En alldeles vanlig dag på gymmet…

trappa

Jag brukar alltid försöka få min omvärld att förstå vikten av kunskap vid styrketräning. Att ta hjälp när man inte kan och att man frågar och är korkad en stund istället för att kanske skada sig med felaktiga lyft. Den som skiter i det där brukar aldrig komma någonstans med träningen. Det är väl ok om man nu inte vill utveckla sin styrka och utseende men den som vill lite till – bör läsa detta!

Varje dag ser jag i stort sett samma sak. Det spelar ingen roll vilket gym jag besöker för de här människorna finns överallt.

  1. Mobilnördarna. De där som ibland inte ens gör något alls utan bara står och hänger mot en maskin eller kanske t o m tar bilder när de står och hänger mot en maskin. Till mobilnörden hör också den som efter varje set måste titta i sin mobil. Vad det nu kan ha hänt på ca 2 minuter framgår inte men jag är säker på att det är rysligt spännande.
  2. Den där mannen som i alla maskiner lastar på alldeles för mycket vikt för att sedan med usel teknik lyfta eller dra. Det spelar ingen roll om han har spagettiarmar för lyfta tungt ska han. Han har ingen aning om vad man tränar i en latsdrag utan kastar sig bakåt och drar allt vad han orkar med det tunga viktpaketet som har lastat på.  Det som  tränas mest med vid detta tillfälle är senorna på framsidan av halsen istället för det maskinen var avsedd för.  Latsen eller som det heter latissimus dorsi. En muskel som löper snett över ryggen enkelt förklarat.
  3. Så var det kvinnan. Här är ett omvänt scenario. Hon lastar inte på något alls utan drar i maskinerna med fjäderlätt belastning.  Hennes kommentar brukar vara ”jag vill inte ha synliga muskler”! Eller, ”jag vill inte se ut som en biff”! Det där är ganska kul.  Att man faktiskt tror att det är så enkelt att utveckla muskler. Det tar åratal av riktigt hård inriktad träning och ett oerhört kontrollerat intag av rätt mängd protein och fett för att åstadkomma ”synliga muskler”.  Risken att bli en biff är med andra ord obefintlig
  4. De snabba! De där männen och kvinnorna som avverkar sitt  gympass i flygande fläng. De hinner knappt börja förrän de är klara. Jag pratar dagligen med ett par äldre män på gymmet. Jag försöker förmå dem att sakta ned tempot för att på så vis få ut lite mer av sina rörelser men det går liksom inte in. De brukar svara ”men du, jag tränar ju inte för att bygga muskler”! Och, det är sant. Det blir inte heller några muskler med dålig teknik.

Det är förstås inte fel att träna med lätta vikter och vimsa runt som en bålgeting utan mål men om du nu VILL träna för att få resultat så måste du ändra på det här. Jag var på en kurs i helgen och träffade en massa trevliga människor. Vi hade lite diskussioner om träning och bland annat så var det en kille som ville ha bort magen. Han hade lagt om sin kost och gått ned i vikt men nu var det då magen som han vill tvinga tillbaka i ursprunglig storlek. Hur tränar man magen? Hur får man bort den?

Sanningen är att det inte går att punktförbränna. Man kan göra hundratals situps om dagen men den där magen försvinner inte för det. Det som bränner fett är ett kaloriunderskott. Träna gör man för att öka muskelmassan och för att man mår bra av det. Fett bränner man genom att äta mindre kalorier än man gör av med. Det är inte svårare än så. I teorin!

Det finns bara en väg att komma tillrätta med övervikt, kärlekshandtag, putmage eller vad man nu stör sig på. Ät mindre och bättre samt träna tyngre. Byt ut dina tråkiga joggingpass mot intervallträning, gå fortare, lyft tyngre, lyft bättre, ta hjälp av en PT, skaffa dig ett kostschema……! Umgås med människor som vill att du ska lyckas vad det än gäller. Vänta inte på inspiration. Bestäm dig och – GÖR!

Träna för att bli gammal…

yoga-funny

Vi har fått en väl utrustad kropp för att den ska kunna tjäna oss. Senor, ben, muskler, fett….allting finns där, redo att tampas med livet. Vissa av oss har lättare att gå upp i vikt och hoppar upp ett kg på vågen av att bara titta på en påse bullar medan andra kan äta tusentals kcal utan att det händer ett dugg med vikten. Livet är orättvist på alla sätt. Även där!

Är vikten något att stirra sig blind på? Nej! Vad vi ska ha vårt fokus inställt på är att må bra och trivas innanför vårt skinn. Om någon annan har åsikter om hur du har det innanför just ditt skinn så kan du högaktningsfullt be denna dra till varmare trakter. Det är helt och hållet vår egen ensak hur vi lever och hur vi ser ut. Vare sig om vi är tunna som sugrör eller har former lite här och där. Det är fullkomligt oväsentligt.

