolnivåerna är skyhöga. Jag vägrar att tugga piller och försöker istället få stopp på ekipaget med andra medel. Träning och åter träning. Min enda väg till att inte tappa förståndet. Boxpasset idag var fantastiskt men ännu är inte attacken över. Djävulen ska bort från min axel och lugnet måste åter infinna sig.

Idag skrev jag teoridelen på jägarexamen. Det gick bra men jag kunde inte stanna. Ångesten satte fart och jag blev tvungen att snabbt lämna lokalen efteråt. Förmodligen ett obegripligt beteende för någon som inte har en susning om min bakgrund men egentligen bara precis det jag beskrev ovan – flykt!

Har jag tänkt att jaga djur? Egentligen inte. Älskar djur och är snudd på vegetarian men….jag har ändå fått en inblick i vad jakt är. Jag äter nog hellre vilt från ett djur som dött för en kula, i frihet, utan ovärdiga och förskräckliga avlivningsformer på ett slakteri men skulle jag kunna skjuta mot ett djur? Det har jag mycket svårt att tro. Det är däremot väldigt roligt med skytte och egentligen är det just den biten jag vill åt. Det är jättesvårt och kanske är jag inte alls någon talang men jag vill lära mig. Nu måste jag bara få mina nerver i strama tyglar för just nu fungerar ingenting och jag har god lust att strunta i resten! Ge upp! Fly!

Varför jag skriver detta är för att DU ska förstå att det är något som inte är onormalt efter ett utmattningssyndrom. Det kanske kommer att hända. Försök förstå vad som händer i din kropp. Jag vet att flera av er som läser min blogg har varit eller är i samma situation. Bli inte besviken på dig…det är kroppen som gör sig redo för att slåss. Med alla medel. Det passar inte alltid så bra. Stress och panik har dålig timing.

I morgon är en annan dag. Jag ska samla ihop mig och börja uppstigningen ur det där mörka hålet jag trampat ned i. Tillbaka till rutiner, andas, släppa kraven på mig, ge det där fanskapet på axeln en sopa så att den far åt pipsvängen och sakta men säkert bli mitt vanliga jag. Det kanske tar ett tag men jag vet att det går.

Allt stannade av…

Läskiga tider och stor oro. Viruset som verkade otäckt visade sig vara betydligt värre och skördar många dödsoffer. Nu är det inte någon lek. Visst tappar man lite framtidstro? Eller är det bara min aktningsvärda ålder som får mig att tappa sugen? Det är ju nu…som vi ska resa och njuta av livet. Inte sitta och vara livrädd att få ett helgalet virus som kanske tar livet av nära och kära. Jag känner många med underliggande sjukdomar som säkerligen skulle drabbas riktigt hårt av Covid-19. Förfärligt!

Jag bestämde mig idag att gymmet får fortsätta sitt liv utan mig under den närmaste tiden. Efter att ha legat på golvet och gjort armhävningar och annat fick jag en väldig olustkänsla över vad som eventuellt fanns just där….på golvet. Nu tar jag en paus. Jag har många redskap hemma och kan roa mig väldigt bra på hemmaplan. Min boxtränare och jag kör utomhus och det går hur bra som helst.

Det är en förfärlig tid och många av oss kommer att minsta nära och kära. Det känns nästan outhärdligt att se hur sjukvården är fullbelamrad med patienter INNAN det egentligen har slagit till i landet. Var ska det sluta? Jag somnar med tankar på Corona och vaknar kvar i samma tankar. Men, eftersom jag är vetgirig så har jag tagit reda på en mängd fakta vilket kan vara bra att fokusera på.

Det är INTE bara äldre som drabbas men….över 60 så räknar man med att immunförsvaret och lungkapaciteten är -på helt naturlig väg, vår förmåga till syresättning minskar med åldern – nedsatt. Det leder till att vi över denna gräns klarar av respiratorer betydligt sämre. Yngre människor lever nu i en slags falsk trygghet och struntar i rekommendationer att stanna hemma, minska sociala kontakter osv. Det är ett elände. Speciellt i Sverige tycks vi leva i en total förnekelse om att ”här kommer det inte att bli lika läskigt som i Spanien”……!