Det som däremot ÄR väsentligt är att vi rör på oss. Att vi använder det vi är utrustade med för att helt enkelt behålla funktionaliteten i våra kroppar.  Inte för att visa upp något för omvärlden utan för att det helt enkelt för med sig så mycket hälsofördelar att man inte kan blunda för det. Muskler fyller en funktion och det är väldigt bra att hålla dessa vid liv. Vare sig man går, simmar, springer, cyklar eller gör någon annan fysisk ansträngning så är det nyckeln till välbefinnande. Alla mår bättre av att röra sig och leva lite sundare. Om man har en kraftig kropp eller är tunn som en vidja är inte viktigt.

Om vi nu förutsätter att du som läser detta är 50+………får jag då fråga dig följande? Kan du sätta dig på huk utan att du tappar balansen? Kommer du ned så att du verkligen kan böja dina knän? Låter det löjligt? Prova! Jag har själv varit med om att bli ganska förvånad över att jag faktiskt inte kunde det. Något så simpelt som att sätta mig på huk! Det var stört omöjligt! Idag kan jag det och jag kan sitta kvar där ett bra tag. Varför skulle nu det vara saliggörande? Läs gärna detta inlägg som berättar ALLT om huksittandets fördelar.

Det där var bara en del av det hela. Sedan har vi balansen. Hur har du det med den? Det  är kanske inget man ens tänker på när man är ung men det kommer en dag när man inser att det där diket som var så enkelt att hoppa över för 10 år sedan känns brett!! Hur fasen kom jag över det? Eller när du blir tvingad att hålla balansen på ett ben! Kan du stå på ett ben och bli kvar där?

Rörelse är liv och så länge vi rör på oss så kommer våra kroppar att ställa upp. I medgång och motgång. Om vi bara lämnar dem åt sitt öde i soffhörnet så kan vi knappast räkna med att de ska stå starka när vi som mest behöver det.  Att röra på sig behöver inte vara komplicerat. Det är bara att köpa något bra att ha på fötterna, öppna dörren och gå ut i naturen. Skinnet vi fick är vattentätt så det läcker inte in. Även om det regnar eller snöar! 😉

 

 

 

Och mörkret sänker sig ned…

night-2938792_1280

Morgonens promenad togs i kompakt kolmörker. Ja, fastän med pannlampa förstås. Den är jag lite förbannad på då den har osmaken att ganska snabbt slockna. Den lyser fantastiskt i en kvart och sedan blir ljuset sämre och sämre vilket inte är någon hit när man befinner sig mitt i skogen. Beckmörkt! Inte för att jag är rädd eller tycker att mörkret är obehagligt utan det är rätt och slätt bara besvärligt. På grund av detta välkomnar jag snön. Det behöver inte komma en halvmeter utan räcker med några cm som ligger kvar i några månader. Om  man nu kan få beställa….

Jag älskar inte vintern. Jag skulle ljuga om jag sa det men eftersom det ju är omöjligt att rå på våra årstider så väljer jag att gilla läget så gott det går. Det där blir jag bättre och bättre på för varje år. Att gilla läget. Att inte ideligen längta till någon annan del av året eller del av världen utan att faktiskt bara vara i nuet. En konst. Kanske är jag buddhist fastän jag inte har en aning om det?

Inställningen betyder allt och avgör om det är en uppförsbacke eller nedförsbacke. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Allt sitter mellan öronen och det är endast där vi kan bestämma om livet ska vara skit eller riktigt bra. Ingenting annat har egentligen någon större betydelse. Vi är vad vi väljer att vara.

Självklart har vi alla mungiporna mer eller mindre i en glad vinkel men jag försöker hitta det som är roligt i tillvaron och har helt slutat att jämföra mitt liv med andras. Jag tror att många gör det och på grund av andras ”uppenbara lycka” inte riktigt kan njuta av sin egen. Det som ger glädje till dig kanske inte alls tilltalar mig och tvärtom. Jag kan få rysningar av välbehag när jag går en iskall promenad i en vacker skog. Den där fina skogen med mossa över stenarna och glest mellan stammarna medan en blek vintersol silar in sitt ljus i trädkronorna. Visst är det härligt att strosa utmed en havskant och höra vågorna slå mot stranden men ändå…..så är det inte där som jag hör hemma. På besök en tid, gärna. För evigt, nej!

Jag har varit på shoppingrunda idag. Det händer inte alltför ofta då jag är världens sämsta att ”gå i affärer”! Tyvärr är det ju så med garderober att de behöver förnyas ibland. Som vanligt rantade jag runt på ett stort köpcenter med svetten rinnande i min frustration över att inte ens hitta minsta lilla T-shirt. Jag gör samma tabbe varje gång jag ska handla något. Vad har jag där att göra? Jag hatar köpcenter! Alla köpcenter! Jag hatar att köpa kläder och fullkomligt avskyr att ställa mig i en provhytt. När jag har pinat mig i någon timme eller två brukar jag svärande åka hemåt och susa upp till den lilla hålan som ligger någon mil norrut. Där finns ett par ynka butiker och där! Där hittar jag alltid kläder. Varför åker jag inte dit direkt? Obegripligt!