Män drabbas av någon anledning hårdare av viruset. Man tror att det är genusstyrt. Jättekonstigt och får mig än en gång att tro på konspirationsteorin att viruset är tillverkat med ett syfte. Det dödar gamla, redan sjuka och …män! Världen har överskott på män och vi blir allt äldre vilket kostar pengar. Jag kan inte annat än undra hur ett virus så snabbt kan färdas till världens alla hörn utan hjälp från drönare eller annat. Om det hade tagit ett år hade jag trott på det men inte på denna korta tid. Framtiden får utvisa sanningen. Kina har undanhållit de exakta dödstalen och det framgår i utländsk media att de vida överstiger de 4500 som uppgetts. Kina har 3,1 MILJARDER invånare så varför skulle deras insjuknade vara så otroligt få i förhållande till folkmängd?🤔

Nåväl. Livet måste fortsätta om än på annat vis. Vi får helt enkelt inte ge upp utan fokusera på att de allra flesta blir friska och en ännu större del av befolkningen inte sjuka alls. Det är lätt att glömma i den totala mediahysteri som pågår. När HongKong-influensan härjade dog folk som flugor men då fanns inte Internet eller sociala medier så det blev aldrig uppmärksammat.

Nog om detta. Håll i din träning även om du är utkörd från gymmet. Det kan vara bra att ta till en annan typ av träning. I mitt fall blir det mer slagträning och det känns bra när man är frustrerad och spänd mentalt. Har du en boxtränare i din närhet så fråga om ni kan köra pass utomhus. I Örebro har jag kontakter så hör av dig. För dig som tror att vi pucklar på varandra vill jag visa en liten film vad det går ut på.

Boxträning är slagträning och i en förlängning även med sparkar. Mot mitsar! En mits är en ”kudde” som din tränare tar emot dina slag och sparkar med. Att slå mot mitsar är oerhört jobbigt. Ofta kör man tabataträning med 20 sek slag, 10 vila i många omgångar varvat med teknik. Mellan slagperioderna är det mycket armhävningar, mage och flåsträning. Det senare kan vara upphopp, löpning, hopprep eller annan pulshöjande aktivitet. Det är vansinnigt roligt och det absolut jobbigaste i träningsväg jag har sysslat med. Just nu känns det som om jag dessutom behöver varje pass. Lugnet lägger sig som bomull i kroppen när jag landar hemma i köket efter avslutat pass.

Här kommer en liten film från mitt senaste utomhuspass! =)

Lite utomhusträning idag…

Om ditt gym är stängt eller du är rädd för att bli smittad….kör en liten cirkel hemma på altanen, i köket eller på gräsmattan. Det enda du behöver är en bänk! Jag vet att det är lite tjatigt men det funkar faktiskt alltför bra för att inte dela med sig av. Värm upp med hopprep! Har du inget? Köp ett. Mycket bra att få upp puls och kondition med.

Jag körde den här cirkelträningen 3 varv. Varje övning 30 sek…10 sek vila mellan. Övningar på ett ben eller åt en sida görs förstås med bägge benen och åt bägge håll. Dunka på med lite musik och livet känns genast lite roligare!! 😀

Och där kom söndagen igen…

Kallt men vackert!!

Coronaviruset till trots så närmar sig våren. Kalla nätter men just nu vackra dagar. Vi måste försöka att njuta av dom även om vi är orade över viruset som lamslagit en hel värld. Jag är inte livrädd för just viruset men fullständigt skräckslagen över vad som väntar EFTER viruset har klingat ut. Massarbetslöshet, konkurser, fallande huspriser, depressioner, fattigdom….det är inte ett ljust scenario. Varför allt måste stanna av beror på att vi inte har någon beredskap att ta hand om alla förväntade intensivvårdsfall. Varefter fler blir smittade krävs det mer och mer vårdplatser. Vi kommer alla att drabbas på endera sättet men genom isoleringen så kanske vi kan få en mer utspridd sjukdomsbild. Det är otäckt. Riktigt otäckt!

Jag försöker att leva ”som vanligt” vilket inte är så svårt för mig då jag bor mitt i skogen. Jag har ingen trappuppgång att gå igenom eller annat som tvingar mig möta människor på vägen till mitt hus. Handlar gör jag på morgnarna, gymmet besöker jag ännu tidigare och då är jag ensam där. Viruset är en s k droppsmitta och smittar alltså när någon är i vår närhet. Viruset kan överleva en tid på ytor men med handskar på och handsprit i högsta beredskap så är i alla fall jag ganska trygg. Idag tänker jag dock träna utomhus så fort det blir lite varmare. Det är UNDERBART väder. Koltrasten sjunger och solen värmer.

Igår kände jag mig väldigt bekymrad och var på ett uruselt humör. Ett träningspass och en låååång promenad på tre timmar tillsammans med en god vän skingrade orosmolnen och idag mår jag betydligt bättre. Det kommer att ordna sig. Vi får inte tappa vår framtidstro. Kanske kan t o m livet bli bättre? Många bekymmer vi har idag är förankrade i ett slöseri av våra skattepengar. Möjligen blir där en stor förändring? Vad kan vara viktigare än att satsa våra pengar på vår befolkning? På oss? På våra gamla? På vår sjukvård? Jag tror att det blir stora förändringar framöver. Att ha ”monterat” ned vår sjukvård, att stänga sjukhus, att minska lagret på sjukvårdsartiklar……var inte det smartaste politiker har gjort….

Till dig som är orolig vill jag säga att du har verkligen skäl att vara det men….låt inte oron äta upp dig. Vi kan inte göra mer än vårt bästa för att hålla oss friska. Om vi dessutom ska förtäras av oro så minskar vår motståndskraft. Be strong! Ät bra, vistas ute, motionera och försök att hålla paniken i chack! Vi blir inte mindre sjuka av att vi är oroliga och rädda. Det blir bara en psykisk belastning som gör oss deprimerade. Depression i sig är inte en bra plattform den dag du kanske blir sjuk. Och kom ihåg….de flesta får väldigt milda symptom. Att bli sjuk innebär inte att vi per automatik behöver intensivvård. Du ska få det första av mina egna tio budord. Var frisk tills du är överbevisat sjuk! Det lever jag efter och ägnar mig inte åt hypokondri eller överdrivet letande efter åkommor. Jag vill vara stark och frisk och bestämmer mig för att vara det! Ha nu en fantastisk söndag! Det ska jag ha!

Benpass!

Eftersom jag har en rygg som bråkar med mig måste jag alltid göra på alternativa sätt när det gäller benböj och marklyft. Om jag skulle få för mig att lägga stången som man brukar….dvs på axlarna vid benböj….så har jag ett ryggskott innan jag går hem från gymmet. Eller som i marklyft…..ta stången framför mig från golvet…big nono!

Istället gör jag marklyft med stången bakom mig..alltså Hack Squats. Av någon anledning avlastar det ryggen på ett helt annat sätt än om jag håller traditionellt i stången. Jag har lätta vikter på då det inte finns på kartan att leka viktsnobb. Fler reps, lätta vikter och en hel rygg är bättre än att ta i och kanske vara skadad i flera veckor.

Nästa övning funkar också grymt bra då jag lutar mig mot stången i…en Landmine Squat. Ryggen blir helt avlastad i denna övning och den funkar grymt bra som kompensation för traditionella benböj där åtminstone jag får tväront direkt. Har du inte en stång som sitter fast i golvet så kan du luta den i ett hörn där den inte kan glida.

Kabelmaskinen är grym till det mesta. I övning nummer tre har jag lastat på mycket vikt så att jag ska kunna luta mig bakåt och ha stöd i kabeln. Håll ryggen rak och något bakåtlutad, ned så långt du kan. Den är också ”snäll”!

Övning nummer fyra är bra om du vill gå ned lite djupare då det är lätt med hjälp av maskinen. Här kan du inte lägga på lika mycket eftersom viktkasetten kommer att ”följa med” mer än vad den gjorde i övning nummer 3….hoppas att du fattar.

Jag körde dessa övningar 10×4 med magträning mellan varje set. Testa! Dom är bra! 😉

God morgon måndag!

Undrar om jag borde ha kallat den Corona-måndag? Det är ju vad precis ALLT handlar om idag. Jag känner mig utled på all information och desinformation om detta virus som har framkallat panik värre än om det vore Digerdöden som for fram över världen. Det orskar inte den enorma dödlighet som gemene man är så rädd för. De allra flesta får milda symptom, någon blir inte smittad alls, någon blir jättesjuk och människor med bakomliggande orsaker såsom svåra sjukdomar löper en risk att få allvarliga komplikationer eller mista livet. Precis samma mönster som en helt vanlig säsongsinfluensa alltså. Det dör mellan 600-1000 människor i Sverige varje år av eller i sviterna av denna. Varför paniken? Panik och hysteri är fullkomligt idiotiskt och ingen blir mindre eller mer sjuk av att löpa amok.