Klockan har hunnit bli strax efter 20 och utanför mitt fönster är det åter kolsvart. Hundarna har rullat ihop sig som små bollar i kökssoffan och jag lyssnar på en ljudbok. För en gångs skull gör jag inget annat. Det är ovanligt då jag oftast pillar med något. Jag kan inte riktigt komma över att det är slöseri med tid att bara sitta där. Lyssna på en bok kan man ju göra samtidigt som man har något annat för händer. Men inte den här kvällen. Jag sitter alldeles stilla utan minsta lilla pärla eller kristall att limma eller sy fast. Det känns lite märkligt. Jag gillar det inte men idag tänker jag löpa linan fullt ut. Jag ska sätta mig och titta på TV! Det är väl något som alla gör men…..inte jag. Urtrist och totalt bortkastad tid men idag ska det ske. Åtminstone en timme! Kanske…om jag står ut..!

 

Lite tips av mig…som jag i min tur har fått av någon annan..!

dumbbells-2465478_1280

Kanske har du bestämt dig för att simma denna höst. Du går till simhallen och river av 1000 m i bassängen två gånger i veckan, varken mer eller mindre. Möjligvis har du en kompis vid din sida och ni ligger där och har lite småmysigt, pratar och tar er framåt…..längd efter längd. Det är bra! Man kan verkligen stanna där men om du nu skulle vilja ta den här simningen till högre höjder och ta till lite knep för att få de där oändliga längderna att bli lite roligare att avverka?

Det är så enkelt! Simma allt vad du har en längd för att nästa längd ta det lugnt. Upprepa! Intervallträning. Det bästa sättet att bli starkare, öka din syreupptagningsförmåga och för att bränna kalorier. Dessutom blir precis allt roligare om man växlar tempo.

Låt oss säga att du ställt dig på en crosstrainer. I mina ögon ett riktigt pinoredskap som jag alltid har avskytt för det är så urbota trist. Men, helt plötsligt har jag upptäckt att det är rätt kul att köra på den där om jag bestämmer mig för intervaller. Jag sätter motståndet på lite lagom och trampar på för att efter 2 minuter trampa utav bara helvete med betydligt tyngre motstånd i 1 minut. Upprepar! Efter några intervaller växlar jag till att varannan minut koppla in ett ”höftlås”!! Dvs jag låter rumpan och kroppen vara stilla och trampar bara med benen. Det har nog något namn men just nu kommer jag inte på vad det skulle kunna heta. När jag gör det så använder jag inte armarna utan håller händerna stilla. Det är sjukt jobbigt och bränner som eld i låren efter endast en halv minut. En halvtimme med den här typen av träning gör att det inte finns en torr fläck på kroppen efteråt.

Ställer du dig hellre på ett löpband så är det helt perfekt att göra samma sak. Springa i 1 minut, gå i tre minuter eller hur du nu väljer att lägga upp dina intervaller. Det är så otroligt mycket mer effektivt än att bara jogga i en halvtimme.  Gå i ca 6 km / h och så öser du på i 12 km / h den minut som du springer. Det orkar man även om inte konditionen är så jättebra. 1 minut är inte så länge. Är du vältränad duger det inte med 12 km /h…..

Tycker du att det är pest att springa så kan du intervallträna även när du går. Ös på med rejäla armrörelser så att du använder hela kroppen och gå så mycket du orkar i  5 minuter och gå i lugnare tempo i 3 minuter. Upprepa!

Kör du endast styrketräning kan du använda dig av aktiv vila för att få upp pulsen lite grand. Istället för att glo i mobilen varje gång du vilar mellan dina set så gör du t ex situps, magrullningar med absroller, liggande benlyft, crunches på pilatesboll eller vad du nu gillar att träna mage med. Här kommer en länk med tips om du har idétorka just på magövningar.

För min egen del ska jag försöka mig på ett benpass idag om mitt dumma lår vill samarbeta. Jag är expert på att göra mig illa och here we go again! Men, det ena behöver inte utesluta det andra utan jag får helt enkelt träna RUNT skadan. Det går men är inte riktigt lika kul förstås. Det ska även bli 30 minuter på just crosstrainern. Den är snäll när man har skador då benrörelserna blir mjuka mot t ex på löpbandet.

Men först en lång skogspromenad. Det låter som något märkvärdigt men det är ju fel. Jag börjar alla dagar med en lång skogspromenad! Sedan ca 45 år tillbaka i tiden. Rutin – skulle man kunna kalla det!

 

 

Lyckan av att orka mer…

Jag har hållit på några år nu. Tränat mot ett mål med seriöst utformade träningspass av duktiga människor. Kanske hade jag lite gratis då jag åter satte foten på ett gym. Då, för 6 år sedan när jag började igen. Jag har tränat allt möjligt sedan jag var väldigt ung men så som jag tränar nu…..det har jag aldrig gjort. Och, så stark som jag är nu har jag heller aldrig varit trots att jag definitivt har lämnat medelåldern och är en bra bit över den.