Jag var och handlade i går morse och befann mig helt plötsligt i ett öststatsland med tomma hyllor. Toapapper som har blivit hårdvaluta var i stort sett slut. Papper? Men kära svensk…vi bor i ett land med oändliga mängder skog. Varför bunkrar en svensk papper. Om vi nu SKA bunkra något så borde det vara importvaror för dessa kan ju helt realistiskt ta slut om länderna stänger sina gränser och inget får flygas varken ut eller in. Kaffe t ex.

Du och jag kommer kanske, eller kanske inte, bli smittade av Corona. Kommer vi att dö? Nä! Det är jag helt övertygad om att vi inte gör såvida du inte lider av KOL, ligger på sjukhus redan nu med andningssvårigheter och är över 80 år. De flesta som har avlidit är väldigt gamla och redan sjuka. Simma lugnt. Jag är 62 år snart och har haft Hong-Kong influensan som på sin tid var fruktad men….skillnaden var att vi inte hade sociala medier så ingen kunde skrämma upp oss. Vi blev sjuka, stannade hemma från skolan, hade feber, mådde skit och…blev friska. Precis som vi kommer att bli efter Corona. Jag är bestört över folks tokskräck över ett virus som faktiskt hitills inte krävt mer än ett par dödsoffer i Sverige och inte ens särskilt många runt om i världen. Är alla helt omedvetna av hur många som dör alla andra år? De som har avlidit var dessutom gamla och sjuka redan innan.

Jag känner mig inte orolig. Jag har normalt en hög handhygien så att tvätta händerna är inte något nytt för mig. Det är det första jag gör när jag kommer hem oavsett var jag har varit. Jag tar aldrig i ledstänger och handtag. Jag har engångshandskar när jag handlar pga att kundvagnar och kundkorgar är smitthärdar av värsta slag. Alltid. Vinterkräksjuka, influensa…you name it. Det är SÅ enkelt att dra på ett par handskar. Även kortterminalen är jävligt äcklig och det är inte något nytt. Jag skulle ALDRIG få för mig att köpa sallad i en sån där salladsbar som varenda affär har. Det anser jag vara så snuskigt. Alla får stå där och snora över livsmedel som andra ska äta, alla använder samma slev att skeda upp i sina pytsar med….usch. Likadant med bufféer och t ex hotellfrukostar. Hur fräscht är det? Egentligen? Jag har blivit vansinnigt magsjuk av buffé..visserligen i Thailand men ändå. Äter aldrig någonsin buffé annat än om jag är först på plats och restaurangen är bra. Handsprit i bilen är också ett bra sätt att hålla ordning på baseluskerna. Jag är väldigt sällan sjuk. Jag brukar inte ens få en förkylning under vinterhalvåret. Jag är fullständigt bombsäker på att det är just pga det jag skriver ovan.

Vad gör man då på gymmet? Ja, samma sak. Jag sätter på mig engångshandskar om jag ska ta i handtag på en maskin. Tvättar av hantlar och annat innan och efter jag ska använder dom samt tvättar händerna och spritar innan jag går hem….och när jag kommer hem. Undvik gruppträning där du står helt nära alla andra och svettas. Kör du egen träning så har du ett par meters avstånd till nästa som tränar eller kan i alla fall försöka med det.

Mer kan vi inte göra. Att sitta hemma och vara livrädd under de månader som komma skall är ju helt vansinne. Det här viruset kommer att spridas vare sig vi vill eller ej. Vårat krux i Sverige är att vår sjukvård är nedmonterad och akutvårdsplatserna för få. Av DEN anledningen kan jag förstå paniken från någon som är i riskzonen. Absolut.

Nog om detta. Ta det lilla lugna och köp några kg kaffe för det vore ju illa att vara utan om importmöjligheten stängs!😱

Jag ska ta ett konditionspass idag med lite trappmaskin och en bencirkel. Det står boxträning på programmet i morgon så då måste jag vara piggelin. Inte komma med slitna muskler för då orkar jag inte alls. Ha nu en fin måndag och skippa paniken! This too shall pass!