Vad är då vitsen med det här kanske du undrar? Vad försöker jag bevisa eller har jag någon form av bekräftelsebehov? På sätt och vis både det ena och det andra. Visst vill jag bevisa att det går att träna hårt fastän jag inte är ung längre och visst är det kul att visa det. Men, jag har ett mål. För att nå detta har jag en plan och väldigt lite kan stoppa mig för att inte följa den. Ett mål utan en plan är bara en dröm och kommer aldrig att bli något annat heller.

Målet är i första hand att hålla mig frisk upp i hög ålder. I andra hand så är det att utveckla min muskulatur och bli starkare vecka för vecka,  månad för månad. För att det ska vara möjligt att uppnå det här så måste man ta hjälp. Det gäller alla. Amatör eller proffs! Visst kan man på egen hand gå runt och dra i lite maskiner och lyfta en och annan vikt men först när man tar steget för att få en utformad träningsplan så kommer det att hända grejer.

Och planen? Träning enligt ett rullande 5-splitschema som jag följer i stort sett slaviskt. Förutsatt att inte kroppen gör ont förstås. Det händer ju lite titt som tätt och då får man träna någon av de delar som inte värker för dagen. Jag brukar träna 3 dagar i sträck och om jag behöver så lägger jag in en vilodag med bara promenad.  I annat fall så kör jag på. Man måste lyssna på sin kropp. Känns den sliten så ta det lugnt en dag och gör något annat. Gå, jogga eller simma. Man behöver inte sitta still på rumpan för att man har en ”vilodag”!

Jag tränar någon gång i veckan eller var tionde dag med Ellen. Det gör jag dels för att det är kul och inspirerande men också för att jag ska ta i lite mer. Hon följer min utveckling och är – faktiskt! –  intresserad av att jag kommer vidare. Hon lägger upp nya träningsprogram,  tipsar mig om kost och finns alltid där om jag har funderingar. Att äta rätt när man tränar innebär inte svältkost på salladsblad. För att kroppen ens ska orka öka i muskelstyrka måste man tillföra energi i form av rätt mängd protein och kolhydrater. Mycket mat alltså. Många kalorier. Att äta mycket kanske inte är en konst i sig men att få i sig bra saker i en ganska stor mängd är inte alldeles enkelt. Där behövs någon som kan skriva ihop ett kostschema och sedan…måste man följa det!

Att kunna äta mycket och ofta är en av fördelarna när man tränar hårt. Jag vore ett lätt tortyroffer om jag var i besittning av åtråvärda hemligheter. Jag skulle berätta precis allt om jag fick vara utan mat under en halv dag! Jag hatar att vara hungrig och gör mitt bästa för att aldrig blir det genom att äta innan blodsockret når den där obehagliga nivån. Då, när svimningsattacken pga svält inte är långt borta och det börjar att flimra för ögonen. Det brukar ha förflutit ca tre timmar sedan jag åt sist när det känns så. Hur någon kan glömma att äta är för mig en gåta…

Mörkret har kommit åter och klockan har hunnit bli sen eftermiddag. Det har varit en bra dag som började tidigt i morse med en vacker morgonpromenad följt av ett PT pass med Ellen. Denna dag lyckades hon med att få mig totalt slut i armar och axlar. Min dagliga dos av endorfiner poppade loss i kroppen och jag har haft ett flin i ansiktet sedan vi skildes. Jag skulle önska att precis alla fick känna den behagliga känslan.

IMG_2252

Jag hade tänkt mig att städa badrummet på eftermiddagen men frågan är om inte den lusten helt har försvunnit? Jo, så är det alldeles bestämt. Jag tror att det får bli någon roligare sysselsättning. Badrummet kan vänta. Någon städmani har jag aldrig lidit av och jag klarar helt galant att ha det stökigt runt omkring mig. Stökigt märk väl! Inte skitigt!     DET, är en helt annan sak.

 

 

 

Narcissism? Eller bara en selfie?

SELFIE-870x418

Ja, var går gränsen mellan kärleken till sin egen spegelbild och en oskyldig selfie? Ibland undrar jag vart vi är på väg. Varför har vi den här otroliga jakten efter att bli omtyckta, sedda och bekräftade? Det känns som om vi helt har glömt bort värdet av att bara vara bra människor.

Jag har ett Instagramkonto och jag följer många. De flesta har samma intresse som jag, att träna. Det är inspirerande att se framsteg. Att se någon som har blivit starkare och mår bättre. Kanske visar någon en övning och hur den ska utföras. En och annan formcheck där man lägger upp en selfie och visar sin muskulära utveckling. För oss, som gillar det här, är det motiverande bilder. Jag får tips, idéer och inspiration. Jag hoppas själv att ge detsamma till de människor som ser mina inlägg. Men…

….sedan har vi det där andra. När någon lägger upp bild efter bild på sitt leende ansikte rakt in i den egna kameran. Om och om igen. En och annan glad selfie kan väl vara kul. Men när det tenderar att bli flera om dagen  börjar i alla fall jag fundera vad avsikten är? Vad är jag som betraktare förväntad att göra? Gilla bilden? Komma med handhjärtan och bekräftelse?

Det är precis det vi gör. Hela tiden. Oavsett om det är någon som publicerar sig själv på nätet i en strid ström av leenden från olika vinklar. Jag måste fråga hur just du skulle göra i verkliga livet om du träffade den här personen 3 ggr varje dag? Skulle du berätta hur fin han/hon är? Att personen ifråga är vacker, åtråvärd, fantastisk och underbar? För det är precis det som skrivs i sociala medier. Om och om igen under samma persons eviga bilder på sig själv och sig själv. Bilder med förskönande filter där inga ålderstecken eller rynkor syns.

En dag för några månader sedan mötte jag en person jag inte har sett på väldigt länge. Jag tror att det var ca 25 år sedan sist. Hon har inte åldrats ett dugg. Det har jag sett på Facebook. Inte en rynka och precis densamma som då för 25 år sedan. När vi möttes så insåg jag att det inte var sant. Hon såg helt normal ut i verkligheten. Utan ”botoxfiltret” som hennes bilder alltid är redigerade med så var det en vacker medelålders kvinna. Rynkigare, äldre men fortfarande väldigt snygg.

Är det fult att åldras? Vad ska vi göra åt att skinnet blir slappare? Lyfta oss? Överallt? Jag är så tacksam för att jag är frisk och faktiskt snart är 60 år. Det är ok att jag inte ser ut som 20. Hur skulle jag kunna göra det 40 år senare?

Självklart måste vi kunna få rätta till saker som vi inte gillar med oss själva. Jag lägger ingen värdering i det. Anser att det är upp till var och en men just de här förskönade bilderna har jag svårt att förstå mig på. Det här med att älska sig själv kan ha olika innebörd. För mig innebär det att jag är nöjd med mig själv och har en trygghet i det. Jag behöver inte ha fiktiv kärlek som i själva verket inte är särskilt stor när det verkligen gäller.

Så, här kommer några råd från mig till dig i all välmening. Gilla dig själv, posta en selfie men behärska din narcissism. Man måste inte visa alla bilder man tar på sig själv! 😉

Konsten att behålla sin motivation och dessutom öka den…

Du behöver ett mål! Du behöver en plan och du behöver rutiner. Om man ständigt ska invänta den stund då motivationen rullar in så blir träningen inte av eller så händer det väldigt sällan. Det är rutinerna som avgör ifall du ska lyckas. Träningen måste bli något vardagligt, något som du repeterar varje dag som så mycket annat. När väl en rutin är etablerad så är inte det där passet som du våndas för något speciellt. Du bara gör det….med eller utan motivation.

Självklart har vi alla dagar då allt är mer eller mindre urtrist men man behöver inte hemfalla till att bli ett offer under det utan det går att övervinna. Ok, livet är pest men jag ska träna i alla fall. När man har övervunnit olustkänslan och kör sitt pass så är oftast det tråkiga som bortblåst. Vad är alternativet den är urtrista dagen? Äta kakor, sitta och tjura samt tycka synd om sig själv i sitt eländiga och miserabla tillstånd? Eller krypa in under täcket och försöka sova sig bort från sig själv? Inget fungerar i längden. Jag har otroligt svårt för människor som har offerkoftan på sig och ständigt tycker förbannat synd om sig själva. Vi är själva ansvariga för hur vi gör med våra liv, like it or not!

Sedan har vi då den ultimata nyckeln till inspiration. En PT! Jag har tjatat om det ideligen och jag kommer aldrig att sluta. Alla som vill ta sin träning en snäpp högre än till endast vardagsmotion borde ha en coach. En personlig tränare. En person som kan dina styrkor och svagheter, en person som kan läsa av dig. Någon som kan förstå hur just du fungerar. Någon som förser dig med roliga och givande träningsupplägg, någon som är intresserad av att just du tar dig framåt i din träning – även om du bara är en helt vanlig kvinna eller man, ung eller gammal, men som tar din träning på allvar.

Egentligen är det inte konstigare än att ta ridlektioner eller en klass i yoga! Man har en instruktör eller en ledare. Det är hur självklart som helt att man behöver hjälp även när det gäller styrketräning. Detta för att kunna utföra alla rörelser korrekt och få ett träningsupplägg som gör att just din kropp mår bra och utvecklas. Oavsett om du vill ”bygga om” din kropp eller endast komma i en bättre form så kommer du att lyckas bättre om du har hjälp vid din sida. Det är utan tvekan värt varenda öre. Det är en satsning på dig själv och ditt framtida liv. Inget kan egentligen vara viktigare.

Jag har tränat med flera stycken och alla har varit bra och givande. Någon kanske har passat mig bättre rent mentalt. Jag har svårt för gulligull och den där otroligt rara biten. Jag vill ha någon med jävlaranamma som ger mig utmaningar och pushar mig framåt, hårt och bestämt. Men, det är jag! Någon annan kanske behöver det där gulliga stödet för att orka eller kanske bara är en känslig individ. Det finns en PT för alla.

Idag tränar jag med en ung tjej. Fantastiskt duktig och inspirerande som inte på något vis låter mig känna att jag är en gammal tant och att träningen ska läggas på en nivå som passar mitt födelsetal. Hon gör helt grymma träningsupplägg, alltid varierande och annorlunda. På filmen ovan en galen övning med 7 reps x 7 med 7 sek vila mellan. Hua!

Den här tjejen har själv gjort en resa från ung tjej med ätstörningar till en idag otroligt vältränad ung kvinna med en avundsvärd fysik. Mentalt och fysiskt i balans. Hon har tävlat mycket inom bikinifitness de senaste åren och någon som skulle vilja vara taskig kan nog fnysa här och undra hur mycket en så pass ung tjej med den bakgrunden egentligen kan om styrketräning. Fnys på ni säger jag. Det är en mycket kompetent PT. Jag gör vågen för Ellen som har tagit min träning till oanade höjder.

Vägen till ekonomisk undergång….

money-1428594_1280-2

Casumo, LeoVegas, Kaboo, Spinit, Comeon, MrGreen…..känner du igen de där! Jag tror nästan att det dyker upp en liten melodislinga när du läser namnen. Vi kan inte värja oss även om vi vill från den helt vansinniga reklamattack man överöser oss med från alla dessa casinon på nätet. Vi spelar som aldrig förr!

Kanske vinner någon en summa pengar efter många års spelande. När man i åratal har satsat flera hundra kronor i veckan för att få ”den där” storvinsten så kanske man i bästa fall vinner några tusenlappar. Att summan,  om kronorna istället hade sparats, troligtvis skulle vara betydligt högre tänker man inte ett ögonblick på. Kanske har man tur efter att ha skrapat tusentals trisslotter och äntligen vinner en femhundring. Att lotterna har kostat en hel del finns inte i minnet när det ”plötsligt händer”!

Vinn miljoner på freespins, spela hemma vid din dator, på din mobil….det tjatas om och om igen. Reklamslingorna är fler än nyheterna och det är beundransvärt hur många olika nätcasinon som existerar. Allt för att dina pengar ska försvinna till….ja, vad försvinner de till? Vem får njuta av dina surt förvärvade slantar som du så naivt spelar bort kväll efter kväll i jakten på lyckan i storvinsten? Staten, privata bolag, någon rik jävel som gnuggar händerna när du satsar dina kronor – igen!

Jag lyssnar mycket på ljudböcker när jag knåpar på mina glittrande skapelser men ibland åker radion på. Reklamen snurrar. Det är sex och spel, spel, spel, spel och sex igen. Vuxenlekar och nätcasino i en ständigt icke sinande ström.

Jag har aldrig i mitt liv spelat på ett nätcasino. Faktum är att jag inte spelar alls. Jag tror att det är vägen till sin egen undergång att falla för dessa freespins. Rätt vad det är sitter du där och spelar bort varenda krona i tron att lyckan snart kommer  i en storvinst. Jag är säker på att det är hur enkelt som helst att fastna i fällan. Det blir ett beroende precis som längtan efter sprit, cigaretter eller droger.

Jag har sett en storspelare en gång. Han kammade hem en miljon på trav. Då, för 40 år sedan. Det var hysteriskt mycket pengar på den tiden. Blev han lycklig och glad, reste och satt där på en strand med vit sand och vajande palmer, njutandes en cigarr i skuggan? Köpte han fina bilar, båtar och lyxiga prylar….blev han lyckligare? Nope! Han spelade bort hela skiten!

Jag vill citera något som är skrivet så fantastiskt bra av Stefan Ekberg

”Sannolikheten för att få sju rätt på Lotto är 1 på 6 724 520. Det är som att fylla ungefär sexton fotbollsplaner med dricksglas där 6 724 519 glas innehåller urin och ett glas innehåller äppeljuice. Hittar du glaset med äppeljuice?

Sannolikheten för att vinna en miljon eller mer på triss är 1/55556. Det är som att ställa upp hela Gotlands befolkning på rad och stoppa ett kuvert med en miljon i fickan på en av dem. Ditt jobb är att hitta rätt person.

Sannolikheten att vinna mer än 100 kronor på triss är 1 på 667. Det är som att köpa en lott varje dag i sitt liv och kanske vinna hundra kronor vartannat år.”

Tänkvärt! Eller hur?

Tur att man kan stänga av sin radio och slippa det eviga malandet av reklamslingor för vare sig man vill eller ej så fastnar de i huvudet. Likt en vattendroppe som med sin eviga träff mot ett berg till sist åstadkommer ett hål så sitter reklamen där. Inbankad genom sin ihärdiga upprepning och vi kan inte värja oss. Vi kan inte längre leva i världen ovetandes om freespins och sexleksaker utan det sitter där, inpräntat. Även om vi inte alls har lust att nynna på vuxenlekars reklamslinga så rätt vad det är så gör vi det. Den finns där. Eller det där sista på reklamen för MrGreen.

Det är trevligt med pengar men det är inte nyckeln till lycka. Det tycker jag blir väldigt tydligt när man ser alla dessa stormrika artister som väljer att ta livet av sig trots att de har precis allt. Hur som helst så är det bättre att spara en slant varje månad än att spela bort den. Även om det låter fasansfullt präktigt så är det faktiskt så man bygger upp sin ekonomi. Inte genom freespins….

 

 

Irritation eller inspiration?

rumpa

Ja, hur känner du? Min blogg handlar till stor del om träning. Inte för att det på något sätt är särskilt märkvärdigt men kanske för att jag som skriver – för ovanlighetens skull när det gäller träningsbloggar – har passerat 55+ med råge! Jag vill motivera och ge inspiration till dig, kanske inte helt unga kvinna, som tror att det är för sent att börja träna. Bildbevis på att man inte behöver vara hänvisad till lättare tantgympa bara för att födelsedatumet indikerar att man borde det.

Den som nu vill utföra tantgympa eller lättare annan träning är inte på något sätt sämre än jag. Allt är bättre än inget och ibland har vi fysiska förutsättningar som stoppar framfarten. Dock tror jag i de flesta fall att stoppet inte sitter någon annanstans än mellan öronen. Hur många gånger står jag inte och lyssnar på varför inte folk kan träna för att det gör ont någonstans, man har en artros i ett knä, i en hand, ont i ryggen, ont i nacken osv i all oändlighet. En och annan har säkert svåra problem med höfter och annat och givetvis sätter det käppar i hjulet. Men oftast så har det nog mer att göra med om man VILL eller inte och det är en annan sak. Jag känner svårt sjuka människor som skulle ge sin högra hand för att kunna träna men som verkligen inte kan….

Sedan har vi irritationen. Det har hänt att jag har fått  ett mail eller en  kommentar ifrån någon som på något sätt har tagit ett inlägg som en direkt käftsmäll eller en pik. Någon har alltså känt sig träffad, kränkt och irriterad av att det står en äldre kvinna där på golvet med en hyfsat platt mage och muskler på armarna. Borde inte bilden istället vara en sanslös inspiration? Borde man inte istället tänka ”går det verkligen att träna på detta vis fastän man är en gammal kärring”?

En bild på en 60 åring med en vältränad kropp leder alltså till ett dåligt mående. Hur är detta möjligt? Är det då hälsosammare att titta på någon som är överviktig? Varför skulle man må bättre av det? Mår man dåligt av en bild så ligger nog problemet djupare än så. Jag vet att om fitness fanns på flaska skulle så gott som alla hälla i sig det ytterst begärligt. Nu finns ju inte det och man får slita för att åstadkomma en förändring. Vill du inte så är det inget mer med det men OM du vill – så kan du åstadkomma underverk. Kan jag – kan du!

Jag brinner för träning och för att behålla min fysik upp i hög ålder. Jag vill även gärna inspirera dig att göra det samma. Jag vill visa för dig att en högst vanlig kvinna som är 59 år gammal har alla möjligheter att åstadkomma en förändring eller en förbättring av sin kropp. Att behålla sin fysik har inte enbart med utseende att göra utan en bra fysik fyller en funktion. Utseendet får man på köpet. I detta måste poängteras att jag är helt medveten om att många tycker att en muskulös kropp är fult. Vi tycker olika! 😉

Det här är mest riktat till dig som är i min ålder och kanske tror att det är kört. Kanske tror du att gäddhänget måste sitta där eller att rumpan måste vara platt pga att du passerat 55…! Det måste inte vara så och vem som helst kan ändra på situationen. Det krävs förstås en vilja, en plan och ett mål samt tillräckligt med jävlaranamma att genomföra det. Det är fantastiskt bra att vara stark och ju äldre vi blir desto bättre är det att ha styrka.

Bilden ovan visar mig i oktober 2015 och idag, augusti 2017. Glutealmusklerna har tagit tillbaka sin form och  därigenom sett till att byxbaken inte är tom. Det går! Ingenting är omöjligt! Om man vill! Men, invänder någon, det är ju insidan som räknas och utseende är inte viktigt.  Självklart men……att utsidan ser bra ut behöver ju inte per automatik innebära att inte insidan är bra! Eller hur? 😉

Och så tar vi en liten påminnelse…..! Muskelstyrkan är på topp när du är i 20-25 årsåldern men när du hamnar i 30-årsåldern så börjar muskelmassan att minska. Från det att du är ca 40 år minskar din muskelvolym med ca 10% varje decennium. När du är 70 år har du alltså mist 30 % av din muskulatur och styrka. Vill du det? Det vill inte jag.   Men, kan man då göra något åt det hela om man nu skulle vilja det? Jag vill påstå att man kan det. Jag har 11 år kvar tills jag är 70 år….jag ska bli en fysiskt grym 70-åring! Promise…

 

Snipp, snapp snut och där…….var nog sommaren slut!

blueberry-2598341_1280

Augustimörkret har rullat in och nedräkningen har börjat av timmarna med dagsljus. Det är inte särskilt varmt i solen längre och vi har endast några dagar kvar tills det är september. Uuh, vad fort det gick. April till nu – swish! Mår du dåligt av det? Att det går mot höst?

Jag gillar hösten. September och oktober kan vara underbara men sedan så skrattar jag inte så värst längre. Då, när dagarna inte hinner bli ljusa förrän det är mörkt, när man inte kan gå ut utan att ha sina dubbade kängor och långkalsonger, när man måste skrapa rutor och skotta snö…….DET, kan jag vara utan. Tyvärr har vi ju inget val utan man får stånga sig igenom den där förhatliga vintern vare sig man vill eller ej. Att flytta någonstans där det är outhärdligt varmt större delen av året lockar inte heller så jag antar att det bara är att gilla läget och göra det bästa av det. Vad ska vi då göra för att må bra? Här kommer min lista som jag följer slaviskt för att inte förlora förståndet under alla mörka månader som komma skall!!

  1. Införskaffa D-vitaminer. Börja boosta nu! Eftersom solen mest lyser med sin frånvaro i vårt avlånga land så lider vi brist på denna lyckovitamin. Börja ät nu!
  2. Rör på dig! Dra igång dina endorfiner och knarka dig hög på dessa så fort du har en chans. Endorfiner är kroppens eget ”morfin” och om du låter detta bubbla runt i ådrorna så blir du glad. Av att vara glad blir man ÄNNU gladare och det är en total win-win situation. En underskattad drog som alla läkare borde pusha varenda levande själ att ta….
  3. Håll koll på temperaturen! Jo, hör här!Amerikanska meterologiska institutet publicerade en studie 2011 och enligt den upptäckte man att temperaturen hade stor påverkan på vårt sinnestillstånd, mycket mer än vind, fukt och andra variabler. Enligt dem så maximerades lyckan vid 13,9 grader. Glöm alltså inte att hålla koll på väderrapporten. Det är bara att ta ledigt och rusa ut om man nu spår att graderna ska hamna ungefär där! 13,9 grader…..hm, tror faktiskt att jag kände mig väldigt lycklig i morse och fasen vet om det inte tangerade just den temperaturen.
  4. Dra på smilbanden. Den som hänger läpp hela dagarna tenderar att bli en riktig surkart medan de som ler mot sin omgivning blir gladare, tänker produktiva tankar och förbättrar sitt humör! Så, flina på!
  5. Ställ in din hjärna på lycka. Ratta fram till rätt kanal och se till att få in den igen om det börjar spraka och knastra. Allt kommer att bli bra och allt annat är inte  möjligt. En bra ledstjärna tycker jag när nu världen är skvatt galen.

Sådär enkelt är det kanske inte men det är väldigt sant att livet blir vad vi gör det till. Ingen annan än du är ansvarig för hur du väljer att leva. Kasta inte bort tid att älta det som inte går att ändra. Kanske har du inte fått en perfekt barndom,  kanske lever du inte i det perfekta förhållandet, kanske gjorde du ett dumt yrkesval, kanske lever du inte i nuet pga att du ideligen önskar dig någon annanstans. Till helgen, till en semester, till kvällen, eller väntar på storvinsten som ska ge dig lycka?

Försök att hitta glädjen i vardagen för egentligen är det precis DET, som är livet. Alla dessa ”vanliga” timmar som vi gör det där vi inte tänker på att vi utför. Det perfekta förhållandet finns bara i böcker, den perfekta barndomen är få förunnat och pengar är inte vägen till lycka. Det blir väldigt uppenbart när stenrika världsartister tar livet av sig på löpande band. Det kanske inte blev så kul när allt som gick att köpa var inhandlat?

Som vanligt är jag klok som en bok. Herregud, vart ska detta sluta? Min dag har börjat med en långpromenad i en fantastisk skog med en god vän och ett gäng hundar. Nu, efter att ha tagit en långfika ska jag sätta mig vid symaskinen. Där väntar ett antal timmar för att sedan fortsätta dagen med att limma flera tusen kristaller på en BH! Ännu en atlet ska få gnistra på scenen i en av mina skapelser. Gymmet fick inget besök idag. En justerad rygg, hand och rumpa behöver en vilodag. Huvudet håller inte med men måste tyvärr backa ett par steg då kroppen har höjt rösten på skarpen. Vila kallas det.